lördag 28 december 2013

Ankomsten: en vacker grafisk roman

Ankomsten
Bild lånad från adlibris
Ankomsten av Shaun Tan är en roman helt utan ord, den allra första jag läst. Det är en historia om en man som lämnar sin familj för att söka arbete i ett annat land. Det nya landet är ganska förvirrande för honom, med annan mat, andra bokstäver, transportsätt och djur och jag kan tänka mig att många migranter kan känna igen sig. Väldigt trevligt är att alla i det nya landet är så hjälpsamma. Han får också prova flera jobb, något man kunde önska de som flyttar till Sverige också, även om de första går åt skogen eftersom han inte förstår systemet.

Omdöme: Det är lätt att förstå handlingen trots bristen på ord, Tan gör helt fantastiska, vackra, fantasifulla bilder. Däremot är grafiska romaner, ännu, inte riktigt något för mig. Jag blir helt enkelt inte så engagerad i personernas livsöden som jag vill bli av böcker.

fredag 27 december 2013

Cat's Eyewitness: inte riktigt en deckare

Cat's Eyewitness
Bild lånad från adlibris
Cat's Eyewitness av Rita Mae Brown beskrivs på baksidan som en deckare, men det är en ganska långsam, ospännande historia. Själva mysteriet är att en staty av Jungfru Maria börjat gråta blod och en död munk hittats vid hennes fötter. Harry, en medelålders kvinna, börjar misstänka att något inte står rätt till. Hon har egentligen inget mer än magkänsla att grunda det på. Som läsare vet man att dödsfallet inte är naturligt eftersom vi har fått följa en konversation mellan Harrys hund och en domherre som var ögonvittne. Men det är egentligen inte mystiska dödsfall och gråtande statyer som det mesta av boken handlar om. Den handlar istället om Harry och hennes vänninor. De diskuterar kärleks- och pengabekymmer, ofta medan de äter, det är fint inrett i deras hem och det händer inte så mycket.

Omdöme: Jag tycker det var segt. Det var för pladdrigt och för mysigt för att kännas som en deckare och jag blev heller aldrig vidare intresserad av personerna och det hade behövts när nu så mycket av texten ägnas åt deras vardagsliv. Idén att djuren kunde prata sinsemellan hade kunnat gå lite hur som helst, men resultatet blev lyckat, det gör att boken sticker ut lite grann. Om djur hade kunnat prata så känns det som om samtalen i boken hade kunnat vara sådana som de skulle ha haft, även om de inte var en så stor del av boken. Jag tycker det är lite synd att inte djuren och människornas detektivarbete binds ihop, men jag har samtidigt svårt att se hur det skulle lösas rent praktiskt.

Ett inlägg med ett kort utdrag från början av boken finns här.

onsdag 25 december 2013

Dash and Lily's Book of Dares: läs innan New York-resan

Dash & Lily's Book of Dares
Bild lånad från adlibris
Dash and Lily's Book of Dares är ett samarbetsprojekt av Rachel Cohn och David Levithan där de skrivit varannat kapitel. Rachel har skrivit de som är sedda ur Lilys perspektiv och David de som är ur Dashs.

Boken handlar om Lily, en optimistisk, varmhjärtad och känslosam 16-åring vars föräldrar lämnar henne i storebrorsans händer under julveckan. Storebrorsan är nykär och har ingen avsikt att spendera mer tid än nödvändigt med henne så projekt "hitta pojkvän åt Lily/håll henne upptagen" tar form. En röd anteckningsbok med ledtrådar/uppdrag lämnas i en bokhandel och där hittar Dash den. Han nappar och lämnar nya uppdrag i sin tur (en slags version av Geim, men i det väldigt rara spektrumet). Dash är också ensam över julhelgen och väldigt nöjd med det. Han är en mer sarkastisk och desillusionerad typ av tonåring, men ändå den av dem som är omgiven av en kompiskrets. De här två påminner till viss del om Greens tonåringar Hazel och Augustus i Förr eller senare exploderar jag, de är alla väldigt vältaliga, använder ovanliga ord och läser mycket.

Anteckningsboken skickas fram och tillbaka mellan dem, och förutom att behöva lista ut var den ska överlämnas nästa gång så skriver de också om sig själva i den. Ju mer de skriver och läser desto mer fastnar de för personen på andra sidan som verkar så rätt. Men kan den här drömbilden hålla när de väl träffas IRL?

Omdöme: Det här är en jättesöt liten kärlekshistoria som passar extra bra så här i juletid. Jag kan inte påstå att jag känner igen mig i de här intellektuella ungdomarna, men jag gillar att det är så rart (men det finns annat, som en första fylla, med också). Hade jag träffat Lily och Dash i verkliga livet tror jag att Lily hade gått mig på nerverna ganska snart, hon är väldigt mycket på alla sätt, men så länge hon håller sig på boksidorna så funkar det bra. En del av handlingen utspelar sig på klassisk New York-mark som FAO Schwarts, Strands bokhandel och ett juleljusbelyst Brooklyn, skulle jag haft en resa dit inplanerad hade jag definitivt passat på att läsa den här innan och fått lite tips.

tisdag 24 december 2013

God jul!

God Jul raringar!


Här är en bild på årets hela julpynt, en kruka med en amaryllis (eller i alla fall amaryllisknoppar). Bredvid ligger min ytterst nördiga julklapp till mig själv, en fjärrkontrollstrollstav med det väldigt snygga instruktionsbladet bredvid :) Kan tänka mig följande tre reaktioner:
  1. Hur gammal är du egentligen?
  2. Coolt! (Kanske mest från andra med ett rejält barnasinne kvar...)
  3. Wow, vilket säkert inredningstekniskt grepp! Vad skönt att slippa alla fula fjärrkontroller.
Det är såklart den sista jag tycker själv :)

Och i julklapp från föräldrarna: tavellister att ställa kokböcker på <3

måndag 23 december 2013

Vanmakt: full med cliffhangers

Vanmakt
Bild lånad från adlibris
Vanmakt av Thomas Erikson var en bok som jag sträckläste med nöje för en dryg månad sedan. Åtminstone delvis tror jag att det beror på de ytterst korta kapitlena, runt tre sidor, som dessutom ofta avslutades när det var som mest spännande. Att läsa bara liiite till, blev liksom lätt till tio kapitel när kapitlena kom så fort och det var så spännande.

Boken handlar om beteendevetaren Alex King som hjälper polisens utredande när grannens bebis kidnappas. Och lämnas tillbaka. Och kidnappas igen. Sedan försvinner barnflickan. Efter det storasystern. Bara en av tjejerna kommer till rätta efter några timmar...

Det här är en bok där det händer mycket. Man får inte bara följa vad som känns som en ganska emotionellt omogen Alex King, utan också medlemmarna i grannens familj och skurkarna, både hjärnan och grovjobbarna. Det här gör att det känns som att det till och med händer mer än vad det gör eftersom man får se skeendena från olika synvinklar.

Omdöme: Nu en månad senare märker jag att trots att läsningen i sig var beroendeframkallande så har inte vare sig historien eller karaktärerna lämnat något bestående intryck hos mig. Motivet bakom de upprepade kidnappningarna var nästan löjligt invecklat och jag drogs inte till personerna. Huvudpersonen King var för det mesta en ganska harmlös bekantskap, förutom när jag störde mig på hans nästan superhjälteaktiga förmåga att "läsa" människor, ungefär: han är blå, han kommer att reagera så här och hon är gul, då får vi gå till väga så här och hans drivkraft gör att... och jag förstår inte hur man kan veta så mycket om andra människors psyken när man samtidigt har så ruskigt dålig koll på sitt eget känsloliv. Men läs gärna den här, det var bra läsning medan den varade. Och jag kommer läsa nästa Erikson, men lugnt vänta på min tur på biblioteket.

Här finns ett inlägg, med ett kort utdrag, från början av läsningen.

söndag 22 december 2013

Tsotsi: i en sydafrikansk kåkstad

Tsotsi
Bild lånad från adlibris
Tsotsi av Athol Fugard utspelar sig i en sydafrikansk kåkstad, Soweto, under 50-talet. De som bor där behöver ha ett särskilt arbetspass, de som inte har det riskeras att fångas i en av de räder som polisen med jämna mellanrum genomför, där de fängslar de oönskade och jämnar husen med marken. Allt för att ge mer plats åt den vita befolkningen.

I det här hårda klimatet lever Tsotsi, en ung gängledare som känslolöst mördar sina offer för att få pengar till sprit och annat. Något som gör läsningen riktigt grym är att man får lära känna hans offer innan de dör och oftast tycker man om dem.

*Spoilers framöver* Tsotsi är ett taget namn (betyder ungefär ligist), vad han heter på riktigt kommer han inte ihåg. Han vet heller inte hur gammal han är eller var han kommer ifrån - och det är bra så för honom. Men så en natt när han har tryckt upp en ensam tjej mot ett träd avbryts han av ett barnskrik. Tjejen trycker en skokartong med en bebis inuti i famnen på honom och ger sig av medan Tsotsi  förvirrad står kvar och faktiskt minns något. Det här är början till ett uppvaknande för honom som påminner lite om Buddahs, han träffar, och känner med, en invalid, en misshandlad vän och en ensam mamma.

Omdöme: Det här är en riktigt bra bok, det är inte första gången jag läser den. Den är rå, men känns äkta och man tycker faktiskt om Tsotsi efter ett tag. Hans glömda historia som allt eftersom kommer fram är traumatisk. Något jag funderar lite på är barnet i skokartongen, det verkar troligt att mamman var på väg att överge honom utanför en kyrka eller liknande. Ett nytt tragiskt livsöde i danande...

Ett inlägg, med ett kort smakprov, som jag skrev i början av boken finns här.

lördag 21 december 2013

Hunger: fortsättningen på Gone

Hunger
Bild lånad från adlibris
Hunger av Michael Grant är del två i hans serie om de som blivit kvarlämnade i den lilla staden Perdido Beach. I boken har det gått tre månader sedan den dagen då alla över 15 försvann spårlöst och maten håller på att ta slut.

*spoilers framöver* Sam (vald till borgmästare) och hans lilla gäng sliter för att hitta nya matkällor, som kålen som växer på åkrar runt omkring, men när det är skördedags är det bara ett tiotal frivilliga som dyker upp. Inte till någon större nytta, för under jorden finns muterade maskar sugna på kött. Men barnen och ungdomarna är inte ensamma om att vara hungriga. I en gammal gruva finns en varelse som hungrar lika mycket, men efter uranium från kärnkraftverket. I den här boken får vi en möjlig förklaring till varelsen och genast blir det mycket lättare att acceptera den. Överlag tycker jag bättre om mutationerna i den här boken, behövde väl kanske lite tillvänjningstid. Som om inte svält och kärnkraftsverkets säkerhet är nog med problem så dyker ännu ett upp för den alltmer utbrände Sam: en mordisk mobb av "vanliga" ungdomar som inte längre vill ha muterade "freaks" i sin stad.

Omdöme: Jag gillar boken. Det händer mycket, jag har svårt att slita mig ifrån den och jag gillar att den psykiska utmattningen är så påfallande hos flera karaktärer. Att en person får anorexia mitt i massvälten är klockrent. Hur väldigt många frånsäger sig något som helst ansvar med "I'm just a kid" känns ganska tidstypiskt.

Trots superhjältemutationer och mardrömslika varelser så är det två av de mer realistiska scenariorna som intresserar mig mest: Problemet med att så få frivilligt hjälper till gör att det i boken utvecklas två skilda ideologier. En socialistisk där man hoppas att alla ska hjälpa till för allas bästa och en kapitalistisk där planer smids för ett nytt pengasystem där de som arbetar får något för mödan. Samt om hur rädsla, avundsjuka och makthunger kan få helt vanliga människor att begå mord och hur lätt det är att överge det man tror på om man grips av masshysterin, speciellt om belöningen är det man behöver mest.

Slutligen något jag störde mig på: Om man bor i en liten kuststad och svälter sedan länge, tar det då verkligen tre månader innan någon kommer på att man kan fiska? Och när sedan en person får upp fisk, borde då inte väldigt många fler bege sig ner till vattnet och slänga i sina egna krokar?

Här hittar du det jag skrev om första boken, Gone.
Och här hittar du inlägget om tredje delen, Lies.

fredag 20 december 2013

Bokbloggsjerka: Bokliga löften 2014

jerka11
Veckans jerka på Annikas eminenta blogg ställer frågan om vilka bokliga löften vi har inför nästa år. Måste ju erkänna att jag aldrig har haft några sådana förut, men det känns ju som mycket större chans att jag kommer lyckas med läslöften än med någon annan typ av målsättning... Tyvärr kanske, för det är nog andra delar av livet jag egentligen behöver förändra. Och förändra är väl kanske lite fel ord, jag tänker nog fortsätta ganska mycket som jag brukar, d.v.s. läsa böcker för mitt eget höga nöjes skull :) Men i alla fall:


  • Läsa om Harry Potter-serien. Något jag har längtat efter att göra ett tag nu, inte direkt någon uppoffring :) Men det kommer bli första gången jag läser den på engelska.
  • Läsa en hyllvärmare varje månad. Det känns som en målsättning jag kan klara av utan problem, samtidigt som åtminstone några böcker kommer ifrån sin dammsamlarfunktion.
  • Skriva om böckerna ganska snart efter att jag läst ut dem. Har fortfarande tre kvar från november och tankarna blir ju inte klarare ju längre jag väntar märker jag :(
Sist, men inte minst:
  • Inte bli stressad av bloggen. Försökte ett tag att skriva något varje dag (tycker det är roligt när bloggar jag följer uppdaterar ofta) vilket i princip hände av sig själv under sommaren, men blev ett onödigt ok under hösten. Det ledde till stressläsning och det var inget kul. Har lugnat ner mig nu, men ska inte falla i den fällan igen.

torsdag 19 december 2013

Tomtemaskinen: med underfundiga bilder

Tomtemaskinen
Bild lånad från adlibris
Tomtemaskinen av Sven Nordqvist tyckte jag passade som hand i handske för min etta så här innan jul. Det är en Pettson och Findusbok där Findus vill ha besök av tomten på julafton och Pettson till slut lovar att tomten alldeles säkert kommer eftersom han inte står ut med att se hur besviken katten ser ut när han säger att man aldrig kan veta om tomten kommer eller inte. Lösningen blir att bygga en tomtemaskin. Inte lätt med alla tekniska problem som dyker upp, speciellt inte när man har en nyfiken katt som vill vara med överallt, så Pettson hittar på att han bygger en automatisk vedkastare.

Kan inte låta bli att skriva ner mitt favoritavsnitt i boken, från s.20, där Pettson djupt försjunken i planering anstränger sig för att inte avslöja sig:

- Automatisk vedinkastare, sa Pettson. Alltså en apparat som kan lägga in ved själv i spisen. Den ska stå här framför och när en vedpinne har brunnit ut så knackar den på luckan och säger: "Finns det några snälla... vedpinnar kvar?" Nej det behöver den ju inte säga förstås, det räcker att den öppnar dörren och  så slänger den in en säck... ved blir kanske för mycket, men en pinne i alla fall, och sen går den.
- Går den? sa Findus förvånat.
- Nej, STÅR, sa Pettson. Den står kvar här framför spisen. Och så när det har gått en halvtimme eller så, så slänger den in en ny pinne.
- Så den behöver inte knacka först? sa Findus.
- Näää, sa Pettson. Det är klart att den inte behöver knacka först. Inte den.
- Inte den? Findus tittade misstänksamt på den vimsige gubben.

Gillar samspelet mellan gubbe och katt, det gjorde även barnen, de tyckte om att Pettson var så snäll. Bilderna var en annan höjdpunkt, de kan man titta på länge (är glad att jag kunde lägga upp dem i dokumentkameran så hela klassen kunde se bilderna medan jag läste). Något jag hade lite svårt för, även om barnen verkade tycka att det var roligt, var de udda typer som dök upp lite då och då. Skogvaktaren som inte visste vad hans arbete var, brevbäraren som själv skrev breven han delade ut, lådförsäljaren som åt makaronipudding varje dag och gav ut lådor gratis... För mig blev det lite för överdrivet. Att tomten kommer på riktigt har jag inga som helst problem med, så jag känner mig lite inkonsekvent :) Men de här "orginalen" var tack och lov inte med så mycket, och huvudhistorien är väldigt rar. Många barn hade sett filmen sen tidigare, de tyckte att boken var bättre.

tisdag 17 december 2013

Gone: en bok som är svår att lägga ifrån sig

Gone
Bild lånad från adlibris
Gone av Michael Grant var mer eller mindre sträckläsning. Den handlar om den lilla staden Perdido Beach med omgivning där alla över 15 år en dag plötsligt bara försvinner spårlöst. Kvar finns förvirrade och rädda barn och ungdomar. Telefoner, tv och internet har också slutat att fungera. Huvudpersonen Sam har några månader innan det här upptäckt något om sig själv som fram tills nu varit en hemlighet, men som han tror har med försvinnandena att göra. När han blir rädd kan hans händer skjuta ut ljus/laser för att försvara honom. Det visar sig sedan att fler personer, och djur, har fått mutationer. Spoiler, markera texten på egen risk: Staden med omgivning visar sig vara inneslutna av en kupol, men till skillnad från tv-serien/boken Under the Dome så är ett problem att några färdiga roller inte finns i det nya samhället. Det är inte självklart vem som ska ta befälet, eller vilken roll de olika barnen ska ta. Är det varje person för sig själv, är det alltid killen med slagträet som vinner eller går det att skapa en värld som fungerar?

Det här en väldigt trevlig bekantskap, med många spännande, om än något endimensionella, figurer. Det händer mycket genom hela boken, ibland hade jag velat haft fler återhämtningsperioder och lite mer fokus på känslorna som upplevs. De många "freaksen" kan jag också tycka är lite i överkant, jag tror det hade varit ännu mer spännande om världen varit lite mer vanlig.

Det här hittade jag på författarens hemsida:
Why did I write the GONE series? Well, in my head I imagine this reader. Sometimes it's a girl, sometimes it's a boy. It changes. But in any case there's this reader. And I want that reader to pick up GONE, and to be unable to put it down until they have read every word. I want that reader to forget everything else going on around them and become completely engrossed.


When they're done with the first book, I want them to need that next book desperately. I want to surprise that reader and scare that reader and make and make that reader fall in love. In the end I want the reader to put down the book and think, "Man, that was fun." 
Jag tycker att han lyckas rätt bra :)

Redigerat: Efter att ha läst hela serien så tycker jag att den är suverän. Karaktärerna utvecklas enormt genom de sex böckerna och det är spännande och emotionellt och fantasieggande.

Här kan du läsa inlägget om del 2, Hunger.

Här kan du läsa inlägget om del 3, Lies.
Här kan du läsa inlägget om del 4, Plague.

måndag 16 december 2013

Tematrio: Tips till alla tomtar därute

I veckans tematrio på Lyrans noblesser vill hon att vi ger tre tips på julklappsböcker. Jag fuskar lite och ger tre tips vardera på tre olika teman. Min blogg, mina alternativa regler?  :)

Tre bra skönlitterära böcker som samtidigt ger inblick i 1900-talshistoria:
  • Child 44 (Barn 44) av Tom Rob Smith - deckare som utspelar sig i Sovjetunionen under stalintiden. Huvudpersonen tillhör den hemliga polisen och tror på systemet...
  • Morgon i Jenin av Susan Abulhawa - en släktkrönika om en palestinsk familj som drivs bort från sin by och hamnar i flyktingläger. Lärde mig mycket om Israel/Palestina-konflikten.
  • The Help (Niceville) av Kathryn Stockett - amerikanska södern under 1960-talet. Handlar bland annat om den svarta hemhjälpens levnadsvillkor, hur de betraktades av sina arbetsgivare. Skrämmande att tänka på hur nyss det var.
Tre bra dystopier, denna härliga genre:
  • Den nya människan av Boel Bermann - efter några år utan barnafödslar blir kvinnor gravida igen, men det är något främmande med de nya barnen. Bra skriven med inklippta nyhetsklipp och forskningsrapporter vilket ger den en dokumentär prägel som gör den väldigt otäck.
  • Slated av Teri Terry - ett totalitärt Storbritannien om 50 år, ungdomsbrottslingars minnen "torkas rena" för att ge dem en chans till ett nytt liv. Gillar den för att den känns trovärdig och som en möjlig framtid.
  • Wool (Ull) av Hugh Howey - mänskligheten är så gott som utplånad, alla som finns kvar bor under jord i en jättelik silo. Reglerna är rigorösa och bryter man mot dem riskeras man att dömas till en tripp ovan jord, något som ofelbart leder till döden. Den nya sheriffen börjar upptäcka vissa inkonsekvenser med reglerna. Kan hon överleva tillräckligt länge för att nysta upp alla lögner?
Tre underbara ungdomsböcker, som även vuxna definitivt borde ge en chans:
  • Tell the Wolves I'm Home (Låt vargarna komma) av Carol Rifke Brunt - morbror Finn, Junes enda förtrogna, dör i aids och kvar finns hon, hennes manipulerande syster och mannen som enligt mamman mördade honom.
  • Jellicoe Road av Melina Marchetta - en historia som pusslas samman av minnesbilder, livet på en internatskola och ett upphittat bokmanus. Efter en något förvirrande inledning fängslades jag av boken :)
  • Ender's Game (Enders spel) av Orson Scott Card - gripande sci-fi roman om Ender som är sex år gammal när han skickas iväg till en militärakademi för att tränas för ett förväntat krig mot rymdvarelser. Man har stora förhoppningar eftersom han är intelligent utöver det normala, samtidigt som man oroar sig för att han är för vek. Sätten att härda honom är ganska inhumana och man balanserar hela tiden på gränsen till vad han uthärdar. En bok som skrevs för vuxna, trots åldern på huvudpersonen.

söndag 15 december 2013

Bring Up the Bodies: fortsättningen på Wolf Hall

Bring Up the Bodies
Bild lånad från adlibris
I Bring Up the Bodies av Hilary Mantel fortsätter eposet om Thomas Cromwells liv, Henry VIII:s närmaste rådgivare. Jämfört med Wolf Hall så tycker jag att den här var lättare att hänga med i trots att jag läste den på engelska. Berättelsen är mer kronologisk och jag har bättre koll på vem det handlar om, även när det bara refereras till "han".

Det är en intressant historia, men den fängslar inte lika mycket som Wolf Hall. Det är mycket mer fokus på politik i Bring Up the Bodies, privatmannen Cromwell försvinner nästan, vilket kan bero på att det händer mindre i hans liv och familj. Dessutom så börjar jag tycka mindre om Cromwell överlag, de mjukare bitarna från familjelivet har gett vika åt en väldigt hämndlysten person.

Politiken, i form av Henry VIII:s sönderfallande äktenskap med Anne Boleyn, är dock fortfarande intressant och man kan inte låta bli att tycka synd om henne. Hur Jane Seymore och folket runt omkring henne intrigerar för att få ett så gynsamt läge som möjligt är nästan komiskt. Och titeln? Det är 1500-talets engelska motsvarighet till "Dead man walking".

Här skrev jag om den första delen, Wolf Hall.
Här skrev jag ett inlägg, med smakprov, från början av Bring Up the Bodies.

onsdag 11 december 2013

Tematrio: Kära Tomten!


I veckans tematrio hos Lyran ställs frågan vad vi önskar oss för bokliga paket av tomten i år. Jag läser ju mest biblioteksböcker, är väldigt nöjd med det för hyllorna är ganska fulla, men visst vill jag ha paket ändå :)

Kära Tomten!
Jag har varit ganska snäll väldigt ofta i år så här kommer min önskelista:
  • En prenumeration på Agent X9. Har ganska länge prenumrerat på olika humorserier som Larson, Elvis, Ut i vår hage, Serieparaden, Nemi... Men tröttnat på tidningarna allt eftersom. För några tog det inte ens ett halvår, för andra många år, men nu är jag sugen på aktion.
  • Tavellistor till köket där jag kan ställa kokböcker så att man både kan se hur fina de är och är lätta att ta fram.
  • En bok som givaren själv har läst och tycker är bra. Jag får oftast böcker som de inte själva har läst, och även om de kan vara valda med omsorg och vara jättebra så vore det kul att kunna diskutera boken efteråt.

tisdag 10 december 2013

Kurt och fisken: en världsomspännande resa

Kurt och fisken
Bild lånad från adlibris
Kurt och fisken av Erland Loe var en rolig bok att ha som högläsning i min förstaklass, eleverna gillade den skarpt. Den handlar om Kurt och hans familj som hittar en jättestor fisk och inser att med så mycket fisk behöver de inte arbeta på ett tag, eftersom man arbetar för att få råd att köpa mat. Gillar den inställningen, att jobbet inte är ett kall eller självförverkligande. Så är det väl för de flesta av oss? Med maten fixad kan nu Kurt och familjen ge sig ut på sitt livs äventyr, en jorden-runtresa.

Boken är rolig och har man som vi en matta där hela världen finns med är det himla roligt att följa resans framfart (går säkert lika bra med en jordglob, atlas eller väggkarta också). Personerna är väldigt ytliga, liksom bilderna man får av länderna som besöks, men det gör inget, det här är en bok för ren underhållning (och kanske för uppstartning av ett geografiintresse) och det räcker bra så. Illustrationerna är i samma humoristiska, överdrivna stil.

måndag 9 december 2013

The Fall of Five: Historien om Lorien fortsätter

The Fall of Five
Bild lånad från adlibris
The Fall of Five av Pittacus Lore är den fjärde delen om de loriska ungdomarna som fått lämna sin ödelagda planet för att söka skydd på jorden. Ytterligare en i gänget, nummer fem, ansluter sig och det blir en ganska trevande start där ingen i det gamla gänget egentligen tycker om honom.

Omdöme: Den här serien är inte världens bästa sci-fi, men nu när jag plockar upp den här delen några månader efter jag läst ut den tredje delen så slås jag av hur väldigt snabbläst den är. Det är lätt att fångas av deras problem och det är inte många långsamma stunder. Det bästa i den här boken tyckte jag var att man fick lite mer insikt i mogadoriernas samhälle.

Mitt största problem med boken är att jag fortfarande inte riktigt förstår själva grundidén. Jag förstår för det första inte varför mogadorierna (aliens som förstört deras hemplanet Lorien) är på jakt efter de som överlevt. Planeten är redan förstörd, vad gör det att ungdomarna så småningom vill återvända? Hur de kan tänkas ha en chans att hindra mogadoriernas maktövertagande på jorden förstår jag inte heller? De är en handfull mot en hel gigantisk armé, som dessutom har en helt överjävlig befälhavare. Visst har ungdomarna krafter utöver det vanliga, men de är långt ifrån oövervinnerliga. Stör mig också lite på kärlekshistorien mellan John och Sarah, den är så väldigt söt...

Inlägget om första boken finns här.

söndag 8 december 2013

Smakebit på søndag: Tsotsi

Tsotsi (häftad)
Bild lånad från bokus
Ny söndag, ny smakbit :) Fler smakbitar, samt möjlighet att vara med, finns på Maris blogg.

Jag har precis börjat med omläsning Tsotsi av Athol Fugard inför resan till Sydafrika, bara tre veckor kvar nu :) Fördelen med att läsa om böcker är att man vet vad man får, och nu får jag en riktigt bra, men hemsk bok. Den handlar om en ung man som går under namnet Tsotsi som ungefär betyder gangster, och hur han lever sitt totalt hopplösa liv i en kåkstad i Johannesburg. Så en natt försöker han våldta en kvinna och får hennes spädbarn på halsen, något som gör att han börjar fundera över sitt liv och får allt fler minnesbilder från sin barndom (allt det här står på baksidan så jag tycker inte att det är att spoila...).

Utdraget kommer från sidan 12 när Tsotsi och hans gäng kallblodigt rånar/mördar en man:
"Tsotsi smiled at the growing bewilderment on the big bastard's face, waiting for and catching the explosion of darkness in the eyes as Butcher worked the spoke up and into his heart. Even as that was happening, Tsotsi bent close to the dying man and in his ear whispered an obscene reference to his mother. A moment of hate at the last, he had learnt, disfigured the face in the death."

Inlägget jag skrev efter att ha läst klart boken finns här.

lördag 7 december 2013

Nyckeln: historien om Engelsfors får sitt slut

Nyckeln
Bild lånad från adlibris
Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är den tredje delen om häxorna i småstaden Engelsfors. Det är tjock bok på över 800 sidor, men den är skönt nog väldigt snabbläst och ganska svår att lägga ifrån sig :)

I boken får vi återknyta kontakten med de utvalda: Minoo, Anna-Karin, Vanessa, Ida och Linnéa och det är något som gör att jag tycker om dem. Kanske det att det är lätt att känna igen sig själv och andra i dem. Själv känner jag mig mest besläktad med Minoo :) Roligast att läsa om är nog däremot Ida, så härligt förorättad och självömkande även i döden. Apokalypsen närmar sig och samtidigt börjar samarbetet i cirkeln skava. Finns det något hopp om att rädda världen när inte ens de inblandade själva tror att det är möjligt? En ny person i form av rådets ledare dyker upp. En förvillande sympatisk man som använder en sektledares alla knep för att skickligt skapa sin egen cirkel. En liten, ganska oviktig, spoiler, markera texten för att läsa: Mitt favorittecken på apokalypsens intågande är när vattenelementet löper amok och alla inne i skolan börjar säga precis vad de tänker (kan vissa dagar känna igen mig i läraren Ylvas tankegångar...). Inget man skulle vilja råka ut för, men det är rolig läsning.

Jag gillar boken. Händelseutvecklingen förvånar mig ofta vilket är bra. Den har personer jag tycker om, även om jag kan bli jättetrött på dem när de ältar sina högst allmänmänskliga osäkerheter (himla bra, nytt ord det där, använd det gärna), men det går ändå inte att sluta att tycka om dem. Gillar också hur manipulativ rådets ledare är, bygger lite på samma tema som Positiva Engelsfors i Eld. Slutet är lite åt det gulliga slaget med fullt av personliga insikter och räddade förhållanden, men det är inte så många av alla sidorna som ägnas åt det, så det får väl förlåtas.

fredag 6 december 2013

Boys in Books are Better

Carrie Hope Fletcher har skrivit en sång om bokpojkar och även om jag kanske hade bytt ut några av killarna mot andra, bättre, män så har hon en del poänger :)


Bokbloggsjerka: IRL

jerka11
Bokbloggsjerkan hos Annika handlar idag om vilken karaktär man skulle vilja möta IRL. Svårt, det finns många att tycka om :) Men här kommer ett litet urval (trots att listan ser ganska lång ut, men det är inget mot hur den hade kunnat se ut...):
  • En vuxen Madicken hade varit spännande. Tror att det kan bli något bra av henne, socialt patos har hon ju redan visat upp.
  • Eric Northman, vampyren från Sookie Stackhouse-världen som kan beskrivas som "sex on legs". Har haft med honom i liknande frågor tidigare... Att han antagligen skulle skrämma livet ur mig tycker jag vi bortser från här :)
  • Gatukatten Bob och bibliotekskatten Dewey. Två väldigt speciella katter som finns/fanns på riktigt och som gärna skulle få bo hos mig. (Kunde ju hjälpa med inredningen av min nyrenoverade lägenhet också, för som Ernst säger: När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där.)
  • Peeta (The Hunger Games) och kanske ännu hellre Simon (The Mortal Instruments), två ganska lika karaktärer. Båda extremt lojala och omtänksamma, och Simon med ett bra sinne för humor dessutom.
  • Paul i Torka aldrig tårar utan handskar. Men guuud, vilka underbara sammankomster man hade kunnat fått vara del av där :)
  • Minoo i Cirkeln, Eld och Nyckeln. Känner igen mig i henne.

söndag 1 december 2013

Julkalender i bloggform


Det finns en tävling i form av en julkalender, en fråga om dagen fram till jul, hos bloggen Boken är tankens barn. Dessutom tipsas det om en ny bok varje dag. Tack och lov behöver man inte svara på alla, en del kategorier (citat, Bröderna Grimm, omslag) verkar svårare än andra, men jag ska göra så gott jag kan :)

How to get Filthy Rich in Rising Asia: en slags handbok

How to Get Filthy Rich in Rising Asia
Bild lånad från adlibris
How to get Filthy Rich in Rising Asia av Mohsin Hamid är en roman med ett ganska annorlunda tilltal. Den är skriven som en självhjälpsbok i tolv steg och den vänder sig till ett du. Man får inte någon gång reda på namnen på personerna det handlar om, det är du, sonen, den vackra flickan och så vidare. Trots det så blir personerna verkliga, och det känns som om historien mycket väl skulle kunna vara sann.

Man får följa huvudpersonen, pojken, när han och familjen flyttar från landsbygden och det hårda livet där, hur han börjar på universitetet, hoppar av och i stället börjar småfiffla, blir affärsman och så småningom dör. Det är inget lätt liv, det är mycket som behöver offras. Ofta vill jag bara vill ruska om huvudpersonen så att han tar sitt förnuft tillfånga, det är så mycket lättare att se klart när man ser det hela utifrån.

Det står aldrig vilket land det handar om, jag fick inre bilder från Indien där jag varit och sett misär på nära håll, men läste att Hamid kommer från Pakistan så det känns väl som den mest troliga platsen (ännu mer med tanke på begravningssätt), men berättelsen går antagligen att applicera på en hel del länder i Asien. När jag läser om brodern som förstör sina lungor som målarlärling utan riktig skyddsutrustning så får jag dåligt samvete för alla billiga köp jag fyndat, till priset av människor som har det just så. Och när sedan följderna av flaskvattentillverkningen nämns så blir jag mest arg på snikna politiker som hellre tar mutor än att göra det de faktiskt kan för att göra världen bättre. En bok som fick mig att tänka lite extra helt enkelt.

Smakebit på søndag: Bring up the Bodies

Bring Up the Bodies (inbunden)
Bild lånad från bokus
Det har blivit en vecka nästan utan bloggande för mig. Jag har flyttat tillbaka till min nyrenoverade, fina, och ganska starkt färgluktande lägenhet och haft ganska fullt upp... Men en smakebit är väl det perfekta sättet att komma upp i sadeln igen :) Fler smakebitar finns hos Mari som är initiativtagaren till det här härliga påfundet.

Bring up the Bodies av Hilary Mantel är fortsättningen på berättelsen om Thomas Cromwells liv, den tar vid där Wolf Hall slutar. I utdraget nedan har Henry VIII börjat visa intresse för Jane Seymore. Han har bett henne att bli hans älskarinna och att få uppvakta henne med dikter, och Cromwell och hennes bröder planerar hur man bäst ska få honom rejält på kroken.

He, Cromwell, congratulates her. 'You have it covered from every angle, Mistress Seymore. You would have made a sharp lawyer.'
    'You mean, if I had been born a man?' She frowns. 'But it is not likely, Master Secretary. The Seymores are not tradesmen.'
    Edward Seymore says, 'Good mistress. Write you verse. Very well. Good so far. But if he attempts anything on your person, you must screem.'

Här finns mitt inlägg om Wolf Hall.
Och här finns inlägget jag skrev när jag hade läst ut Bring Up the Bodies.

måndag 25 november 2013

Tematrio: The Winner Takes it All


På bloggen Lyrans noblesser kan man nästan varje vecka hitta uppslag till en tematrio. Den här veckan är den inspirerad av utdelandet av augustpriset: Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa. Ingen av mina tre är augustvinnare, jag var inne och läste listan över vinnare genom åren, men även om det finns många bra böcker där så har jag andra prisade favoriter.

  • Ender's Game av Orson Scott Card vann både Nebula Award och Hugo Award när den kom ut 1985. En sci-fi-roman om Ender som skickas till en militärakademi som sex-åring. Att aliens finns är mindre intressant än det psykologiska spelet.
  • Quo Vadis av Henryk Sienkiewicz vann nobelpriset 1905. Det är en kärlekshistoria mellan en kristen kvinna och en romersk patriark, men den skildrar också hur de kristna förföljs och hur antalet trots det växer.
  • Harry Potter av JK Rowling. Böckerna i serien har fått ett antal priser. Tror att närmare presentation av trollkarlen är ganska överflödig :)

söndag 24 november 2013

Smakebit på søndag: Cat's Eyewitness

Cat's Eyewitness (e-bok)
Bild lånad från bokus
Söndag och dags för nya lockande boksmulor! De samlas på bloggen Flukten fra virkeligheten, titta in där för att delta eller läsa fler.

Den här helgen läser jag Cat's Eyewitness av Rita Mae Brown. Det står på att det är en "mystery", deckare, men jag håller inte riktigt med. Visst finns det ett par mord, men det mesta av texten är väninnor som pratar om relationer, vardagsliv och ekonomi, ofta när de äter tillsammans. En staty av Jungfru Maria som plötsligt börjat gråta blodiga tårar spelar en ganska stor roll. Ett ganska udda grepp är att husdjuren också kan prata, inte med människorna som tur är, men med varandra. Tack vare ett samtal mellan en hund och en domherre fick man som läsare reda på att ett dödsfall var ett mord långt innan polisen blev misstänksam...

Utdraget kommer från en ganska typisk konversation mellan några av väninnorna:
    "Men fall in love with their eyes."
    "For us, the true hook is, 'Honey, I'll take care of it'." Harry's mouth turned up as the other two laughed, since that, too, was true.
    "A sweeter sound coming from a man than 'I love you'." Alicia reached over and touched Harry's forearm.
    " 'I love you.' is too easy. Fixing the dead battery in your car or doing your taxes - that's love." BoomBoom's laughter sounded like perfect crystal when struck. It filled the room.
    "I can do all that," Harry boasted.
    " Can't we all?" Alicia said. "But how wonderful when a man does it" 

Inlägget jag skrev efter att ha läst klart boken finns här.

lördag 23 november 2013

Tre på tre 2013: sammanställning

Deltog i år för första gången på Pocketlovers tre på tre-utmaning. Den går till så att man väljer tre böcker utifrån valfritt tema, t.ex. samma författare, genre, land, begynnelsebokstav, en trilogi..., och sedan har man tre månader (september-november) på sig att fullgöra utmaningen.

Jag valde att läsa andra delen i tre olika dystopitrilogier: Fuse, Crossed och Fractured. Gemensamt för dem är att det är en ung tjej i huvudrollen, men annars är de väldigt olika. Nedan följer en snabb sammanställning, men där mycket av det jag skriver egentligen presenteras i den första boken i respektive serie, vore synd att spoilra för mycket :)

Fuse (Pocket)
Bild lånad från cdon
Fuse äger rum i Usa. Oklart vilket år, men det är nio år efter att bomber har utlösts över hela världen. Bomberna innehöll någon form av nanoteknologi som gjorde att de människor som var oskyddade smälte samman med saker i sin omgivning, t.ex. andra människor, föremål och djur. Anledningen till att bomberna utlöstes förklaras undan för undan. Människorna är uppdelade i två delar, de som var skyddade av en kupol när bomberna föll och de som inte var det. Jag blev imponerad av Baggotts sätt att beskriva alla nya varelser som uppkommit. I boken får man följa Pressia som är en av de som kämpar för att överleva dag för dag i en förstörd och laglös omgivning och Partridge, som rymt från kupolen och hans fars diktatoriska styre och genetiska experiment. Ytterligare tre ungdomar är nästan lika viktiga. En bra serie: nyskapande miljöer, spännande handling och komplexa karaktärer. Kärlekshistorierna tar dessutom inte överhanden.

Bild lånad från cdon

Crossed utspelar sig också i Usa, oklart vilket år, men samhället har förändrats p.g.a. omfattande miljöförstöring och har blivit extremt totalitärt. Vem man gifter sig med, vad man äter, vad man har på sig, vilka ägodelar man får ha, när man dör, det bestämmer samhället över. Dessutom har litteratur, konst, musik och historia rensats ren från det mesta. Man har behållt de 100 "bästa" verken av varje slag och folk är förbjudna att skapa nya. Cassie är huvudperson i den här serien som mestadels är en ganska oinspirerande kärlekshistoria. Det finns mycket annat i boken, t.ex. jakten på en motståndsrörelse och det viktiga med kultur och valfrihet, men det kommer i andra hand. Vad jag saknar mest i boken är en vettig förklaring till samhällets utveckling, bara miljöförstöring förklarar egentligen ingenting.


Fractured (Pocket)
Bild lånad från cdon
Fractured utspelar sig i Storbritannien ungefär 50 år från nu, samhället är mer totalitärt och anledningen till att det har blivit så beror på att man försökt få bukt med ungdomsuppror och brottslighet som plågat landet. Det hela förklaras mycket trovärdigt. Huvudpersonen Kyla har fått minnet raderat p.g.a. ett brott hon begått. Dessvärre plågas hon av mardrömmar som kanske är rester från sitt tidigare liv. Även här finns en kärlekshistoria, men den är inte huvudsaken, utan Kylas jakt på sitt tidigare liv och hur hon ska förhålla sig till spöken från det förflutna är det som är viktigt. Många relationer beskrivs, jag gillar främst den mellan Kyla och hennes nya mamma. En riktigt bra bok och min favorit av de tre, med Fuse som en god tvåa.


Här kan man läsa mina inlägg om respektive bok:
Fuse av Julianna Baggott
Crossed av Ally Condie
Fractured av Teri Terry.

fredag 22 november 2013

En kärleksdikt till läsande kvinnor

Hittade ett klipp där en brittisk poet, Mark Grist, skrivit en kärleksdikt till läsande kvinnor, på rim! Precis vad man kan behöva höra i slutet på en lång vecka...

torsdag 21 november 2013

What Happened to Goodbye: Vem skulle du vara om du fick välja?

What Happened to Goodbye
Bild lånad från adlibris
What Happened to Goodbye av Sarah Dessen handlar om en ung tjej, McLean, som efter sina föräldrars skilsmässa valt pappans sida. När han bryter upp från hemstaden för ett kringresande konsultjobb följer hon med. När hon sedan börjar från början i nya skolor i de nya städer de kommer till väljer hon ett nytt namn och vilken typ av tjej hon ska vara den här gången (dramatjej, cheerleader...). Det låter som att det skulle kunna vara ett roligt sätt att leva, men vad som egentligen skildras är en vilsen tjej som febrilt försöker undvika att känna för mycket och att knyta an.

Man får undan för undan veta mer om bakgrunden och jag gillar att inte allting presenteras i början. Barn-föräldrarelationerna är riktigt bra skrivna. Både den mellan McLean och pappan, där hon har blivit den omhändertagande, även om han kanske inte inser det, samt den mellan McLean och mamman som är så otroligt sårig. Kompisrelationerna, och speciellt kärleksintresset, känns lite mer endimensionellt däremot. Men jag gillar boken, både det direkta skrivsättet och handlingen. I slutet grät jag (på bussen jobbigt nog), men det beror mer på att jag är lättrörd än att den är så himla sorglig :)

onsdag 20 november 2013

Dags att hålla tummarna igen :)


Annas bokhörna har ordnat en utlottning av Nyckeln, tredje delen av Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. 

Det finns dessutom mycket annat att läsa på bloggen än om hur utlottningen går till om svensk fantasy inte är något för dig...

Kaosutmaningen 2013

Kommer ni ihåg kaosutmaning som spreds som björkpollen på bloggar under våren? Har länge haft 34 av 35 punkter "avprickade" och för att kunna kryssa den sista så gjorde jag något som jag inte hade tänkt när jag startade utmaning - jag läste en bok, Time Riders, enbart för att kunna stryka punkten från listan (den om tidsresor). Nu är hela listan i alla fall klar, även om jag kanske var lite generös i mina bedömningar i några fall, men sådant händer :)

Den inledande texten på originalinlägget: Jag hittade den här listan på Annikas litteratur- och kulturblogg (fast jag har valt att byta ut fråga 14 som handlade om förlag, för dem har jag ingen koll på) och tyckte att det var ett trevligt, om än lite sent, årsprojekt. Ursprungligen kommer idén från en tysk blogg och har omarbetats av howhollowheartandfull till svenska. Målet är att klara av minst 20 av punkterna innan den 1 januari 2014. Jag tänker inte räkna med någon av de böcker som jag läst hittills i år, utan jag startar första maj. Listan kommer inte att vara det jag utgår ifrån när jag väljer vad jag ska läsa, det är mest en kul grej.
  1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska - En man som heter Ove av Fredrik Backman.
  2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare - Bilbo en hobbits äventyr av J R R Tolkien (han dog 1973).
  3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie - Mördarens jakt, del 2 av Robin Hobb, sista boken av fyra i Farseertrilogin.
  4. Läs en bok med två personer på omslaget - Assassin's Apprentice av Robin Hobb (skulle tro att det är the boy och Chade).
  5. Läs en bok som publicerades 2007 - All Together Dead av Charlaine Harris.
  6. Läs en bok vars titel består av tre ord - En mörk välsignelse av Dennis Lehane.
  7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi - Dead Until Dark av Charlaine Harris, den första av 14 böcker i The Sookie Stackhouse Novels.
  8. Läs en bok som handlar om vampyrer - Club Dead av Charlaine Harris.
  9. Läs en bok som har över 600 sidor - Royal Assassin av Robin Hobb, 752 sidor.
  10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn - Jellicoe Road av Melina Marchetta.
  11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa - Fractured av Teri Terry.
  12. Läs en bok med ett par på omslaget - Torka aldrig tårar utan handskar, 1. Kärleken av Jonas Gardell. Inte ett "harlequin-omslag", utan mycket vackrare.
  13. Läs en bok med träd på omslaget - Dead as a Doornail av Charlaine Harris. Det finns andra saker på omslaget också, men ett träd finns där.
  14. Läs en bok som du tycker kan klassificeras som klassiker - And Then There Were None av Agatha Christie, tidigare känd som Ten Little Indians (eller Tio små negerpojkar).
  15. Läs en bok som snart kommer på film - Foxfire, Confessions of a Girl Gang av Joyce Carol Oates (utläst 3 dagar före den svenska premiären, det räknas!)
  16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor - LCHF for the Next Generation av Lars-Eric Litsfeldt, 130 sidor varav 40 är recept.
  17. Läs en bok som publicerades under 2013 - Dead Ever After av Charlaine Harris.
  18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver - Dead and Gone av Charlaine Harris. Den är full av älvor, många av dem mordiska.
  19. Läs en bok med ett av de fyra elementen på omslaget - The Power of Six av Pittacus Lore (visserligen är vattnet grönt och har bubblor i en väldigt onaturlig spiral, men good enough).
  20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år - American Psycho av Bret Easton Ellis, skrevs när han var under 30, även om han har blivit äldre nu.
  21. Läs en bok med ”The” i början av titeln - The Night Circus av Erin Morgenstern.
  22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar - Definitely Dead av Charlaine Harris. Det är i och för sig bara bikaraktärer, men i alla fall.
  23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord - Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford.
  24. Läs en dystopi - Pure av Julianna Baggott.
  25. Läs en bok vars omslag är mestadels rött - The Tiny Wife av Andrew Kaufman.
  26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet - Mördarens jakt, del 1 av Robin Hobb tror jag har samma omslag, det finns några att välja på, men den här verkar vara den första.
  27. Läs en bok om tidsresor - Time Riders av Alex Scarrow, den enda boken jag läste enbart för att kunna pricka av en punkt på den här listan.
  28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter - Living Dead in Dallas av Charlaine Harris har en telepat som huvudperson.
  29. Läs en debutroman - The Silver Linings Play Book av Matthew Quick.
  30. Läs en fristående bok - Personer du kanske känner av Jay Asher och Carolyn Mackler
  31. Läs en bok utan människor på omslaget - Pride and Prejudice and Zombies av Jane Austen och Seth Grahame-Smith (vid en första anblick kan figuren på omslaget se mänsklig ut, men det är i själva verket en zombie).
  32. Läs en bok vars omslag är mestadels vitt - The Rise of Nine av Pittacus Lore.
  33. Läs en bok som publicerades 2012 - Död i skugga av Anne Holt.
  34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt - Devil's Peak av Deon Meyer, originaltexten är på afrikaans.
  35. Läs en bok om änglar  - City of Lost Souls av Cassandra Clare har med en ängel några korta sidor, men han är viktig för historien.

Uppfyllt: 35 av 35
Målet på 20 punkter uppfylldes den 15/7. 
Alla punkter uppfyllda den 16/11.

Time Riders: Ett slöseri med tid?

TimeRiders
Bild lånad från adlibris
Time Riders av Alex Scarrow är den första boken i en serie om en grupp ungdomar som värvas som agenter åt en "tidsresepolis". Deras jobb är att upptäcka och återställa när någon reser i tiden och därmed förändrar historien. Det här första uppdraget kan väl bara kallas klassiskt, det är utgången på andra världskriget som det mixtras med.

Jag gillar början av boken, när agenterna värvas och får sin första inblick i arbetet, men sen blir det lite för trist. Den är inte tillräckligt välskriven för att hålla kvar intresset. Ett tag funderade jag på att lägga den åt sidan, men jag har ju svårt för det. Bestämde mig nöjt för att inte läsa resten av serien i alla fall. Ända tills jag hade läst klart... då började jag undra hur det ska gå i nästa, då åker de till dinosauriernas tid :), men jag tror inte att jag kommer att ta reda på det.

En fundering jag har är varför man är så emot att ändra historien, man får i boken reda på att det så småningom går åt helsike med smältande poler, miljöförstöring och arbetslöshet. Har man en chans att förändra det så varför inte ta den?

tisdag 19 november 2013

Bröderna Lejonhjärta: En bok som alla barn borde få höra

Bröderna Lejonhjärta
Bild lånad från adlibris
Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren är en strålande bok! Har läst den några gånger nu och den är fortfarande lika bra. Miljöbeskrivningarna är barndom i en burk - Nangiala med sina dalar och blommande körsbärsträd, Karmanjakas berg med den skräckinjagande Katla, pilträdet som sträcker sig ut över floden... Och sedan personerna - godhjärtade Jonathan, rädde Skorpan och underbare Mattias. Gillar hur Skorpan försöker vara modig trots att han är så rädd och just därför är desto modigare. En bok om vikten att stå upp för det som är viktigt och värt att försvaras. Och en bok som inte värjer för döden, ett ämne som inte alltid ska undvikas.

Jag har just läst den som högläsningsbok för min etta och de har varit totalt fängslade. En del gammaldags ord behöver förklaras, men annars är det bara att läsa (och diskutera). Ilon Wiklands illustrationer är klockrena. När jag haft boken som högläsning tidigare år så har den alltid vunnit omröstningen vi har innan sommarlovet om bästa högläsningsbok under året.

måndag 18 november 2013

Tematrio: Elizabeth, Lisbeth, Beth...

Det visar sig att Lyran, hjärnan bakom tematriona, heter Elisabeth och därmed har namnsdag imorgon. Så den här veckan är uppdraget att skapa en trio med tre stycken Elisabeth (eller varianter av namnet) i handlingen. Första tanken var ju Elizabeth I, hon förekommer ju i ganska många historiska romaner, men kom i slutändan på tre jag tycker bättre om :)
  • Milleniumtrilogins Lisbeth Salander. Otroligt tuff och egensinnig. Gillar henne skarpt! 
  • Stolthet och fördoms Elizabeth (Lizzie) Bennett. Ytterligare en tjej man inte sätter sig på, om än med ett lite beskedligare yttre...
  • What Happened to Goodbye's McLean Elizabeth Sweet. Hon använder ganska många av smeknamnen för Elizabeth: Beth, Eliza, Lizzie, Liz - allt beroende på vem hon bestämmer sig för att vara för tillfället. En bra bok det med.

söndag 17 november 2013

Håll tummarna!


Nyckeln
Boktjuven Ingerun har snällt nog utlottning av den nyss utgivna boken Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (fortsättningen på Cirkeln och Eld) på sin blogg. 

Önska mig lycka till, det är inget vidare att stå i biblioteksköer...

Vem är jag i Austens fauna?

Hittade en länk på Ugglan & boken som ledde till ett quiz på Strangegirls blogg om vilken Austen-hjältinna man var. Mitt resultat blev Elinor Dashwood. Inte min favoritfigur, men det hade kunnat vara värre och beskrivningen låter väl inte allför långt ifrån om jag skall vara ärlig, ännu bättre är beskrivningen på bilden jag hittade - snarky, den skon passar :)

You are Elinor Dashwood of Sense & Sensibility! You are practical, circumspect, and discreet. Though you are tremendously sensible and allow your head to rule, you have a deep, emotional side that few people often see.



Vill du också göra testet? Det finns här.

Smakebit på søndag: Vanmakt

Vanmakt (inbunden)
Bild lånad från bokus
Söndag och dags för en ny smakbit ur boken jag läser för tillfället. Fler smakbitar finns på Maris blogg, väl värd ett besök.

Just nu läser jag Vanmakt av Thomas Erikson, en thriller jag hade turen att vinna på Mias blogg Cum libris non solus. Den handlar om en diplomatfamilj vars barn kidnappas, bara för att återlämnas och kidnappas igen. En demonstration av någon som vill visa hur lätt det är att komma åt familjen, ett hjärnspel. En beteendevetare vid namn Alex King kopplas in för att hjälpa till. Det finns två tidigare böcker om Alex, men jag har tyvärr inte läst dem.

Vem som kom i kläm hade ingen avgörande betydelse. Det var inte barnflickan de var ute efter. Visst kunde de gå raka vägen fram till henne och helt enkelt tvinga sig till barnvagnen, men ett uppträdande mitt ibland en massa människor var det sista de ville ha.
   Så de bidade sin tid, letade efter det rätta tillfället. De misstänkte att de inte skulle behöva vänta så länge.

Här finns mitt inlägg efter att ha läst hela boken.

lördag 16 november 2013

Child 44: en riktigt bra bok

Child 44
Bild lånad från adlibris
Child 44 av Tom Rob Smith är en av de där böckerna som är som ett kinderägg. Den är spännande och har intressanta relationer samtidigt som man lär sig en massa om 50-talets Sovjetunionen där Stalins arbetsläger och hemliga polis är i högsta grad närvarande hela tiden.

Det är intressant läsning, jag kunde nästan ingenting om det här innan, men att i deckarform få ett samhällssystem beskrivet är suveränt. Statens felfrihet är absolut, arresteras du misstänkt för ett brott är du skyldig eftersom staten inte begår några fel, frågan är bara hur lång tid det tar innan du erkänner. Sätten att få någon att erkänna är som hämtade ur en mardröm. Huvudpersonen Leo arbetar för den hemliga polisen och tror på systemet. Han inser att vissa fel begås, men tycker att det är smällar man får ta för att behålla folks tro på staten. Så blir hans fru anklagad för att vara spion...

Den historiska aspekten är kulissen till ett mystiskt mordfall. Mord är normalt inget som förekommer i ett lyckligt socialistiskt samhälle, alltså är det något man helst ska sopa under mattan. Det är inte smart att bli inblandad i en sådan utredning om man vill vara på partiets goda sida.

Förutom att man får veta en del om Stalintiden och läsa om mordfall (som kommer i andra hand) så är dessutom relationerna intressanta. Framförallt den mellan Leo och hans fru, där Leo är ganska naiv, men där finns också en syskonrelation samt den mellan två konkurrerande kollegor. En suverän bok helt enkelt.

Här kan du läsa inlägget om nästa bok om Leo, The Secret Speech.

torsdag 14 november 2013

Film: Ender's Game

Ender's Game (DVD)
Bild lånad från cdon
Hade lyckan att för några veckor sedan läsa den utmärkta boken Ender's Game (inlägget om boken finns här) och kunde inte motstå att se filmen trots några tveksamma recensioner. Efter att ha sett den så är jag väldigt nöjd med att ha läst boken innan, för jag tycker att filmen misslyckades med två ganska stora saker: Först med empatin för Ender. I boken så tycker jag så mycket om honom och så synd om honom. Hela strategin att isolera honom och den långa nernötningen tills han i princip är utbränd hoppas så gott som över i filmen. Det andra stora misslyckandet är tidsperspektivet. I filmen får man intrycket att det hela inträffar under en eller ett par månader. Man får se en strid från skolan, en något omgjord variant av sista striden innan han skickas iväg.

Sedan finns det några mindre detaljer som jag stör mig på också. Att det antyds en kärlekshistoria, den behövs inte, det måste inte alltid bli romantik bara för att någon är av ett annat kön. Den låga syrenivån på planeten där syrgas ibland behövs, men inte när det händer något spännande... Och det sista mötet med the Formics är riktigt lökigt.

Men det finns som tur är mycket som är bra också. Harrison Ford är lysande som en beräknande överste Graff. Miljöerna är snygga och effekterna välgjorda. Och framför allt så är det mesta av historien kvar även om det är lite påskyndat. Tror att det hela hade gjort sig bättre som tv-serie där man hade kunnat ta tid på sig att gå ner till djupet med berättelsen.

tisdag 12 november 2013

Allegiant: Life damages us

Allegiant
Bild lånad från adlibris
Allegiant är den tredje och efterlängtade delen av Veronica Roths dystopitrilogi. Vi får återknyta bekantskapen med Tris och Four, kapitlena varvas från deras respektive synvinkel. Jag har ju klagat lite i tidigare recensioner över att man fått veta så lite om deras värld i de tidigare böckerna: hur blev det så här och varför de använder ett så konstigt system? I den här boken får man förklaringar till det mesta och jag köper dem faktiskt, de känns ganska möjliga :) En invändning jag har kvar är hur lite folket i systemet vet om omvärlden. Även om de varit isolerade länge så tycker jag ju att några böcker eller tidskrifter från tiden innan borde ha överlevt så att man vet någonting om utsidan. En annan invändning är att det ibland blev lite väl smörigt, speciellt när Tris reflekterade om kärlek och familj där texten närmade sig sådana där "motiverande" captions som man ibland ser på facebook. Har svårt för sådana :)

I början av boken (och spoilervarning om du inte har läst del två, Insurgent) blev jag lite besviken. De factionslösa tog ju makten i slutet av förra boken och det planeras redan för hur man kan ta den tillbaka, samtidigt som några ger sig ut på upptäcksfärd utanför gränsen, och planeras det inte en kupp där med? Det kändes som att börja om från början med alla intriger och maktkamper igen. Men den känslan gav sig efter ett tag när handlingen mer och mer skiljde sig från de tidigare delarna. Gillade diskussionen om varför vissa begår mer brott och är fattigare än andra, svårt att inte dra paralleller till dagens samhälle. Slutet var överraskande, uppskattar det.

Inlägget om första delen, Divergent, här
Inlägget om andra delen, Insurgent, här.
Inlägget, med ett kort utdrag, som jag skrev i början av Allegiant här.

måndag 11 november 2013

Tematrio: Tillfälligt avbrott


I veckans tematrio vill Lyran att vi ska göra en trio med böcker som vi inte läst ut. Det är svårt, jag läser nästan alltid ut böcker som jag börjar på även när det tar emot. Jag hoppas in i det längsta att det ska vända och grämer mig när boken är utläst om det inte gjort det, hade ju kunnat lägga tiden på något bättre, men även när jag tycker att boken är usel så brukar det sluta med att jag åtminstone skummar den för att få reda på hur det slutar. En vana jag önskar att jag kunde sluta med...

Nåja, en trio kommer här:
  • Gud vill det! av Dick Harrison. En faktabok om korsriddare som jag aldrig kom in i. Placerades i bokhyllan en fjärdedel in och rensades sedan ut.
  • Jag, Claudius av Robert Grave. Var, och är, väldigt förtjust i tv-serien/dvd-boxen. Upptäckte den när den gick på tv 1986(?) och framför allt Caligula gjorde ett djupt intryck. Letade sedan upp boken på biblioteket, men var  inte mogen nog att läsa klart den, tyvärr. Hade inte riktigt börjat med vuxenböcker då.
  • Illusionen om Gud av Richard Dawkins. Intressanta resonemang, men inget som jag skulle försökt sträckläsa... Avbröt ungefär i mitten och glömde bort den. Tills jag flyttade och hittade den stående i hyllan med bokmärke i. Skulle bara bläddra lite... läste ut den. Vet inte om det var intressantare ämnen i slutet eller om jag bara var mer mottaglig?

söndag 10 november 2013

Smakebit på søndag: Kyss mig först

Kyss mig först (inbunden)
Bild lånad från bokus
Söndag och smakbit på böcker hör numera ihop, gott så :) Fler smakbitar från bokbloggare finns på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Jag är ett par kapitel in i Kyss mig först av Lottie Moggach, en bok jag vann i en utlottning hos Läsa & lyssna, och nu när jag börjat på den så är jag ännu gladare för vinsten, för hittills gillar jag den! Den handlar om Leila som är en ensamvarg och datanörd. Hon börjar "hänga" på en sajt där man diskuterar filosofiska och moraliska frågor och blir efter ett tag tillfrågad om hon vill ta över Tess liv. Tess har nämligen planer på att begå självmord.

Ett utdrag från s. 20-21, där Leila reflekterar över hur hennes bekanta fungerar:

Och så förstås dessa eviga bilder på dem själva i festkläder, där de sög in kinderna och satte ena benet framför det andra som hästar. Det var som om alla andra hade varit på en lektion som jag inte hade blivit inbjuden till - där de hade fått lära sig att håret måste plattas, naglarna måste ha en vit rand längst ut, armbandsuret ska sitta på insidan av handleden och handväskan måste bäras i armvecket, så att underarmen sticker upp som om den var avbruten.
   Likadant var det med deras statusuppdateringar. Ibland kom de med ofullständiga meddelanden som i sig själva inte sa någonting, såsom ibland är det bäst att inte veta nåt eller jaha, då var det kört, utan att förklara vad de syftade på. Deras liv var fyllda av banal dramatik. Jag minns att Raquel Jacobs en gång skrev att - OMG!!! - hon hade tappat sitt busskort i toaletten. Jag menar, vem vill eller behöver få reda på det?

Tror jag dras till det här stycket just för att facebook är en av de saker som känns väldigt meningslöst väldigt ofta och de ofullständiga statusuppdateringarna är något som jag stör mig enormt på... Och den där lektionen, den har jag med missat :)

Inlägget jag skrev efter att boken var utläst (och det hade gått några veckor) finns här.

lördag 9 november 2013

A Street Cat Named Bob: A bit of a jewel

A Street Cat Named Bob
Bild lånad från adlibris
A Street Cat Named Bob av James Bowen är en väldigt söt, och sann, historia. Boken handlar om James, f.d. hemlös och missbrukare, som ser en skadad katt i svalen utanför sin träningslägenhet. Efter att ha tittat på den ett par dagar tar han med den in och sedan börjar världens bästa bromance :)

Boken handlar delvis om hur James och Bob lär känna, och lär sig lita på varandra och hur Bob följer med James på hans jobb som gatumusikant, men den handlar också om James, hur hans liv har varit både innan och medan han var missbrukare och hur osynlig man blir när man lever på gatan. Det är rörande att läsa om hans försök att få ordning på livet för Bobs skull. Och ganska hemskt hur lite som krävs för att suget efter en fix ska återkomma.

Det är inte världens bäst skrivna bok (å andra sidan är det inte den sämst skrivna biografin jag läst heller), men historien är hjärtvärmande. Ibland misstänker jag att James skyler över sina brister, men det förlåter man honom i så fall gärna.


torsdag 7 november 2013

Bok-shuffle

Hittade en kul grej hos Boksmurfen och jag är inte sämre än att jag kan låna en god idé :) Det hela kallas bok-shuffle och är mycket svårare (för mig i alla fall) än vad det verkar. Man sätter sin musikspelare på shuffle, tar fem låtar och ser vilken bok man skulle vilja para ihop med låten som spelas. Det roligaste, och svåraste, är att faktiskt ta de låtar som kommer utan att fuska, så det är vad jag gjort här.

Sabotage av Beastie Boys - skulle vilja ha den här till Pure (Julianna Baggott), en dystopi som utspelas i en totalt förstörd värld.

Sad but True av Metallica - tycker den här passar till Händelser vid Kirkstone Abbey (Patrick Redmond), lite lagom demonisk och en bra låt till en bra bok.

Sail Away av The Rasmus - brusten kärlek, passar bra till Konsten att tala med en änkling (Jonathan Tropper), varken boken eller låten griper riktigt tag.

Son of a Gun av Bodies Without Organs - ganska lättviktig låt så varför inte para ihop den med The Silver Linings Playbook (Matthew Quick) som är en överraskande lättviktig bok om en kille med psykiska problem.

Geraldine av Glasvegas - en bra låt med känsla (sångaren har sådan underbar röst och dialekt) och då får det bli en bra bok som griper tag, Tell the Wolves I'm Home (Carol Rifka Brunt).


Märker när jag gör det här hur lite jag lyssnar på texten. För mig är det känslan i rösten och hur melodin är som spelar roll.

onsdag 6 november 2013

Speaker for the Dead: fortsättningen på Ender's Game

Speaker for the Dead
Bild lånad från adlibris
Speaker for the Dead av Orson Scott Card är en fortsättning på Ender's Game, 3000 år efter att den avslutades. Mänskligheten har under tiden koloniserat nya planeter, de hundra världarna, som mestadels håller kontakt med varandra och det styrande rådet genom ansibeln (en slags extremt snabb datakommunikation).

På en av de nya planeterna har man hittat intelligent liv, piggies, som nu studeras med så liten påverkan som möjligt av forskare. Det här leder till  intressanta tankar om evolution. De lever på en väldigt monoton planet, det finns en sorts fågel, en sorts gräsätare, en sorts träd etc. och piggiesarna har utvecklat kroppsliga företeelser som de inte verkar behöva. Hur blev planeten som den blev och varför ser piggiesarna ut som de gör? Ännu intressantare är hur man delar in levande i utlanning, framling, ramen och varelse beroende på hur främmande de är. Forskarna som studerar piggiesarna menar att de betraktar dem som jämlikar, men hade man då inte lärt dem saker istället för att bara betrakta dem från utsidan?

Något som gör mig lite förskräckt är hur 3000 år in i tiden så är religionens makt fortfarande stark. Man hade ju hoppats att de gamla bronsålderstankarna, som är gamla redan nu, hade försvunnit, men planeten med piggisarna är en katolsk koloni och biskopens inflytande är starkt. En ny "religion" (utan någon gud) har också spridit sig över de de hundra världarna, en där man fokuserar på det som är sant och genom att acceptera det förstå och förlåta. Den kallas Speaker for the Dead.

Och vad handlar då boken om? En av de forskare som är intresserade av piggisarna upptäcker något som får piggisarna att mörda hennes kollega. Resten av hennes liv straffar hon sig själv och koncentrerar mycket av sin tid på att dölja vad det egentligen var hon fick reda på. Det här gör att hela hennes familj lämnas i sticket och sex olyckliga syskon växer upp. När deras pappa äntligen dör ber de att en Speaker for the Dead ska komma till dem för att tala om honom. Det här blir en massa intressanta resonemang, lite väl predikigt under några bitar i slutet av boken, men fortfarande intressant. Man får också reda på vad som hänt Ender, hur hjälten har krashlandat från pidestalen under tidens gång.

Jag är glad att jag läste boken på engelska. En del av handlingen utspelas på en ganska kall planet och språket där har lånat från nordiska ord, förutom utlanning och framling så kan man äta havregrin. Någon gång känns det som engelsspråkiga måste känna det när de läser en ikea-katalog: in the spring, skrika came to spawn and flocks of halkig went crazy with reproductive energy Jag förstår inte riktigt vad som händer om vårarna, men får en bild ändå :)