måndag 31 oktober 2016

Rensa ut & lev lättare: Eva Maria Karlander

Rensa ut & lev lättare : en smart guide till ordning hemma (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Rensa ut & lev lättare var inte riktigt en bok för mig. Den handlar mestadels om att organisera och rensa, medan mitt problem mer är att jag är stökig... Men boken som sådan är väl okej, indelad i 47 uppdrag, ett per uppslag (+ fem veckors semester), så följer man den räcker den i ett år. Uppdragen kan t.ex. vara att rensa och organisera bland sina väskor eller i köksskåpen. Det finns också lite intervjuer insprängda i boken.

Efter varje avslutat uppdrag är tanken att man ska belöna sig själv för väl utfört arbete, men ibland tycker jag att belöningen som nämns är minst lika jobbig som uppdraget (som att ordna picknick med vännerna, jag vill ju helst läsa...). Jag hade föredragit om belöningslistan funnits längst bak för att göra det lättare att välja det som är en belöning för just en själv (inte för att någon tvingar en att ha belöningar man inte tycker om, men ändå...). Förslagen är av typen som inte kostar så mycket, om något alls, vilket är bra.

söndag 30 oktober 2016

Smakebit: The Girls

The Girls (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska
Dagens smakebit kommer från Emma Clines The Girls där en medelålders kvinna berättar om hur hon som fjortonåring på 60-talet blev inblandad i en sekt som senare blev ökänd när "flickorna" mördade en familj.

Först ett utdrag om hur hennes och hennes bästa kompis liv kretsar kring pojkar. De övertygar sig själva om att de är förälskade och det upptar det mesta av deras tid.
     "Fine," he said, grabbing Connie's hands by the wrist. "Fuck me." She tried halfheartedly to pull away, whining until Henry finally let her go. She rubbed her wrists.
     "Asshole," she muttered, but she wasn't really mad. That was part of being a girl - you were resigned to whatever feedback you'd get. If you got mad, you were crazy, and if you didn't react, you were a bitch. The only thing you could do was smile from the corner they'd backed you into. Implicate yourself in the joke even if the joke was always on you.

Och sen ett när hon hänger med några av flickorna för första gången och får höra talas om den fantastiska Russel:
     Donna said Russel was unlike any other human. That he could recieve messages from animals. That he could heal a man with his hands, pull the rot out of you as cleanly as a tumor.
     "He sees every part of you," Roos added. As if that was a good thing.
     The possibility of judgment being passed on me supplanted any worries or questions I might have about Russel. At that age, I was, first and foremost, a thing to be judged, and that shifted the power in every interaction onto the other person.

Jag har inte läst så jättelångt och det känns inte riktigt som om boken har startat ännu, men ser fram emot att ha en del lästid idag :) Fler smakbitar finns på Maris blogg. Ha en trevlig söndag!

fredag 28 oktober 2016

Vampire Academy: Richelle Mead

Vampire Academy (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska.
Vampire Academy har en lite ny vinkel på vampyrer. Där finns två sorters vampyrer - strigoi som påminner om den vanliga myten: starka och näst intill odödliga, och moroi som inte är lika starka, men som har tillgång till magi. Moroi skyddas från strogoi av dhampir, halvblod mellan moroi och människor, som gärna ger sina liv i tjänsten och som offrar allt hopp om vanligt liv (som familj och fritid) under tiden.

När boken börjar är high school-ungdomarna Lissa, moroi, och Rose, hennes dhampir, på flykt från St. Vladimir's Academy sedan ett par år eftersom de inte tror att Lissa är säker där. De blir dock infångade och släpas tillbaka till skolan och fokus i boken hamnar på high schooldraman. Man avskyr tjejer som är intresserade av samma pojkar, man hämnas oförrätter, det är skitsnack och försök att komma upp på statusstegen, det sitter en utstött missförstådd tönt på vinden och snygga flirtiga pojkar får hångla, men man håller dem samtidigt på lite lagom avstånd. Man tycker man är ganska cool om man är käftig mot lärarna, men håller det dåliga beteendet precis under gränsen för att inte bli relegerad. Det finns ett större mysterium också, det visar sig att de hade rätt hela tiden när de befarade att Lissa inte var säker på skolan, men det kommer nästan bort bland internatlivet.

Märks det att jag inte tycker om den här? Jag hoppas det. Jag tycker mytologin med de olika vampyrsorterna förblir för underutvecklad, Lissa känns väldigt anonym och Rose tillbringar alltför mycket tid där hon alternerar mellan gnäll över livets jävlighet och skryt om hur jävla attraktiv hon är. Jag tycker inte om någon av personerna, jag tycker inte om petitesserna i skollivet, jag tror att jag redan vet hur kärlekshistorierna kommer att sluta i del 6, men jag kommer inte att läsa vidare för att få reda på om jag har rätt.

torsdag 27 oktober 2016

Last Day in Limbo: Peter O'Donnell


LastDayInLimboFirstEdition.jpg
Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Last Day in Limbo är den åttonde delen om Modesty Blaise och Willie Garvin. Den här gången är förövaren en gammal kvinna som tar hjälp av sin förmögne brorson för att få hämnd. Rika och "lyckade" personer får personifiera ondska och privilegium och utvalda hamnar på hennes plantage långt in i djungeln som slavar. En av Modestys gamla bekanta, Danny Chavasse, råkar vara en av dem och Modesty, Wille och Maude, nedslagen efter ett fruktansvärt jobb, beger sig dit för att försöka undsätta honom.

Tankar: Gillar, det här är gladläsning för mig, lite som en gammaldags matine! Härligt samspel mellan Modesty och Willie som vanligt. Danny Chavasse och Willie verkar ha vissa likheter och jag tror det är omöjligt att inte tycka om dem. Både Danny och Maude är karaktärer som gärna får återkomma.

onsdag 26 oktober 2016

The Isle of the Lost: Melissa de la Cruz

Disney the Isle of the Lost (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
The Isle of the Lost är den första delen i serien The Descendants och handlar om barnen till Disneys skurkar. Jag kommer spoila en hel del här, men kortversionen är att jag tyckte boken var riktigt usel.

Alla elaka skurkar har blivit inspärrade på en liten ö utan magi tillsammans med sina barn och där lever de på möglig mat, surt vin och dåligt kaffe. Deras barn (alla döpta till något som liknar föräldrarnas namn, t.ex. Evie, dotter till the Evil Queen och Jay, son till Jafar, så att det är lätt att hålla reda på vem som är vem...) försöker alla leva upp till föräldrarnas rykte genom att vara så elaka som möjligt. Dessvärre är det inga mästerskurkar vi pratar om, här består förbrytelserna av att stjäla en kopp kaffe och komma för sent till skolan *gasp*! Skolan, med mörka källarkorridorer, gör sitt bästa för att hjälpa till, med lektioner som ondskefullt geni och selfiekurser. Det blir alltså så parodiskt att det bara faller platt för mig, lite "Hur ska göra läsarna förstå att de är onda? Oh, spindelväv på väggarna, det blir läskigt, och han kan vara ficktjuv, muahaha... Och resultatet blir tyvärr varken särskilt ondskefullt eller läskigt utan bara b.

Nåja, Mal (dotter till Maleficent) har haft en dödsfiende i tio år nu, Evie som inte bjöd henne på sitt femårskalas, och nu när Evie inte ska hemskolas längre så är det dags att utkräva hämnd. Det går inget vidare i början, planerna faller ganska platt, men så får hon reda på att det finns en sten på ön som kan få magin att vakna. Enda problemet är att den som rör stenen kommer att sova i tusen år. Om hon bara kunde få Evie att vara den som tar den. Det blir en mödosam resa för fyra olyckliga och kärlekstörstande ungdomar i behov av bekräftelse och alla tvingas de samarbeta, möta sina demoner och växa lite som människor för att få tag på stenen *urk*.

På fastlandet bor de goda karaktärerna med sina extremt välartade och ibland ganska enfaldiga barn. Fast vissa bekymmer finns även där, de som inte är kungar och drottningar (som tjänarna, dvärgarna etc.) vill ha bättre arbetsvillkor. Jag vet inte, idén om barnen till skurkar och tjänare som vill gå i strejk låter kul på pappret, men utförandet gör att det bara blir väldigt mycket för mycket. Eller kanske är jag bara alldeles för gammal...

tisdag 25 oktober 2016

The Gathering: Kelley Armstrong

The Gathering (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
The Gathering är första delen i en urban fantasy-serie som väldigt löst hänger ihop både med Armstrongs Darkest Powers-serie och hennes Women of the Otherworld-universum. Den utspelar sig i ett litet samhälle i Kanada med mindre än 200 invånare där nästan alla invånare är knutna till den topphemliga medicinska forskningsanläggningen som är placerad där.

En journalist dyker upp en dag i staden, enligt uppgift för att skriva om hur det är att bo i en sådan liten ort, men misstänks för att vara utsänd för att ta reda på mer om forskningen som pågår. Vilket i och för sig inte förklarar varför hon är så intresserad av ungdomarna i Mayas klass...

Tankar: Suverän! Det är en händelserik bok där läsningen flyter motståndslöst. Det hela börjar med en drunkningsolycka på sida 2 och slutar med en vild flykt genom en skogsbrand. Jag gillar också karaktärerna och hur man börjar ana mer om dem än vad de gör själva och miljön, de djupa kanadensiska skogarna, blir kronan på verket.

måndag 24 oktober 2016

My Brilliant Friend: Elena Ferrante

My Brilliant Friend (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska.
My Brilliant Friend är Elenas berättelse om sin vänskap med Lila. Den utspelar sig på 1950-talet i de fattigare kvarteren i Neapel och historien startar redan innan de börjat skolan. Vi får följa med de första skolåren innan de skiljs åt när bara en av dem får läsa vidare. Den andre får hjälpa till i hemmet och i faderns lilla skomakeri. Runt dem finns vardagslivet i deras kvarter, de första pojkvännerna och utfärder till stadens centrum.

Tankar: En mycket välskriven historia med två väl utmejslade huvudkaraktärer som liksom det större persongalleriet känns som att de är riktiga människor, även om jag ibland kan ha svårt att hålla reda på vem som är vem i myllret. Problemet är väl att jag inte tycker om dem och har ganska svårt för boken i stort.

Jag stör mig helt enkelt på hur vänskapen skildras. Från Elenas sida så är det från första stund en slags besatthet av den mystiska och självklara Lila och alltför mycket av vänskapen går ut på att hävda sig gentemot den andra för att bevisa att man är lika bra. Får den ena läsa vidare läser den andra böckerna och briljerar i alla fall. Får den ena pojkvän vill den andra också ha, spela mindre roll vem och man går kanske ett steg längre bara för säkerhets skull. Och vad jag stör mig på romansen med poetens son förresten. Jag förstår aldrig riktigt om dragningskraften är den verserade pappan eller bara det faktum att han "paxade" henne när de var små, men det känns ju inte som att de har något gemensamt alls.

Till och med boken (böckerna) är ett sätt att trycka till den andra. När Lila lyckas med sin gamla dröm att försvinna utan att lämna några spår av sin existens (förutom en son då), så ska Elena minsann göra så att det inte lyckas genom att skriva ner allt hon kommer ihåg av deras liv tillsammans. Det känns helt enkelt som en alltför futtig, missunnsam och svartsjuk relation. Jag saknar att få läsa åtminstone lite grann om innerlighet och värme. Nu är boken såpass välskriven att jag väldigt gärna vill veta hur det går för dem, men jag tror jag nöjer mig med att läsa recensioner på Goodreads.

söndag 23 oktober 2016

Smakebit: The Humans

The Humans (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska.
Söndag och dags för smakbit igen. Den här gången blir det ett utdrag som kommer från Matt Haigs The Humans som jag i och för sig läste ut tidigare i veckan, men där det i början kändes som att varenda sida bjöd på citat jag ville dela med mig av.

En utomjording har skickats till jorden i professor Andrew Martins gestalt för att se till att alla spår av den riktige professorns upptäckt, lösningen på ett matematiskt problem som skulle kunna ge mänskligheten ett snabbt utvecklingssprång, utplånas. Utdraget kommer efter att han besökt en bokhandel, sett alla böcker där och funderat över hur få av dem som en människa skulle hinna läsa.

     I passed a large man with a long coat and a hairy face who, judging from his asymmetrical gait, seemed to be injured.
     Of course, we may know brief pain, but this did not seem of that type. It reminded me that this was a place of death. Things deteriorated, degenerated, and died here. The life of a human was surrounded on all sides by darkness. How on earth did they cope?
     Idiocy, from slow reading. It could only be idiocy.

Fler smakbitar finns hos Mari. Ha en trevlig söndag!

lördag 22 oktober 2016

Vem är du i: Tolkiens värld?

Den episka världen á la Tolkien är temat för Lyrans Vem är du i?-fråga den här veckan. Har ju läst och älskat Sagan om ringen-trilogin och läst Hobbiten, men tycker ändå att frågan är svår, det finns ingen sådär självklar som jag vill vara, mest för att det är så få som verkar njuta av livet.

Evigt liv som hos alverna lockar inte, inte heller ett liv under jord som hos dvärgarna, trollkarlarnas enorma makt är för respektingivande och jag vill ju definitivt tillhöra den goda sidan. Den jag beundrar mest är Sam Gamgee, som är en sådan trofast klippa, men jag är inte lik honom och jag är inte så säker på att jag skulle vilja vara det heller. Aragon är en annan favorit (och också den karaktär jag får när jag gör testet som Lyran är snäll nog att länka till), och jag skulle nog hellre vara han, även om han och Sam har många gemensamma drag.

Men om jag kommer tillbaka till ämnet att njuta av livet så får det nog trots allt bli en hobbit, tror vi är mest lika till temperament. Så slutsatsen är att Meriadoc "Merry" Vinbock blir den jag helst skulle vilja vara. Glad, envis, modig, förutseende och kanske lite obetänksam ibland (men inte så mycket som Pippin), men jag tycker att det kan vara ett tilltalande drag, åtminstone om det kombineras med lite charm.
Bildresultat för merry vinbock
Bild lånad från Wikia

A Superior Death: Nevada Barr

Superior Death (e-bok)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska
A Superior Death är den andra boken om parkvakten Anna Pigeon. Hon har bytt arbetsplats efter händelserna i förra boken och tillbringar nu sina dagar i ett ofta kyligt, dimmigt och blåsigt Lake Superior. Vid ett av sjöns många vrak/sightseeingmål för dykare hittas en dag ett extra lik (som alltså inte funnits där i årtionden) och Anna börjar undersöka saker som kanske kan leda henne till mördaren. Dessutom sprids rykten om att det finns en kannibal bland de anställda.

Tankar: En bra bok. Miljöskildringarna är liksom i första boken riktigt bra, men trots att jag har svårt för värme hade jag valt nationalparken i öknen framför den här... Anna är en huvudperson som är lätt att tycka om trots, eller kanske tack vare, hennes kantighet. Hon är inte en person som alltid sätter på en glad min. Hon har också en befriande nykter syn på sex för att vara en amerikansk huvudperson.

Också i den här boken blev jag lite arg när jag läser - det är mycket byråkrati och manschauvinism i parkvaktarjobbet och jag vet inte hur lockande min gamla barndomsdröm om att arbeta som skogvaktare (vet inte var jag fick det ifrån?) är längre.

Fallet är invecklat med många sidospår som leder tankarna lite varstans, och när boken är slut har jag haft ganska många misstänkta. Det blir smått spännande ibland och så finns det dessutom en fruktansvärt klaustrofobiskt skildrad dykincident. Barr är bra på att skriva om smärta, adrenalin och panik. Det enda jag störde mig på är egentligen *spoiler* "tillfälligheten" med systerns klient.

Bildresultat för isle royale wreckage america lake superior
Bild av vrak i Superior Lake,
lånad härifrån
   Det som lyfter boken lite extra är den stillsamma humorn.    Här kommer ett utdrag som fick mig att le.

The lodge was there, along with the Visitors' Center, the 
boat rental concession, and a clapboard windowless hall where National Park Service  naturalists liked to shut the tourists away from moose and fox and thimbleberry, from rain and mosquitoes and show them slides of Nature.

fredag 21 oktober 2016

Vi: Kim Thúy

Vi (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Vi är ytterligare en mycket vacker bok, både till språk och formgivning, av Kim Thúy. Det är en familjehistoria som startar med huvudpersonen Bao Vis föräldrar och hur mamman mer eller mindre manipulerar pappan att falla för henne. Pappan är ett kapitel för sig, redan före äktenskapet var han hushållets lille prins, något som sedan fortsätter. Det rör sig om saker som att låta honom sova trots att skolan börjar eller pilla bort alla kärnor ur gurkbitarna för honom.

Så kommer kriget och mamman och de fem barnen betalar för att få fly över havet och de hamnar så småningom i Kanada. Där skapar de sig ett nytt liv och Bao Vi vill inte riktigt anpassa sig till den syn av "mannen är familjens mest omhuldade person" som fortfarande finns i familjen och får moraliskt stöd av en levnadsglad "moster". Hon utbildar sig och återvänder genom jobbet så småningom till Vietnam.

Tankar: Vacker som sagt, luftig och sparsmakad, men jag blev inte lika begeistrad i den som i Thúys första, Ru. Kanske är det så enkelt som att skönheten inte längre överraskar, den är något jag numera förväntar mig i hennes böcker. Kanske är det att jag stör mig lite både på männen som passas upp och på Bao Vi. Hon känns så riktningslös, som att hon gör det andra tycker att hon ska göra, som att studera språk, utan att själv riktigt ha ett syfte.

torsdag 20 oktober 2016

En mörderska bland oss: Hannah Kent

En mörderska bland oss (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
En mörderska bland oss är en roman om Agnes Magnúsdóttir som var den sista kvinnan som dömdes till dödsstraff på Island. När boken börjar har hon större delen av vintern suttit isolerad i ett skjul och behandlats värre än en folkilsken hund, men nu ska hon utackorderas för att spara pengar. Det blir bonden på Kornsá som motvilligt tvingas ta emot henne, för trots gratis arbetskraft så är man inte pigg på att dela hus med en dömd mördare.

Så småningom förbättras relationen med åtminstone modern och yngsta dottern i hushållet och genom Agnes samtal med en ung pastorsadjunkt tar de del av hennes liv och vad som ledde till att hon kanske (svaret får man aldrig riktigt och det spelar heller ingen större roll) var delaktig i två mord.

Tankar: En kompetent bok om en intressant tid. Det är ett ogästvänligt och kargt landskap med hunger, kyla och smuts som skildras. Häradshövdingen och kyrkan styr och det finns en småortsmentalitet i byarna - befolkningen håller koll på varandra. Majoriteten av människorna sliter för att överleva och en stor andel av dem är utlämnade på nåder till sina husbönders nycker, som t.ex. bestämmer om de ska få lov att gifta sig. Fakta från domstolsutdrag och liknande blandas med romanformen.

För mig faller den dock i "intressant, men-facket". För trots att det är en ny miljö och ny kultur för mig så faller jag inte. Jag tycker aldrig riktigt om vare sig Agnes eller de andra större karaktärerna och jag tycker också att det blir ganska segt. Vet att det finns många läsare som inte håller med, men jag fängslades aldrig.

onsdag 19 oktober 2016

Kraften: Siri Pettersen

Kraften (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
Kraften är den tredje och sista delen i Pettersens fantasyserie om Hirka och Rime. Hirka färdas nu till en tredje värld, Dreysil, landet som hennes biologiske far härstammar ifrån. Inte heller här känner hon sig hemma, det är ett kallt och ogästvänligt land, med en mestadels ogästvänlig befolkning som föraktar svaghet. Hirka ses med misstänksamhet och befolkningen är helt inställd på krig mot Ymslandet där hon vuxit upp. Under tiden "härdar" man Hirka och planerar hennes äktenskap med en son ur en av de ledande släkterna. I Ymslandet väntar Rime, som med en korpnäbb i halsen är i hennes fars våld.

Tankar: Den här serien har ett magnifikt världsbygge i både Ymslandet och Dreysil, och jag gillar också den ganska hopplösa skildringen av människornas döende värld. Hirka och Rime är karaktärer jag gillar och bifigurerna är väl tecknade, särskilt tycker jag om Eirik, ledaren i Korphem.

Kraften är en bra bok, men den fångar mig inte lika totalt som Odinsbarn och Röta och jag har svårt att sätta fingret på varför. Till viss del tror jag att det är att det blev ett så långt uppehåll innan trean kom ut, men lite också att jag vill ha mer av Rime, fast utan alla dessa trista rådsbestyr, och att hela Hirkas plan blev så väldigt lång och komplicerad.

tisdag 18 oktober 2016

De förklädda flickorna i Kabul: Jenny Nordberg

De förklädda flickorna i Kabul (pocket)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
De förklädda flickorna i Kabul handlar om bacha posh, d.v.s. flickor som man låtsas vara pojkar och som man behandlar och klär därefter. Nordberg har träffat många olika personer och rapporterar om fenomenet från olika synvinklar.

Vi träffar riksdagsledamoten som är mamma till fyra flickor, där yngste blev bacha posh så man inte längre ska se ner på familjen och henne och maken. Vi träffar den fattiga änkan som gjort en av sina töser till motvillig bacha posh så att hon kan tjäna pengar åt familjen (flickor och kvinnor ska ju stanna hemma). Där finns tonåringen som inte kan tänka sig att byta tillbaka och 30-åringen som stannade kvar som man. Vi får träffa en annan som motvilligt böt tillbaka till kvinna och som gifte sig men som fortfarande känner sig som man och som nu mer eller mindre "låtsas" vara kvinna fast det känns så otroligt fel och kvinnan som var bacha posh och som återtog sin gamla kvinnoroll utan större problem. Där finns också familjerna som har sin bacha posh som en lyckomaskot, med honom i familjen ökar chansen att mamman nu kommer föda en son - en myt som går långt tillbaka. Anledningarna till bacha posh existerar är alltså många.

Det är många intressanta livsöden att ta del av och man känner med dem. Intressant är också hur samhället visar sig genom fenomenet, både genom att det alls finns och genom berättelserna om bacha poshs nya fria liv. För många i Afghanistan räknas inte kvinnor, de är inte värda något och man ser ner på dem som mot alla regler går ut utan en manlig släkting eller som ler för mycket eller på andra sätt visar sig. Till och med den nämnda riksdagsledamotens förpubertala döttrar får inte vara ute och leka utan sin "bror" för det ser för illa ut.

Tankar: Läsvärd bok är väl det minsta man kan säga. Intressanta människor, ett samhälle man inte vet så mycket om, tankar om vad som gör kön och paralleller till andra samhällen och tider, för det är inget nytt fenomen för mänskligheten. Också funderingar om vad det gör med de utvalda flickorna att under några år behandlas som att de räknas - är det en vinst att ha fått uppleva det, eller blir buren outhärdlig när man väl fått smak på att vara på utsidan?

måndag 17 oktober 2016

The Golden Age: Bio Roy

The Golden Age visades igår på Bio Roy. Den utspelar sig på det glada 20-talet och handlar om fiskaren som förälskar sig i en nattklubbsdansare. Han är dock inte ende friaren, där finns också ledaren för det lokala gänget...

Det var direktsändning från Bolsjojteatern i Moskva. Enormt skicklig uppsättning och eftersom vi såg den på bio så kom man väldigt nära och varje ansiktsuttryck fångades. Gillade särskilt balettversionerna av vanliga danser (som tango och foxtrot), medan balettslagsmål lämnar en del att önska... En stor ensemble med mycket tjusiga dräkter, både nattklubbs och mer sovjetiska vardagskläder, fullbordade det hela.

Nu är väl kanske inte balett annat än i undantagsfall det jag faller mest för, men vad jag gillar grejen! Att kunna gå en skumregnig eftermiddag i Göteborg och titta på föreställningar någon helt annanstans ifrån. På programmet i höst finns fler baletter, men även teatrar, musikaler, operor, rock- och konstguidningar. Kommer definitivt bli fler besök :)


Hittade förresten en gammal favorit på Roy i ny förpackning :D Nu äter jag ju lchf, men när semestern kommer ska jag göra ett uppehåll...

söndag 16 oktober 2016

Windhaven: George R.R. Martin & Lisa Tuttle

Windhaven (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
Windhaven utspelar sig på en ganska karg och väldigt blåsig planet dit en koloni människor kom för längesen. Befolkningen lever utspridd på öar och mellan öarna finns hav med vidunder som gör varje båtresa farlig, så det främsta medlet för kommunikation är genom luften. Man har använt material från rymdskeppet som förde dem dit för att tillverka vingar (tänk flyga drake eller skärmflyg) som skickliga flygare manövrerar mellan öarna samtidigt som de tar med sig meddelanden. Flygarna har fått en status som påminner om rockstjärnor.

Vi får följa Maris från det att hon som ung faderslös fiskarunge stod och tittade beundrande upp på flygarna till dess att hennes liv tar slut. På vägen däremellan förändrar hon hela samhället i sin kamp för att få flyga, något som genom tradition varit förbehållet ättlingarna till de första flygarna. Det hela skapar mer långtgående effekter än vad hon någonsin kunnat föreställa sig, när den gamla aristokratin (flygarna) får motstånd från de nya som inte alla har samma syn på traditioner och moral.

Tankar: Boken består av tre noveller/kortromaner (Storms, One-Wing och Fallen) som gör varsitt nedslag i Maris liv. Min favorit var One-Wing där man fick se hur besluten i första delen börjat förändra samhället. Maris är en mycket beslutsam och stridbar person, men fokuset ligger mer på vilka följder hennes handlingar får än henne som person.

En helt okej bok, tyckte den var lite svajig med vissa riktigt bra bitar och andra lite mindre.

Smakebit: Oryx and Crake

Oryx and Crake (e-bok)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska
Dags för en Smakebit på söndag igen, det är då bokbloggare lägger upp ett utdrag från boken de läser just nu (utan spoilers såklart). Det hela sköts av Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten, där ett helt smörgåsbord så småningom presenteras.

Idag kommer min smakbit från Oryx and Crake, den första delen i Margaret Atwoods dystopiska trilogi. Den handlar om Snowman, tidigare känd under namnet Jimmy, som är ensam människa kvar efter någon ännu så länge onämnd katastrof. Han delar sitt lilla hörn av världen med Children of Crake, genetiskt modifierade humanoider. I utdraget är han på besök i deras bosättning och han anländer just när männen utför sin morgonritual (pissar längs gränsen till byn):

According to Crake, and Snowman has seen nothing since to disprove it - the chemicals programmed into the men's urine are effective against wolvogs and rakunks, and to a lesser extent against bobkittens and pigoons. The Wolvogs and bobkittens are reacting to the scent of their own kind and must imagine a huge wolvog or bobkitten, from which they would be wise to keep their distance. The rakunks and pigoons imagine large predators. Or this was the theory.

Crake allotted the special piss to men only; he'd said they needed something important to do, something that didn't involve childbearing, so they wouldn't feel left out. Woodworking, hunting, high finance, war, and golf would no longer be options, he'd joked.


Snart ska jag åka in till stan och se en livesändning från Bolsjojbaletten. Det ska bli spännande. Hoppas att ni också har en trevlig söndag!

lördag 15 oktober 2016

Athena: Marta Söderberg

Athena (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Athena är en dystopisk berättelse om Maya och Benjamin, båda nummerlösa och oönskade, som en dag kidnappas och tas med till en träningsanläggning. Där finns fler nummerlösa och de som inte klarar träningen de genomgår rensas bort undan för undan. Just utrensningen är en klar motivation till att göra sitt bästa, men kanske kan träningen också leda till att man så småningom släpps in i det etablerade samhället? Det är också en motiverande faktor, även om det är ett grymt samhälle som skildras där människoliv inte är mycket värda. Där finns bland annat övergrepp, svält och planterade sjukdomar.

Tankar: Gillade! Förutom den lilla haken att det här inte är en fristående bok och nästa bok inte har kommit än... Hittar oroväckande nog heller inga tecken på att det kommer en, men det måste det väl göra? Historien kan inte sluta så!

Det fanns väl egentligen inga delar som jag inte tyckte om, men det fanns ganska många bitar som jag hade velat haft mer av för att få en klarare bild av samhället där den utspelas och av karaktärerna. Saknar också mer av en bakgrundshistoria - hur blev det så här?

The Ice Dragon: George R. R. Martin

The Ice Dragon (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska
The Ice Dragon handlar om Adara som föddes under den kallaste natten i mannaminne, hennes mamma dog under födseln och Adara själv blev annorlunda än andra barn. Hon visar sällan känslor, vilket gör det svårt för hennes familj att tycka om henne, och hon är alltid blek och kall även om hon aldrig fryser. Vintrarna är den årstid hon trivs bäst, medan de andra är inne i värmen bygger hon isslott, leker med isödlorna och träffar en gigantisk isdrake som hon får rida på.

Vid gränsen utkämpas ett långvarigt krig och när armén pressas tillbaka uppmanas alla att evakuera söderut vilket Adara absolut inte vill, ska hon få fortsätta att träffa isdraken behöver vintrarna vara kalla.

Tankar: Har lite blandade känslor efter att ha läst den här. Språket och bilderna är båda mycket vackra:
And when the ice dragon opened its great mouth, and exhaled, it was not fire that came streaming out, the burning sulfurous stink of lesser dragons. The ice dragon breathed cold. Ice formed when it breathed. Warmth fled. Fires guttered and went out, shriven by the chill. Trees froze through to their slow secret souls, and their limbs turned brittle and cracked from their own weight. Animals turned blue and whimpered and died, their eyes bulging and their skin covered over with frost.

The ice dragon breathed death into the world; death and quiet and cold.
Men jag förblir lätt distanserad till både Adara och hennes familj. Jag kan förstå sjuåriga Adaras önskan att stanna kvar på bondgården eftersom en flytt skulle innebära att hon förlorade sin enda älskade vän, men jag har mycket svårare att känna sympati för pappan som riskerar hela sin familj för att han inte vill lämna familjegravarna där de redan döda ligger.

*Spoiler på slutet kommer här:* Slutet ger mig blandade känslor. Adara väljer till slut sin familj, isdraken offrar sig för henne, och när boken slutar är Adara som alla andra, vilket kanske är ett lyckligt slut, man tinar när man ger och får kärlek? Eller så säger det att man behöver vara som alla andra för att bli älskad? Att isdraken offrar sig och dör känns tragiskt, men värre är hur familjen bara stiger över en mystisk isfläck morgonen efter och går vidare med sina liv - hade velat ha lite mer saknad och sorg efter den magnifika varelsen.

Den här säljs som en bok för 6-9-åringar och det känns väl ungt, det är t.ex. inte en bok som jag skulle välja som högläsning förrän tidigast i trean och kanske inte ens då. Men den håller å andra sidan långt över nioårsgränsen, det känns inte som en ren barnbok trots huvudpersonens unga ålder.

Bildresultat för the ice dragon
Såg att den fanns som e-bok på bokus för 19 kr :)

Vem är du i: Mumindalen?

Bildresultat för knyttet
Bilden är lånad härifrån
En svår uppgift den här veckan i Lyrans vem-utmaning. Har inte läst så mycket Mumin att jag har någon större koll på karaktärerna, visst kan jag namn och har småbitar av vad som händer dem i bakhuvudet, men bilden är otroligt grumlig. Så Wikipedia fick ett besök... Allra längst ifrån verkar i alla fall vara filifjonkorna enligt den här texten: Filifjonkor är ofta noga med etiketten och att hålla kontakt med släkten, oavsett om de gillar det eller inte. De blir lätt nervösa men kan också släppa loss när andan faller på. De gillar även att städa och hålla rent runt omkring sig och avskyr damm och malar.

Men mest lik? Jag gillar Knyttet vilket kan bero på att Vem ska trösta Knyttet? är nästan den enda muminberättelse jag kommer ihåg (läste den för något år sen) och vi är väl inte så lika annars (enligt samma wikisida är de små försynta, känslosamma och lätt bortkomna varelser, vilket inte längre stämmer så bra på mig), men just att ha sällskap med någon som är lika rädd eller räddare än mig själv kan göra underverk för hur modig jag kan vara :)

torsdag 13 oktober 2016

Nobelpriset 2016?

Bildresultat för bob dylan
Bild lånad från bznews
Är lite skeptisk inför nyheten om att Bob Dylan får årets nobelpris. Jag har aldrig riktigt lyssnat på honom, men när kollegan kom in och meddelade nyheten trodde jag att han skämtade, sedan googlade jag medan kollegan sade att han redan varit inne på flera sidor för att se om det verkligen var sant. Det känns inte som en reaktion man borde ha när man får reda på en nobelpristagare...

Det finns säkert fördelar, som att priset tilltalar fler än bara en liten invigd krets. Och jag tycker det är bra att det inte behöver vara svårtillgängliga texter som belönas och att låttexter kan vara en form av lyrik är väl odiskutabelt. Ändå tycker jag det är synd att det är just en av rockens ikoner som får priset, han har redan fått så mycket annat, och det finns så många författare som är värda att bli uppmärksammade.

The Well of Ascension: Brandon Sanderson

The Well of Ascension (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
finns snart svenska
The Well of Ascension är den andra delen i Mistborntrilogin och jag är rädd att jag spoilar en del från första delen, så läs vidare på egen risk...

Handling: Efter att både The Lord Ruler och motståndshjälten Kelsier dog i slutet av förra boken är ingenting sig längre likt. Elend väljs till ny kung, Vin arbetar oavbrutet med att hålla honom säker från lönnmördare, huvudstaden är belägrad av hela tre arméer som den något naive nye ledaren försöker spela ut mot varandra och de misstänker att det finns en bedragare i den allra innersta kretsen och ingen vet längre vem man kan lite på.

Men nästan värre är att naturen verkar göra uppror. Dimman beter sig inte längre som den brukar och dröjer sig kvar allt längre, folk dör av mystiska omständigheter, askan som faller ökar i intensitet och hela tiden kan Vin höra avlägsna trumslag som kallar på henne. Efter ett tag verkar det som att den belägrade stadens enda chans är att hitta den mytomspunna Well of Ascension där allt började.

Tankar: Läser man bara beskrivningen ovan så ser ju boken väldigt händelserik ut, men förutom de sista hundra sidorna så är det mestadels väldigt segt, till och med när de slåss känns det som att berättelsen rör sig i snigelfart. Den dimfödda (hon kan använda metaller för att få krafter utöver de vanliga) Vins strider beskrivs i plågsamt detaljrikedom - vilken metall hon använder, vad den kan göra, att hon skjuter, eller drar eller flammar eller bränner den sakta och vilka föremål i omgivningen hon drar nytta av... Och inte i en strid. I alla. Och de är många!

Lika detaljrikt skrivna är dialogerna (jisses, kom till poängen någon gång då vill jag skrika allt som oftast åt karaktärerna!), myterna och magin, kläderna, maten samt Elends och Vins alldeles för tafatta kärlekshistoria. Det är teen angst på hög nivå: jag är inte värd honom/henne för jag är inte aristokrat/dimfödd, vad tycker han/hon egentligen om mig,han/hon föraktar mig nog och han/hon kommer ångra sig bittert om vi gifter oss. Också det här dras i vad som känns som en oändlig långbänk. Och trots alla ord så känns det fortfarande som att det är för stor andel av den innersta kretsen som jag inte får lära känna ordentligt.

Men på slutet lossnar det. Det händer helt plötsligt en massa och det kommer en twist som gör att jag trots allt tänker läsa sista delen även om det är under visst motstånd. Å andra sidan har jag sett många läsare ge den betyg fem av fem, så man kan ju helt klart tycka olika...

onsdag 12 oktober 2016

Driven: Kelley Armstrong

Driven (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Kelley Armstrongs serie Women of the Otherworld har utökats från sina tretton romaner med ett antal noveller, kortromaner och grafiska romaner och efter vad jag har läst är Driven meningen att vara det sista inslaget, men jag tvivlar, även om det känns som att den sista lösa tråden (om jag nu inte glömt någon) från huvudserien knöts ihop prydligt här :)

Flocken kontaktas av en ung manlig varulv som hittat ett par släktingar upphängda och flådda i ett träd och han ber dem om hjälp. Det är en händelserik berättelse med okända motståndare som kompliceras av att den förre alfans pappa är tillbaka, osympatisk och konfliktsökande som få. Det visar sig att han har väl dolda skäl för att söka sig tillbaka.

Mycket trevlig bok, skrattade högt flera gånger och bet på naglarna däremellan. Gillade att få återse karaktärerna från serien och få glimtar av hur livet fortsatt för dem. Tvillingarna har hunnit bli nio år och de var en trevlig bekantskap (det är de som gör att jag tror på fler böcker så småningom, de behöver egna berättelser), även om de var lite väl lillgamla.

tisdag 11 oktober 2016

Tematrio: Alternativt nobelpris

I veckans tematrio är Lyrans utmaning att dela ut ett alternativt nobelpris i tre kategorier med anledning av att årets nobelpris presenteras i veckan. Här kommer mina pristagare, komplett med motiveringar.

I kategorin levande barnboksförfattare går priset till Sven Nordquist för hans briljanta kärleksskildring mellan gubbe och katt som båda finns där för varandra i vått och torrt. Uppmärksammas ska också hans illustrationer där man lätt försjunker i detaljer och upptäcker nya saker vid varje läsning.

I kategorin svensk levande författare går priset till Sara Lövestam som trots att jag bara läst två böcker av henne övertygat mig om att hon är oförmögen att skriva en bok jag inte kommer att tycka om. Fina karaktärer och ett lekfullt, vackert språk bidrar till min stora förtröstan.

Slutligen, i kategorin levande nordisk författare går priset till Peter Hoeg som utforskar alternerande genrer och miljöer med strålande och tankeväckande resultat och där handlingen ofta är andlöst spännande.

söndag 9 oktober 2016

The Green Road: Anne Enright

The Green Road (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska.
The Green Road utspelar sig under cirka 30 år där man via nedslag sisådär vart femte år får följa familjen Madigans fyra mycket olika syskon och deras "besvärliga" mamma. Varje syskon får ett kapitel som skildrar en händelse i deras liv. Ibland nämns även de andra syskonen i förbigående och tillsammans blir det en förvånansvärt tydlig bild av en lätt dysfunktionell familj. I boken sista del samlas alla hemma i Irland för att fira jul tillsammans och boken knyts ihop.

Tankar: Det här är den typen av bok som jag rent intellektuellt kan förstå att folk tycker om, men som tyvärr faller ganska platt för mig. Miljöerna beskrivs så att det känns som man är där (gillar speciellt Afrika och mammans hus i Irland) och personerna i boken, liksom deras livsöden, känns som något som hade kunnat vara hämtat ur verkligheten. Det är välskrivna karaktärer som har gott om väldigt mänskliga, men kanske inte alltid så tilldragande egenskaper.

Men... jag hade svårt att komma in i den, flera gånger var jag nära att lägga ner. Det var egentligen inte förrän i sista delen med julfirandet för dörren som jag faktiskt kunde sitta en längre stund med boken. Jag hade svårt för hur boken var skriven. Fragment och spridda tankar blandas med det som berättas för tillfället och det blir stundtals för mycket stream of consciousness för att jag ska tycka om det.

Och de välskrivna personerna? Jag tycker inte om dem. De där sidorna som jag helst inte vill vidkännas hos mig själv hade behövts balanseras upp med något mer älskvärt. Det hjälper inte att det är välskrivet när jag inte kan knyta an till dem, utan genom boken igenom förblir en oengagerad iakttagare. Den jag kom närmast var väl storasystern Constance, men inte blir det ett nära förhållande där heller.

Smakebit: Blind Descent

Blind Descent (e-bok)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Söndag och nästan sovdags, ska bli skönt! Men först en liten smakbit från Nevada Barrs bok Blind Descent. Den handlar om parkvakten Anna Pigeon som i den här boken ska undsätta en kvinna som under en grottutforskningsexpedition fått huvudskador och ett brutet ben. Anna är djupt klaustrofobisk, men eftersom den skadade är en kompis till henne beslutar hon sig för att försöka vara en "anständig" människa och delta i räddningsteamet.

Har provat att fota utdraget den här veckan, är för trött för att skriva av. Är det svårt att läsa så skriv det, då får jag fixa till det imorgon när jag är lite piggare.
Fler smakbitar finns på Maris blogg. Ha en trevlig söndag!

lördag 8 oktober 2016

Höstläsningstag

Bildresultat för höstbilder gratis
Bild lånad från Beira Rio Outono
Jag blev taggad av den trevliga Miss Magic att göra en höstläsningstag :) Här kommer mina svar:

1. Är det några speciella böcker du planerar att läsa under hösten?
Det är väl främst då dem som jag står i bibliotekskö på - Armstrongs Betrayals, Backmans Björnstad, Lindsteins Sekten som återuppstod, Haigs The Humans och förhoppningsvis (har lagt den som inköpsförslag, annars får jag väl skaffa den själv) Jakobsson Lunds Enda vägen. Visst låter det som en bra samling?!

2. September är förknippad med skolstart. Vilken bok tyckte du bäst om att läsa i skolan? Och vad är/var dina favoritämnen?
Väljer bland böckerna vi fick lyssna på, kommer inte riktigt ihåg vilka böcker jag läste hemma och vilka jag läste i skolan. Men den allra första högläsningsboken i ettan, Beskows Solägget, gjorde intryck, liksom den vi lyssnade på i femman-sexan sådär - Godnatt Mr. Tom. Den ledde till många fler Magorian-böcker på egen hand :) Favoritämnena var (och är, även när jag undervisar själv) försvunna ämnet OÄ, främst so-ämnena och fysik.

3. I oktober är det Halloween. Gillar du läskiga böcker och filmer och i så fall vilka?
Nej. Kan läsa böcker som är något läskiga, men helst inte för otäcka. Läskiga filmer har jag jättesvårt för, blir mest mörkrädd av dem :(

4. Vilken bok passar för mysläsning under mörka höstkvällar?
Kelley Armstrongs böcker gillar jag - spännande, roliga, med karaktärer som brukar vara lätta att tycka om och vuxenböckerna kan dessutom vara lätt sexiga. Modesty Blaise-serien av Peter O'Donnell är en annan favorit :)

5. När du krupit upp i soffan med en mysig bok, vad vill du dricka för varm dryck?
Oftast ingen alls, helst blir det iskall cola. Om jag hade idts anstränga mig med att värma saker så hade varm choklad stått högst på listan, men te duger.

6. Har du några höstplaner du ser fram emot?
22 december kanske officiellt räknas till vinter, men jag kommer längta dit hela hösten. Då åker jag till Tanzania för safari och sen Zanzibar för sol och bad :D Dessutom hade jag tänkt att göra uppehåll i min diet under tiden, inte lika stort, men något att se fram emot...


Har lite dålig koll på vilka som redan gjort den här så taggar inte någon, men uppmanar de som vill hänga på att göra det. Det är lite trevligt att reflektera över sin läsning...

Det tredje tecknet: Yrsa Sigurdadóttir

Det tredje tecknet (storpocket)
Bild lånad från bokus
Det tredje tecknet är en isländsk kriminalroman där advokaten Thora får i uppdrag att granska en mordutredning som offrets familj misstänker pekar ut fel mördare. Mordoffret var en student på historiska institutionen och fascinerades av häxprocessen och medeltida magi vilket får inflytande i berättelsen.

Tankar: Gillar. Det är inte direkt spännande i ordets rätta bemärkelse, men ändå fångas man när man försöker förstå vad som egentligen hänt. Berättelsen flyter snabbt och utvikningarna i medeltida företeelser är intressanta. Persongalleriet med Thora, hennes två barn, exman och asociala sekreterare är lovande, men det mesta av boken lades på fallet och inte familjefluffet så det finns mer att utforska där.

Vem är du i: Astrid Lindgrens värld

Vem är du i Astrid Lindgrens värld är frågan Lyran ställer den här veckan. Som vanligt väljer jag den jag helst skulle vilja vara, kanske för att jag inte behöver granska mig själv så mycket då... När det gäller Astrid Lindgrens böcker blir det väldigt svårt, hon har gjort så många bra karaktärer - Ronja, Mio, Emil, Alfred, Pippi (fast hon kanske det är lite för synd om, ensam i det där stora huset), Madicken, nästan vem som helst från Saltkråkan...

Men den som jag hela tiden kommer tillbaka till är Jonathan Lejonhjärta. Jag skulle vilja vara så omtänksam, god och modig som han är, och som det verkar utan att ens behöva tänka på det, han bara är.
Bildresultat för jonathan lejonhjärta ilon
Bilden lånad från Pinterest

torsdag 6 oktober 2016

The Reckoning: Kelley Armstrong

The Reckoning (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns även adlibris
The Reckoning är den tredje och sista delen av Darkest Powers och våra fyra ungdomar har äntligen kommit fram till en organisation som är orolig och kritisk till experimenten som The Edison Group utfört på dem. Dessvärre är organisationen inte helt beredd på att verkligen göra något, och flera av dem misstror berättelserna Chloe och de andra berättar - så illa kan det väl ändå inte vara?

Tankar: Så bra bok! Intensivt spännande i perioder med flera oväntade vändningar där man inte vet vem man kan lita på. Karaktärsutvecklingen fortsätter att vara trovärdig, gillar hur Chloe drar filmparalleller till skeendet, hon är lite meta över sitt eget agerande, och hur hon gör sitt bästa för att inte vara "den blonda flickvännen som behöver räddas" utan försöker lösa saker på egen hand. Ett extra plus för att kärlekshistorien som växer fram - den är inte helt problemfri och jag gillar hur hon vägrar att ursäkta och förlåta bara för att pojkvännen ser ut som en ledsen valp.

Två små minus dock. Först ett litet  - det är totalt onödigt att det här blev en trilogi, det är egentligen en berättelse, delad i tre. Och två, inget som förstör berättelsen, men något som gör det lite ologiskt för mig. *Spoiler* Har svårt att förstå varför man utför de här experimenten på barn och sedan, när de lyckas, försöker förstöra experimentobjekten. Efter vad jag läst om cabals (övernaturliga maffia/affärsorganisationer) i Armstrongs andra böcker så gör de sitt bästa för att skaffa sig en edge gentemot varandra och de här ungdomarna kan väl mycket väl vara en sådan.

onsdag 5 oktober 2016

The Four Swans: Winston Graham

The Four Swans: A Novel of Cornwall, 1795-1797 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
The Four Swans handlar om gruvägarfamiljen Poldark i ett fattigt Cornwall i slutet av 1700-talet. Vardagsliv blandas med nyheter om upplopp från svältande arbetare och nyheter från kontinenten där en ny general, Bonaparte, går från klarhet till klarhet.

Själva vardagslivet är lite mindre dramatiskt i den här delen, Ross och Demelza verkar äntligen vara tillfreds bägge två, så det stör lite när hon plötsligt förälskar sig i en diktskrivande yngre man. Den tråd som engagerade mig mest var den om Morwella som mot sin vilja gifte sig med en odräglig stropp i förra boken. Med bibeln som stöd tvingar han till sig sina äktenskapliga rättigheter och nu har hon börjat kämpa emot. Kanske inte det mest hedervärda sättet (*spoiler* hon hotar att döda deras gemensamma son), men vad gör man?

Mycket läsvärd serie, där landskapet är nästan lika framträdande som karaktärerna, men med lite väl mycket detaljer emellanåt.

måndag 3 oktober 2016

Karaktärstest: Orphan Black

Gjorde ett "Vem är du i Orphan Black"-test och fick min namne Helena. Gillar henne som karaktär, man vet sällan var man har henne, men hon är på gränsen (eller över) till att vara totalt galen...

Which “Orphan Black” Clone Are You?

  1. You got: Helena

    From grit and grime, you rise with a ferocity both dangerous and innocent. You like to stick to your beliefs and have a difficult time when truths you hold dear are challenged. You’re definitely eccentric, and people either love it or hate it.
    BBC America

söndag 2 oktober 2016

Track of the Cat: Nevada Barr

Track of the Cat (e-bok)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.
Track of the Cat är den första delen om rangern Anna Pigeon. Hon är en ganska asocial människa och mår som bäst när hon får bege sig ut i nationalparken Guadalope Mountains långt från "civilisationen". På väg hem från en pumaspårningsexpedition ser hon gamar kretsa över en ravin och när hon tittar närmare på det som fångat deras intresse ser hon en av sina kollegor ligga där, till synes dödad av en av de stora katterna. Men det finns saker som inte riktigt stämmer och Anna börjar undersöka saken vilket ingen egentligen uppskattar, och någon skarpt motsätter sig.

Tankar: Det kommer definitivt bli fler lästa böcker om Anna Pigeon! Jag gillade Anna, en runt 40-årig änka som flera år efter mannens bortgång fortfarande inte hämtat sig. Hon brottas med minnen ur sitt förflutna och håller andra ifrån sig. Bitvis var det riktigt spännande och så väl beskrivet att man kunde känna fysisk smärta genom sidorna. För ovanlighetens skull föll jag också rejält för miljöskildringarna. Värmen som fick luften att flimra i ett ståtligt, men ödsligt texanskt(?) ökenlandskap med ovälkomnande växter.

Barr tillbringar tydligen sina somrar som säsongsarbetare i olika nationalparker runt om i Usa vilket märks i texten. Hon är mycket kritisk mot den tungrodda byråkratin, mot anställda som fokuserar mer på sin karriärsutveckling än på parkerna och mot oförstående människor som vill ha alla sina vanliga bekvämligheter även när de beger sig ut i vildmarken. Lägg till närboende ranschägare som helst vill behandla nationalparken som sitt eget viltreservat och det är inte svårt att se att nationalparkerna kämpar i motvind.

Bildresultat för Guadalupe Mountains
El Capitain i Guadalope Mountains. Bild lånad från parkens egen sida.

Smakebit: Önska kostar ingenting

Önska kostar ingenting (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Söndag och dags för nya smakbitar ur böcker man läser just nu att presenteras på Flukten fra virkeligheten. Jag har nyss påbörjat Sara Lövestams andra bok om aspirerande privatdetektiven Kouplan. Första har jag skrivit om här.

     Kouplan är en man som måste leva i smyg för att inte dö. Han har inga fler pengar än de som just nu prasslar i hans ficka. Han tänker på sin familj varje kväll, men inte så länge att han börjar skälva för det orkar han inte. Han medicinerar sin kropp med hormoner för lånade pengar, från något kvinnoliknande till pojke till man, och kanske är det bra att hans mamma inte vet, men det gör ont. Han svettas onormala mängder på nätterna. Kouplan har ett paket ris i skafferiet och ett utvisningsbeslut som hänger över honom, och för att förstå sin klient måste han nu tänka på kärlek.
     Alltså, inte ducka utan faktiskt tänka. 
     På när det är sol och vår och man är nitton år.
     Även om han verkligen inte vill.

Ha en trevlig söndag :)

lördag 1 oktober 2016

Läsmånad: september

Vet inte riktigt vad jag gjort den här månaden (förutom lekt några kvällar med min nya telefon), men det här är det minsta jag läst det här året. Men nu är det ju inte kvantitet som är huvudsaken och kvalitetsmässigt så är jag nöjd :) Trots att nästan hälften av böckerna, fem stycken av Nevada Barr, var av samma författare var lika många av helt nya författare för mig och Börjlind och Garvin kan det nog bli fler av.

Nevada Barr skriver en deckarserie som handlar om parkvakten Anna Pigeon och varje del utspelar sig i en ny nationalpark. Mycket natur, men också mystiska dödsfall och rejält spännande avsnitt. Något långsamma emellanåt, förutom i Firestorm som var händelserik rakt igenom. Den blev också månadens favorit. Månadens besvikelse, The Green Road, var inte dålig, men jag hade väldigt svårt att komma in i den. Några av karaktärerna har dock fortsatt att växa efter avslutad läsning.

Statistik:
Lästa sidor: 3505                                                      Lästa böcker: 11
Böcker på svenska: 2, engelska: 9                           Böcker av kvinnor: 6, män: 4, kombo: 1
Nya författare för mig: 5                                            Antal länder: 3
Del av serie: 8 (2 påbörjade, 1 avslutad/up to date)
8 böcker av amerikanska författare
2 böcker av svenska författare
1 bok av en irländsk författare

Utmaningar:  
The Reading Challenge: 0 (43/50), suck.
Läs böcker från fyra nya länder: 0 (6/4): lite suck, men målet är uppnått sen länge :)
Skriv om böckerna inom en vecka efter att du har läst dem: Om några, men - suck.

Böcker:
165.     Symptoms of Being Human - Jeff Garvin  4/5
164.     Endangered Species - Nevada Barr  4/5
163.     Firestorm - Nevada Barr  4+/5  *månadsfavorit*
162.     Ill Wind - Nevada Barr  4/5
161.     The Green Road - Anne Enright  2+/5  -månadsbesvikelse-
160.     The Dog Who Knew Too Much - Spencer Quinn  4-/5
159.     Springfloden - Cilla & Rolf Börjlind  4-/5
158.     The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian - Sherman Alexie  3/5
157.     A Superior Death - Nevada Barr  4-/5
156.     Stjärndamm - Lars Wilderäng  3+/5
155.     Track of the Cat - Nevada Barr  4-/5

Film: 
- suck.

Tv: 
Jag, Claudius, dvd. Är väldigt svag för den här gamla serien om kejsar Augustus och hans närmaste efterföljare och alla dessa intriger. Nu var det några år sedan senast så jag njöt för fullt av omtittningen.
Orphan Black, säsong 1-2, dvd. Efter ett tips från en kollega. Riktigt bra om kvinna som upptäcker att hon är klonad och att någon försöker ta livet av dem. Tatiana Maslany spelar runt åtta olika roller, alla varianter av varandra och hon gör det strålande! Hon fick en välförtjänt Emmy nu också :)