Smakebit: Gone Girl

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris
och översatt till svenska.

Så, sist i världen (känns det som) läser jag äntligen Gillian Flynns Gone Girl. Behövde "en bok som biblioteket rekommenderade" till sommarbingot och halvvägs så är jag riktigt nöjd. Handlar om Nick, vars fru Amy en dag är spårlöst försvunnen och det ser ut som att försvinnandet inte var frivilligt. I utdraget kommer en liten bit ur ett förhör med Nick:

     'We talked to Noelle,' Boney said. 'Says your wife was extremely troubled by the marriage, was upset about the money stuff, that she worried you'd married her for her money. She says your wife worried about your temper.'
     'I don't know why Noelle would say that; I don't think she and Amy ever exchanged more than five words.'
     'That's funny, because the Hawthornes' living room is covered by photos of Noelle and your wife.' Boney frowned. I frowned too: actual real pictures of her and Amy?
     Boney continued: 'At the St. Louis zoo last October, on a picnic with the triplets, on a weekend float trip this past June. As in last month.'
     'Amy has never uttered the name Noelle in the entire time we've lived here. I'm serious.' I scanned my brain over this past June and came upon a weekend I went away with Andie, told Amy I was doing a boys' trip to St. Louis. I'd returned home to find her pink-cheeked and angry, claiming a weekend of bad cable and bored reading on the deck.

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en skön söndag.

Smakebit: Främlingsleguanen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Jag har inte riktigt börjat på boken ännu, men har suttit och läst fram till dagens smakbit i Främlingsleguanen av Martina Montelius nu på morgonen. Det handlar om en femåring som hoppat av dagis och nu klarar sig själv i lägenheten tillsammans med sin leguan, föräldrarna är på annan ort. Inte min vanliga typ av bok, men en kollega rekommenderade den varmt. Utdraget är fjärde och sista punkten i vad barnet inte tycker om:

4. När jag tycker att främlingar, särskilt främmande barn, påminner om mig. Att de ser ut och talar som jag. Vid dessa tillfällen slår det mig att allt som påminner om mig är fjantigt. Att ha en röst som låter som om den tillhör någon annan som heter Veronika. Att gå utan att lyfta på fötterna. Att andas med öppen mun.

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en skön söndag!

Smakebit: Illuminae

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Sitter här och ska just starta på Illuminae-trilogin av Amie Kaufman och Jay Kristoff. Har sett fram emot den ett tag men sparat den till semestern och efter en del strul med leveransen är det äntligen dags! Utdraget är från en debriefing med en överlevande.

Interviewer: When did you become aware of the invasion?

Kady Grant: That would be when all the sirens started. Some bright spark who's probably dead now sounded the spaceport alarms. The Defiant-that was our WUC protection ship-hade transmitted an alert to let us know unfriendly people with big guns had arrived and-

Interviewer: How do you know the Defiant transmitted a warning?

Kady Grant: I'm good with computers. I wanted to know what was going on at the port, so I took a look.

Interviewer: You evacuated at that stage?

Kady Grant: You make it sound way more organized than it was.

Interviewer: How was it?

Kady Grant: All kittens and rainbows. Apart from the screaming and explosions.

Interviewer: How did you make it out?

Kady Grant: I'm a lateral thinker.

Interviewer: Meaning you used your comput-

Kady Grant: Meaning I broke open a window.

Interviewer: Oh.

Det här är från andra sidan och vad jag har förstått så är boken en rapport om en katastrof som skickats till företaget ansvarigt för densamma. Har bläddrat lite i boken och det är en vild samling av intervjuer, ritningar, mejl och annat :)

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag!

Smakebit: En blå död

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Håller på med de sista sidorna i Mikko Porvalis En blå död och jag är ganska glad för det. Har inte riktigt fastnat i boken så det har blivit många avbrott och många dagar på en 300 sidors bok. Den utspelar sig under tidig mellankrigstid i Viborg, Finland och man får följa den nybakade kommissarien Kähönen när han utreder spritsmuggling och mord. I utdraget har han och kollegan Eckert just hunnit upp en flyende man misstänkt för mord.

     Mannen hade inte hunnit långt från stranden när isen brast under honom. Nu låg han i en vak och försökte ta sig upp på iskanten. Jag var den siste att ta mig ner eftersom jag rev loss en ganska lång ruska från den frusna marken. Det låg grenar här och var sedan man röjt vid gränslinjen. Eckert stod redan ute på isen och förhörde Kostianen i lugna ordalag, medan denne förtvivlat kämpade i vaken.
     - Väl mött broder. Trevligt att träffas! Vi råkar ha en gemensam bekant, en viss Pönkkä.
     - Hjälp mig upp!
     - Det kanske vi gör, men först ska vi resonera. Minns du Aleksanteri Pönkkä? Mannen från Viborg? undrade Eckert.

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag!

Smakebit: Grave Surprise

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Ännu en strålande söndag, men idag ska jag försöka ta mig i kragen och ta tag i saker som blivit liggande alldeles för länge. Vilket inte hindrar att Charlaine Harris Grave Surprise om Harper Connelly som kan hitta döda människor med största sannolikhet kommer att bli utläst, har inte mycket kvar av den.

I utdraget har Harper och hennes bror just avslutat ett samtal med en FBI-agent där de låtsats att ett upptäckt lik var en nyhet för dem trots att de nästan snubblat över det kvällen innan.

     "The bad thing about him being halfway nice is that I almost don't like lying to him," my brother said. "The good thing is, he gave us a lot of useful information." His face darkened. "Like the time of death." 
      I nodded. "That's pretty scary, huh? That we got there just at the right moment not to run into the murderer."
     "I wonder if we were that lucky. I wonder if the murderer wasn't parked somewhere, watching us --"

Fler smakbitar hittar du hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag!

Smakebit: Joyride

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris.

Ännu en härlig söndag som inletts med frukost och en ny bok under parasollet på balkongen. Hoppas på fler sådana här dagar! Boken är Guy Adams Joyride och spontanköptes på Science Fiction-bokhandelns bokrea. Den ska tydligen hänga ihop med en spin off till tv-serien Doctor Who som jag inte sett...

Hade svårt att bestämma mig så det blir två korta utdrag, från s. 11:
     'Hello Miss Quill,' someone says as they walk past her and out of the door.
     'Who the hell was that?' she wonders. They sounded infuriatingly cheerful. She's half a mind  to give chase and push them into a puddle just to teach them a lesson about life. Lesson. Yes. It was Danielle Westby, year eleven. She has tried to teach her physics. Tried to teach her physics in the same way one might try to teach a dog how to repair the engine on a light craft.
     Miss Quill. A pretend name for a pretend human. How tedious it all is.


Och från s. 13:
     'Hello,' says the man behind the counter. 'Would you like a bag?'
     'Absolutely. With the way today's been going, I can suffocate myself with it later.'
     He looks confused for a moment. 'They put little holes in them now,' he says eventually, 'so you can't.'
     'Spoilsports.'
     She asks for a small bottle of vodka as well, because this amount of being dull and human demands a reward.

Fler smakbitar hittar du hos Astrid Terese. Ha en härlig söndag!

Smakebit: 1793

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Strålande sol idag igen, vilket innebär att jag kommer och ligga i min baden baden på balkongen och läsa under parasollet åtminstone en del av dagen, härligt! Boken jag kommer läsa är Niklas Natt och Dags 1793. Ett lik har hittats och Cecil Winge har kallats in för att bistå polisen, i utdraget är det han som pratar:

     "Jag tackar för all din hjälp, Jean Michael. Tyvärr tycks du ha överskattat likets skicklighet som ficktjuv. Din börs hänger kvar på sin plats under din jacka. Bulan avtecknar sig tydligt, och om inte det vore nog syntes den tydligt då du böjde dig framåt med lyktan. Men det visste du redan, för så mycket av det rus du unnade dig igår kväll har inte dröjt kvar ända tills nu."
   
Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en skön söndag!

Smakebit: American Wife

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Läser just nu det sista av Curtis Sittenfelds American Wife om  first lady Alice Lindgren Blackwell som till stor del är inspirerad av Laura Bushs liv. Utdraget är från ungdomsåren i början på 60-talet:

     "Don't you want to save it for marriage?" I said. This was my plan, and it seemed perfectly reasonable given that we'd likely be married within a few years. In Riley, even girls who went to college often were brides before they graduated, and if you got to twenty-five without a wedding, you were staring down spinsterhood. Ruth Hofstetter, who worked at the fabric store where my mother and I bought material for our clothes, was twenty-eight and had no beau, and whenever we left the store, my mother and I would talk about how sad it was, especially because Ruth was kind and pretty.

Fler smakbitar hittar du hos Astrid Terese. För mig står balkonglådeplantering på programmet idag, ha en skön söndag!

Smakebit: Watch Her Disappear

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Söndag och dags för en smakbit ur boken som just nu aldrig är långt ifrån mig, Watch Her Disappear av Eva Dolan. Det är den fjärde i hennes serie om DI Zigic och DS Ferreira som arbetar på Hate Crime-avdelningen i Peterborough. En transkvinna har blivit mördad och eftersom det räknas som ett känsligt ämne har Zigic fått ett färdigskrivet manus från pressekreteraren att läsa för pressen:

     Despite the message he'd sent earlier she'd insisted on referring to Corinne Sawyer as Colin, used the male pronoun throughout and gave no indication at all that she'd been living as a woman at the time of her murder.

                       --- hoppar några rader här ---

      Prejudice aside, it didn't even help their case because it in no way reflected the reality of what had happened this morning at Ferry Meadows. Nobody could have seen a male jogger get attacked and murdered. There would be no useful witnesses to that non-existent crime.

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag!

Smakebit: The Loneliest Girl in the Universe

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Idag blir det ett utdrag ut Lauren James The Loneliest Girl in the Universe:

     On the underside of the bunk in my bedroom, where it folds into the wall, there are penmarks in permanent marker showing my height, with my age neatly written next to them in Dad's meticulos handwriting.
     The last time he measured me, he shook his head sadly. When I asked him what was wrong, all panicked that I was getting shorter instead of taller, he said he was worried that soon I'd be taller than him; that then I'd be the one in charge of getting things down from the top shelves.
     Dad showed me how to plot my height on a graph in my math lessons, making me work out how tall I would be when I was thirteen or sixteen or twenty, based on the graph's prediction.
     The real measurements stop at the age eleven, because after that Dad wasn't here to measure me anymore. I don't know if our predictions on the graph were right or not.

Boken handlar alltså om Romy som är född på ett rymdskepp som är utsänt för att kolonisera Jorden II, men där hon av olika anledningar är den enda kvar vid liv. I fem år har hon varit helt ensam förutom meddelanden från NASA som tar över ett år att nå henne, så det blir en ganska ensidig kommunikation.

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag!

Smakebit: Tell No Tales

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

Har börjat morgonen med att läsa ut första delen om poliserna på hate crime-avdelningen i Peterborough så smakbiten kommer från del två, Tell No Tales (eller Döda talar inte) av Eva Dolan.

     'You have spoken to him,' Sofia said.
     Jelena zipped the bag slowly. 'I say I will not see him.'
     'What did he say?'
     Her eyes were shining, huge and blue. She swallowed but didn't reply.
     Sofia knew what he said. Always the same threat but he didn't have the balls to see it through. He would have done it by now if he was going to.

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag!

Smakebit: Fire and Fury

Bilden lånad från bokus,
finns även på adlibris
och översatt till svenska.

Sista dagen på påsklovet där jag hade tänkt att komma ikapp lite med min inläggshög - istället skrev jag inget alls... men jag känner mig otroligt utvilad :) Lite läst har det blivit i alla fall och utdraget idag kommer från Fire and Fury, som är Michael Wolffs skildring av livet i Vita Huset de första nio månaderna under Trumps styre.

While Trump was in most ways a conventional misogynist, in the workplace he was much closer to women than to men. The former he confided in, the latter he held at arm's length. He liked and needed his office wives, and he trusted them with his most important personal issues. Women, according to Trump, were simply more loyal and trustworthy than men. Men might be more forceful and competent, but they were also more likely to have their own agendas. Women, by their nature, or Trump's version of their nature, were more likely to focus their purpose on a man. A man like Trump.

Det är intressant läsning om en förskräckande inkompetent, osäker och förvirrad man. Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag!

Smakebit: Blood Dolls

Finns t.ex. på Kobo

Blood Dolls av Angela Roquet handlar om den alldeles nya vampyren Jenna som försöker anpassa sig till sitt nya liv och sitt nya arbete hos den övernaturliga grenen av FBI. I utdraget försöker hon komma ut från en vampyrbar med livet i behåll.

     Human. He was human. That was... unexpected. He had to be wearing caps. The big phony.
     I took the next step, moving closer to him. "Well, your boss might not like tricks, but you certainly do."
     A touch of fear lit his eyes. His mouth pinched closed, and his tongue made a none-too-subtle path over his teeth, pushing his lips out in a long sweep. Then his shoulders dipped as if he were relieved to discover his disguise still intact.
     "You're not really my type, honey." His lips curled back, stretching his mouth into a deeper sneer than before. The fang-check had given him an extra dose of confidence. "You're gonna turn around, nice and slow--"
     "Or what?"  I laughed. "Are you going to bite me with your fancy dentures?"

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en fortsatt trevlig påsk!

Smakebit: Half a War

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

     'What's happening?' she whispered, hardly recognizing her own voice it came so thin and cracked.
     'Bright Yilling has come with his Companions,' said Jenner, 'to settle Grandmother Wexen's debts. Yaletoft is already burning. I'm sorry, princess.'
     Skara flinched as he slid something around her neck. A collar of twisted silver wire, a fine chain clinking faintly. The kind the Ingling girl who used to bind her hair had worn. 
     'Am I a slave?' she whispered, as Jenner buckled the other end about his wrist.

Utdraget kommer från Joe Abercrombies fantasybok Half a War. Det är den tredje och sista boken i serien Shattered Sea som jag så gott som sträckläser. Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag.

Smakebit: The Hate U Give

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Dagens smakbit denna strålande söndag kommer från The Hate U Give av Angie Thomas. I utdraget är Starr och hennes kompis Khalil är på väg hem från en fest när de stoppas av en polis.

     The officer walks back to his patrol car.
     My parents haven't raised me to fear the police, just to be smart around them. They told me it's not smart to move while a cop has his back to you.
     Khalil does. He comes to his door.
     It's not smart to make a sudden move.
     Khalil does. He open the driver's door.
     "You okey, Starr-"
     Pow!
     One. Khalil's body jerks. Blood splatters from his back. He holds on to the door to keep himself upright.
     Pow!
     Two. Khalil gasps.
     Pow!
     Three. Khalil looks at me, stunned.
     He falls to the ground.

Det kan ju verka som att det här är en enorm spoiler, men det händer redan på sidan 27 och boken handlar om vad som händer efter att en vit polis skjuter en obeväpnad svart ung kille till döds. Fler smakbitar finns hos Astrid Therese. Ha en trevlig söndag!

Smakebit: Alias Grace

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

Håller på att läsa vidare i urban fantasyserien om Alpha and Omega som var smakbit förra veckan, så istället kommer smakbiten från Margaret Atwoods Alias Grace. I smakbiten pratar fängelsedirektörens dotter med dr. Simon Jordan som är på plats för att försöka få Grace att minnas morden hon är dömd för.

He suspects she's flirting with him. It's far from disagreeable, but, perversely, it makes him think of his mother. How many acceptable young girls has she trailed discreetly before him, like feathered fishing lures? She arranges them, always, next to a vase of white flowers. Their morals have been irreproachable, their manners candid as spring water; their minds have been presented to him as unbaked pieces of dough which it would be his prerogative to mould and form. As one season's crop of girls proceeds into engagement and marriage, younger ones keep sprouting up, like tulips in May. They are now so young in relation to Simon that he has trouble conversing with them; it's like talking to a basketful of kittens.

Fler smakbitar finns på bloggen Betraktninger. Ha en trevlig kväll!

Smakebit: Cry Wolf

Bild lånad från bokus,
finns också 

Idag har jag i princip läst sen jag vaknade efter en skön sovmorgon. Härligt! Tänkte servera en smakbit ur just den boken trots att den är utläst nu (annars hade jag väl fortfarande läst...). Det är Cry Wolf av Patricia Briggs och i utdraget diskuteras vad som ska göras åt en varulv som dödar människor i närheten av Brans flock.

     "I don't want to send anyone in to get killed."
     "Just me." Charles could use a dry tone, too.
     "Just you," agreed Bran blandly. "But I'm not sending you out hurt. Samuel's here for the funeral. He can go check this out.
     "You can't send Samuel." His response was immediate. The negative too strong to be just instinct. Sometimes his mother's spirits gave him a little help in planning for the future.
     This time it was his father who waited. So he  tried to figure out just why it was such a bad idea - and didn't like the answer he came up with. 
     "Since he came home from Texas, there's been something wrong with Samuel," Charles said finally.
     "He's suicidal."

Fler smakbitar kan man hitta hos Astrid Terese. Ha en bra vecka!

Smakebit: Herrefolket

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Strålande solsken ute idag, men jag tvivlar på att jag kommer gå ut innan boken är utläst. Började efter frukosten och har bara 20 sidor kvar nu :) Jag läser Herrefolket av Lisa Hågensen och det är andra delen i hennes dystopitrilogi Purebred. Den inleds tre år före Flykten från Olympo och man får läsa om det som hände ur freaket Doras perspektiv.

      Hur länge kan man ligga och stirra på en tunn spricka i taket innan man faller av den tunna strimma förnuft man balanserar på och kastas ut i vansinnets intighet?
     För mig tar det fem dagar.

Fler smakbitar hittar du hos Betraktninger. Ha en trevlig söndag!

Smakebit: Hur jag lärde mig förstå världen

Bild lånad från bokus.
finns också på adlibris

Långsamt har mitt läsande (och mitt bloggande, ta i trä) börjat vakna till liv igen och jag börjar äntligen känna igen mig själv. Håller just nu på med Hans Roslings memoarer, Hur jag lärde mig att förstå världen, och det är en mycket intressant bok om hans uppväxt, arbete som läkare och hur han senare blev forskare, lärare och föreläsare. Utdraget utspelar sig i en avlägsen by i Mocambique runt 1980:

     Denna skräckhistoria berättades för mig genom översättning mening för mening. Då kom jag ihåg. Jag kommer alltid att minnas mina meningslösa försök att rädda livet på den febriga och uttorkade mamman. Också detta fall krävde fosterstyckning, men det var för sent. Hon var extremt svag, redan allvarligt infekterad med blodförgiftning från det förlängda värkarbetet. Livmodern brast på grund av mina försök att få ut barnet och blödningen som följde dödade mamman omedelbart. Det var oundvikligt, men jag hade känt lika mycket skuld när det hände som när jag nu stod inför familjen och grannarna.
     Byns ledare avslutade sin förklaring genom att återigen säga hur nöjda byborna var över att jag kommit dit. Jag var inte längre fundersam över varför - min förvirrade hjärna kunde bara hitta en förklaring till deras tillfredsställelse: de skulle till sist få möjligheten att döda mig. Aldrig hade jag gått från ren stolthet till djupaste rädsla på så kort tid. Jag var tyst och måste ha sett livrädd ut. Ingen rörde sig. Alla bara fortsatte att le. Jag övervägde att be min chaufför hoppa tillbaka in i bilen och köra iväg mig i hög fart. Men vid det laget var bilen omringad av folk på alla sidor. Istället lutade jag mig långsamt mot den tvåspråkige sjuksköterskan och frågade honom:
      "Förstår du varför de säger att de är tacksamma när kvinnan faktiskt dog medan jag behandlade henne?"
     "Nej, det gör jag inte, det är absurt. Ska jag fråga?"

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag!

Smakebit: Nevernight

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Dagens smakbit kommer från boken jag läste ut i natt, men jag har inte hunnit börja på något nytt ännu och vill inte stressa utan njuta av efterdyningarna av Nevernight i fred :) Nevernight är första delen i Jay Kristoffs fantasytrilogi om Mia Corvere som är 10 år när hon ser sin far hängas, sin mamma kastas i fängelse och hör sin död beordras. Hon klarar sig undan, men växer upp fast besluten att hämnas de som låg bakom besluten och hur kan man göra det bättre än att träna till lönnmördare? Fantastiskt världsbygge med en lagom nivå av magi, händelserik och ofta rolig.

     "O, aye. He's dangerous as a sack of blackmark vipers," Mia nodded. "A right cunt and no mistake."
     The boy raised his eyebrows, mouth slightly agape.
     Mia met his stare, scowling. "What?"
     "...My mother said that's a filthy word," Tric frowned. "The filthiest. She told me to never say it. Especially in front of dona."
     "O, really." The girl took another pull on her cigarillo, eyes narrowed. "And why's that?"
     "I don't know." Tric found himself mumbling. "It's just what she said."
     Mia shook her head, crooked bangs swaying before her eyes.
     "You know, I've never understood that. How being named for a woman's nethers is somehow more grievous than any other insult. Seems to me calling someone after a man's privates is worse. I mean, what do you picture when you hear a fellow being called a cock?"
     Tric shrugged, befuddled at the strange turn in conversation.
     "You imagine an oaf, don't you?" Mia continued. "Someone so full of wank there's no room for wits. A slow-minded bastard who struts about full of spunk and piss, completely ignorant of how he looks to others."
     An exhalation of clove-sweet gray into the air between them.
     "Cock is just another word for 'fool'. But you call someone a cunt, well..." The girl smiled. "You're implying a sense of malice there. An intent. Malevolent and self-aware. Don't think I name consul Scaeva a cunt to gift him insult. Cunts have brains, Don Tric. Cunts have teeth. Someone calls you a cunt, you take it as a compliment. As a sign that folk believe you're not to be lightly fucked with." A shrug. "I think they call that irony."

Fler smakbitar hittar ni hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag!