Den lilla svarta är en reportagebok om vårt billiga mode där kläder, relativt sett, är mycket billigare jämfört med andra varor än för 20-30 år sen. Mode har blivit en slit- och slängföreteelse (desposable fashion) med runt åtta kg textilier/person i soporna varje år och de som får betala är arbetarna och bönderna bredvid textilindustrin i länder som Indien, Sri Lanka, Kina och Bangladesh.
Bönderna genom kemikalierna som förstör deras vatten och grödor, arbetarna genom allt lägre löner, men längre dagar eftersom de, till skillnad mot fasta kostnader som råvaror, elektricitet och transporter, går att pruta på. Och att kunna erbjuda de stora beställarna bra priser är nödvändigt för att de inte ska ta sina affärer någon annanstans.
Tankar: Intressant bok om ett ämne som känns ganska tröstlöst. Jag får inget större förtroende för företagens egna förmåga (=lust) att ordna bättre levnads- och arbetsvillkor, trots deras önskan att framstå som "gröna" och moraliska på sina hemsidor. Lagstiftning verkar vara enda vägen, men det är inte lätt att komma med hårdare krav i en så personalintensiv industri som finns i så många länder. Flyttar företagen sina order blir mängden arbetslösa förskräckande stor och att samordna lagstiftning mellan länder är inte det lättaste.
I början av boken stör jag mig på den väldigt närvarande reportern, hur hon öppnar ett paket med kalsonger, kommer fel med taxin och oroar sig för att komma för sent till ett viktigt möte. Jag antar att syftet är att visa fenomen genom hennes upplevelser, som att taxin körde vilse för att staden växt så fort på grund av den snabbt ökande industrin, men jag tror inte det hade varit nödvändigt att göra det så personligt. I slutet av boken så lägger jag inte märke till det lika mycket. Kanske har jag vant mig, kanske är det mindre förekommande, men skönt är det.
Det finns mycket att bli arg över, som förslagenheten att sätta arbeterskor med annat språk i egna förläggningar så att de inte ska få kunskap om vare sig sina rättigheter eller andras högre löner för samma jobb. Systemet med att locka med lönen som hemgift känns också som ett slag under bältet. Och miljöeffekterna ska vi inte prata om... Viktig bok, men man blir inte glad av den.
