The White Tiger: Aravind Adiga

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

The White Tiger av Aravind Adiga handlar om Balram, också kallad den vita tigern, och hans liv. Han hör på radion att den kinesiske presidenten ska besöka Indien för att lära sig om entrepenörskap och eftersom Balram är en självlärd entrepenör skriver han ett brev i flera delar till honom för att berätta om den sanna verkligheten om Indien och dess företagare.

Man får följa Balrams liv från fattig landsbygdsson till en rickshawförare, till den mindre staden där han blir andrechaufför i ett hushåll och sedan tas med till huvudstaden och händelserna som leder fram till att han avslutar sin anställning och startar eget.

Men det här är mycket mer än berättelsen om en enda man. Det är också en skildring av ett genomkorrupt Indien som skryter med att vara världens största demokrati, men där de anställdas röster säljs till högstbjudande och folk som ändå försöker använda sin rösträtt kan slås ihjäl. Miljoner satsas på skolor, sjukvård och avlopp, men pengarna hamnar alltsom oftast i någons fickor och alla vet om det. Mot rätt belopp (och det behöver inte vara stort) kan man dessutom köpa sig fri från mord eller låta någon annan ta skulden.

Omdöme: Det är en både intressant och skrämmande berättelse. Skrämmande eftersom jag tror att det finns miljoner människor som delar stora delar av Belrams liv. Har man pengar och kontakter kan man ordna i princip vad som helst, men annars är det ganska kört. Hur man behandlar tjänare är fruktansvärt, det är mer av livegen än anställd över förhållandet och jag
tycker det är hemskt att se hur tjänarna efter ett tag börjar identifiera sig med, och älska, sin chef. Och skulle något gå fel så finns det gisslan i form av släktingar...

Balram är inte direkt en person jag tycker om, men han är nog ändå den mest sympatiske personen i historien vilket säger en del om sällskapet... Slutet är lite magknipeframkallande och jag satt och försökte komma på alternativa lösningar. Har fortfarande inte lyckats så jag förstår att systemet är effektivt.

En bra bok som känns väldigt äkta. Jag kan se den stinkande slummen, smutsen som finns överallt, människor som gör sina behov vid vägkanten och som bor bredvid motorvägarna under presenningar, rickshawförare som sover under en gammal filt i baksätet på sin lilla kärra ibland flera stycken för tat hålla värmen, tiggarna som rör sig mellan bilarna och jag kan nästan höra kakafonin av ljud. Det här underlättas säkert av att jag har varit där, och det var ett land jag hade väldigt svårt för, just på grund av misären, högljudheten och smutsen... eller vad sägs om den här beskrivningen av floden Ganges:
Mr. Jiabao, I urge you not to dip in the Ganga, unless you want your mouth full of feces, straw, soggy parts of human bodies, buffalo carrion, and seven different kinds of industrial acids. 
Vilket inte hindrar att där är fullt med människor som tvättar sig, borstar tänderna och tvättar kläder...