Snögrottan: Laura Trenter

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Snögrottan av Laura Trenter är en spännande bok om David och Andreas som bygger en snögrotta efter skolan och när den rasar ligger de begravda i flera timmar innan de till slut hittas, mer döda än levande.

Det som Trenter gör så bra är att det inte är slut där. Vi får fortsätta följa killarna ganska lång tid efteråt och upplevelserna försvinner inte. De blir samhällets kändisar, David blir avundsjuk på sin bästa kompis och kan knappt erkänna det för sig själv och de får ångest för saker de aldrig haft problem med innan. De letar febrilt efter en syndabock till det hela och hittar den i klassens mobbare - han var ju precis utanför när grottan rasade. Populär högläsningsbok för min förstaklass.

Busters öron: Maria Ernestam

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Busters öron inleds med att Eva får en dagbok i födelsedagspresent när hon fyller 56. Snart sitter hon på nätterna och skriver ner hur det kom sig att hon dödade sin mamma. Det är mycket tillbakablickar på en olycklig barndom och en tonårstid utan nära vänner, men också lite om hur livet ser ut nu.

Det är en välskriven bok med en lätt olycksbådande stämning som långsamt rör sig mot själva mordet och hur det ledde till att Evas liv blev som det blev. Huvudpersonen upplever jag som kall och kontrollerad, inte så konstigt med tanke på hur mamman var, men det gör att jag får lite svårt att knyta an till henne. Jag har inga problem med mammans död, det var en karaktär som inte gjorde världen bättre på något sätt, men en del av händelserna som ledde dit var lite mer tveksamma. Lite för långsam för mig, men med ett intressant slut. Föll inte, men läste boken i en period av extremt lågt läsintresse vilken sällan är upplyftande för betyget...

Tio över ett: Ann-Helén Laestadius

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Tio över ett handlar om Maja som bor i Kiruna, i ett av de där husen som man säger ska flyttas eftersom det inte kommer att vara säkert att bo där, men det är lögn. Det är människorna som ska flyttas och Maja vill inte. Hon vill bo i sitt hus, hon vill att Kiruna ska vara som det alltid har varit och hon förstår inte varför inte folk reagerar mer. Dessutom är hon livrädd. Tio över ett ställer hon klockan varje natt för att vara redo att rädda sin familj ifall sprängningarna i gruvan går fel och huset rasar. Tio över ett vaknar hon (om hon alls har hunnit somna) och sedan är det tio långa minuter tills sprängningarna sker medan ångesten ökar. Vid sidan av detta finns bästa kompisen Julia som ska flytta och Albin som hon bara hoppas ska lägga märke till henne, helst när hon inte gör något alltför idiotiskt.

Tankar: En riktigt bra bok, förstår att den fick Augustpriset! Panikångesten som alltmer växer fram hos Maja är så realistiskt skriven att jag får ont. Maja har en viss inbyggd känslighet i boken, jag undrar om det är så det är - att panikångest inte drabbar från tomma intet?

Maja känns otroligt äkta, lite självupptagen och inte världens bästa kompis, men väldigt tonårig. Jag gillar hennes föräldrar också, de känns som bra föräldrar, men de förstår inte alls vad som händer med henne. Gillar också beskrivningen av Kiruna, har ett par besök i ryggen och känner igen vissa bitar från staden och gruvan (är ni någonsin i Kiruna så är gruvan väl värd ett besök).

Kvinnor och äppelträd: Moa Martinsson

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Kvinnor och äppelträd var inledningsvis en något förvirrande läsning. Den börjar i mitten av 1800-talet med berättelsen om mor Sofi och behandlar lite snabbt hennes äktenskap med en vanför bonde på en relativt stor gård och hennes femton barn och veckovisa bad med Fredrika.

Tjugofem sidor in så flyttas historien - både i tid (till tidigt 1900-tal) och rum (till stadens gränder) och vi får då följa 7-åriga Sally vars familj vräkts och som nu söker sig ut mot landet. När flyttlasset väl går efter ytterligare tjugofem sidor så flyttas fokuset igen. Samma tid och plats, men till en ny liten flicka, Ellen, som utackorderats av sin mamma. Ellen får man tack och lov stanna kvar hos medan hon växer upp på en ölstuga och senare tar plats i ett kök som serverar rallare mitt ute i skogen. Därifrån knyts sedan Ellen och Sally samman och man får följa deras liv bland de fattigaste bönderna långt ifrån stan, en fattigdom som förvärras när första världskriget blommar ut, med barnafödslar, drunkna män och bybornas skvaller.

Tankar: Tyckte ganska bra om boken när jag väl kommit in i den (eller rättare sagt så tyckte jag om den från början, men blev jättefrustrerad när man lämnade mor Sofi och alla hennes barn. Det tog ett tag innan Sally och sen Ellen klarade av att ersätta henne). Fördelen med att släppa Sofi och alla hennes barn är väl att man får en större bild, över längre tid, över hur livet i Sverige förändrades efter sekelskiftet. Det var lätt att tycka om kvinnorna i boken, de flesta män däremot...

Enda vägen: Anna Jakobsson Lund

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Enda vägen är tredje delen av Lunds dystopiska trilogi Systemet och det är både en bok jag längtat efter och som jag inte ville läsa alls - för efter den här kommer det inga fler böcker om Levi, Leymah och Ava.

Förräderiet i Aldrig ensamma har satt sina spår och Ava får ta över styret i den lilla motståndsgruppen. Det är ett stort ansvar och det är inte alla som håller med om att hon är det självklara valet. Levi kämpar fortfarande mot den självförklenande parasiten han drabbats av, men blir trots det en nyckelfigur när man försöker bredda lagren för en revolution och Leymah befinner sig stundtals i fritt fall. De har alla tre sina sinnesförmågor, men Leymah har numera svårt att hantera dem utan droger.

Jag skriver mycket om personerna och det är de som är bokens stora behållning för mig. Jag tycker så mycket om huvudkaraktärerna och bifigurerna är lika vältecknade liksom relationerna som utvecklas. De får också allt mer kropp när bakgrundshistorierna byggs ut. Mötet med Levis gamla barndomskompis var en av höjdpunkterna för mig, gav en förfärande bild av livet för "de vanliga människorna".

Också intressant är diskussionen om de olika sätten att göra uppror - ska man koncentrera sig på attentat, ska man försöka väcka liv i befolkningen eller ska man försöka ta kontrollen över systemet? Alla har sina för- och nackdelar. Är i alla fall mycket nöjd med hur man gjorde.

TL/DR? Spännande, med karaktärer man engagerar sig i och en mycket väluttänkt samhällsuppbyggnad. Läs!

* En annan gryning: Camilla Sten *

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

En annan gryning skildrar en dystopisk snar framtid i ett Sverige där ett sd-liknande parti tagit makten och invånarna delats in i klasser, A-E + klasslösa, beroende på ursprung och uppförande. Vi får följa Isa som är med i den lilla motståndsgruppen Vita Rosen. Motståndet sträcker sig inte längre än till klotter och flygblad, men det hindrar inte att de får en terroriststämpel på sig och efter att ha fångats på kamera blir jakten på dem massiv. Lite oväntat får de hjälp av en annan motståndsgrupp som har hört rykten om att valet var riggat - finns det något sätt att bevisa det?

Tankar: Riktigt bra bok! Det är tyvärr bara alltför lätt att tänka sig en framtid snarlik den som beskrivs i boken där förmåner och straff beror på ditt ursprung och där de som har det sämst är de som får betala mest. Boken gavs ut 2016 och det märks. Det finns mycket i den som gör att den känns dagsaktuell, som att "svenska värderingar" är ett begrepp och att en stor flyktingkatastrof slutar med att omvärlden skapar "New Bangladesh" i ödemarken för att slippa ta emot flyktingarna själva.

En annan gryning gav mig mycket att tänka på. Jag håller alla tummar för att alla sd-are låter boken ligga, vill inte att de lånar idéer härifrån (även om många av dem redan verkar ha något liknande i sikte). Karaktärerna är trovärdiga, tycker speciellt mycket om de små glimtar av avundsjuka som sticker fram ibland och de misstag man får se - det gör dem så mycket mänskligare.

Smakebit: Tio över ett

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Sista dagen på sportlovet - tiden går alldeles för fort, hade gärna haft en vecka (eller ett år) till. Har ju inte sportat alls på lovet, men däremot läst en himla massa. Ann-Helén Laestadius Tio över ett läste jag ut i natt, var för svårt att släcka medan jag fortfarande hade sidor kvar. Den är väl värd sitt augustpris :)

Boken handlar om Maja som bor i Kiruna, i ett av husen som ska rivas så man kan fortsätta att bryta malm. Varje natt ställer hon klockan för att vara beredd att rädda familjen om nattens sprängningar skulle göra att gruvan rasar.

01.14
Jag vill att den ska bli tjugo över ett. Väntan är värst. Jag mår mer och mer illa för varje minut. Jag kurar ihop mig under täcket och munnen känns torr. Kanske jag borde dra på mig jeansen ändå? Vara redo. Jag lämnar den varma sängen och tassar över till fåtöljen. Tar på mig jeansen och sitter där och väntar.

Fler smakbitar hittar man hos Mari. Ha en trevlig söndag.

Månadens bästa: januari

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Första gången jag deltar i Mias "Månadens bästa", om än några dagar sent. Skrev en månadssammanfattning i förrgår och hade tre månadsfavoriter, men nu ska jag alltså strama åt det ännu lite mer och jag har en känsla av att svaret skulle kunna bli vilken som helst av dem, men diskussionen runt fikabordet tidigare idag får mig att känna extra varmt för Camilla Stens En annan gryning just nu.

Det är en debutroman som utspelar sig några år fram i tiden, när ett sd-liknande parti tagit makten och invånarna är indelade i klasser. Klassen man tillhör avgör hur mycket stöd och privilegier man får från samhället. I boken får vi följa några som inte är nöjda med systemet och som gör sitt bästa för att sätta sig till motvärns. Otäckt aktuell!

Störst av allt: Malin Persson Giolito

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Störst av allt är Giolitos omskrivna bok om en skolskjutning i Sverige. När boken börjar träffar vi Maja som berättar om vad som hänt och hur det kan komma sig att hon var där, men var den enda i rummet som undkom oskadd. Det är en stark berättelse om överklasstjejen Maja som faller handlöst för Sebastian, son till en av de mest inflytelserika männen i Sverige. I klassen hon går i blandas de från Östermalm med flyktingar och förortsungar.

Tankar: Det här är en bra, välskriven bok, men jag faller inte handlöst. Jag kan tro på händelseförloppet som beskrivs och jag gillar hur man genom boken växlar mellan att tro och misstro Majas berättelse, men jag har svårt att tycka om personerna. Det finns lite för många berättigade ungdomar där jag får för mycket droger och festande och för lite att tycka om. Men trovärdig är den absolut, bara inte helt för mig.

Jag kan se vissa likheter mellan den här och När hundarna kommer som jag också tyckte var välskriven, men hade ännu svårare att tycka om. Också i Störst av allt är det en ung tjej som offras, desto värre eftersom det i den här boken är motvilligt. Hon vill komma därifrån, men folk låtsas inte se tills det är försent.

Luften är fri: Sara Lövestam

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Luften är fri är den tredje delen om Kouplan, en papperslös flykting tillika privatdetektiv och numera också hemlös. Han anställs för att speja på en förmodat otrogen make och upptäcker något mycket mer komplicerat. Fallet kommer dock i skymundan av Kouplans vardag. Han har levt gömd under nästan fyra år och kan därmed snart söka uppehållstillstånd igen, bara han inte upptäcks innan dess. Helst skulle han väl tillbringa tiden fram till rätt datum i vrån under under bron där han numera tillbringar nätterna, men han behöver mat och pengar så det är bara att försöka se lugn och oskyldig ut när han rör sig på gatorna...

Tankar: Fullpoängare! Själva fallet är ganska invecklat och sällan riktigt spännande, men jag sitter ändå som på nålar under läsningen. Jag tycker så mycket om Kouplan och vill så gärna att det ska gå bra för honom och sitter med hjärtat i halsgropen när det går förbi väktare och poliser och när kontrollanter på tåget tittar en extra sekund på honom.

Boken är dessutom så mycket mer än enbart Kouplan  Den ger en liten förståelse för hur det är att leva gömd, att vara utblottad och undra över hur familjen som man inte vågat kontakta sen flykten har det. Det skär i mig när jag läser om den totala utmattning som kan komma av att alltid vara rädd. Jag kan inte låta bli att fundera över var Kouplan hade varit i livet om han inte hade tvingats pausa det fyra år - vad gör vår politik egentligen med människorna? Allt mycket välskrivet.

En väktares bekännelser: Elin Säfström

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

En väktares bekännelser handlar om väktaren Tilda som lämnats ensam att ta hand om alla Stockholms rådare när mormodern akutinkallats för att hjälpa till med jättarna i norrland. För jepp, det är inga vanliga väktare vi pratar om, Tilda och hennes mormor har nämligen synen. De kan se sådant som vi vanliga döda bara går förbi, som jordvättar, tomtar, älvor och troll. Rådarna lever bland oss människor och det är väktarnas jobb att se till att de inte avslöjar sig för oss.

Det är första gången Tilda lämnats ensam att ta alla beslut och som 15-åring är man inte alltid så pigg på att erkänna att man kanske inte riktigt klarar av situationen, vare sig det gäller jordvättarna som bosatt sig i skolans källare eller att man misstänker att de personer som försvunnit det senaste har något med stadens rådare att göra - åtminstone inte så länge man inte har några konkreta bevis. Så Tilda kämpar på så gott hon kan samtidigt som hon har sitt vanliga liv vid sidan av. Ett liv som innehåller en tablettmissbrukande apatisk mamma, skuldkänslor över pappans död och en crush på fine Hakim.

Tankar: Så bra! Älskar hur varelserna från nordisk mytologi fått liv och placerats i nutida stadsmiljö och jag faller motståndslöst för Tilda, en femtonåring som känns äkta med sin blandning av kaxighet, osäkerhet och sinne för humor. Det är en bok där läsningen flyter som en varm kniv genom smör och där man fnissar allt som oftast (blickarna man får på bussen!) för lösningarna på rådarproblemen är oftast hejdlöst underhållande. Men boken har också mycket allvarligare lager med besvikelsen över mamman, bästisen som börjat tröttna på alla ursäkter och bortförklaringar och farmoderns alzheimer. Skurken var väntad, men jag hade inte räknat ut drivkraften bakom handlandet. Enda saken som jag hade svårt att tro på (jag köper alltså värstingtomtegäng och hundätande troll rakt av) är mammans vägran att se vad som pågår.

Det här är första boken där jag efter läsningen mejlat ett förlag för att hoppfullt fråga om en uppföljare är planerad och jag fick följande svar: Tack för ditt mejl! Det finns planer på en fortsättning, men det kommer att dröja ett bra tag innan den är aktuell för utgivning. Men kul att du gillade den första! :) Så Yay! Det kommer åtminstone en till. Gillar omslaget också, med rådare i guldkontur. Och är du lika vuxen som mig så bortse från den angivna åldersgruppen, en bra bok är en bra bok!

Sekten som återuppstod: Mariette Lindstein

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

I Sekten som återuppstod har det gått ett tag sedan händelserna i Sekten på Dimön och Sofia försöker få ordning på sitt liv. Det är inte helt lätt att gå från förtryckt sektmedlem till självständig medborgare och det underlättas inte av återkommande mardrömmar, fördomar från vanliga civila och trakasserier från de trogna medlemmarna. I fängelset sitter Franz som spindeln i nätet och spinner nya planer och att få hämnd på Sofia är en viktig del av det hela.

Tankar: Sträckläsningsbok! Ett ofta hejdlöst tempo gör den svår att lägga ifrån sig och förutom Sofia gillar jag också Simon, trädgårdsmästarkillen från första boken. Boken är väl grafiskt våldsam bitvis, men det riktigt otäcka är vardagsförföljelserna som Sofia får leva med. Har dock fortfarande riktigt svårt att förstå varför man går med (och stannar kvar) i en sekt? Hade gärna sett att man fått följa någon av de mer hängivna medlemmarna också så man hade sett mer av deras resonemang. Franz Oswald fick lite mer bakgrund i boken, men jag tycker den är mindre intressant och mindre övertygande än hans förmåga att kunna avslöja människors innersta.

Det enda som jag egentligen ifrågasätter är när Sofia och Elvira startar en blogg. Jag har full förståelse för viljan att ge igen och avslöja vad som döljer sig bakom kulisserna, men att avslöja en graviditet med sektledaren offentligt, när man redan blivit varse repressalierna som kommer när man pratar öppet om sekten känns så väldigt oförsiktigt.

Björnstad: Fredrik Backman

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Björnstad inleds så här:
"Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.

Det här är historierna om hur vi hamnade där."

Därefter läser jag om person efter person i den lilla orten Björnstad och jag hoppas innerligt att det inte är den personen som den lilla förglimten kommer ifrån. Jag förstår inte riktigt hur man kan skriva en bok som har så många karaktärer och ändå få läsaren (åtminstone den läsaren som är jag) att tycka om nästan varenda en, men Backman gör det.

Det är invånarna i en liten avfolkningsort vi möter och det som fortfarande ger dem lite stolthet är ishockeyklubben vars juniorer har chans att bli bäst i Sverige. Men med möjligheten kommer också förväntningar och press, inte bara på spelarna utan på alla som är inblandade. Så händer något och samhället splittras i de som vill skydda klubben till varje pris och de som istället håller på rättvisa och anständighet. Jag gråter emellanåt under läsningen, men inte när det är som allra värst utan när jag blir rörd, som när någon oväntat gör något snällt.

Tankar: Tycker om boken och människorna i den. Jag gillar hur Backman väver in allvarliga ämnen som klass, ensamhet, homosexualitet, grupptryck, våldtäkt, arbetslöshet, utanförskap, drev och alkoholism, men ändå lyckas göra boken till en trevlig bekantskap. Visst väcker den känslor, många av mindre angenäm sort, men själva läsningen och läsflytet är det inget fel på även om jag i perioder tycker att den blir väl ordrik och jag ibland stör mig på upprepningarna som kommer om och om och om igen. Ett stilistiskt grepp som kändes bättre i början av boken än i slutet...

Det här är första delen i vad som ska bli en serie och jag undrar vad nästa del kan bjuda på med tanke på att den här avslutades med att vi får se hur livet har blivit för vissa av personerna tio år från nu. Att man ger en liten framtidsglimt är sällan ett grepp jag tycker om, inte heller här, det känns lite som att Backman inte riktigt vågade ta steget att avsluta med ovisshet utan ville ge lite tröst de sista sidorna - men jag hade hellre undrat.

Smakebit: Vasadrottningen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Idag blir det en smakbit ur Vasadrottningen av Karin Tegenborg Falkdalen. Den handlar om Gustav Vasas tredje drottning, Katarina Stenbock, som sjutton år gammal gifts bort med den 56-årige niobarnspappan... Jag har dock inte läst så långt ännu så smakbiten handlar om hustru nummer två:

Margareta Leijonhufvud var drottningen som gjorde allt "rätt". Det var en bild som skapades redan i hennes samtid i krönikor och olika minnesanteckningar, där hon framställdes som en blid och fruktsam maka. Under deras 15-åriga äktenskap födde hon tio barn varav åtta överlevde till vuxen ålder

Fler smakbitar finns på Flukten fra virkeligheten.
Ha en trevlig söndag!

Önska kostar ingenting: Sara Lövestam

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Önska kostar ingenting är den andra delen om privatdetektiven/flyktingen Kouplan, inte för att det har blivit några nya fall sen förra boken. Numera försörjer han sig genom att leta pantflaskor, men så råkar han överhöra ett telefonsamtal där en kvinna letar efter en sol-och-vårare som lurat henne och han erbjuder sina tjänster. Han får jobbet för en bråkdel av lönen - nackdelen med att ens klienter ser en vittja papperskorgar.

Så är letandet igång. Kouplan följer upp de ledtrådar som finns, men vad ska man göra när den man jagar verkar vara precis som en själv och dessutom oändligt mycket trevligare än uppdragsgivaren?

Tankar: Suverän bok! För att förstå både sin klient och sol-och-våraren tvingas Kouplan reflektera över sitt eget liv och man får lära känna honom mer på djupet, inte något han förlorar på. Fallet visar sig innehålla fler irrgångar än vad som först är uppenbart och det hela är riktigt snyggt gjort. Ett stort plus för Lövestams språk också, det är väldigt välavvägt och en njutning att läsa.

Smakebit: Önska kostar ingenting

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Söndag och dags för nya smakbitar ur böcker man läser just nu att presenteras på Flukten fra virkeligheten. Jag har nyss påbörjat Sara Lövestams andra bok om aspirerande privatdetektiven Kouplan. Första har jag skrivit om här.

     Kouplan är en man som måste leva i smyg för att inte dö. Han har inga fler pengar än de som just nu prasslar i hans ficka. Han tänker på sin familj varje kväll, men inte så länge att han börjar skälva för det orkar han inte. Han medicinerar sin kropp med hormoner för lånade pengar, från något kvinnoliknande till pojke till man, och kanske är det bra att hans mamma inte vet, men det gör ont. Han svettas onormala mängder på nätterna. Kouplan har ett paket ris i skafferiet och ett utvisningsbeslut som hänger över honom, och för att förstå sin klient måste han nu tänka på kärlek.
     Alltså, inte ducka utan faktiskt tänka. 
     På när det är sol och vår och man är nitton år.
     Även om han verkligen inte vill.

Ha en trevlig söndag :)

Hej hej vardag: Louise Winblad

Bild lånad från bokus
finns också på adlibris

Hej hej vardag är ett seriealbum med vardagsbetraktelser. Mycket handlar om livet med småbarn (många av bilderna gör mig så lättad och glad över att jag inte har barn, hur orkar föräldrar?), men där finns även annat som nytt förhållande, utseendetankar, facebook och parliv.

Stundom nästan hysteriskt roligt, men fungerar bäst för mig i mindre doser så jag hinner uppskatta lite i taget. För de som faktiskt dras med barn skulle jag tro att den är näst intill klockren.

 

Sanning med modifikation: Sara Lövestam

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Sanning med modifikation saluförs som deckare, men det är en väldigt speciell sorts deckare, med en papperslös flykting, Kouplan, i huvudrollen. Han har på sig begagnade kläder, har hittat sin dator i soprummet och blir inte alltid mätt. Så kontaktas han av Pernilla vars sexåriga dotter försvunnit spårlöst mitt i stan. Hon har sina egna skäl för att inte söka hjälp hos polisen och Kouplan börjar nysta i trådarna som finns. Inte alltid så lätt när fokuset ligger nästan lika mycket på att inte sticka ut från omgivningen och inte visa att man är nervös fast det står en polis bara några meter bort. Hur andas man då för att ingen ska titta närmare på en?

Av Pernilla blir Kouplan sedd, hon börjar ta hand om honom. Kouplan ser Pernilla också, kanske mer än vad hon egentligen vill, för visst är det inte hela sanningen hon berättat för honom vad gäller dotterns försvinnande?

Tankar: Gillar den här så mycket! Min första Lövestam, men det kommer definitivt bli fler. Kouplan var en ljuvlig bekantskap med mild humor och språklig nyfikenhet. Mitt hjärta blödde för honom - påfrestningen i att inte finnas till, den frånvarande familjens närvaro och utsattheten som kommer av att vara fattig. Så himla bra skrivet.

Regnet luktar inte här: Duraid Al-Khamisi

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Regnet luktar inte här: ett familjeporträtt är Duraid Al-Khamisis berättelse om hur han och hans familj flydde från Irak till Sverige när han var åtta år i början på 90-talet. Vägen gick via smugglare över Östersjön och det är svårt att inte dra paralleller till det som händer i Medelhavet nu. Sedan kommer svårigheterna med att passa in i det svenska samhället, inte för att han är helt säker på att det är helt önskvärt...

Det är en historia om en liten kille som känner sig utanför, som aldrig riktigt förstod varför de lämnade sitt hem och som tänker tillbaka på livet i Irak i ett rosa skimmer. I Irak var de en välbärgad medelklassfamilj, i Sverige blir de underklass och fadern lyckas trots sin yrkesskicklighet inte få något nytt jobb. För att hävda sig tar han till föräldrarnas förtvivlan till nävarna och kan snart räknas in i kategorin "värsting".

Duraids berättelse blandas med samtal och intervjuer han har med sin familj och jag tycker det är intressant hur olika identiteter han och hans yngre bröder format. De känner sig hemma medan han, trots sin yrkeskarriär, ännu inte verkar ha landat. Jag drabbas av berättelsen om vardagsrasism och om kampen för att behålla sig själv när andra vill att man ska "anpassas". Jag hade gärna läst mer om hans föräldrars och syskons synsätt på tillvaron, vad det är som gör att de skapar en plats för sig själva här när det gick så illa för Duraid. Frustrerande, men intressant läsning.

Smakebit: Regnet luktar inte här

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Söndag och dags för en ny smakbit. Den här gången blir det från boken jag ska börja på idag - Regnet luktar inte här: ett familjeporträtt av Duraid Al-Khamisi som handlar om en irakisk familj som kommer som flyktingar till Sverige. Här skriver författaren om det som hände när han var åtta år. Ett utdrag från början av boken:

     Den äldre mannen har tystnat. Kanske sover han bara.
     Jag blundar och försöker somna om, men jag vaknar snart av döden som skriker i mitt ansikte. Vågorna slår hetsigt mot plåten. Jag är blöt och min rumpa skaver. Mannen med det djupa skrattet ligger som en blek räddningsdocka framför oss, under mina fötter. Till sist dåsar jag till.
     När jag återfår medvetandet är det som om hela dagar passerat. Havsmonstret har tröttnat på att leka med oss. Allt är stilla. Lastutrymmet stinker av kräks, kiss, avföring och lik.
     I nollgradig kyla går det inte att kontrollera tarmarna. Allt bara rinner ut, nerför benen, över skorna och rakt ut på plåten.
     Den döda kroppen bärs upp ur lastutrymmet inlindad i ett vitt lakan och dumpas i havet. Sådana är havets lagar, säger smugglarna.

Fler smakbitar, förhoppningsvis hoppfullare än den här, finns på Maris blogg. Ha en trevlig söndag!