torsdag 22 december 2016

Blogguppehåll

Det blir ett par veckors uppehåll på bloggen, planet mot Tanzania lyfter om tre timmar och jag är väldigt förväntansfull och lycklig nu. Det blir en vecka med safari och en med sol och bad på Zanzibar och jag har längtat hela hösten. Jag och bästa reskompisen var där för runt 15 år sen, men i andra nationalparker och platser den gången så den här resan blir lite av en favorit i repris.

Önskar dig en riktigt god, skön, avkopplande jul och ett gott nytt år!

onsdag 21 december 2016

Tag: 20 snabba inför jul och nyår

Enligt O har 20 snabba frågor inför jul- och nyårshelgen som jag gärna hoppar på jag med :)

Julafton eller nyårsafton? Ingendera är något måste, men föredrar att umgår med familjen på jul framför den lätta hysteri om att ha festligt som verkar sprida sig inför nyår.

Glögg eller julmust? Julmust - kall, bubblig, god.

Amaryllis eller hyacint? Gillar amaryllisens ståtlighet och tycker att det lätt blir väl mycket doft av hyacinten.

Sill eller skinka? Gillar sill, men äter det inte så ofta så passar på till jul. Skinkan är också god, men helst kvällen före när den precis kommit ut ur ugnen och placerats på nybakat bröd än kall dagen efter på julbordet (fast det kanske säger mer om familjens traditioner än om maträtten i stort).

Snö eller regn? Får den bara ligga så gillar jag snö, när det börjar slaska blir det trist.

Lussekatter eller pepparkakor? Pepparkakor är himla gott, lussekatter är la mest bara bulle...

En i taget eller slalomläsning? En i taget för det allra mesta.

Film eller tv-serie? Tv-serie, finns så många otroligt bra nu, och det blir bara bättre när man maratontittar istället för att portionera ut ett avsnitt i veckan.

Gina Dirawi eller Sanna Nielsen? Gillar Gina, speciellt där hon pratar med folk (har glömt av programnamnet). Sanna har jag ingen relation till.

Kalle Anka eller Karl Bertil? Kalle Anka, barndomsnostalgi. Men gillar Karl Bertil med.

Tomten eller Grinchen? Tomten.

Morgonpigg eller nattuggla? Har svårt att komma i säng även när jag behöver sova.

Hundöra eller bokmärke? Bokmärke (eller udda papperslapp), är rädd om mina böcker.

Soffan eller sängen? Soffan, eller allra oftast fåtöljen.

Tegelstenar eller tunnisar? Tunnisar har börjat vinna mark, för tio år sen hade svaret varit annorlunda.

Leonard Cohen eller Bob Dylan? Ingendera, de är bara namn för mig.

Fröken Frimans krig eller Ivanhoe? Fröken Frimans krig, även om jag kommer missa de nya avsnitten i år. Men gillar Ivanhoe (eller snarare Sam Neill) också, men det blir kanske en gång vart femte år nu för tiden.

Ingvar Oldsberg eller Lasse Kronér? Gillar Lasse, även om det inte är så ofta jag tittar på vare sig honom eller Ingvar.

Så mycket bättre eller stjärnorna på slottet? Ingendera, har aldrig sett mer än någon snutt av vardera program.

Sven-Bertil Taube eller Kent? Kent har gjort så mycket bra!

tisdag 20 december 2016

Adulthood is a Myth: Sarah Andersen

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Adulthood is a Myth är en grafisk roman (eller som jag egentligen tänker på den - ett seriealbum, har svårt att få den "nya" benämningen att fastna när det inte är en stark historia utan mest lösa strippar om än om en och samma person). Stripparna handlar väl överlag om hur man kanske inte förändras så mycket  trots att åren smyger sig på, inuti finns mycket kvar i form av osäkerhetskänslor och önskningar. Det är bland annat strippar om förhållanden, kroppsuppfattning, om hur skönt det är att vara hemma och om menssmärtor.

Tankar: Jag kan inte låta bli att jämföra den här med Winblads Hej hej vardag som jag läste tidigare i år. Jämförelsevis så känns den här mycket yngre. Både i vardagen som skildras (mer nya förhållanden än familjeliv i Adulthood is a Myth), men framför allt för att den har mycket sötare, näst intill giftfria poänger vilket gör att det blir mycket längre mellan fnissen. Det finns en igenkänningsfaktor också här, men inte så mycket med den person jag är idag som med den jag var när jag var när jag var runt 20.

måndag 19 december 2016

Pieces of Modesty: Peter O'Donnell

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Pieces of Modesty är den sjätte boken om Modesty Blaise och består av sex noveller, en av dem, I had a Date with Lady Janet, berättad av Willie Garvin och ett tag var det lite trevligt att vara inne i hans huvud.

Att läsa noveller är inte min starka sida, jag brukar föredra historier som får breda ut sig, så trots att det inte är något fel på novellerna i boken så hade jag hellre läst dem som romaner. Jag tyckte minst om Salamander Four där spionorganisationen var mycket mindre kompetent än i det tecknade äventyr där jag stött på dem förut och novellen jag gillade bäst var den sista, The Soo Girl Charity, där upplösningen var den mest oväntade. Okej, blir väl sammanfattningen, men jag tycker de har en bra bit kvar till romanerna.

söndag 18 december 2016

Ray Donovan

Ray Donovan - Säsong 1 (4 disc)
Bild lånad från cdon
Ray Donovan är en serie jag slukat på Hbo. Den handlar om Ray som är "fixare" åt Hollywoods rika och berömda. Han är den man vänder sig till om man har mer ovanliga problem, som när man vaknar bredvid en tjej som dött av överdos, någon hotar att läcka en sexvideo eller ens son har blivit kidnappad. Ray löser problemen med liknande metoder - hotar, lovar, utpressar, tar till våld och ibland, men bara ibland, håller han en i handen. Han är duktig på sitt jobb, ger av lite sopranoliknande vibbar fast utan dennes organisation.

Familjen tillför sina problem. Alla, från de två tonårsbarnen till hans tre vuxna bröder, väntar sig att Ray ska lösa även deras problem och länge har det gått ganska bra, men så släpps hans pappa Mickey ut från fängelset (dit Ray en gång hjälpte till att förpassa honom) och tar upp sitt liv som småskurk igen, och säljer dessvärre in sina alltför ofta misslyckade idéer hos bröderna som får ta smällarna. Till slut våndas man varje gång Mickey dyker upp, allt han rör vid faller sönder.

Gillar den här serien! Den har ett härligt persongalleri med rika bakgrunder till karaktärerna, där jag särskilt gillar två av Rays bröder. Terry, en f.d. boxare med parkinson och Bunchy en nykter alkoholist som fortfarande brottas med minnena av hur prästen våldtog honom som barn. Strålande skådisar överlag, med Liev Schreiber (Ray Donovan) och Eddie Marsan (Terry Donovan) som mina personliga favoriter. Fyra säsonger finns än så länge, en femte kommer 2017.

Smakebit: The Hypnotist's Love Story

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Det blev en smakbit idag med, kul! Den sista för i år för mig, nedräkningen till min Tanzaniaresa är nästan nere på noll, åker på torsdag :)

Smakbiten kommer från The Hypnotist's Love Story av Liane Moriarty och handlar om hypnosterapeuten Ellen som faller för Patrick. Patrick visar sig ha en stalker, Saskia, som tre år efter att de brutit upp fortfarande förföljer honom. Historien berättas mestadels ur Ellens perspektiv, men emellanåt kommer små glimtar från Saskia, det är ur en sådan dagens utdrag kommer:

     I try to imagine how he describes me to the hypnotist. To Ellen. I guess he tells her I'm 'psychotic'. He yelled that at me once. I was walking behind him at his local shops, when he suddenly swung round and walked straight back towards me. I stopped and waited for him, smiling. He was smiling too. I thought we were finally going to have a proper conversation. But then, when he got closer, I saw it was a sarcastic, angry smile. He stuck his finger in front of my face, and yelled, 'You're a psychotic lunatic!' 
     Which... you know, might have been funny in other circumstances, except that I was worried he was going to hit me.
     He was so angry he was shaking.
     Actually, I sort of longed for him to hit me. I needed him to hit me. If he wasn't ever going to hold me in his arms again, at least he could hit me. There would be a connection again. Flesh against flesh.
     But he didn't. He locked his hands behind his neck and rocked his head like an autistic child. I just wanted to comfort him. He didn't need to get so worked up. It was only me. I'm still only me. That's what he can't seem to get. I said, 'Darling.'

Fler smakbitar finns hos Mari. Ha en god jul :)

lördag 17 december 2016

En väktares bekännelser: Elin Säfström

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
En väktares bekännelser handlar om väktaren Tilda som lämnats ensam att ta hand om alla Stockholms rådare när mormodern akutinkallats för att hjälpa till med jättarna i norrland. För jepp, det är inga vanliga väktare vi pratar om, Tilda och hennes mormor har nämligen synen. De kan se sådant som vi vanliga döda bara går förbi, som jordvättar, tomtar, älvor och troll. Rådarna lever bland oss människor och det är väktarnas jobb att se till att de inte avslöjar sig för oss.

Det är första gången Tilda lämnats ensam att ta alla beslut och som 15-åring är man inte alltid så pigg på att erkänna att man kanske inte riktigt klarar av situationen, vare sig det gäller jordvättarna som bosatt sig i skolans källare eller att man misstänker att de personer som försvunnit det senaste har något med stadens rådare att göra - åtminstone inte så länge man inte har några konkreta bevis. Så Tilda kämpar på så gott hon kan samtidigt som hon har sitt vanliga liv vid sidan av. Ett liv som innehåller en tablettmissbrukande apatisk mamma, skuldkänslor över pappans död och en crush på fine Hakim.

Tankar: Så bra! Älskar hur varelserna från nordisk mytologi fått liv och placerats i nutida stadsmiljö och jag faller motståndslöst för Tilda, en femtonåring som känns äkta med sin blandning av kaxighet, osäkerhet och sinne för humor. Det är en bok där läsningen flyter som en varm kniv genom smör och där man fnissar allt som oftast (blickarna man får på bussen!) för lösningarna på rådarproblemen är oftast hejdlöst underhållande. Men boken har också mycket allvarligare lager med besvikelsen på mamman, bästisen som börjar tröttna på alla ursäkter och bortförklaringar och farmoderns alzheimer. Skurken var väntad, men jag hade inte räknat ut drivkraften bakom handlandet. Enda saken som jag hade svårt att tro på (jag köper alltså värstingtomtegäng och hundätande troll rakt av) är mammans vägran att se vad som pågår.

Det här är första boken där jag efter läsningen mejlat ett förlag för att hoppfullt fråga om en uppföljare är planerad och jag fick följande svar: Tack för ditt mejl! Det finns planer på en fortsättning, men det kommer att dröja ett bra tag innan den är aktuell för utgivning. Men kul att du gillade den första! :) Så Yay! Det kommer åtminstone en till. Gillar omslaget också, med rådare i guldkontur. Och är du lika vuxen som mig så bortse från den angivna åldersgruppen, en bra bok är en bra bok!

Vem är jag i: Disneys värld?

Bildresultat för belle books
Lyran återuppväcker sin Vem är du i-utmaning vilket jag tycker om. Jag gjorde som hon föreslog och letade efter Which Disney character are you och gjorde hela fem av dem. Jag fick fem olika och väldigt skilda svar:

Musse Pigg - för tydligen "sätter jag andra före mig själv och andra känner sig priviligerade att få vara i min närhet". Hur självgott låter inte det? Och dessvärre inte vidare sant heller.
Mulan - "Hon har styrkan och modet som alla flickor borde ha och accepterar inte att man behandlar henne illa. Hon är någon som bryr sig om mänskligheten och är inte rädd för att finna sig i nya situationer." Henne hade jag gärna varit, men känner inte riktigt igen mig, tyvärr.
Kalle Anka - "Du är lite arrogant och tror inte att du behöver någon annans hjälp." Känner inte igen mig i det här heller och hoppas att det inte bara beror på dålig självkännedom...
Aladdin - "Du är street-smart med ett hjärta av guld. Törs vi kalla dig en oslipad diamant?" Gillar Aladdin, men egentligen är han väl inte mycket mer än en charmig småskurk, så nja.
Belle - "Du är en väldigt trevlig person, du älskar böcker, du ser alltid det bästa i människor. Du är kompis med talande föremål. Du blir förälskad  ett odjur." Den här tar jag! Jag är Belle! Kanske mest för böckerna, men gillar resten av beskrivningen med, särskilt det med att se det bästa i folk. Sen gillar jag att hon inte är så fokuserad på hur hon ser ut heller och att hon har lite skinn på näsan när hon handskas med Gaston.

fredag 16 december 2016

Mitt liv som gift: Anna Mannheimer

 (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
Mitt liv som gift är Anna Mannheimers biografi om sitt och maken Peters liv. Där finns tankar om giftermål, barn, hur man får tonåringar att göra som man vill, husdjur, introvert självbild, varandras mer eller mindre bra sidor och fördelning av hushållsgöromål - det vill säga en blandning av vardag och lite större frågor.

Tankar: Det är trevlig läsning, lite som att höra på en god vän som berättar om vad som hänt sen senast och jag gillar självdistansen hon har i berättandet av anekdoter blandat med på-spiken-observationer. Ämnena behandlas på runt tre sidor var med tankar och panikkänslor inför föreställningen de ska göra ihop som återkommande inslag. Jag hade boken som en korta-stunder-bok och till det passade den förträffligt tack vare den begränsade plats som varje ämne tog.

torsdag 15 december 2016

NY Times "By the Book" tag

Hittade en trevlig tag hos Bam tycker och är inte sämre än att jag kan göra den jag med :) Vill du med haka på så vore det trevligt.

1. What book is on your nightstand right now? Bad feminist av Roxane Gay - för att vara en bok av begränsat omfång så har den tagit alldeles för lång tid att läsa, är fortfarande inte klar, den blir enbart läst under pendlingen för den lockar inte tillräckligt mycket när jag är hemma :(

2. What was the last truly great book that you read? Luften är fri av Sara Lövestam - den tredje boken om detektiven/papperslösa flyktingen Kouplan. En bok som ger artiklarna om de som gömmer sig undan utvisning ansikte och som får hjärtat att blöda.

3. If you could meet any writer - dead or alive - who would it be? And what would you want to know? Senast jag svarade på en sådan här fråga skrev jag George R. R. Martin för att jag vill veta hur A Song of Ice and Fire (A Game of Thrones) slutar, men jag vill ju ännu hellre att han ska skriva klart så jag ska inte störa den här gången utan väljer istället Stieg Larsson. Jag skulle vilja veta hur hans planer för Lisbet Salander och Mikael Blomqvist såg ut och vad han tycker om David Lagercrantz försök att ta över.

4. What books might we be surprised to find on your bookshelves? Jag har en bok, Born to Run, som ska handla om hur man kommer igång med löpträning/joggning. Den är jag förvånad över själv...

5. How do you organize your personal library? Försöker jämka alla möjliga faktorer: serier ihop för det mesta, ungefär samma storlek på böckerna i varje hyllplan, efter färg där det går och faktaböcker står mestadels i en egen hylla. Men ingen regel utan en massa undantag.

6. What book have you always meant to read and haven't gotten around to yet? Anything you feel embarressed never to have read? Dostojevski har jag väl i flera år tänkt läsa något av, nu har den tanken i princip självdött, men det är inget jag skäms över. Är väl lite värre att jag aldrig har läst Anne Franks dagbok. Skäms är väl inte helt rätt ord, men det är en bok som jag tycker att jag borde läsa.

7. Disappointing, overrated, just not good: what book did you feel you were supposed to like but didn't? Do you remember the last book you put down without finishing? Finns ett otal jag blivit besviken på. Senast var det väl Emma Clines The Girls som inte alls var kompatibel med mig. Sista jag inte avslutade var den avslutande delen, United as One, av Pittacus Lores serie som startade med I am Number Four. Blev så trött när jag såg omfånget att jag bara läste första och sista kapitlet för att få en bild av hur serien slutade.

8. What kind of stories are you drawn to? Any you clear of? Dras till dystopier och urban fantasy för alla åldrar. Försöker undvika för filosofiska böcker (eller högtravande som jag kategoriserar dem för mig själv) och böcker om andlighet, new age, självhjälp...

9. If you could require the president to read one book, what would it be? Tar vi Stefan Löfven så tycker jag han ska läsa Sara Lövestams böcker om papperslösa flyktingen Kouplan, första boken heter Sanning med modifikation. Det kan behövas mer omtanke och empati i svensk politik. Tar vi istället Usa.s kommande Dump Trump så Isabella Lövins Tyst hav om hur havet påverkas av människors handlande eller Mark Lynas Oväder: nyheter från en allt varmare värld. Tror de vore väldigt nyttiga för honom om han bara kunde ta till sig innehållet.

10. What do you plan to read next? Har en biblioteksbok väntande - The Hypnotist's Love Story av Liane Moriarty. Ser fram emot att äntligen bli klar med Bad Feminist så att jag kan få börja med något helt annat.

Matilda: Roald Dahl

 (e-bok)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Läste Matilda för mina ettor, hon börjar ju också skolan i boken, även om den skolan är avsevärt mindre trevlig än vår. Boken handlar om osedvanligt begåvade Matilda som växer upp med föräldrar som gör sitt bästa för att trycka ner henne. Hon tar hämnd där hon kan vilket bland annat inbegriper lim i pappans hatt och en talande papegoja i skorstenen. När hon börjar skolan får hon en ny motståndare, rektor Domderasson, som är en sadist och barnhatare på helt fel plats.

Tankar: Boken är rolig, karaktärerna rejält överdrivna vilket bidrar till nöjet och barnen lyssnade ivrigt. Till nackdelarna hör att det är många svåra ord vilket fungerar vid högläsning, men som kräver ett bra språk om man ska läsa den själv. Nackdelen med att läsa den högt är att det står utsatt nästan överallt hur replikerna skriks, ryts eller ropas fram vilket gör att det känns överdrivet och blir ganska jobbigt att läsa. Blev att jag ändrade en del av anvisningarna... Kan också tycka att vissa av episoderna är för långa, men så länge eleverna är glada så...  :)

onsdag 14 december 2016

Anyone but Ivy Pocket: Caleb Krisp

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska
Anyone but Ivy Pocket handlar om 12-åriga Ivy Pocket som kan vara den mest bedrövliga husa någon skådat. Hon förolämpar gamla damer och dunkar deras huvuden i soppskålar, men med gott uppsåt. Så flyr hennes senaste arbetsgivare ifrån henne mitt i natten och Ivy befinner sig ensam på ett hotell i Paris. Vad i all världen ska hon ta sig till och hur ska hon komma hem till England?

Tack och lov vill en grevinna ha en diamant med magiska egenskaper levererad till sin gamla konkurrents älskade barnbarn, men Ivy måste lova att inte prova halsbandet själv och att inte avslöja dess existens för någon. Båda villkoren är lättare att lova än att hålla och snart kryllar hennes omgivning av nya bekantskaper och skumma typer.

Tankar: En okej bok. Den är tokrolig på ett sätt som lätt blir för mycket för mig. Allt som Ivy gör blir fel, allt som går att missuppfatta missuppfattas och oavsett vad hon råkar ut för verkar hon inte lära av misstagen, så efter ett tag är jag mer trött än road. Men en bra bit in så lägger Krisp in en fantasykoppling som gör det hela mycket intressantare. Om det här spåret fortsätter i nästa bok och om Ivy tillåts att utvecklas lite så tror jag att den kan bli bra.

tisdag 13 december 2016

Skarven: Sara Lövestam

 (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Skarven är en deckare för mellanstadieåldern av Sara Lövestam. Den handlar om Johanna som äntligen ska få träffa sin allra (enda) bästa kompis Ludvig ute vid sommarstugan igen och som samtidigt slipper plågoandarna på skolan. Ludvig är förläst på Sherlock Holmes och fast besluten att följa i detektivens fotspår, allt han behöver är ett fall. Till duon tillkommer en mer eller mindre ovälkommen ny bekantskap i form av Olivia, en tjej med de mest överbeskyddande föräldrar man kan tänka sig. Tillsammans börjar de tre undersöka den mystiska man som synts på den ödsliga Skarvön.

Tankar: Gillade mycket. Började läsa för jag tänkte att det kanske kunde bli en högläsningsbok för mina elever, tror nu att lågstadiet är något för ungt, men fortsatte läsa ändå, bara för att se hur det skulle gå för dem.

Fallet med mannen på Skarvön får snabbt sin (förväntade) förklaring, men ett nytt fall presenteras, ett där de misstänkta tillhör föräldrarnas bekantsskapskrets. Men det är inte deckargåtan som gör att jag faller för boken, istället är det de tre huvudpersonerna och deras problem som gör den svår att lägga ner. Johanna heter Johanna bara i sitt eget huvud, alla andra känner henne som Johan och nu vill hon berätta för Ludvig som hon tror kan förstå. Men vad händer om han inte gör det, hur ensamt blir det inte då? Olivia med sina kvävande föräldrar och hur man så småningom förstår varför de är som de är. Och Ludvig, som trots öknamn och trakasserier på skolan inte ger upp sig själv. Hade jag haft en mellanstadieklass hade den här definitivt varit en högläsningsbok!

måndag 12 december 2016

Frankenstein: Mary Shelley

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska
Frankenstein; or the Modern Prometheus är skriven i brevform och överraskade mig med att vara berättad ur Waltons perspektiv - det är en figur som jag missat när Frankensteinmyten nämnts. Han skriver i alla fall brev om sin upptäcksresa till Nordpolen till sin syster. Inte helt lyckat att han berättar om sin uppväxt för den egna systern... Nåja. Han känner sig ensam, men får så småningom en möjlig vän i en människospillra de hittar bland isflaken, en herr Frankenstein. Frankenstein berättar så småningom sin historia som Walton skriver ned och den handlar om vidundret han skapade och de ödesdigra följderna det fick för hans familj. I berättelsen som Frankenstein berättar så finns dessutom monstrets berättelse såsom han berättade den för Frankenstein.

Tankar: Blev besviken på den här. Den var enormt ordrik och pratig med massvis av ointressanta detaljer, men den lyckades aldrig bli det minsta spännande. Jag fick dock förståelse för monstret som egentligen bara ville accepteras, men som när det visade sig vara ogörligt istället utkrävde hämnd. De mänskliga karaktärerna beskrivs alla som högt intelligenta, otroligt goda och enastående, ända ner till kaptenen och manskapet på fartyget trots att de mest bara är med i förbigående, det hela blir lätt löjeväckande.

söndag 11 december 2016

Westworld

Bildresultat för westworld
Kommer snart finnas
på bl.a. cdon




Har upptäckt Westworld på Hbo och såg första och hittills enda säsongen, nästa kommer 2018, på tre kvällar. Den är så bra! Westworld är en nöjespark där man kan uppleva exempelvis vilda västern och samtidigt få chans att göra saker man annars bara fantiserar om, som att vara med i en duell, råna en farm eller varför inte våldta farmens dottern, utan att man nödvändigtvis behöver känna sig som ett svin eftersom värdarna som befolkar parken är maskiner. Visserligen ruggigt människolika, men ändå maskiner vars minnen nollställs med jämna mellanrum så att deras tramatiska erfarenheter raderas. Men efter en uppdatering som får värdarna att drömma börjar en del av dem att få minnesbilder från tidigare händelser och de börjar bli oberäkneliga. Människorna som styr parken börjar oroa sig för att scriptet som förbjuder dem att skada de mänskliga gästerna inte ska hålla.

Man får följa både värdar, gäster och anställda i parken och det blir en komplex storyline genom avsnitten. Några söker en labyrint som ska gömma sig i parken, några tror att skaparen av parken har dolda motiv och frågan vad som hände med skaparens första kompanjon är det ingen som riktigt vet svaret på. 

Serien kräver uppmärksamhet, sista avsnittet har jag sett om för att få allt klart för mig. Jag kan tycka att episoderna i mitten drar ut lite, men jag tycker ändå att lägstanivån är väldigt hög. Skådespelarna är fantastiska, köper dem allihop. Den enda svagheten jag upplever är hur jag inte riktigt känner med någon av karaktärerna - de som man har anledning att känna för är oftast maskinerna, och trots deras pågående uppvaknande så är de maskiner och jag har svårt att på riktigt engagera mig i dem. Tycker absolut att du ska ge serien en chans om du har möjlighet, jag hade som sagt svårt att slita mig :)

Smakebit: Bad Feminist

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska
Söndag och dags för ett smörgåsbord av smakbitar ur böcker igen. Smörgåsbordet finns hos den gästvänliga Mari på Flukten fra virkeligheten och alla är välkomna att kika runt och/eller delta själv. Mitt bidrag kommer från boken Bad Feminist av Roxane Gay och en femtedel in är jag lite tveksam, men kapitlet som handlade om privilegier tyckte jag om så därifrån kommer dagens utdrag:

     Too many people have become self-appointed privilege police, patrolling the halls of discourse, ready to remind people of their privilege whether those people have denied that privilege or not. In online discourse, in particular, the specter of privilege is always looming darkly. When someone writes from experience, there is often someone else, at the ready, pointing a trembling finger, accusing that writer of having various kinds of privilege. How dare someone speak to a personal experience without accounting for every possible configuration of privilege or the lack thereof? We would live in a world of silence if the only people who were allowed to write or speak from experience or about difference were those absolutely without privilege. 
     When people wield accusations of privilege, more often than not, they want to be heard and seen. Their need is acute, if not desperate, and that need rises out of the many historical and ongoing attempts to silence and render invisible marginalized groups. Must we satisfy our need to be heard and seen by preventing anyone else from being heard and seen? Does privilege automatically negate any merits of what a privilege holder has to say? Do we ignore everything, for example, that white men have to say? 
     We need to get to a place where we discuss privilege by way of observation and acknowledgment rather than accusation. We need to be able to argue beyond the threat of privilege. We need to stop playing Privilege or Oppression Olympics because we’ll never get anywhere until we find more effective ways of talking through difference. We should be able to say, “This is my truth,” and have that truth stand without a hundred clamoring voices shouting, giving the impression that multiple truths cannot coexist. Because at some point, doesn’t privilege become beside the point?

Ha en trevlig söndag!

lördag 10 december 2016

The Girls: Emma Cline

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska
The Girls är en bok där en medelålders Evie berättar om sommaren när hon var fjorton år, sommaren då hon började umgås med sekten som senare blev ökänd för groteska mord på kändisar (jepp, det hela är baserat på Manson-kulten, även om Clines beslut att döpa om allt och alla gör att hon har full frihet med detaljerna).

Det finns många funderingar på flickors roll och deras ständiga önskan att behaga pojkar och det, tillsammans med i allt väsentligt frånvarande föräldrar och en ensamhet när bästa kompisen överger kan vara en möjlig förklaring till att Evie drogs in i gruppen. Eller var det kanske mest hennes girl crush på den spännande, kattliknande, lite äldre tjejen Suzanne? Och hur långt hade Evie själv kunnat gå om omständigheterna varit annorlunda, hade hon varit en av dem som utfört morden då? Svaret är inte självklart, under sommaren har Evie redan gjort många saker hon nog aldrig kunnat föreställa sig innan.

Tankar: Så lovande bok på pappret, men så fruktansvärt tråkig att läsa. Det finns intressanta reflektioner gömda bland sidorna, men det är så enerverande ordrikt, detaljerat och pratigt däremellan. Ytterligare ett problem jag har med det vidlyftiga språket är att det inte känns som att man läser en fjortonårings berättelse. Nu är det ju en äldre kvinna som berättar om när hon var fjorton, men jag får ändå inte ihop iakttagelserna och språket med vad som enligt berättelsen ska vara en väldigt oerfaren och medelmåttigt begåvad ung tjej:
     The man held up his hands and boomed out a greeting; the group surged and twitched like a Greek chorus. At moments like that, I could believe Russel was already famous. He seemed to swim through a denser atmosphere than the rest of us. He walked among the group, giving benedictions: a hand on a shoulder, a word whispered in an ear. The party was still going, but everyone was now aimed at him, their faces turned expectantly, as if following the arc of the sun. When Russell reached Suzanne and me, he stopped and looked in my eyes.
     "You're here," he said. Like he'd been waiting for me. Like I was late.
Det är åtminstone väldigt långt ifrån hur jag var som fjortis.

Det är också en oroväckande händelsefattig historia. Det är sida efter sida där inget egentligen händer och på de ställen där det äntligen inträffar något är det så många ord att det mest döljer skeendet. Jag förstår inte heller varför det är den medelålders Evie som berättar, glimtarna från hennes nuvarande liv är om möjligt ännu mer stillastående. Det enda ögonblicket "från nutid" som jag tycker tillför boken något är när man får se parallellen mellan Evie då och tjejen som hamnar i huset där hon tillbringar några veckor som vuxen, en tjej som förtvivlat försöker hålla sin pojkvän på gott humör och där hon övertygar sig själv om att han älskar henne. En annan tid och plats och det hade kunnat vara hon som fastnat i en sekt...

Så kort och gott: inget för mig. Bara nej. Tittar man på Goodreads så verkar det vara en bok att antingen falla pladask för eller en som man lider sig igenom om man ens avslutar den, och jag tillhör definitivt den sista kategorin tyvärr.

fredag 9 december 2016

Sekten som återuppstod: Mariette Lindstein

 (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
I Sekten som återuppstod har det gått ett tag sedan händelserna i Sekten på Dimön och Sofia försöker få ordning på sitt liv. Det är inte helt lätt att gå från förtryckt sektmedlem till självständig medborgare och det underlättas inte av återkommande mardrömmar, fördomar från vanliga civila och trakasserier från de trogna medlemmarna. I fängelset sitter Franz som spindeln i nätet och spinner nya planer och att få hämnd på Sofia är en viktig del av det hela.

Tankar: Sträckläsningsbok! Ett ofta hejdlöst tempo gör den svår att lägga ifrån sig och förutom Sofia gillar jag också Simon, trädgårdsmästarkillen från första boken. Boken är väl grafiskt våldsam bitvis, men det riktigt otäcka är vardagsförföljelserna som Sofia får leva med. Har dock fortfarande riktigt svårt att förstå varför man går med (och stannar kvar) i en sekt? Hade gärna sett att man fått följa någon av de mer hängivna medlemmarna också så man hade sett mer av deras resonemang. Franz Oswald fick lite mer bakgrund i boken, men jag tycker den är mindre intressant och mindre övertygande än hans förmåga att kunna avslöja människors innersta.

Det enda som jag egentligen ifrågasätter är när Sofia och Elvira startar en blogg. Jag har full förståelse för viljan att ge igen och avslöja vad som döljer sig bakom kulisserna, men att avslöja en graviditet med sektledaren offentligt, när man redan blivit varse repressalierna som kommer när man pratar öppet om sekten känns så väldigt oförsiktigt.

torsdag 8 december 2016

Kattguden: Ingerun Sjösvärd

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Kattguden handlar om elvaårige Liam som helst av allt spelar fotboll. Så blir lagets hjälptränare, pensionären Olle, vräkt och när Liam söker upp honom i hans hemlösa tillvaro i parken råkar han snubbla in i Kattgudens plan att erövra världen, något som Olle har en stor del i. Det är upp till Liam att rädda både Olle och världen. Dessvärre visar det sig att Liam också är eftersökt av den stora Kattguden.

Tankar: Gillar! Boken ger visserligen en bild av katter som är långt ifrån de roliga sötnosarna man ser på nätet, men jag gillar hur det inte är barn + djur hjälps åt, det känns lite nytt att de väsentligen är motståndare. Tycker också om hur Sjösvärd vävt in egyptisk mytologi. Det är en händelserik bok, med mycket innehåll på få sidor och jag gillar att hemlöshet fick vara en ingrediens i boken trots att den är för barn.

Den hade dock gärna fått vara lite längre. Jag hade velat läsa mer om relationerna mellan Liam och bästisen Hamid, klasskompisen Tuva och gamle Olle. Hade också gärna läst mer om Liam i skolan, av det man fick se så märktes det att det inte var helt lätt för honom. Tidsaspekten gjorde mig lite förvirrad - får känslan av att allt utspelar sig under tre-fyra dagar samtidigt som händelseutvecklingen hade behövt mer tid? Spelar ju ingen större roll, gillar den ändå.

Funderade på att läsa den här för klassen, men mina ettor känns väl inte riktigt mogna för den ännu, men så småningom... Vann boken i en utlottning av författaren, tackar hjärtligast :) men tror inte det har påverkat mitt omdöme av den.

onsdag 7 december 2016

Björnstad: Fredrik Backman

 (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
Björnstad inleds så här:
"Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.

Det här är historierna om hur vi hamnade där."

Därefter läser jag om person efter person i den lilla orten Björnstad och jag hoppas innerligt att det inte är den personen som den lilla förglimten kommer ifrån. Jag förstår inte riktigt hur man kan skriva en bok som har så många karaktärer och ändå få läsaren (åtminstone den läsaren som är jag) att tycka om nästan varenda en, men Backman gör det.

Det är invånarna i en liten avfolkningsort vi möter och det som fortfarande ger dem lite stolthet är ishockeyklubben vars juniorer har chans att bli bäst i Sverige. Men med möjligheten kommer också förväntningar och press, inte bara på spelarna utan på alla som är inblandade. Så händer något och samhället splittras i de som vill skydda klubben till varje pris och de som istället håller på rättvisa och anständighet. Jag gråter emellanåt under läsningen, men inte när det är som allra värst utan när jag blir rörd, som när någon oväntat gör något snällt.

Tankar: Tycker om boken och människorna i den. Jag gillar hur Backman väver in allvarliga ämnen som klass, ensamhet, homosexualitet, grupptryck, våldtäkt, arbetslöshet, utanförskap, drev och alkoholism, men ändå lyckas göra boken till en trevlig bekantskap. Visst väcker den känslor, många av mindre angenäm sort, men själva läsningen och läsflytet är det inget fel på även om jag i perioder tycker att den blir väl ordrik och jag ibland stör mig på upprepningarna som kommer om och om och om igen. Ett stilistiskt grepp som kändes bättre i början av boken än i slutet...

Det här är första delen i vad som ska bli en serie och jag undrar vad nästa del kan bjuda på med tanke på att den här avslutades med att vi får se hur livet har blivit för vissa av personerna tio år från nu. Att man ger en liten framtidsglimt är sällan ett grepp jag tycker om, inte heller här, det känns lite som att Backman inte riktigt vågade ta steget att avsluta med ovisshet utan ville ge lite tröst de sista sidorna - men jag hade hellre undrat.

tisdag 6 december 2016

Oryx and Crake: Margaret Atwood

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska
Oryx and Crake är en historia som berättas av Snowman, f.d. känd som Jimmy, för han är den enda människan som finns kvar. Han ses som profet av Children of Crake, genetiskt modifierade humanoider som skapades av hans vän Crake. I skogen runt omkring finns fler "förbättrade" livsformer och miljön är närmast tropisk med tryckade hetta och åskstormar varje dag. Genom Jimmy lär man känna det nya livet, men också livet som det såg ut före katastrofen och vad som ledde fram till den.

Tankar: En bok som får en att fundera över livet idag för "livet före" var fyllt av extremvarianter av dagens värsta avarter som filmade avrättningar och barnporr. Till det kommer kommersialismen som i sin prydnad spelar på folks rädslor och osäkerheter och som för ett pris erbjuder sig att hjälpa, men helst kronisk hjälp, det är ju en dålig affärsidé att se till att problemen försvinner helt... Jimmy växer upp i den här miljön i en ganska kall familj och utvecklas till en rätt så oengagerad ung man. Intressant läsning, där de karaktärer som fascinerar mig mest är Oryx och Crake och Jimmys relation till dem.

Början av boken slukar jag och det känns som att jag läser något som skulle kunna få fullpoäng, men så småningom känns det lite för långt - det är för mycket halvtaskig mat, för många vidriga videoidéer och för många nya livsformer. Allt är intressant, men jag hade önskat att Atwood skurit ner på detaljerna för att få mer fart i historien. Gillar hur rolig boken är genom hela boken, speciellt bitarna som handlar om Children of Crake.

Tematrio: flygfän

I veckans tematrio är ämnet från Lyran flygande fåglar och insekter i titeln. Riktigt lätt att hitta bra sådana böcker :)
  • Alice och flugan av James Rice. Om Greg som man får följa i dagboken han skriver som en form av terapi och genom de förhörsprotokoll som upprättats efteråt. Ju mer man läser desto mer förstår man hur djupt störd han, och hans familj, är.
  • Mockingjay av Susan Collins. Tredje boken i Hunger Game-serien och min favorit. Visar hur otroligt trasig Katniss blivit under seriens gång - riktigt bra beskriven och trovärdig karaktärsutveckling.
  • Över näktergalens golv av Lian Hearn. Första i trilogin (om man tar bort den mindre bra prequeln och den ganska dåliga sequeln som båda känns lite som efterkonstruktioner) om en ung Takeo som får se sin by utplånas medan han tas med till staden där hans ursprung avslöjas. Visar sig att han har förmågor som många vill utnyttja.

måndag 5 december 2016

The Humans: Matt Haig

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska
När matematikprofessorn Andrew Martin lyckas lösa en invecklad matematisk formel blir resten av universum oroliga för att upptäckten ska leda till att människorna gör ett utvecklingssprång. Med tanke på att rasen ses som medelintelligent, egoistisk och våldsam är man rädd att de skulle störa harmonin som finns därute. En alien sänds för att ta professor Martins plats och försäkra sig om att alla spår av lösningen förintas - inkluderat vänner och familjemedlemmar han kan ha nämnt genombrottet för.

Tankar: Första delen av boken sitter betyget fem som klistrat. Att få se mänsklighetens påfund utifrån är ofta otroligt roligt samtidigt som det väcker tankar om hur godtyckliga våra beteenden är. Men så går boken och ju mer vår alien kommer in i människorollen, desto mer förståelse och kärlek får han för sina medmänniskor. Och ju mer kärlek han känner för mänskligheten desto mindre känner jag för boken - den kittlar mindre och skratten kommer mer sällan. Kampen för att rädda "hans" familj och önskan att avslöja sig för dem är inte dåligt skriven, långt därifrån - det blev en säker fyra i betyg, men det engagerar mig inte alls lika mycket som upptäckandet av människornas samhälle gör.

På slutet finns råd till "sonen", livsvisdom om man så vill, och även om viss av punkterna är strålande så påminner många av dem om de "inspirerande" citat på vackra solnedgångsbilder som jag brukar störa mig på på facebook.

söndag 4 december 2016

Bästa: vinterboken!

 (pocket)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
Veckans bästautmaning från Lyran ska den här veckan handla om vinter. Lite svårt ämne tyckte jag. Det finns många böcker där vintern är ett inslag som gör allt så mycket jävligare, men en vinterskildring som sätter sig (det är så jag tolkar ämnet)?

Åsa Larsson! Hennes deckare som utspelar sig i Kirunatrakten får mig att känna att det är vinter och gotta mig lite åt det för jag gillar den norrländska vintern. Nu var det ett tag sedan jag läste dem och jag är inte säker på vilken som jag tycker bäst om, men väljer Svart stig eftersom den hade den här beskrivningen på bokus:

"Stormbyarna förde med sig lössnö. Ingen mjuk fin nysnö utan skarpslipade diamanter av drivsnö. Den for över marken som en vit kattpiska, slog sönder hans skinn i en långsam ond rytm. Ute på Torneträsk låg arkarna, de små fiskekojorna på medar, ordentligt förankrade i isen. Folk kurade där inne, lät gasolvärmen gå på högvarv.
Leif Pudas sprang runt sin ark för att komma i lä från vinden och ställde sig att pissa. Lä för vinden, men kallt så in i norden. Han borde inte ha sprungit ut i bara kalsongerna. Pungen stramade ihop sig till en stenhård kula. Pisset kom i alla fall. Han väntade sig nästan att det skulle frysa på sin väg genom luften. Förvandlas till en gul båge av is.
Precis när han var klar hörde han som ett råmande genom vinden och så hade han plötsligt arken i ryggen. Det var nästan så att den knuffade omkull honom och i nästa sekund hade den farit iväg.
Det tog någon sekund innan han riktigt fattade. Stormen hade tagit arken. Han såg fönstret, fyrkanten av varmt ljus i mörkret, och hur det for iväg från honom. Han tog några springande steg i mörkret, sedan kom en kraftfull stormby. Den fällde honom nästan till marken.
Då förstod han att han var i fara. Alla ölen också i kroppen, blodet låg liksom precis under huden. Om han inte lyckades ta sig någonstans mycket fort så skulle han frysa ihjäl."

Ingen bästa utan bonus? Laini Taylors überromantiska Night of Cake and Puppets - en liten kärlekshistoria som utspelar sig under en natt i Prag medan snöflingor stilla dalar ner på Zuz och Mik.

Smakebit: Vasadrottningen

 (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Idag blir det en smakbit ur Vasadrottningen av Karin Tegenborg Falkdalen. Den handlar om Gustav Vasas tredje drottning, Katarina Stenbock, som sjutton år gammal gifts bort med den 56-årige niobarnspappan... Jag har dock inte läst så långt ännu så smakbiten handlar om hustru nummer två:

Margareta Leijonhufvud var drottningen som gjorde allt "rätt". Det var en bild som skapades redan i hennes samtid i krönikor och olika minnesanteckningar, där hon framställdes som en blid och fruktsam maka. Under deras 15-åriga äktenskap födde hon tio barn varav åtta överlevde till vuxen ålder

Fler smakbitar finns på Flukten fra virkeligheten.
Ha en trevlig söndag!

lördag 3 december 2016

Önska kostar ingenting: Sara Lövestam

 (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Önska kostar ingenting är den andra delen om privatdetektiven/flyktingen Kouplan, inte för att det har blivit några nya fall sen förra boken. Numera försörjer han sig genom att leta pantflaskor, men så råkar han överhöra ett telefonsamtal där en kvinna letar efter en sol-och-vårare som lurat henne och han erbjuder sina tjänster. Han får jobbet för en bråkdel av lönen - nackdelen med att ens klienter ser en vittja papperskorgar.

Så är letandet igång. Kouplan följer upp de ledtrådar som finns, men vad ska man göra när den man jagar verkar vara precis som en själv och dessutom oändligt mycket trevligare än uppdragsgivaren?

Tankar: Suverän bok! För att förstå både sin klient och sol-och-våraren tvingas Kouplan reflektera över sitt eget liv och man får lära känna honom mer på djupet, inte något han förlorar på. Fallet visar sig innehålla fler irrgångar än vad som först är uppenbart och det hela är riktigt snyggt gjort. Ett stort plus för Lövestams språk också, det är väldigt välavvägt och en njutning att läsa.

fredag 2 december 2016

Blind Descent: Nevada Barr

 (pocket)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Blind Descent är den sjätte boken om parkvakten Anna Pigeon och den här gången behöver hon (tillsammans med en räddningsexpedition) undsätta en vän och kollega som råkat ut för en olycka när hon utforskade ett grottsystem.

Anna är djupt klaustrofobisk vilket smittar genom sidorna, men fast besluten att vara en god vän fortsätter hon allt längre in i ett labyrintliknande grottsystem med vissa otroligt snäva passager. Det visar sig att olyckan inte är en olyckshändelse och när Anna försöker ta reda på mer blir hon den mest avskydda personen i hela nationalparken.

Bildresultat för carlsberg caves
Lechuguilla, bild från
National Park Service
Tankar: Gillar hela den här serien! Bitvis adrenalinhöjande och med mycket humor genom hela boken. Miljöskildringarna är fantastiska, liksom skildringen av ångesten som den klaustrofobiska Anna genomlider. Aldrig i livet att jag skulle grottforska själv efter den här boken!

Anna fortsätter att vara en mycket trevlig bekantskap. Förutom att jag känner igen mig i hennes antisociala beteende så gillar jag hennes funderingar över sina relationer.

torsdag 1 december 2016

Läsmånad: november

Har haft en riktigt bra läsmånad med många bra böcker och fler fullpoängare än vad jag haft tillsammans under resten av året (tror jag, har inte räknat på riktigt). Favoriterna blev: Lövestams tredje bok om papperslösa Kouplan, Luften är fri. Hjärtat blöder för honom när jag läser! Trevor Noahs Born a Crime om hans uppväxt i Sydafrika, rolig och svart och ger en bild av det moderna Sydafrika som är jätteintressant att läsa om. Olivas The Last One om en dokusåpadeltagare som vägrar inse att världen som hon växt upp i försvunnit under inspelningen och hennes desperata försök att få allt att fortsätta vara logiskt. En bok som jag hade svårt att släppa ifrån mig och som jag tog upp i diskussioner med flera kollegor samt Barrs åttonde bok, Deep South, om Anna Pigeon som kanske inte är en fullpoängare, men jag har fallit totalt för hennes karaktär.

Finns naturligtvis några böcker som inte helt gick hem också, men jag har svårt att sätta etiketten månadsbesvikelse på dem. Har inte hjärta att göra det på Farväl Eritrea om en pojkes berättelse om hans flykt därifrån. Evanovitch Turbo Twenty-Three om Stephanie Plum var inte bra, men det hade jag ärligt talat inte väntat mig heller, efter 23 böcker så vet man vad man kan räkna med och blir därför inte besviken. Ur varselklotet var en förvirrande upplevelse som inte grep tag i mig, men med de fantastiska bilderna blev det okej ändå. Så besvikelsen blev till slut Bränd jord om en lärarinnas uppväxt och kärleksliv i Tanzania som kanske inte heller den var dålig, men som inte alls var min typ av bok (inget övernaturligt eller sarkastiskt i sikte) och där jag inte heller fick känslan av Afrika som var det jag var på jakt efter och därmed blev jag lite besviken.

Råkade dessutom läsa om en bok, What Happened to Goodbye, av bara farten. Hade laddat hem en bok som jag hade svårt att öppna och tänkte kontrollera programmet med en bok jag redan läst. När jag väl öppnat den så läste jag ut den och njöt. Köpet jag till slut lyckades öppna, Double Play, har med tiden sjunkit några halva betygssteg. Den var okej, men förtjusningen i att få återse huvudkaraktärerna gjorde betyget oförtjänt gott i början. Med tanke på att jag ganska ofta ändrar mina betyg med tiden har jag också beslutat att sluta med "medelbetyg" i de här månadssammanställningarna, de stämmer ändå inte ett par veckor senare.

Statistik:
Lästa sidor: 5232                                              Lästa böcker: 17 (1 barn, 1 grafisk, 3 non-fic, 1 ljud)
Böcker på svenska: 8, engelska: 9                   Böcker av kvinnor: 11, män: 5
Nya författare för mig: 7                                    Antal länder: 8
Del av serie: 7 (1 påbörjad, 5 avslutade/up to date)
6 böcker av amerikanska författare
5 böcker av svenska författare
1 bok av en australisk författare
1 bok av en brittisk författare
1 bok av en eritriansk författare
1 bok av en kanadensisk författare
1 bok av en sydafrikansk författare
1 bok av en tanzaniansk författare

Utmaningar:  
The Reading Challenge:(47/50), tre punkter kvar, men är nöjd om jag lyckas med en...
Läs böcker från fyra nya länder: (7/4): Tanzania och Eritrea
Skriv om böckerna inom en vecka efter att du har läst dem: Faktiskt :) Känns himla bra!

Böcker:
198.     Turbo Twenty-Three - Janet Evanovich  3-/5
197.     Farväl Eritrea - Samuel Brhane  (non-fic)  3-/5
196.     Born a Crime - Trevor Noah  (ljudbok, non-fic)  5-/5  *månadsfavorit*
195.     The Last One - Alexandra Oliva  5-/5  *månadsfavorit*
194.     Deep South - Nevada Barr  4+/5  *månadsfavorit*
193.     Störst av allt - Malin Persson Giolito  3+/5
192.     The Last Star - Rick Yancey  3+/5
191.     Fjärilslejonet - Michael Morpurgo  (barn)  3+/5
190.     Luften är fri - Sara Lövestam  5/5  *månadsfavorit*
189.     Double Play - Kelley Armstrong  (kortroman)  3+/5
188.     Truly Madly Guilty - Liane Moriarty  4/5
187.     Den lilla svarta - Gunilla Ander  (non-fic)  3+/5
186.     What Happened to Goodbye - Sarah Dessen  4/5
185.     En väktares bekännelser - Elin Säfström  4/5
184.     Bränd Jord - Elieshi Lema   2/5  -månadsbesvikelse-
183.     Ur varselklotet - Simon Stålenhag  (grafisk)  2+/5
182.     Liberty Falling - Nevada Barr  4/5

Film: 
Walk of Shame, kanal 5. Tidsfördriv där Elizabeth Banks nyhetsuppläsare försöker ta sig till jobbet från ny bekant och misstas för prostituerad, knarklangare, tjuv och rasist.
Burlesque, tv 3. Tidsfördriv där Christina Augilera räddar en burlesqueklubb genom att hon kan sjunga.
Melancholia, svt. Inte vad jag hade väntat mig, blev lite besviken.
X-men Origins: Wolverine, tv 3. Förstår inte hur jag har kunnat missa den här, men är glad att jag såg den nu, även om slutet var lite väl bombastiskt. Kändes lite skumt att huvudrollen i tv-serien jag just plöjer fyra säsonger av är bror till Wolverine...

Tv: 
Ray Donovan, säsong 2-4, Hbo. Riktigt bra med gangsteraktig familjefar som försöker ställa alla andras misstag till rätta (eller åtminstone göra så man inte blir åtalad för dem).
Midnattssol, svt 1. Vet inte, är inte alls lika intresserad som jag var i början.
Historieätarna, svt 1. Äntligen tillbaka. Gör historien levande :)

måndag 28 november 2016

Darkest Powers Bonus Pack 1: Kelley Armstrong

Darkest Powers Tales ebook by Kelley Armstrong
Bild lånad från kobo,
Darkest Powers Tales
= Bonus Pack 1 + 2

Darkest Powers Bonus Pack 1 är en novellsamling med tre noveller om ungdomarna i serien som startar med The Summoning. I huvudserien är det ur Chloes synvinkel vi får följa skeendet, här turas de övriga tre ungdomarna om som berättare.

Den första, Dangerous,  handlar om Derek som liten på institutet, hur han sen kom till Simons familj och hur de två så småningom hamnade på Lyle behandlingshem och jag gillar den! Derek var en favorit i trilogin och det är kul att få mer backstory på honom. De två andra novellerna är okej, men inte mer och de tillför heller inget nytt till huvudstoryn. En novellsamling som inte är ett måste ens för oss som blev förtjusta i originaltrilogin.

söndag 27 november 2016

Smakebit: The Last One

 (pocket)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska
Har inte hunnit så långt i min smakbitsbok, The Last One av Alexandra Oliva, men än så länge har jag en positiv känsla. Den handlar om Zoo som är med i en robinson-liknande dokusåpa, men strax efter att filmningen börjat så sprider sig en farsot som utplånar(?) mänskligheten. Zoo är dock inte medveten om det här, hon tror att dolda kameror följer henne och att filmteamet fortfarande ger henne ledtrådar i form av färgen blå. I utdraget är hon svag och uttorkad efter att ha varit sjuk och letar efter mat i en liten affär:

I think of the camera, of my husband watching me scavenge corn chips off a country market floor. It's not worth it. They must have left me something else. I drop the chip and heave myself upright. The motion makes my head swim. I pause, regaining equilibrium, then walk by the produce stand. Dozens of rotted bananas and deflated brown orbs - apples? - watch me pass. I know hunger now, and it angers me that they've allowed so much to go to waste for the sake of atmosphere.

Fler smakbitar hittar man hos Mari, alla är välkomna att delta :)
Nu är det snart sovdags och imorgon blir det julstädning. Hoppas att ni får en trevligare dag...

lördag 26 november 2016

The Rising: Kelley Armstrong

The Rising (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
The Rising är den tredje och sista delen i Darkness Rising och knyter inte bara ihop den trilogin utan även hennes The Darkest Powers-trilogi. Maya och gänget är fortfarande på flykt undan folk som vill äga dem för deras övernaturliga krafter, men nu har de äntligen ett mål. De har hört talas om att det finns rymlingar från ett annat experiment (Chloe, Derek och de övriga i The Darkest Powers) och letar efter dem så att de kan förena sina krafter. Det tar ett tag, men man hittar så småningom rätt, dessvärre är man dem på spåren...

Tankar: Trevlig avslutning på en trevlig serie och jag uppskattade att få återse huvudpersonerna från den tidigare trilogin. Slutet var på samma gång lite underväldigande och väldigt logiskt. Kampen för frihet och självbestämmande tedde sig alltmer hopplös under deras flykt, när inte bara en, utan två organisationer var ute efter dem och det blev till slut ett avtal som lämnade mycket som status quo, men där man kan misstänka att priset kommer att krävas in så småningom - hade gärna läst en fortsättning där silkesvantarna är av...

Tre smärre problem jag hade under läsningen, *spoilervarning, markera för att läsa*:
  • En biologisk pappa dyker upp och vill ha kontakt med sina barn, bra. Att söka kontakt genom att sälja sina barn och undanröja deras adoptivföräldrar? Inte riktigt det som skapar förtroende och en kärleksfull relation och jag tycker väl inte att han borde bli förvånad över resultatet... 
  • När man drar upp kontraktet så väljer man en ur sin grupp att sköta förhandlingarna (varför inte allihop, eller varför inte en advokat, vet att Lucas Cortez finns tillgänglig i deras universum?), och den personen är visserligen kapabel, men 17 år gammal... 
  • Kärleksrelationerna står i slutet som spån i backen och en suverän kompisrelation får inte finnas kvar utan byts istället ut mot pojkvän/flickvän. Varför är vänskap en så underskattad tillgång i den här typen av böcker?
Inte för att det spelar någon större roll, gillar böckerna ändå :)

fredag 25 november 2016

Bästa: förintelseskildringen!

 (pocket)
Bild lånad från bokus
I veckans bästa-utmaning efterfrågas den bästa skildringen av förintelsen och för mig är valet lätt. Ninas resa av Lena Einhorn är den mest gripande skildringen jag läst. Lena skriver om sin mamma och hennes upplevelser och uppväxt i ghettot i Warzawa. Berättelsen börjar lite innan andra världskriget och slutar lite efter. Den personliga berättelsen stöds av faktauppgifter och textutdrag och tillsammans blir det hela förskräckande tydligt och får mig att förstå omfattningen på ett sätt som få andra verk gjort.

Värda att nämnas är också MajGull Axelssons Jag heter inte Miriam och filmen Schindlers List.

A Game of Thrones: George R.R. Martin

A Game of Thrones (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatta till svenska




Fick Game of Thrones-abstinens efter att ha sett säsong 6 av serien på Hbo, och bestämde mig för att återbesöka bokserien. För att göra det lite nytt lyssnade jag den här gången :) I första boken av serien så har kungens hand (närmsta medhjälpare) dött, ryktet säger att han mördats, och kungen erbjuder sin gamle kompis Ned Stark tjänsten. Ned är egentligen inte alls intresserad, men plikten framför allt så han drar iväg till huvudstaden med flera av sina barn. Han har inte hunnit arbeta så länge innan han får nys på varför den förre handen bragdes om livet, men innan han hinner diskutera saken med kungen så dör denne i en jaktolycka. Efter hans död finns en tron ledig och åtminstone fyra personer som vill göra anspråk på den. Det här är en av trådarna, i boken finns det otaliga där olika karaktärer ofta finns på olika platser eller ser olika på sakerna som inträffar.

Tankar: Så bra bok! Gillar myllret av karaktärer, som de allra flesta inte är självklart goda eller onda och gillar hur kampen om tronen spänner över och bortom riket. Miljöskildringarna är ibland är lite väl ingående, men de planterar levande bilder på näthinnan. 

Jag är glad att jag hade grepp om historien innan jag började lyssna, tror det hade varit svårt att hänga med i ljudboken annars för det kan gå lång tid mellan en karaktärs olika kapitel. I bokform är det lite lättare att bläddra tillbaka om det är något man vill påminna sig om. Nackdelen med att veta vad som ska hända är att det konstigt nog gör läsningen mer ångestfylld. Nu vet jag vilka fruktansvärda följder en del beslut får och sitter där med hjärtat i halsgropen långt innan saker verkligen inträffar.

Precis som när jag läste själv (eller såg på tv för den delen) finns det vissa karaktärers kapitel som är som små karameller när de dyker upp, som Tyrion, Daenarys, Arya och Jon och andra (lady Catherine, sir Davos och Stannis) som jag gärna hade hoppat över. Uppläsaren gör ett bra jobb, förutom med Tyrion som låter som en fin liten brittisk lord.

torsdag 24 november 2016

Endangered Species: Nevada Barr

Endangered Species (e-bok)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Endangered Species är bok nummer fem om den lätt asociala parkvakten Anna Pigeon och här ingår hon i en förebyggande brandskyddsgrupp i nationalparken Cumberland Island, Georgia. Man hade ju kunnat tänka sig att värmen skulle ha passat vår hjältinna, men det är fuktigt och fullt med blodtörstande insekter överallt och jag får nästan lätt panik ibland - avskyr den typen av miljö. En dag upptäcker man i alla fall rök på den torra ön, och det visar sig att ett mindre flygplan kraschat till följd av sabotage. Att lösa det hela försvåras av att man inte vet vem som var måltavlan för sabotaget: piloten, hans passagerare eller mannen som egentligen skulle åkt men som avbokade i sista stund. Anna börjar nysta i alla trådar hon kan komma på (och de är många) och råkar snart illa ut.

En andra tråd utspelar sig i New York där Annas pojkvän, FBI-agenten, försöker komma underfund med vem som skickar dödshot till Annas syster. Resultatet blir ganska långtgående.

Tankar: Inte den bästa i serien, men definitivt bra nog. Som vanligt är miljön superbt skildrad, antalet misstänkta är begränsade på grund av att det utspelar sig på en ö och det finns många skickligt placerade ledtrådar och villospår. Problemet för mig är att jag har lite svårt att hålla reda på alla misstänkta och deras eventuella motiv, kanske borde ha varit vaknare när jag läste. Sitter med google maps under en del av läsningen för att följa alla förflyttningar och få en djupare bild av miljön, det ger en extra dimension och jag har riktigt roligt.

Bildresultat för cumberland island
Skog på Cumberland Island, bild från Firefly Garden

onsdag 23 november 2016

Snövit: Big Wind

_mg_5322.web
Bild lånad från Big Winds hemsida
Var på Big Winds uppsättning av Snövit med mina förstaklassare och det var så bra! Det började med dagen för drottningens födelsedagskalas (henne 26:e ännu en gång) och där kommer även hennes födelsedagspresent (spegeln) och en diktande prins in i handlingen. Snövit är inte välkommen på kalaset och när spegeln säger den brutala sanningen går allt bara utför.

Jag gillar hur Big Wind har tweakat historien lite grann så den känns ny samtidigt som den är klassisk och jag gillar hur mycket humor för både barn och vuxna som de fått in, det var mycket skratt i salongen. För att vara en teater för barn var den ganska lång, runt 75 minuter, men det kändes aldrig så och det var inga barn som kroknade halvvägs. Mycket tror jag att det berodde på hur aktiv publiken uppmanades vara. Vi uppmanades ååah när det var synd om någon eller om någon var kär, bua när någon (drottningen) var elak, vi ropade hälsningar när karaktärer kom in på scen och några gånger fick vi ställa oss upp och dansa.

Vi hade med oss 39 elever och 5 pedagoger och alla var lika förtjusta. Många av barnen tyckte bäst om sångerna (och de var bra!) och för andra var det den rockiga fen, vuxenskämten eller en kräkscen som fastnade mest. Min favorit var den härligt elaka drottningen. Har ni möjlighet så tycker jag absolut att ni ska ta med er ett par barn och gå och se den.