City of Thieves: oväntat rolig bok om Leningrads belägring

Bild lånad från adlibris

City of Thieves av David Benioff startar inledningsvis med att en man berättar att han fått i uppgift att skriva en kort text om sitt liv, men eftersom det är så trist så väljer han att skriva om sina farföräldrar (morföräldrar?) istället. De är immigranter från Ryssland och det han väljer att skriva om är en vintervecka under andra världskriget då Leningrad är belägrat av tyskarna. Farfadern (morfadern?), Lev, är då en ung kille på runt 17 år. Han har i uppgift att vara brandvakt på hyreskasernen där han bor och en bitande kall natt så ser han och de andra brandvakterna en tysk soldat långsamt falla mot marken i en fallskärm. Mannen är redan död och de uthungrade ungdomarna börjar rota igenom hans fickor efter något som kan vara ätbart. Då dyker ryska soldater upp och Lev fängslas för plundring. Han får dela cell med en desertör, den bara något äldre, men väldigt mycket mer livserfarne Kolya, och de båda erbjuds att behålla sina liv om de på en vecka kan skaffa fram ett dussin ägg till överstens dotters bröllop, ett så gott som omöjligt uppdrag i svältens Leningrad. De tackar ja till erbjudandet.

Omdöme: Jag tycker att det här är en bra bok och en givande historielektion. Strapatserna som Lev och Kolya går igenom för att få tag på äggen är spännande och för dem till slut bakom tyskarnas linjer. Det är mycket intressant att läsa om hur livet var i det sedan länge belägrade Leningrad. Att svälten var så svår att man åt vilka djur man än fick tag på, ibland även människokött, och att man tog till sådana knep som att slakta böcker för att kunna smälta ner boklimmet för att det innehöll lite protein och att folks rörelsemönster förändrades för att göra av med så lite energi som möjligt. Hur tyskarna behandlade lokalbefolkningen, som att de sköt 30 ryssar för varje död tysk var också nytt för mig. Lev och Kolya och deras framväxande vänskap beskrivs bra, jag tycker om dem bägge. Boken är ofta smålustig vilket gör läsningen trevlig, men kanske mindre gripande än den hade kunnat vara. Det gör mig egentligen ingenting, men man får vara beredd på lite mer äventyr och feelgood än vad som kanske förväntas av miljön och tidsperioden.

Smakebit på søndag: City of Thieves

Bild lånad från bokus

Sen till Smakebit på söndag, igen. Har haft min underbara pappa som hantverkare i helgen, så gott som allt som behövde fixas (tavellister, montera ett ikea-skåp, sätta upp rullgardiner...) har blivit gjort och min lägenhet har blivit jättefin :)

I en akututryckning till Clas Ohlson hann jag dessutom läsa ut Naomi and Ely's No Kiss List så smakprovet kommer från nästa bok, City of Thieves av David Benioff, som jag bara läst tre sidor i ännu. Den är skriven av ett hittills (duh!) okänt "jag" som bestämt sig för att skriva om sina mor-(far?)föräldrar, två ryska immigranter. Så här kommer en kort beskrivning av deras kynnen:

Unlike the other retirees I've met in Florida, they're not worried about crime. The front door is usually unlocked and there is no alarm system. They don't wear their seat belts in the car; they don't wear suntan lotion in the sun. They have decided nothing can kill them but God himself, and they don't even believe in him.

Låter som en härlig inställning till livet, om än lite defaistisk :) Fler smakbitar från böcker hittar du på Maris blogg Flukten fra virkeligheten.

The Secret Speech: fortsättningen på Child 44

Bild lånad från adlibris

The Secret Speech av Tom Rob Smith är andra boken om Leo Demidov. Den tar vid några år efter Child 44 slutade, Leo sköter KGB.s mordutredningsavdelning, en avdelning som är så hemlig att den har ett alias i form av en knappbutik. Så begår plötsligt två f.d. kollegor självmord och Leo misstänker att de "knuffats över kanten" av någon från deras gemensamma förflutna. Samtidigt skickas ett tal av Khrushchev ut för att läsas upp på arbetsplatser och skolor, det får dock inte publiceras, därav det "hemliga talet". Talet visar vägen mot en förändring av inrikespolitiken och det här kopplas så småningom samman med självmorden ovan. Leo hamnar mitt i händelsernas centrum och tvingas besöka både Gulag och Ungern.

Omdöme: Länge så gick läsningen ganska trögt, men efter halva boken lossnade det plötsligt och jag fångades äntligen av berättelsen. Historiskt sätt var det intressant läsning, speciellt andra halvan. Vidrigheterna i Gulag, liksom korruptionen, är jag mycket mer bevandrad i nu, men höjdpunkten är ändå det hemliga talet och dess efterverkningar både i Sovjetunionen och i Östeuropa. Relationsmässigt var det inte riktigt lika intressant som Raisas och Leos komplicerade förhållande i Child 44, men jag gillade att läsa om adoptivdotterns oförtrutna hat och Leos desperata försök att få upprättelse. Deckarmässigt så var den inte jättebra. Jag är inget fan av att deckargåtor (eller hämndberättelser) blir så upphängda på personen som ska lösa dem eller när familjemedlemmar dras med i dramat. Men den är tillräckligt bra för att läsa nästa bok så småningom.

Här kan du läsa inlägget om första boken om Leo, briljanta Child 44.

Child 44: en riktigt bra bok

Bild lånad från adlibris

Child 44 av Tom Rob Smith är en av de där böckerna som är som ett kinderägg. Den är spännande och har intressanta relationer samtidigt som man lär sig en massa om 50-talets Sovjetunionen där Stalins arbetsläger och hemliga polis är i högsta grad närvarande hela tiden.

Det är intressant läsning, jag kunde nästan ingenting om det här innan, men att i deckarform få ett samhällssystem beskrivet är suveränt. Statens felfrihet är absolut, arresteras du misstänkt för ett brott är du skyldig eftersom staten inte begår några fel, frågan är bara hur lång tid det tar innan du erkänner. Sätten att få någon att erkänna är som hämtade ur en mardröm. Huvudpersonen Leo arbetar för den hemliga polisen och tror på systemet. Han inser att vissa fel begås, men tycker att det är smällar man får ta för att behålla folks tro på staten. Så blir hans fru anklagad för att vara spion...

Den historiska aspekten är kulissen till ett mystiskt mordfall. Mord är normalt inget som förekommer i ett lyckligt socialistiskt samhälle, alltså är det något man helst ska sopa under mattan. Det är inte smart att bli inblandad i en sådan utredning om man vill vara på partiets goda sida.

Förutom att man får veta en del om Stalintiden och läsa om mordfall (som kommer i andra hand) så är dessutom relationerna intressanta. Framförallt den mellan Leo och hans fru, där Leo är ganska naiv, men där finns också en syskonrelation samt den mellan två konkurrerande kollegor. En suverän bok helt enkelt.

Här kan du läsa inlägget om nästa bok om Leo, The Secret Speech.