Bild lånad från adlibris |
Omdöme: Länge så gick läsningen ganska trögt, men efter halva boken lossnade det plötsligt och jag fångades äntligen av berättelsen. Historiskt sätt var det intressant läsning, speciellt andra halvan. Vidrigheterna i Gulag, liksom korruptionen, är jag mycket mer bevandrad i nu, men höjdpunkten är ändå det hemliga talet och dess efterverkningar både i Sovjetunionen och i Östeuropa. Relationsmässigt var det inte riktigt lika intressant som Raisas och Leos komplicerade förhållande i Child 44, men jag gillade att läsa om adoptivdotterns oförtrutna hat och Leos desperata försök att få upprättelse. Deckarmässigt så var den inte jättebra. Jag är inget fan av att deckargåtor (eller hämndberättelser) blir så upphängda på personen som ska lösa dem eller när familjemedlemmar dras med i dramat. Men den är tillräckligt bra för att läsa nästa bok så småningom.
Här kan du läsa inlägget om första boken om Leo, briljanta Child 44.
Läste den här nyligen men blev besviken. Tyckte inte den var alls lika bra som Barn 44. Men den historiska bakgrunden är mycket intressant, och den främsta anledningen till att jag tog mig igenom boken.
SvaraRaderaHåller med, den var långt ifrån Barn 44. Håller tummarna för att nästa i serien hittar tillbaka...
Radera