The Captive Queen: Alison Weir

Bild lånad från adlibris

The Captive Queen av Alison Weir är en historisk roman som handlar om Eleanor av Akvitanien och börjar när hon 29 år gammal får syn på den 18-årige Henrik Plantagenet och skiljer sig från sin make, den franske kungen Ludvig. Strax efter gifter hon sig med Henrik och det är ett passionerat förhållande de har när de väl träffas, men långa perioder är han upptagen med att försöka bli kung av England och av att styra sina andra domäner.

Omdöme: Jag tyckte det här var en usel bok, tyvärr. Weir har skrivit faktaböcker om perioden så jag tvivlar inte på att de största händelserna har hänt och att personerna i boken fanns på riktigt, men fluffet som Weir lagt till i form av dialoger, känslor och tankar får mig inte att fastna i historien.

Trots att handlingen spänner över en sisådär 60 år och kryddas av slag, maktspel och intressanta historiska personer så känns boken otroligt händelselös. Det är samma sak om och om igen - Eleanor är vacker, hon längtar efter Henrik, när de ses igen har de sex och grälar om något och sedan börjar det om. Av personskildringarna så är det bara Henrik som påminner om en riktig person, om än förskräckande barnslig och envis, Eleanor utvecklas i princip inte alls under hela boken och jag har svårt att överhuvud taget intressera mig för de andra personerna i historien som mest blir statister som man inte alls får något grepp om. Språket är ytterligare något som jag stör mig på, det känns för modernt, som när pappan Geoffrey säger "Oh, so you are hot for her" när han diskuterar Eleanor med sin son Henrik.

Äktenskapet med Henrik består av ivrigt sex, konversationer i sängen och omåttligt längtande från Eleanors sida när de inte är tillsammans. Hon förlåter honom för allt och det känns som jag läser en starletnovell (kommer ni ihåg dem?) när hon trängtar efter honom och i de ganska avtändande sexscenerna. Eller vad sägs om: Yet she still knew how to tease and please Henry, and her eager fingers and tongue could always find ways to bring him to the point of ecstasy, as she was proceeding to do now, rejoicing to feel his penis grow hard in her hand, and feeling her own surge of pleasure at his touch. They came together, as they always did, in a mad fervor of passion, and when it subsided, Eleanor lay slick and hot etc.

Nästan så fort som Eleanor nämns så sägs samtidigt hur vacker hon är med sin perfekta benstruktur och hur bra hon passar i sina kläder. Det här fortsätter tills hon är en bra bit över 60. På 1100-talet. Det skaver en hel del i mig. Eleanor kände sig tydligen fångad i sitt äktenskap med Ludvig långt innan hon fick ögonen på Henrik så det blir desto mer förvånande hur snabbt hon gifter sig med Henrik efteråt och sedan tar för givet att de ska styra tillsammans utan att direkt ha diskuterat det (och det är något han inte alls är intresserad av). Känns inte som ett misstag man borde göra en gång till, jag tänker mig att kvinnorna på den tiden visste vilka reglerna var.

Min behållning när jag läser är inte texten i sig, utan kopplingarna till andra verk. Som när jag läser kung Rickard och prins John vilket får mig att tänka på Robin Hood och Ivanhoe, Thomas Beckett som nämndes i en deckare, The Beautiful Mystery, som jag läste förra månaden och slutligen blev jag jätteglad när det i en mening stod något om Rollos efterföljare. Vikings - Ragnar Lothbrokes bror Rollo! Visste inte att den serien byggde på verkliga händelser :)

Smakebit på søndag: The Captive Queen

Bild lånad från bokus

Har en lite seg helg, kommer inte riktigt igång med det jag ska göra. Det är inte jätteovanligt när det gäller mig, men i vanliga fall så brukar det vara boken som distraherar och då trivs jag ju ändå, men boken jag läser just nu, The Captive Queen av Alison Weir, skulle legat kvar i väskan om jag inte just tagit upp den för att hitta ett utdrag. Det är en intressant period, men jag uppslukas inte av boken och retar mig en hel del på språket - lite kiosklitt över det.

Boken börjar med att Eleanor av Akvitanien skiljer sig från kung Ludvig VII av Frankrike när hon är 29 år och gifter om sig med den unge Henrik FitzEmpress (Plantagenet), hertigen av Normandie som har siktet inställt på den engelske tronen.

Henry of Anjou was slightly shorter than his father, but he more than made up for that in presence. He was magnificent, a young, redheaded lion, with a face upon which one might gaze a thousand times yet still wish to look again and feast on the gray eyes, which outdid his father’s in intensity. His lips were blatantly sensual, his chest broad, his body muscular and toned from years in the saddle and the field of battle. Despite his rugged masculinity, Henry moved with a feline grace and suppressed energy that hinted at a deep and powerful sexuality. His youthful maleness was irresistible, glorious. Eleanor took one look at him—and saw Geoffrey no more.There was no doubt at all that her interest was returned, for, as Louis rose and embraced Geoffrey, Henry’s appreciative gaze never left Eleanor: his eyes were dark with desire, mischievous with intent. Lust knifed through her. She could barely control herself. Never had she reacted so violently to any man.

Har kommit halvvägs och ska väl se till att läsa ut den, men det tar nog några dagar till...
Fler smakbitar, förhoppningsvis mer lockande än den här, finns på bloggen Flukten fra virkeligheten.