måndag 30 november 2015

Explosive Eighteen: Janet Evanovich

Explosive Eighteen: A Stephanie Plum Novel
Bild lånad från adlibris
Explosive Eighteen är den artonde i serien och man vet vad man får när man läser om den inte alltför kompetenta bounty huntern Stephanie Plum. Stephanie har precis kommit hem från en semesterresa med ett tydligt märke efter en vigselring på fingret och hittar ett kuvert i sin väska med ett fotografi i. Hon vet inte var det kommer ifrån och slänger det i soporna. Dessvärre finns det folk som vill ha tag i fotot, både FBI och en del skummare typer, och eftersom de inte tror på att hon slängt det försöker de "övertala" henne att ge det till dem.

Tankar: En ganska bra bok i serien där flera av de mest udda typerna inte är med alls eller är mer nedtonade än vanligt vilket jag tycker är bra. I mitten av boken så skruvas tyvärr Lula tillbaka till sitt normala infantila stadium och jag irriterar mig på henne. Önskar att jag hade fått redigera de här böckerna, vet ju vad jag hade velat ändra... Stephanie utvecklas långsamt och börjar bli beredd att på allvar försvara sig själv, men jag kan tycka att hon är för mycket toffel för sitt eget bästa.

Tematrio: Kanada

Kanada är ämnet för Lyrans trio den här veckan så här kommer tre bra tips - tycker jag själv i alla fall :)
  1. The Handmaids Tale/Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. En fantastisk dystopi där samhället förändras till en totalitär och förtryckande miljö (särskilt för kvinnor) nästan över en natt. Man får följa Offred i boken och se glimtar av hennes liv före, under och efter omvandlingen. Utspelar sig visserligen i Usa, men Atwood är kanadensisk. 
  2. Kelley Armstrong, skriver spännande, roliga och sexiga böcker. Jag har bara läst böcker med övernaturliga inslag ännu, men hon har också skrivit några deckare. Kan varmt rekommendera (vilket jag ganska ofta gör) hennes Women of the Otherworld-serie. 
  3. Louise Pennys mysdeckarböcker med kommissarie Armand Gamache i spetsen utspelar sig mestadels i Three Pines, en lantlig by som man nästan ohjälpligt blir förälskad i. Persongalleriet är inte dumt det heller :)

söndag 29 november 2015

Smakebit: Inés min själs älskade

Inès min själs älskade
Bild lånad från adlibris
Dagens smakbit kommer från Isabel Allendes bitvis intressanta, men också lite sega roman/biografi om Inés Suarez, en spansk sömmerska som hjälpte till att erövra Chile på 1500-talet. I utdraget så får vi följa några soldaters första erfarenheter av Sydamerika där de letar efter det mytomspunna Eldorado:

Karibiens kuster, med sina skimrande vatten och sandstränder och sina ståtliga palmlundar, tog emot resenärerna med bedrägligt lugn, men så snart de gav sig in i grönskan omslöts de av en mardrömsaktig urskog. De fick hugga sig fram med machete, bedövade av fukt och hetta och obarmhärtigt ansatta av moskiter och okända skadedjur. De tog sig fram genom sankmarker där de sjönk ner till låren i en mjuk och ruttnande materia, nedtyngda, förslöade, täckta av motbjudande iglar som sög deras blod. De vågade inte ta av sig sina rustningar av rädsla för att träffas av förgiftade pilar från indianerna, som följde dem ljudlösa och osynliga inne i grönskan.
     - Vi får inte falla levande i vildarnas händer! varnade Alderete och påminde dem om att erövraren Francisco Pizarro, under sin första expedition söderut på kontinenten, tillsammans med sina män hade gått in i en övergiven by där det fortfarande brann eldar. De hungriga spanjorerna lyfte locken av grytorna och fick se ingredienserna i soppan: huvuden, händer, fötter och mänskliga inälvor.

Förhoppningsvis kan ni komma på en smakligare söndagsmeny :) Fler smakbitar finns hos Mari.

lördag 28 november 2015

Dylan Dog - Mater Morbi: Roberto Recchioni

Dylan Dog. Mater Morbi (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris
Dylan Dog: Mater Morbi är en grafisk roman (började skriva tecknad serie, men är väl gammalmodig...) om mardrömsdetektiven Dylan Dog. Han blir svårt sjuk och hamnar i en mardrömsvärld där Mater Morbi, som är sjukdom och smärta förkroppsligad, regerar. Ju närmare döden Dylan är desto mer torterar hon honom.

Tankar: Det här kändes lite som att läsa en novell. Den var kort och jag fick inget större grepp om huvudpersonen (upptäckte efter läsningen att det är den tredje i en serie...). Jag blev inte vidare berörd trots lidandet som skildrades och störde mig en del på att Mater Morbi var klädd i dominatrixutstyrsel, tyckte det kändes sökt.

Så läste jag sidorna på slutet där både tillblivelsen och reaktionerna på albumet diskuterades och det hela blev lite mer intressant. Just hur Mater Morbi skulle se ut var en av få punkter där författaren och tecknaren var oense, den ena röstade på förförisk men ärrad, den andra på mest bara ärrad. Det visade sig vara fler än jag som inte förstod att den förföriska skulle visa bilden av sjukdomars dragningskraft (det förstår jag fortfarande inte) utan tolkade henne som en masochistikers drömkvinna och numera önskar bägge att de gått på det mer skadade utseendet.

Mater Morbi gavs ut när dödshjälpens vara eller inte vara diskuterades i Italien och den sågs av många som ett inlägg i debatten. Recchioni själv menar att den nog inte var tänkt så och önskar att en del av fokuset hade legat på hur politiker lade sig i kulturen istället.

fredag 27 november 2015

The Witch Must Burn: Danielle Paige

Witch Must Burn (e-bok)
Bild lånad från bokus
The Witch Must Burn är den andra av tre prequels till Paiges historia om vad som händer när Trollkarlen från Oz tagit slut. Den börjar ganska snart efter No Place like Oz där man fick se Dorothys alltför snabba färd mot maktfullkomlighet och i den här lilla kortromanen är hennes hushållerska Jellia huvudperson och hon är förfärad över hur Dorothy tagit makten, men hon är väl medveten om att det är säkrast att hålla henne på gott humör även när det innebär att bli utlånad till den "goda" häxan Glinda över sommaren. Dessvärre visar det sig att Glinda är minst lika sadistisk som Dorothy och hennes planer desto mer genomtänkta.

Tankar: En spännande historia, med fantasieggende miljöbeskrivningar och en huvudperson som är lätt att tycka om. Skurkarna är osedvanligt själviska och oempatiska och jag gillar hur sagoaktigt det blir. Önskar bara att jag hade läst den innan jag hade börjat på själva trilogin eftersom jag den ger en bakgrund till flera av personerna där. Å andra sidan vet jag ju redan lite om vad som väntar Jellia senare så det ger en annan sorts spänning.

torsdag 26 november 2015

Det som inte dödar oss: David Lagercrantz

Det som inte dödar oss - Millennium 4
Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
Det som inte dödar oss är den omskrivna fortsättningen på Milleniumböckerna. Det har gått några år sedan Luftslottet som sprängdes och tidningen Millenium har återigen ekonomiska problem och har ännu en gång fått ta in en ny delägare. Mikael Blomqvist är ganska less på både tidningen och livet i stort och inte blir det bättre av att det går ett nytt drev mot honom där han anklagas för att vara en föredetting.

Han får ett tips på en reportageidé som kan vara värd att undersöka, en professor som arbetar med avancerad datorutveckling har drabbats av spionage. Nu är det inte själva spionaget som intresserar Blomqvist, utan det faktum att en hacker som påminner om Salander (som han inte har sett på väldigt länge) verkar ha något med det att göra. Säpo informeras om att det finns en hotbild mot professorn, men skyddet är för klent och snart är han död och enda vittnet är hans autistiske son som inte pratar.

Tankar: Har svårt att bedöma den här som ett verk i sig, blir att jag hela tiden jämför den med originaltrilogin, eller kanske snarare mitt minne av densamma, var bra länge sen jag läste dem. Av någon anledning blev jag ganska kritisk och jag är inte säker på att det är helt rättvist, hade antagligen (men inte säkert...) uppfattat den annorlunda om den hade varit en egen bok med egna figurer.

Första intrycket är att språket är skvallrigare, men det kanske bara är att det är så många personer som ska ges en bakgrund? Att nya personer introduceras är väl naturligt, vi får lära känna folk på säpo, NSA och nya skurkar, men jag kan tycka att det blir lite väl mycket när även karaktärer som en taxichaufför ska ges en liten bakgrundsteckning. Inte blir det bättre av att personerna blir väldigt svartvita - väldigt goda eller inte alls. Lisbeths bakgrund får många fler detaljer, men jag blir aldrig lika fängslad av henne som jag blev av Stieg Larssons böcker. Jag saknar den kompromisslösa antisociala tjejen jag lärt känna även om det känns som att Lagercrantz försöker, men jag tycker inte att hon blir lika hård och kantig.

Nästa intryck är att mycket är så likt: de ekonomiska problemen, smutskastningen av Blomqvist, nya ägarintresset, barn som hamnar på institution med tvivelaktiga läkare och ett visst motorcykelgäng. I fallet i boken kopplas NSA in och det blir en del långa förklaringar av avlyssning och hackerteknik vilket kanske är nödvändigt. Men jag kan reta mig på att när en person svarar "ja" på frågan om den vet hur X fungerar så kommer ändå en lång utläggning om det. Varför inte bara låta personen säga att den inte är så insatt så blir förklaringen fullt naturlig? Ytterligare en lång parantes i form av hur människor som planterar ut information har en anledning för det finns med och där känns det helt plötsligt som att jag läser en handbok för journalister. Det kan finnas fog för att nämna ämnet, men det borde ha kunnat gå att få bättre in i berättelsen.

I stort tycker jag att det är en okej bok, men väl lång och pratig. Den blir aldrig så spännande som originaltrilogin, det händer visserligen saker emellanåt, men det griper inte helt tag i mig och jag oroar mig aldrig för hur det ska gå. Inte heller blir jag så upprörd och lätt förbannad på samhället som jag blev av Larssons original - jag blir helt enkelt inte alls lika engagerad av vare sig handling eller karaktärer. I slutet så ordnar väldigt många saker upp sig, till och med nya förhållanden verkar hägra för ett par av bikaraktärerna och det blir väl sött.

onsdag 25 november 2015

Hedge Knight II - Sworn Sword: George R.R. Martin

Hedge Knight II: Sworn Sword (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris
Hedge Knight II - Sworn Sword är den andra av tre böcker om Ser Duncan the Tall och hans väpnare Egg och den utspelas ett par år efter Hedge Knight där Duncan och Egg först lärde känna varandra och ungefär ett sekel innan händelserna i Game of Thrones. Duncan har fått tjänst hos Ser Eustace och när han kommer tillbaka efter ett ärende märker han att floden som förser böndernas åkrar med vatten är helt uttorkad. Det visar sig att Ser Eustaces granne, den röda änkan, har dämt upp den. Duncan och en annan riddare rider dit för att reda upp det, men det slutar i blodspillan och Eustace och röda änkan är farligt nära fullt krigsläge, där änkan är den som har överlägset mest resurser, ser Eustaces försvar är två riddare och en handfull otränade bönder.

Tankar: Lite kul att få se vad det blivit av Duncan och Egg, men inte så värst fängslande historia. Skildringar av gamla slag som hände för årtionden sen gjorde inte det hela bättre, och den gryende kärlekshistorien kändes inte trovärdig även om jag fnissade en hel del när jag läste den delen. Första boken läste jag som vanlig roman istället för tecknat alster och jag tror att det passar mig bättre även om det är snyggt.

tisdag 24 november 2015

Tematrio: Anna, Karin och Elisabeth

Lyran har namnsdag (Grattis Lyran!) och firar genom att ge oss uppdraget att nämna författare eller karaktärer med hennes namn. Här kommer tre författare:

  • Anna: Anna Laestadius Larsson har skrivit en spännande och lärorik romantrilogi om tre kvinnor (två av dem fanns på riktigt) som levde i Sverige i brytningen mellan 17- och 1800-talet. Den första heter Barnbruden.
  • Karin: Karen Joy Fowler. Visst jag kanske fuskar lite här, men hennes bok We are all Completely Beside Ourselves är väl värd att få vara med på tematrion. Handlar om Rosemary som berättar om sina två syskon som försvann med några års mellanrum och som det sedan inte pratades om och om hur olika man kan uppleva och komma ihåg samma sak.
  • Elisabeth: Elizabeth Strout, fick pulitzerpriset för sin novellsamling om Olive Kitteridge, en sträv, medelålders kvinna i Maine som inte är helt lätt att tycka om.

måndag 23 november 2015

Räfvhonan: Anna Laestadius Larsson

Räfvhonan
Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
Räfvhonan är den sista delen i trilogin om Hedvig Charlotta, Sophie von Fersen och Johanna (Barnbruden och Pottungen är de två första). Den utspelar sig under början av 1800-talet och det är en omvälvande tid i svensk historia där kungen avsätts och hertig Karl äntligen får sin önskan att vara kung uppfylld, Karl XIII. Men det hela går inte av sig självt, det är mycket intriger och olika läger vill olika saker. För Sophie är det en omstörtande tid, hon tillhör det förlorande lägret vilket till slut visar sig bli ödesdigert för henne och brodern Axel.

Hedvig Charlotta blir helt plötsligt drottning och får ett adoptivbarn, inget som hon är vidare glad över, hon hade helst levt med sin älskade Sophie, eller åtminstone fått mer inflytande själv. Det är hennes dagböcker som ligger till grund för historien och jag tycker att det är trevligt att det finns en fast grund för romanerna.

Den tredje huvudpersonen, Johanna, driver tillsammans med Pina en krog/bordell och här finns en liten tråd invävd om en morier som arbetar på krogen. Det är den tråd som griper mest tag i mig. Johanna återser en person från sitt förflutna och hennes liv ändrar än en gång riktning, jag hade gärna läst om hur hennes liv blev.

Trots alla intriger som finns bakom kulisserna tycker jag det är en lite seg bok, mer politik än känslor. Det är fortfarande intressant, som en ovanligt levande historielektion, men jag är inte jätteförtjust i någon av huvudpersonerna. Jag hade gärna sett mer vardag och mindre storpolitik, men antar att jag läser om fel tid. Och trots föregående mening hade jag gärna fått marskalk Bernadottes tillsättning som kronprins lite mer ingående förklarat, nu blev det nästan bara en bisats.

söndag 22 november 2015

Smakebit: Winter

Winter
Bild lånad från adlibris
Har haft en produktiv söndagsförmiddag där jag och föräldrarna köpte och monterade nya högre ben till min soffa så att min lilla dammsugarrobot kan göra rent under den, men nu är det till sist dags för en ny smakbit.

Den här gången blir det från den fjärde och sista delen av Marissa Meyers The Lunar Chronicles, Winter, som jag visserligen läste ut i fredags natt, men jag har inte börjat på någon ny ännu. Hela serien är en härlig sci-fi historia med utgångspunkt i klassiska sagor, Winter har fått låna en del från Snövit. Utdraget kommer från en rättegång i första kapitlet. Det är inte konstigt att våra huvudpersoner vill störta drottningen:

     “Does the accused have a family?” asked the queen. 
     Aimery bobbed his head. “Records indicate a daughter, age nine. He also has two sisters and a nephew. All live in Sector GM-12.” 
     “No wife?” 
     “Dead five months past of regolith poisoning.” 
     The prisoner watched the queen, desperation pooling around his knees. 
     The court began to stir, their vibrant clothes fluttering. This trial had gone on too long. They were growing bored. 
     Levana leaned against the back of her throne. “You are hereby found guilty of trespassing and attempted theft against the crown. This crime is punishable by immediate death.” 
     The man shuddered, but his face remained pleading. It always took them a few seconds to comprehend such a sentence. 
     “Your family members will each receive a dozen public lashings as a reminder to your sector that I do not tolerate my decisions being questioned.” 
     The man’s jaw slackened.
     “Your daughter will be given as a gift to one of the court’s families. There, she will be taught the obedience and humility one can assume she has not learned beneath your tutelage.”

Fler smakbitar hittar du hos Mari. Ha en trevlig söndag!

lördag 21 november 2015

Behind the Curtain: Peter Abrahams

Behind the Curtain: An Echo Falls Mystery (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris
Behind the Curtain är andra delen om trettonåriga Ingrid i den lilla staden Echo Falls. Hon ser sin bror bli större och finnigare praktiskt taget från dag till dag och börjar misstänka att han tar steroider. Kompisen Stacys bror verkar vara den som förser honom med drogerna och Ingrid börjar se misstänkta personer lite överallt. Hon är uppenbarligen något på spåret för varför skulle hon annars bli kidnappad? Inte för att någon tror på henne...

Tankar: Mysdeckare! Trevlig läsning, tycker den funkar bättre än första boken, jag tror mer på Ingrid som trettonåring i den här och fallet känns mycket mer trovärdigt även om boken är väldigt förutsägbar.

Pappan har problem på jobbet och hemlivet börjar skava lite och jag gillar att se hur relationerna påverkas av dagsform, för visst är det så det kan vara :) Ser fram emot nästa bok, även om jag är lite orolig för hur det kommer att gå med morfadern.

fredag 20 november 2015

Göran Kropp 8000+: David Lagercrantz

Göran Kropp 8000+
Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
Göran Kropp 8000+ är en biografi om Göran Kropp och framför allt om hans fantastiska bedrift 1996, när han cyklade från Stockholm till Nepal, besteg Mount Everest utan syrgas och sen cyklade större delen av vägen hem. Trots att det hela blev så omskrivet och man vet att han klarade det så är det otroligt spännande läsning. Det är beskrivningar av total utmattning och nära döden-ögonblick som känns.

Kropp var inte ensam om att vilja bestiga Mount Everest den våren, det var fler expeditioner i baslägret som väntade på att vädret skulle bli tillräckligt bra och även om det ibland är lite väl ingående om bestigare som jag aldrig hört talas om så är det också ganska roligt (om man med roligt menar absurt) om bergsklättrare som inte alls är mogna för världens högsta berg. Det gör mig också frustrerad när man läser om rika klättrare som med sin oerfarenhet riskerar livet på de andra i sin expedition, som hela den sydafrikanska truppen eller socitetsklättraren Sandy Hill.


torsdag 19 november 2015

The Sleeper and the Spindle: Neil Gaiman

Sleeper and the Spindle
Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och på svenska
The Sleeper and the Spindle är Gaimans retelling av Törnrosa. Det sprids myter om en sovande prinsessa, en elak fe och döda hjältar i en törnrosvägg berättas, men detaljerna är oklara eftersom det var så länge sen. Men när sömnsjukan som länge har varit begränsad till ett område runt slottet sprids över landet och når gränsen till nästa kungdöme bestämmer sig drottningen där att tillsammans med tre dvärgar bege sig till törnrosslottet för att om möjligt bryta förbannelsen.

Så långt känner man igen det mesta, även om prinsen har blivit en drottning, och fastän det är vackra illustrationer i svart, vitt och guld av Chris Riddell på sidorna så läser man egentligen en klassisk folksaga. Men sen, när de närmar sig slottet med den sovande flickan, så vrids historien till och det blir ett nytt och mycket intressantare slut med en otäck skurk och en känd hjältinna. Så trots att den länge är lik orginalet så är den värd att läsas.

onsdag 18 november 2015

The Orchard of Lost Souls: Nadifa Mohamed

Orchard of Lost Souls
Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och på svenska
I The Orchard of Lost Souls får man följa tre kvinnor i Somalia i slutet av 80-talet precis när inbördeskriget börjar bryta ut. De tre kvinnorna är Deqo, en föräldralös tio-åring som vuxit upp i ett flyktingläger, änkan Kawsar som aldrig slutat att sörja sin döda dotter och soldaten Filsan som är uppvuxen med militärkuppens propaganda och övertygad anhängare av densamma. Under firandet av 21:a oktober börjar deras historier flätas samman.

Tankar: Det är en brutal historia man får ta del av, desto mer eftersom det inte frossas i otäcka detaljer, men de finns med i förbifarten och känns väldigt trovärdiga. Man får se olika miljöer, från flyktingläger och diken, prostituerades hus och "vanliga" människor, militärkvarter och även en snabb glimt hos de riktigt välbärgade. Boken ger en bakgrund till klanstriderna i Somalia som nämndes så ofta på nyheterna när jag växte upp vilket jag lärde mig en hel del av.

Min favoritperson att följa är Deqo som är en överlevare med empatin kvar. Kawsars berättelse tycker jag om i början, men efter att hon blivit sängliggande så tappar hennes historia, naturligt nog, rejält med fart och det går ganska segt med läsningen en period. Flisan är inte lätt att tycka om, sakerna hon ställer till med är inte roliga att läsa om även om man så småningom får viss förståelse för henne.

tisdag 17 november 2015

Curtsies and Conspiracies: Gail Carriger

Curtsies & Conspiracies
Bild lånad från adlibris,
finns även bokus.
Curtsies and Conspiracies är den andra delen i The Finishing School och handlar om Sophoronia som i skolan lär sig hur man uppför sig som en väluppfostrad ung dam samtidigt som man bäst luskar reda på hemligheter och tar livet av folk på ett snyggt sätt.

Skolan hon går på ska helt oväntat förflyttas till London och inför flytten välkomnar man dessutom ett tiotal pojkar från Bunsens skola för onda genier. Sophronia är övertygad om att de två händelserna hänger ihop och hon är fast besluten om att ta reda på den egentliga agendan för londonbesöket. Bland planerna Sophronia kläcker finns ett karaktärsmord som för med sig mycket mer allvarliga konsekvenser än hon någonsin kunnat föreställa sig och med dem skuldkänslor.

Tankar: Gillar den här serien, har väldigt roligt när jag läser den. Det är absurt och överdrivet, men görs på ett charmigt sätt. Huvudpersonens känslor utforskas lite mer än i Carrigers The Parasole Protectorate och jag tycker om att det finns saker som sätter spår. Gillar också när det blir uppenbart att båda serierna befinner sig i samma universum, som när Lord Akeldama eller Lord Macon gör inhopp i handlingen.

måndag 16 november 2015

Tematrio: Verklighetsflykt

Den ljuva idén om att kunna smita ifrån verkligheten in i andra världar är ämnet för veckans tematrio hos Lyran, en av mina bästa anledningar till att läsa. Jag passar på att tipsa om lite urban fantasy, för slänger man in några varulvar, vampyrer eller annat oknytt så känns det inte riktigt som vanligt längre trots att miljöerna är vardagliga :)
  • Women of the Otherworld - en serie av Kelley Armstrong där huvudpersonerna skiftar mellan böckerna, men där alla huvudpersoner är starka kvinnor i olika utföranden. Spännande, känslosamt, men också ofta roligt vilket passar bra när världen är grå.
  • The Sookie Stackhouse novels - bokserien av Charlaine Harris (som blev en ganska undermålig tv-serie) där vampyrerna kommit ut ur kistan och de försöker, mer eller mindre, leva ett liv bland vanliga människor. Efter ett tag presenteras dessutom olika vardjur, blodtörstiga älvor och annat. Också den här serien innehåller spänning och humor, men det är bitarna när Sookie nästan är totalt uppgiven som griper mig mest.
  • Harry Potter - denna fantastiska serie av J.K Rowling som jag inte kan släppa! Håller just på att lyssna mig igenom ljudböckerna igen och det gör inte det minsta att jag läst och lyssnat på hela serien ett otal gånger, blir lika fast ändå. Framför allt så gillar jag hur vänskap i sina olika faser skildras.

söndag 15 november 2015

Smakbit: Olive Kitteridge

Olive Kitteridge
Bild lånad från adlibris,
finns också på svenska
En härlig söndagsförmiddag i Göteborg. Solen lyser in genom (smutsiga) fönster och eftersom jag hade familjen på middag igår så är det ovanligt prydligt här hemma :) Smakbiten kommer från Olive Kitteridge som är en novellsamling av Elizabeth Strout. Alla novellerna har på ett eller annat sätt med en ganska sträv Olive i berättelsen - ibland är hon huvudperson, ibland går hon bara förbi den det handlar om. I den första novellen handlar det om hennes man Henry och jag har valt ett utdrag som visar att Olive inte gör saker bara för att det förväntas av henne:

Olive had refused to go to church the day before, and Henry, uncharacteristically, had spoken to her sharply. “Is it too much to ask,” he had found himself saying, as he stood in the kitchen in his undershorts, ironing his trousers. “A man’s wife accompanying him to church?” Going without her seemed a public exposure of familial failure.
     “Yes, it most certainly is too goddamn much to ask!” Olive had almost spit, her fury’s door flung open. “You have no idea how tired I am, teaching all day, going to foolish meetings where the goddamn principal is a moron! Shopping. Cooking. Ironing. Laundry. Doing Christopher’s homework with him! And you—” She had grabbed on to the back of a dining room chair, and her dark hair, still uncombed from its night’s disarrangement, had fallen across her eyes. “You, Mr. Head Deacon Claptrap Nice Guy, expect me to give up my Sunday mornings and go sit among a bunch of snot-wots!” Very suddenly she had sat down in the chair. “Well, I’m sick and tired of it,” she’d said, calmly. “Sick to death.”

Fler smakbitar kan du hitta, och lägga upp, på Flukten fra virkeligheten. Ha en trevlig söndag!

lördag 14 november 2015

Vad vi pratar om när i pratar om Anne Frank: Nathan Englander

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank
Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
Vad vi pratar om när i pratar om Anne Frank är en novellsamling av Nathan Englander där ja drogs till den härliga titeln, det brukar inte bli så många noveller för mig i vanliga fall. Alla novellerna har det gemensamt att de handlar om judar på ett eller annat sätt - liberala, chassider, amerikanska, israeliska, skuldtyngda, besvikna, överlevare, unga och väldigt gamla. Det enda som saknades var väl en novell där folk mådde bra...

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank är första novellen i boken (ett kort utdrag finns i den här smakbiten) och den är tillsammans med Systerkullarna de två noveller som jag tycker är bra. Och då menar jag bra som i intressant, mer än att jag njuter av läsningen. Jag hade inte haft något emot att få en fortsättning på framför allt den första, Systerkullarna avslutades bra om än med ett slut som gjorde mig upprörd för den unga kvinnan.

Sedan följer fem noveller som inte lyckas beröra mig alls, men där jag hela tiden håller tummarna för att nästa är bättre (förbannelsen med novellsamlingar, att man lever på hoppet?), men det infrias inte förrän den allra sista, en kort en som heter Gratis frukt till unga änkor (och som egentligen inte alls handlar om gratis frukt till unga änkor). Så bitvis bra, men inte tillräckligt för att känna ett sug efter fler englanderböcker blir sammanfattningen.

fredag 13 november 2015

The Rest of Us Just Lives Here: Patrick Ness

The Rest of Us Just Live Here
Bild lånad från adlibris,
finns också bokus
The Rest of Us Just Lives Here handlar om de där ungdomarna som inte räddar mänskligheten när vampyrerna/spökena/rymdvarelserna kommer till stan, de där ungdomarna som fortsätter med sina liv precis som vanligt. Vi får följa en liten kompisgrupp om fyra personer, alla med sina problem. Där finns obesvarad kärlek, ätstörningar, ocd, strikta religiösa föräldrar med mera.

Den lilla staden utsätts för odödliga och i inledningen till varje kapitel kommer några få meningar om vad ungdomarna som räddar mänskligheten gör, innan vi får komma tillbaka till vardagslivet för våra vanliga personer under veckorna fram till deras high school-examen.

Tankar: Tycker att det är en helt okej bok, om än inte lika strålande som hans A Monster Calls. I början förstår jag inte riktigt varför kapitlena nödvändigtvis ska inledas med det som hjältarna gör, tycker det finns tillräckligt mycket som händer i de vanliga ungdomarnas liv. Sedan börjar jag uppskatta de lite parodiska inledningarna och en del händelser där rinner över i vardagen så... okej då.

Jag gillar de fyra vi får följa, känns som reko människor allihop och de är bra beskrivna och lätta att känna med. Den enda invändningen jag har är Jared, som visar sig vara långt ifrån vanlig och vars blivande öde förskräcker...

torsdag 12 november 2015

The Whole Cat and Caboodle: Sofie Ryan

The Whole Cat and Caboodle
Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
The Whole Cat and Caboodle handlar om Sarah som flyttat till en pittioresk turiststad i Maine där hon tillbringade somrarna tillsammans med mormodern och hennes vänner när hon växte upp. Sarah har startat upp en second hand-affär och blivit adopterad av katten Elvis. Livet är ganska trevligt, men när en av mormoderns väninnor, Maddie, inte dyker upp till workshopen på ålderdomshemmet som hon ska utan istället hittas bredvid ett lik och senare blir huvudmisstänkt bestämmer sig de andra gamla väninnorna för att undersöka saken själva och det blir upp till Sarah att försöka hålla dem i säkerhet.

Tankar: En riktig mysdeckare med trevliga karaktärer. Det är barndomskompisar som börjar hitta tillbaka till varandra och envisa pensionärer. Speciellt gillar jag den intelligenta katten Elvis som verkar förstå allt man säger till honom. Han är inte helt trovärdig, men det är precis den typen av katt jag skulle vilja ha själv. Själva fallet är lite pusseldeckare, men det är egentligen inte det som är behållningen med boken utan det är fluffet runt omkring som tilltalar; vänskaper, småstadsliv, second hand-butik och mat.

onsdag 11 november 2015

Helaren: Antti Tuomainen

Helaren
Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
Helaren utspelas i en snar framtid där klimatet har förändrats. I Helsingfors regnar det nästan konstant, i länder längre söderut är det istället torka. Det, tillsammans med en epidemi där botemedel saknas, har fått miljontals flyktingar att söka sig till Finland.

I den här nya dystra verkligheten finns poeten Tapani. Han letar efter sin fru som försvunnit medan hon skrev ett reportage om den mystiske seriemördaren Helaren. Helaren har blivit omskriven eftersom han iscensätter dramatiska mord mot de inflytelserika människor som han anser ligger bakom katastrofen.

Tankar: Helaren är en finsk dystopi som är precis i början av det dystopiska samhället, då när allt börjat gå åt h-vete, men där man fortfarande försöker hålla livet igång som vanligt. Man får se lite olika förhållningssätt: de som går till jobbet som vanligt, de som flyr ännu längre norrut och de som anpassar sig till den nya vardagen. Jag gillar att man får se hur samhället håller på att kopplas ned steg för steg, här finns liksom bakgrunden till de där totalitära staterna som finns i så många andra dystopier. Gillar också miljöbeskrivningarna - det är grått, fuktigt och sönderfallande och lägger sig som en våt filt över en.

Dessvärre är jag inte förtjust i boken i stort. Det är mestadels segt och en himla massa taxiåkande hit och dit. Jag har svårt för Tapani och jag bryr mig inte om ifall han hittar sin fru eller inte. Greppet med mördaren som siktat in sig på de ansvariga låter lovande i baksidestexten, men det blir aldrig vidare spännande och trådarna bakåt i tiden engagerar mig inte.

tisdag 10 november 2015

A Judgement in Stone: Ruth Rendell

A Judgement in Stone
Bild lånad från adlibris, finns
även på bokus och på svenska
A Judgement in Stone handlar om Eunice Parchment som får plats som hushållerska hos familjen Cloverdale och efter nio månader i tjänsten dödar hon dem av den något udda anledningen att hon varken kan läsa eller skriva. Det kan verka som att jag spoilrar här, men den här informationen får man redan i baksidestexten. Sedan får man i boken läsa om hela förloppet som leder fram till katastrofen och lite om vad som händer efteråt.

Tankar: En spännande bok trots att man hela tiden vet vad som kommer att hända. Något som gör det än mer spännande och ganska frustrerande är att Rendell ofta påpekar att om hen hade gjort det här istället så hade den inte behövt dö...

Karaktärerna är alla speciella individer, nästan alla med mindre tilltalande personlighetsdrag. Eunice själv är sorgligt empatistörd och svår att tycka om både för mig som läsare och för familjen hon arbetar i. Man får en bakgrund till hur hennes liv har varit och jag kan tycka synd om henne, men inte tillräckligt för att tycka om henne.

Jag gillar hur motivet bakom morden är något så ovanligt som att man inte kan läsa och skriva och hur man kan gå till sådana längder för att dölja det man skäms över.

måndag 9 november 2015

Tredje principen: Anna Jakobsson Lund

Tredje principen
Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
Tredje Principen utspelar sig i en dystopisk framtid som blivit verklighet efter att omfattande krig och en epidemi gjort att jordens befolkning minskat drastiskt. Det finns en styrande klass som styr en stor del av (hela?) världen och man kan inte längre läsa gamla texter eftersom det finns ett nytt världsomspännande språk. Människor delas in i klasser redan som trettonåringar efter ett kombinerat begåvnings- och fysiskt test, ju högre klass man sätts i ju högre lön och förmåner medan den lägsta klassen inte ens får skaffa barn.

Det finns en motståndsrörelse som vill förändra en del saker, men jag är lite oklar på just vad deras agenda är. I alla fall så åker en tjej från motståndsrörelsen fast när hon gör inbrott på ett labb. Andra medlemmar i motståndsrörelsen skickas dit för att ta ut henne innan hon försvinner till arbetslägren.

Tankar: Det är en stor värld och det är kul när de så småningom kommer till det som brukade vara Danmark och Sverige och man känner igen en del saker som bron, tivolit och Stockholm. De som åker på räddningsmissionen är kvinnans bror som är skeptisk till motståndsrörelsen och ett par tjejer, Ava och Leymah, med ovanliga förmågor i form av att kunna påverka andra människors tankar. Jag gillar skildringen av hur svårt det kan vara att besitta sådana förmågor. Karaktärerna har alla sina bakgrunder som inte helt förklaras, men det är lite skönt att inte allt avslöjas med en gång, och jag gillar hur de funderar på sina liv, det finns många saker som satt sina spår.

Det är spännande med flera tillfällen där det är alldeles för liten marginal för att vara bekvämt när man läser och så småningom börjar man också förstå att det där laboratoriet där man bröt sig in har arbetat fram något väldigt otäckt. Jag gillar hur man byggt upp världen med massiva kontroller och inopererade identitetschip. Det enda som inte verkar helt logiskt är när de stöter på samer i ett reservat som lever ungefär som de gör nu - jag tycker att om man slagit ihop alla länder och bytt ut språk och bokstäver till något helt nytt så borde man väl kunna fått in samerna i samma system? Två böcker kvar i serien, ser fram emot dem.

söndag 8 november 2015

Smakbit: Udda verklighet

Udda verklighet (pocket)
Bild lånad från bokus
Söndag och ser fram emot ett besök på Lökebergas restaurang tillsammans med familjen senare idag, ska fira pappas födelsedag. Idag kommer smakbiten från en svensk urban fantasy, Nene Ormes Udda verklighet. Jag har bara läst så långt att jag kunnat välja en smakbit. Boken handlar om Udda som drömmer hemska mardrömmar och som helst inte vill sova för att hon är rädd för vad hon kommer att drömma. Hennes kompis Daniel (pojkvän? vet inte riktigt hur de hänger ihop ännu), föreslår att de ska besöka platsen för hennes senaste dröm där en jagad kvinna blir upphunnen och dödad på bangården för att hon verkligen ska inse att drömmarna inte är verkliga:

     "Åt vilket håll var det?"
     Jag pekade bort mot viadukten och mörket under den.
     "Där på andra sidan ska det finnas en brunn." Jag kom på mig själv. "Ska det helst inte finnas en brunn."
     Vi småsprang dit, framåthukade. Gömde oss bakom en pelare på bron när ytterligare ett tåg drog förbi. Sen såg jag det. Locket på brunnen.
     Det fanns precis där jag drömt, halvvägs in under en buske. Varje steg dit kändes längre och långsammare än det förra. Satte mig på knä bredvid locket och lade handen på. Det var kallt och verkligt, rutigt med hål för kroken. När jag tog bort handen var den rostfläckad och tunna flagor klibbade sig fast. Det tog mig flera sekunder att inse att fläckarna var blod.

Fler smakbitar hittar du på Maris blogg där du också kan posta dina egna så länge du låter bli spolers. Ha en trevlig söndag!

lördag 7 november 2015

We Are All Completely Beside Ourselves: Karen Joy Fowler

We are All Completely Beside Ourselves (häftad)
Bild lånad från bokus, finns
också på adlibris och svenska
We Are All Completely Beside Ourselves är en berättelse som startar mitt i, där Rosemary berättar om när hon var fem år och efter att ha varit ivägskickad till sin mormor kommer hem och upptäcker att hennes syster Fern är borta. Man slutar att prata om Fern och flyttar till ett hus där det inte finns något som påminner om henne. Några år senare försvinner storebrodern och återigen är man tyst och flyttar till ett nytt hus. Under den här processen förvandlas Rosemary från en extremt pratglad femåring till en väldigt sluten ung kvinna.

Tankar: Tycker väldigt mycket om den här historien, fick känslan av att jag läste en självbiografi för den kändes så verklig, men det visade sig vara en roman när jag kollade upp den. Det är en fängslande berättelse och jag tror Rosemary fattat ett klokt beslut när hon inte avslöjar alla detaljer från början. Det är väldigt intressant att läsa om hur olika Rosemary, brodern och hennes föräldrar uppfattade hela händelseförloppet när de till slut pratar med varandra.

Jag gillar karaktärerna i boken och hur de känner och reagerar - tycker de känns äkta. Ibland fnissar jag, andra gånger gråter jag och förutom att jag ibland kan tycka att kronologin är lite förvirrande så är det himla snyggt gjort. Det är en författare med ett budskap som skriver och ett tag blir det lite väl predikande, men det är samtidigt ett ämne som engagerar så det förlåter man lätt.

fredag 6 november 2015

Lord of the Flies: William Golding

Lord of the Flies (häftad)
Bild lånad från bokus finns även
adlibris och på svenska.
Lord of the Flies handlar om en grupp pojkar som ska evakueras under andra världskriget när planet kraschlandar på en öde ö. De flesta känner inte varandra sen tidigare och en av de större killarna, Ralph, tar ledarrollen, men utmanas av Jack. De försöker ordna saker (som hyddor, mat och röksignaler) i väntan på att bli räddade, men det är mer snack än verkstad.

Tycker inte att någon av personerna skildras vidare positivt, de har alla sina fel och jag har svårt att tycka om dem. Det finns dominanta personer, en del sadister, småbarn som inte förstår allvaret i sin nya situation, efterföljare som gör som de andra och ett mobbningsoffer som går mig på nerverna med sin gnällande, men som gör sitt bästa för att få vara lite viktig.

Boken är lite tungt skriven, läsningen flyter inte för mig och jag har svårt att komma in i texten vilket inte blir bättre av att jag har så svårt att engagera mig i personerna. När saker efter ett tag börjar falla sönder för ledaren Ralph och skeendet blir snabbare lossnar det äntligen för mig. Jag gillar den begynnande vänskapen mellan honom och Piggy och de dramatiska jaktscenerna som kommer därefter. På slutet blev jag besviken på den vuxne som dök upp, ett praktexemplar av en vuxen som varken vill se eller veta.

Vet att många blir djupt berörda av den här boken och hur illa människor kan behandla varandra och då särskilt när det handlar om barn, men jag hade nog reagerat mer om jag inte redan sett den på film. Eller inte, kanske hade det krävts att jag brytt mig om personerna...?

torsdag 5 november 2015

The Penelopiad: Margaret Atwood

The Penelopiad
Bild lånad från adlibris
The Penelopiad är historien om Odysseus fru Penelope, hon som giftes bort och sedan lämnades på den lilla ön där de bodde medan han stred i det trojanska kriget och sedan seglade runt på medelhavet i tio år innan han äntligen kom hem. Under tiden uppvaktades Penelope av ett otal friare, men lyckades undvika att gifta om sig genom att lura dem. I The Penelopiad berättar Penelope från dödsriket, med hjälp av sina tolv hängda jungfrur, hela historien ur sin synvinkel. Jungfrurna är fortfarande bittra över sitt orättvisa öde och Penelope känner stor förbittring mot sköna Helena som startade hela kriget och i vars skugga som Penelope alltid befunnit sig i.

Tankar: Bitvis bra, men bitvis också ganska seg. Det är en hel del ältande när den stackars ärbara Penelope berättar, och jag tycker det är en ganska gnällig berättelse man får ta del av. Jag kan förstå det, för det var inget lätt liv hon hade, men det är inte jätteroligt att läsa om det.

Jag tyckte om inslaget av körer där de 12 mördade jungfrurna pratade (sjöng) i vers, men tror att jag hade fått ut mer av historien om jag varit mer påläst om Odysseues. Tyckte också om de skilda förklaringarna till Odysseus långa bortavaro - dröjde han sig kvar hos underskön gudinna eller besökte han egentligen prostituerade, träffade han på en cyklop eller...

I efterordet skriver Atwood om en teori hon läst där Penelope var en gudinna och hur synd hon tyckte det var att ingen lyft fram det perspektivet. Jag kan känna samma invändning mot Atwood, för det är ett ytterst marginellt inslag också i hennes bok.

onsdag 4 november 2015

Postern of Fate: Agatha Christie

Postern of Fate
Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
Postern of Fate är Christies sista bok och handlar om Tommy och Tuppence. Tommy är en pensionerad spion och man får reda på att Tuppence hjälpt till att utreda några av hans uppdrag. De har i boken precis flyttat till ett gammalt hus och med i köpet följde flera hyllmeter av gamla barnböcker. När Tuppence fylld av bandomsnostalgi börjar gå igenom dem hittar hon understrykna bokstäver i en bok som bildar meddelandet: "Mary Jones dog inte en naturlig död. Det var en av oss." och naturligtvis vill hon ta reda på historien bakom.

Tankar: En stor besvikelse. Boken bestod mest av samtal med den ena personen efter den andra och för att göra det etter värre är samtalen fyllda med glömda namn, oklara årtal (för fallet med Mary Jones var redigt gammalt), gamla släktingar som sagt något om någon, men ingen som riktigt kommer ihåg vad och däremellan kommer man in på grönsaker och gamla möbler och liknande. Visserligen kan man tänka sig att det är precis så som samtal fungerar, men det var hejdlöst trist att läsa en bok där det var huvudparten av handlingen. Det slutade med att jag skummade sista delen av boken.

tisdag 3 november 2015

Kensukes rike: Michael Morpurgo

Kensukes rike
Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
"Jag försvann natten innan jag skulle fylla 12 år, men det är inte förrän nu som jag kan berätta den märkvärdiga historien så som den verkligen var." 
Ungefär så inleds Kensukes rike och redan där var barnen fångade :) Den handlar om 11-årige Michael vars föräldrar blir arbetslösa och de tar det som en chans att segla jorden runt med familjen.

Det är en trevlig resa till att börja med, med strandhugg i Brasilien och Sydafrika, men också en del stormar. Efter några månader blir mamman dålig och natten innan Michaels födelsedag ligger hon sjuk under däck, pappan sover helt utmattad och Michael har nattvakten. När han lyfter upp sin hund kränger båten oväntat till och han ramlar överbord och ser båten försvinna bort i mörkret. Han gör sitt bästa för att hålla sig flytande, men blir mer och mer utmattad, men som genom ett under vaknar han upp på vad som verkar vara en öde ö nästa dag. Sedan visar det sig att ön inte är öde, men den som bor där vill inte ha med Michael att göra.

Tankar: Fantastisk högläsningsbok! Det händer mycket och det är väl beskrivna känslor av övergivenhet, skuld, svek och vänskap. I början av boken får vi läsa Michaels egna loggbok och i slutet kommer ett brev som får hela historien att verka sann. Det brevet ger mig fortfarande rysningar trots säket fem omläsningar (läser den här för alla mina klasser i tvåan eller trean). Jag gillar också hur man genom nedslag i loggboken får en bild av resan utan att varje dag beskrivs, händer lite mer på det sättet. Extra kul är det om man har en karta där man kan följa resan.

måndag 2 november 2015

Beauty Queens: Libba Bray

Beauty Queens
Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
Beauty Queens är en bok om deltagarna till skönhets-tävlingen Teen Dream som kraschar på vad som verkar vara en obebodd ö. Alla vuxna (som kameramän och "förkläden") är döda, liksom många av deltagarna. Nu gäller det att överleva tills någon räddar dem så de kan fortsätta tävlingen och sälja sina berättelser om äventyret till högstbjudande.

Tankar: Det här är en bok som är skruvad flera varv. Den är ofta väldigt rolig och jag gillar insticken med de personliga informationsformulären deltagarna fyllt i inför tävlingen och att det finns reklampauser i boken.

Kan dock tycka att det blir för "bimboaktigt" som när flera blir helt till sig för ett hallonrött läppglans när de som bäst försöker hitta något att äta och bo. Men ju mer man lär känna deltagarna och vad som ligger bakom deras deltagande i tävlingen ju bättre blir det, det finns en del speciella livsöden och agendor.

Boken har vissa feministiska inslag (som utseende inte är allt, man får göra saker för sin egen skull och man behöver inte en pojkvän för att må bra), men det känns ganska basic, mer för någon som är väldigt ung eller kanske från Usa eller någon annan kultur (har lite fördomar...).

söndag 1 november 2015

Läsmånad: oktober

Många böcker har det blivit, men en hel del av dem kortisar eller illustrerade - blir lättare fler då. Tyvärr är det många av böckerna som hamnat på en mellannivå - varken riktigt bra eller dåliga (fast det är väl i och för sig bättre än att de är dåliga). Mina två besvikelser den här månaden var Agatha Christies Postern of Fate som jag tyckte var fylld av tråkigt meningslöst svammel sida upp och sida ner och The Penelopiad som hade sin positiva sidor, men där jag hade förväntat mig mycket mer av en bok av Atwood. Favoriten blev Kensukes rike som är en fantastisk högläsningsbok! Ovanligt stor spridning på länderna vilket är lite kul.

Statistik:
Lästa sidor: 6914                                        Lästa böcker: 23 (3 barn, 1 non-fic, 2 ljud, 3 grafisk)
Böcker på svenska: 8, engelska: 15           Böcker skrivna av kvinnor: 12, män: 10, kombo: 1
Nya författare för mig: 7                              Antal länder: 8
Del av serie: 12 (1 påbörjad och 4 avslutade/kommit ikapp)
9 böcker av amerikanska författare
6 böcker av brittiska författare
3 böcker av svenska författare
1 bok av en finländsk författare
1 bok av en italiensk författare
1 bok av en kanadensisk författare
1 bok av en norsk författare
1 bok av en somalisk författare

Utmaningar: Inte många punkter kvar nu, ska gå att pricka av dem innan jul tänker jag.
Kaos 2015: 0 punkter (33/35)
Läsutmaning 2015: 3 punkter (63/65)
The Reading Challenge 2015: 2 punkter (54/56)

Böcker:
182.    Röta - Siri Pettersen  4/5
181.    Det som inte dödar oss - David Lagercrantz  3-/5
180.    The Witch Must Burn - Danielle Paige (kortroman)  4/5
179.    Dylan Dog. Mater Morbi - Roberto Recchioni (grafisk)  2/5
178.    The Hedge Knight: Sworn Sword - George R.R. Martin (grafisk)  3-/5
177.    Räfvhonan - Anna Laestadius Larsson  3+/5
176.    Behind the Curtains - Peter Abrahams  4/5
175.    Göran Kropp 8000+ - David Lagercrantz  4/5
174.    The Sleeper and the Spindle - Neil Gaiman (illustrerad)  3/5
173.    Explosive Eighteen - Janet Evanovich  4/5
172.    The Orchard of Lost Souls - Nadifa Mohamed  4/5
171.    Harry Potter and the Goblet of Fire - J.K. Rowling (barn, ljudbok)  4+/5
170.    The Fate of Ten - Pittacus Lore  3+/5
169.    Curtsies and Conspiracies - Gail Carriger  4/5
168.    Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank - Nathan Englander (novellsamling)  2/5
167.    The Rest of Us just Lives Here - Patrick Ness  3+/5
166.    The Whole Cat and Caboodle - Sofie Ryan  4/5
165.    Helaren - Antti Tuomainen  2/5
164.    A Judgement in Stone - Ruth Rendell  4/5
163.    Harry Potter and the Prisoner of Azkaban - J.K. Rowling (barn, ljudbok)  4/5
162.    Postern of Fate - Agatha Christie  1/5  -månadsbesvikelse-
161.    Kensukes rike - Michael Morpurgo (barn)  5/5  *månadsfavorit*
160.    The Penelopiad - Margaret Atwood (kortroman)  2/5  -månadsbesvikelse-


Film: Tre filmer som jag sett förut och tyckt om. Passade på att se om dem när de kom på tv.
The Bling Ring, tv. Tycker fortfarande om den :) Om ett gäng "berättigade" tonåringar som bryter sig in i sina idolers hus och stjäl vad de vill ha helt utan samvetskval.
Winter's Bone, tv. Himla bra film med en fantastisk Jennifer Lawrence i huvudrollen. Om ett skitigt, fattigt och ganska eländigt liv där en familj hotas att bli vräkt om inte pappan anmäler sig till polisen. Gäller bara att få tag i honom. 
Lars and the Real Girl, tv. Om en blyg och ledsen man, Lars, som skaffar sig en flickvän som egentligen är en "vuxendocka", men som han tror är riktig. Må bra-film där hela staden spelar med eftersom det enligt psykologen kan få honom att må bättre.

Tv: 
Poldark, svt. Säsongsavslutning med cliffhanger, men man kan ju alltid läsa nästa del :) Tycker den är okej, men böckerna är mycket bättre - mer djup och mer sammansatta personer och jag tror att jag överser en del med tv-serien just för att jag vet lite mer än vad som visas på skärmen.
Mr Robot, svt. Fortsatt bra, "gillar" den svenske slemmige skurken, känns som en fullblodspsykopat. Dessvärre verkar ju den motsatta sidan inte bättre...
Grannarna på Bidragsgatan, kunskapskanalen. Dokumentär där man får följa folket på en socialt belastad gata i England. Det är åtstramningar i bidragen, sopbilar som vägrar komma, narkomaner och utsatta gästarbetare, men farmför allt kanske människor som vägrar ge upp. Riktigt intressant.
True Blood, säsong 5-7, dvd. Har äntligen sett de sista säsongerna och de är tyvärr inte vidare bra. Vad synd på så rara böcker! Men gillar hur Sarah Newlins tråd slutar :)
Downton Abbey, svt. Kärt återseende, men det känns bra att det är sista säsongen, går lite på halvfart.
Homeland, svt. Vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker om den nya säsongen, har hittills inte fastnat lika mycket som i förra...

Smakbit: Harry Potter and the Order of the Phoenix

Harry Potter and the Order of the Phoenix
Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska
En jämngrå dag i Göteborg, men humöret är på topp :) Idag kommer en smakbit från Harry Potter and the Order of the Phoenix som jag lyssnar på som ljudbok igen med den fantastiska Stephen Fry som inläsare. Gjorde det senast förra sommaren, men det är ju så bra! När man behöver en ljudbok och det är Harry Potter-serien som finns hemma så blir man inte ledsen. Inte räcker det heller med att bara lyssna på den första, det är klart att man lyssnar vidare även om man hunnit skaffa en ny ljudbok under tiden. Eller? Det är i alla fall självklart för mig.

Fenixorden är femte delen och en som jag inte tyckte var så bra när den kom ut, men nu är det en favorit - så mycket bra beskrivna känslor! Får mig till och med att överväga om jag inte ska ge Rowlings Galbraith-serie en chans till (läste och tråkades av The Cuckoos Calling), den kanske bara var ett olycksfall i arbetet?

Utdraget kommer från när de är på sjukhuset för att hälsa på Rons pappa och råkar stöta ihop med Neville som tillsammans med sin farmor besöker sina föräldrar som är där permanent:

“My son and his wife,” she said, turning haughtily to Harry, Ron, Hermione, and Ginny, “were tortured into insanity by You-Know-Who’s followers.”
     Hermione and Ginny both clapped their hands over their mouths. Ron stopped craning his neck to catch a glimpse of Neville’s parents and looked mortified.
     “They were Aurors, you know, and very well respected within the Wizarding community,” Mrs. Longbottom went on. “Highly gifted, the pair of them. I — yes, Alice dear, what is it?”
     Neville’s mother had come edging down the ward in her nightdress. She no longer had the plump, happy-looking face Harry had seen in Moody’s old photograph of the original Order of the Phoenix. Her face was thin and worn now, her eyes seemed overlarge, and her hair, which had turned white, was wispy and dead-looking. She did not seem to want to speak, or perhaps she was not able to, but she made timid motions toward Neville, holding something in her outstretched hand.
     “Again?” said Mrs. Longbottom, sounding slightly weary. “Very well, Alice dear, very well — Neville, take it, whatever it is . . .”
     But Neville had already stretched out his hand, into which his mother dropped an empty Drooble’s Blowing Gum wrapper.
     “Very nice, dear,” said Neville’s grandmother in a falsely cheery voice, patting his mother on the shoulder. But Neville said quietly, “Thanks Mum.”
     His mother tottered away, back up the ward, humming to herself. Neville looked around at the others, his expression defiant, as though daring them to laugh, but Harry did not think he’d ever found anything less funny in his life.

Fler smakbitar finns på Maris blogg Flukten fra virkeligheten, läs och njut!

Betyg, snart på en blogg nära dig...

Dags för en nyhet (förbättring? vem vet??) här på bloggen. Efter att ha gått och grunnat ett tag har jag bestämt mig för att börja sätta betyg på böckerna jag läser. Jag gjorde det i de allra första recensionerna (typ fem stycken) innan jag övergav idén, dels för att jag tyckte det var för svårt att jämföra helt olika genrer, men framför allt för att jag märkte att det inte var helt ovanligt att jag ändrade mig efter det hade gått ett tag.

Nu har jag hängt på Goodreads i nästan ett år och där betygsätter jag, och ändrar ibland, men jag tror att en hel del av ändrandet beror på att jag inte är överens med Goodreads om vad de olika siffrorna ska betyda. Ibland använder jag deras kriterier, ibland använder jag siffrorna så som jag vill att de ska användas. Fördelen med att ge betyg här är ju att jag kan bestämma kriterierna själv och efter att ha funderat och putsat på dem så jag tror att det kan fungera.

Men hur står sig egentligen en suverän bok från min favoritgenre urban fantasy jämfört med en okej bok om förintelsen? Har inte den sistnämnde mer påverkan trots att den inte helt fängslar? Jag kommer att gå mycket på känsla i betygen - tycker jag om boken (****) eller inte (**) är grundkriteriet, sedan finns en del finjusteringar och även möjlighet att lägga till + och -, men jag hoppas att det ger alla böcker, oavsett genre, en chans att få det jag tycker är ett rättvisande betyg. Nåja, den som lever får se :)

Eftersom böcker ibland växer med tiden - det vill säga att de dröjer sig kvar och funderades mer på än vad jag kunde förutse när jag läste, och tvärtom - att en bok som fått mig att sträckläsa bleknar och försvinner nästan spårlöst, så kommer jag inte att ge betyg direkt i inläggen, det blir för bökigt om när jag vill ändra. Istället kommer jag sätta betygen på min författarsida A-Ö där länkar finns till alla recensioner (det kommer ta ett tag innan merparten av böckerna har fått sina stjärnor, men ska jobba på det) och i mina läsmånadsinlägg.

***** Bok som återkommer i mina rekommendationer! Har gjort bestående intryck- antingen det beror på innehåll, språk eller läsupplevels.
**** Jag gillar den här!
*** Helt okej bok, ganska trevlig, men jag blir inte övertygad. Ingår den i en serie är det inte självklart om jag ska läsa vidare eller inte.
** Tycker inte om den trots att den har vissa bra inslag.
* Tyvärr, tyckte den här var dålig - antingen i utförande eller idé. I värsta fall kan det vara bägge.