Räfvhonan: Anna Laestadius Larsson

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Räfvhonan är den sista delen i trilogin om Hedvig Charlotta, Sophie von Fersen och Johanna (Barnbruden och Pottungen är de två första). Den utspelar sig under början av 1800-talet och det är en omvälvande tid i svensk historia där kungen avsätts och hertig Karl äntligen får sin önskan att vara kung uppfylld, Karl XIII. Men det hela går inte av sig självt, det är mycket intriger och olika läger vill olika saker. För Sophie är det en omstörtande tid, hon tillhör det förlorande lägret vilket till slut visar sig bli ödesdigert för henne och brodern Axel.

Hedvig Charlotta blir helt plötsligt drottning och får ett adoptivbarn, inget som hon är vidare glad över, hon hade helst levt med sin älskade Sophie, eller åtminstone fått mer inflytande själv. Det är hennes dagböcker som ligger till grund för historien och jag tycker att det är trevligt att det finns en fast grund för romanerna.

Den tredje huvudpersonen, Johanna, driver tillsammans med Pina en krog/bordell och här finns en liten tråd invävd om en morier som arbetar på krogen. Det är den tråd som griper mest tag i mig. Johanna återser en person från sitt förflutna och hennes liv ändrar än en gång riktning, jag hade gärna läst om hur hennes liv blev.

Trots alla intriger som finns bakom kulisserna tycker jag det är en lite seg bok, mer politik än känslor. Det är fortfarande intressant, som en ovanligt levande historielektion, men jag är inte jätteförtjust i någon av huvudpersonerna. Jag hade gärna sett mer vardag och mindre storpolitik, men antar att jag läser om fel tid. Och trots föregående mening hade jag gärna fått marskalk Bernadottes tillsättning som kronprins lite mer ingående förklarat, nu blev det nästan bara en bisats.