We Are All Completely Beside Ourselves: Karen Joy Fowler

Bild lånad från bokus, finns
också på adlibris och på svenska

We Are All Completely Beside Ourselves är en berättelse som startar mitt i, där Rosemary berättar om när hon var fem år och efter att ha varit ivägskickad till sin mormor kommer hem och upptäcker att hennes syster Fern är borta. Man slutar att prata om Fern och flyttar till ett hus där det inte finns något som påminner om henne. Några år senare försvinner storebrodern och återigen är man tyst och flyttar till ett nytt hus. Under den här processen förvandlas Rosemary från en extremt pratglad femåring till en väldigt sluten ung kvinna.

Tankar: Tycker väldigt mycket om den här historien, fick känslan av att jag läste en självbiografi för den kändes så verklig, men det visade sig vara en roman när jag kollade upp den. Det är en fängslande berättelse och jag tror Rosemary fattat ett klokt beslut när hon inte avslöjar alla detaljer från början. Det är väldigt intressant att läsa om hur olika Rosemary, brodern och hennes föräldrar uppfattade hela händelseförloppet när de till slut pratar med varandra.

Jag gillar karaktärerna i boken och hur de känner och reagerar - tycker de känns äkta. Ibland fnissar jag, andra gånger gråter jag och förutom att jag ibland kan tycka att kronologin är lite förvirrande så är det himla snyggt gjort. Det är en författare med ett budskap som skriver och ett tag blir det lite väl predikande, men det är samtidigt ett ämne som engagerar så det förlåter man lätt.