Frans G Bengtssons Röde Orm: Charlie Christensen

Bild lånad från bokus,
dessvärre är den slutsåld.

Röde Orm är en klassiker av Frans G. Bengtsson som för nästan tjugo år sedan omarbetades till en grafisk roman av Charlie Christensen. Jag har läst både Bengtssons original och serieromanen innan - är väldigt förtjust i historien. Christensen har gjort ett alldeles utmärkt jobb med att föra över den till serieformat och illustrationerna är ruggigt bra med extremt väl tecknade (och efterforskade) miljöer. Rolig och det händer mycket hela tiden, det mesta baserat på något som faktiskt hänt, rekommenderas varmt!

För den som inte vet vad Röde Orm handlar om så utspelar den sig under vikingatiden och efter att Orm huggit ihjäl en besättningsman blir han tvångsvärvad på ett skepp som går i viking. Det blir en lång seglats som bland annat tar honom till livvaktstjänst åt Almansur i Cordoba och på vikingatåg till England.

Vei: S Bergmark Elfgren & K Johnsson

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Vei är ett seriealbum av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson och handlar om Vei som fiskas upp ur havet av ett gäng vikingar som tänker sig erövra hennes hem, Jotunheim. De tvingar henne att avslöja vägen dit (hon är inte alltför motvillig), men de hinner knappt krascha mot klipporna förrän de stöter på gudarna som bestämmer där. Där lämnar vi vikingarna och koncentrerar oss istället på Vei som finner sin by övergiven och sedan hamnar i gudarnas berg mitt i kampen mellan asar och jättar.

Det här är en rent ljuvlig bok! Jag gillar hur historien drar en del från de nordiska asagårdsmyterna, men ändå känns berättelsen helt ny, det är en vinkling av hur jättarna är kloka och empatiska medans asagudarna kör med fulspel och inte bryr sig om de som tror på dem. Vei är en hjältinna som tilltalar mig - självsäker, kaxig och omtänksam och jag gillar även hennes gud Veidar. Karaktärerna överlag är riktigt bra skildrade, med en intrigerande androgyn Loke i topp. Den enda jag hade problem med var Söl, en märkligt barnslig jätteprinsessa med tanke på att de är odödliga.

Bilderna är suveränt vackra och gör miljön storslagen, min favoritbild kommer nedan. Tror det hade varit svårt att ge den bilden enbart genom text (fast det kan ju vara min bristande skrivförmåga som talar). Storleksskillnaden mellan olika karaktärer hjälper också till att göra det hela till en visuell fest. Jotun är smidiga, vackra varelser långt ifrån de trögtänkta varelser som de brukar framstå som i traditionella asahistorier. Johnsson har även lyckats särskilja sina karaktärer, jag är aldrig osäker på vem det är jag ser vilket inte alltid är en självklarhet när man läser grafiska romaner. Jag blir slutligen oväntat förtjust i hur den inte helt mänskliga befolkningen i Jotunheim har fått getögon :)

Handbok för superhjältar: E och A Våhlund

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Elias och Agnes Våhlund har hittills kommit ut med två böcker i serien Handbok för superhjältar, Handboken och Den röda masken, och två till är planerade. Jag har läst båda två för mina förstaklassare och det har varit en succé! De handlar om Lisa som tillfälligt bor hos sin mormor och som på sin nya skola mobbas av tre killar utan att någon hjälper henne, eller ens verkar se. Så hittar hon en handbok för superhjältar på biblioteket och börjar hårdträna för att lära sig tre superskills.

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Böckerna har en härlig lay-out med färgstarka bilder som sträcker sig över hela sidorna och ganska små textrutor som lagts på. I en facebookgrupp för lärare fanns bilderna att få som power point-bildspel (utan text) och jag tror att den massiva storleken som blir när man visar upp dem på projektorn bidrog till att så omedelbart fånga barnens intresse, lättare att sugas in i dem när de visas på duk än när man får se bilderna lite snabbt när boken visas upp (som det lätt blir när man högläser för en hel klass).

Jag gillar historien också. Mobbingen, Lisas utstående öron och den frånvarande mamman gör att man lätt känner för henne och jag gillar hur det varken är vidare lätt att lära sig behärska superkrafterna eller att en hjältestatus inte heller automatiskt löser alla problem. En del att diskutera kring :) Nu ser vi i klassen fram emot tredje boken som kommer någon gång efter påsk. Tror att böckerna med sin begränsade textmängd dessutom skulle fungera alldeles utmärkt för de som ganska nyss kommit igång med sin läsning.

Naturlära: limes norrlandicus; Lars Lerin

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Förstår att Lars Lerins Naturlära: limes norrlandicus fick Augustpriset 2014, det är en bok med fantastiska bilder! Det är underbara akvareller, både i form av stora tavlor och detaljstudier (vilken enorm produktivitet han verkar ha) och får dessutom sällskap med några fina foton. Jag faller framför allt för tavlorna som täcker en hel sida, eller ännu hellre ett uppslag - då händer det att jag bokstavligen drar efter andan när jag vänder blad och sugs in i landskapet. Det finns naturligtvis också många (de flesta) av de mindre bilderna som också de är fantastiska, men för mig blir det oftast inte en sådan omedelbar förförelse när bilden får sällskap av text och andra bilder, det blir för mycket som slåss om uppmärksamheten för att jag helt ska lyckas förlora mig i dem.

De första 100 sidorna läser jag texterna som finns, men efter det börjar jag skumma och gör istället nedslag lite här och där. Det finns fina citat, men jag är mer intresserad av Lerins egna tankar och vill helst av allt läsa om hans tankar om det jag ser, men istället handlar texterna oftast om andra saker. Det kan vara dagboksanteckningar om vart han promenerat eller vad han sett, men långt ifrån alltid har det en direkt koppling till det jag tittar på vilket jag tycker är synd. Gillar dock historien om kråkungen de fångade/tog hand om, men kan inte låta bli att undra hur det gick för den sen - har den setts av igen?

Maus I & II: Art Spiegelman

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Maus I & II är ett samlingsalbum med Spiegelmans två serieromaner om dels hans pappa Vladeks upplevelser under andra världskriget, dels hur hur pappans liv och deras gemensamma relation ser ut idag - ansträngd är bara förnamnet.

Det känns som en väldigt heltäckande skildring av livet för polska judar strax före och genom andra världskriget. Man får se hur villkoren stegvis försämrades för judarna och hur Vladek och hans bekanta gör sitt bästa för att hålla sig ifrån koncentrationslägrena - köpslående verkar ha varit en del av hans själ. Man lider när de om och om igen söker hjälp och ibland får den, men lika ofta träffar på någon som inte alls har något emot de nya rasreglerna (eller bara är för rädda för att stå emot). I andra boken klarade de inte att hålla sig undan längre och det är mycket om livet inne i Auschwitz och det är både fruktansvärt och intressant.

Lika intressant är det att läsa om den nutida Vladek. Det är inget smickrande porträtt, utan en frustrerad bild av en grälsjuk, snål (av typen lämna tillbaka öppnade flingpaket till affären eftersom man inte tänker äta upp allt), rasistisk och envis gammal gubbe som trots allt ändå är en ens pappa. Art känner ett ansvar för honom, men klarar inte mer än några timmar i hans sällskap...

Gillade mycket!

Ur varselklotet: Simon Stålenhag

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Ur varselklotet var en ny typ av bok för mig och jag är inte säker på vad jag ska tycka. Boken är en lös samling minnen från en påhittad uppväxt från berättarens barndom vid "slingan", en högteknologisk experimentanläggning vars närvaro till stor del präglar landskapet vid Mälaren och tillvaron för dem som bor där. Minnena ackompanjeras av fantastiska bilder som får en att förstå vidden av projektet de levde vid.

Jag är inte så förtjust i texterna, de känns lite lösryckta och vardagliga, vilket i och för sig ger en bild av en normal uppväxt, men jag hade hellre läst något mer spektakulärt och, framför allt, något med starkare berättelse som gripit tag i mig.

Det finns dock två texter som jag tyckte var strålande, båda påminde starkt om företeelser från min barndom - nostalgi kan göra så mycket för känslor :) Den första texten var en där teknologin bakom magnetrinmaskiner förklaras i ett reklamblad. Den andra var en artikel i en personaltidning där man följt med en av de anställda under en arbetsdag och sedan skrivit sådär positivt och käckt om det - flashback till pappas personaltidningar...

Adulthood is a Myth: Sarah Andersen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Adulthood is a Myth är en grafisk roman (eller som jag egentligen tänker på den - ett seriealbum, har svårt att få den "nya" benämningen att fastna när det inte är en stark historia utan mest lösa strippar om än om en och samma person). Stripparna handlar väl överlag om hur man kanske inte förändras så mycket  trots att åren smyger sig på, inuti finns mycket kvar i form av osäkerhetskänslor och önskningar. Det är bland annat strippar om förhållanden, kroppsuppfattning, om hur skönt det är att vara hemma och om menssmärtor.

Tankar: Jag kan inte låta bli att jämföra den här med Winblads Hej hej vardag som jag läste tidigare i år. Jämförelsevis så känns den här mycket yngre. Både i vardagen som skildras (mer nya förhållanden än familjeliv i Adulthood is a Myth), men framför allt för att den har mycket sötare, näst intill giftfria poänger vilket gör att det blir mycket längre mellan fnissen. Det finns en igenkänningsfaktor också här, men inte så mycket med den person jag är idag som med den jag var när jag var när jag var runt 20.

Hej hej vardag: Louise Winblad

Bild lånad från bokus
finns också på adlibris

Hej hej vardag är ett seriealbum med vardagsbetraktelser. Mycket handlar om livet med småbarn (många av bilderna gör mig så lättad och glad över att jag inte har barn, hur orkar föräldrar?), men där finns även annat som nytt förhållande, utseendetankar, facebook och parliv.

Stundom nästan hysteriskt roligt, men fungerar bäst för mig i mindre doser så jag hinner uppskatta lite i taget. För de som faktiskt dras med barn skulle jag tro att den är näst intill klockren.

 

Lips Touch - Three Times: Laini Taylor

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Lips Touch: Three Times är en grafisk novellsamling av Laini Taylor som väl är mest känd för Mörk ängel. Det är tre berättelser som alla inleds med någon karaktärs bakgrundshistoria i bilder innan själva texten kommer.

Goblin Fruit och handlar om Kizzy som trots att hon varnats sen hon var liten faller för en mystisk ny kille i skolan. Han är så perfekt att man skulle kunna tro att han var gjord för henne. Ska hon hinna se varningstecknena i tid, och om hon gör det - bryr hon sig då om dem?

Spicey Little Curses är en sagoaktig novell om en köpslående demon, en förslagen förbannelse och kärlek. Tyckte mycket om den, enda invändningen var den skilda erfarenhetsgraden mellan kärleksparet.

Hatchling handlar om Esme som strax innan hon fyller fjorton vaknar och upptäcker att ett av hennes ögon bytt färg. Det blir starten på en flykt undan en vargflock... Det här är den längsta av novellerna, ungefär halva boken, och den har sina ljusa sidor, men längden beror på att tre karaktärers bakgrundshistorier ska berättas och det blir ibland väl långt och lite oorganiserat.

En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret: Brian Selznick

Bild lånad från bokus

En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret handlar om Hugo som växer upp med sin urmakare till pappa. Pappan hittar en bortglömd gammal automat på vinden till ett museum och när han håller på att laga den blir han inlåst och sedan börjar museet att brinna...

Hugo får flytta till sin alkoholiserade farbror som arbetar med klockorna på stadens järnvägsstation och farbrorn inser snabbt att det är smartare att lära upp Hugo hur man sköter klockorna än att låta honom gå till skolan. På en tur utanför stationen går Hugo en dag förbi det nedbrunna museet och hittar där den gamla automaten liggande i askan. Hugo blir besatt av tanken på att hans pappa har lämnat ett meddelande till honom i den och börjar stjäla reservdelar för att få igång den. (Allt det här händer tidigt i boken, så det är inte så spoilrigt som man kan tro.)

Tankar: Jag hade det här som högläsningsbok för min trea och p.g.a. alla fina illustrationer använde jag den med dokumentkamera. Eftersom historien ungefär till hälften berättas enbart med bilder, ibland dryga tiotalet uppslag i följd så känns det som en förutsättning när det är många som ska lyssna.

Jag valde den just för det grafiska inslaget, för att vidga barnens erfarenhet av olika genrer, men jag tyckte bitvis att den var lite seg i textdelarna. Barnen var desto nöjdare, massor med höga poäng (och en enstaka lågpoängare) så nu vill de se filmen :)

The Walking Dead, book 2: Robert Kirkman

Bild lånad från adlibris

Våra vänner från första boken har hittat ett ställe där de kan leva i relativ trygghet (så fort de rensat det från zombierna som finns där) - ett fängelse där stängslen är höga, förråden välfyllda och med bara fyra interner fortfarande vid liv.

Dessvärre krävs det mer än att man är fysiskt avskild från de odöda för att man ska vara säker. Nu när de äntligen kan koppla av och så smått börja planera för en framtid börjar nämligen deras egna demoner komma upp till ytan och när man hinner tänka efter inser en del att livet kanske inte är värt att leva längre. Stressen får de stackars överlevande att uppföra sig alltmer extremt och det är få man kan lita på när deras psyken får dem att uppföra sig alltmer irrationellt. Rick får diktatoriska drag (han har ju faktiskt varit polis så vem kan veta bättre än honom hur man överlever en zombieapokalyps?) och han börjar allt mer att köra över de andras åsikter. Han halkar också in i ett alltmer misogynt beteende.

Tankar: Som jag skrev efter första boken så ville författaren skriva en zombieskildring som inte tar slut, där personerna inte blir räddade på slutet och jag måste säga att det är påfrestande läsning. Allt är fullständigt hopplöst nästan hela tiden och det blir liksom inte bättre. Det finns tillfällen när saker och ting ser ut att gå bra, men de följs oundvikligen av att allt blir sämre.

Det känns som en mycket trovärdig skildring om livet för några överlevande efter en zombieapokalyps, men jag kommer inte fortsätta med serien. Det är för nedslående läsning för mig och efter vad jag läst så kommer det att fortsätta i samma stil. Så - mycket bra zombiebok, men...

The Walking Dead: Robert Kirkman

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

The Walking Dead handlar om polisen Rick som vaknar upp helt ensam på sjukhuset, han masar sig upp och när han öppnar en barrikaderad dörr väller halvruttna zombies emot honom. Han flyr därifrån och upptäcker att staden där han bor är nästan helt öde. På jakt efter sin fru och barn åker han mot Atlanta där fruns släktingar bor.

Tankar: Försökte titta på den här när den började sändas på tv, men jag klarade inte ens av introt, alldeles för otäckt för mig. Den här formen passade mig bättre :)

Enligt författaren ville han skriva en zombiehistoria där eländet inte tar slut, där huvudpersonen inte räddas på slutet. Jag tycker att han har lyckats bra - det är nästan konstanta prövningar. I korta perioder får Rick och människorna han slagit sig samman med uppleva en liten gnutta hopp, men hittills (det finns många fler böcker i serien) har det inte varat.

Världen är ju helt upp och ner när Rick vaknar och det känns som att det har hänt väldigt mycket på den begränsad tid när han varit medvetslös, lite synd att man inte fick se hur allt startade tycker jag. Fint tecknade bilder av Tony Moore, med undantag av barnen som fått någon slags kombination av vuxet och dvärglikt över sig.

Persepolis: Marjane Satrapi

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Persepolis börjar 1979 där den unga flickan Marjane berättar om sitt liv från revolutionen då shahen i Iran avsattes till livet femton år senare då hon både hunnit utbilda och gifta sig. Hon kommer från en frisinnad familj och växer upp till en ung kvinna som inte är rädd för att säga vad hon tycker, men där förtrycket till slut får familjen att skicka sin fjortonåring till bekanta i Österrike. Det blir ingen lycklig tillvaro för henne, hon kan inte språket och känner sig inte hemma med människorna där. Långsamt knyter hon band, men till slut återvänder hon ändå till föräldrarna i Iran bara för att upptäcka att hon känner sig lika främmande där.

Tankar: Persepolis var en ovanlig bok för mig på många sätt: det är en grafisk självbiografisk uppväxtroman som skildrar revolutionen i Iran och livet efter den, men att det är ovant gör inget för den är bra och intressant. Jag gillar hur man genom Marjane får se både livet i Iran och livet som immigrant. Jag gillar speciellt skildringarna av henne som riktigt liten, där hon lyckats få med framtidsdrömmar, missförstånd och kamratrelationer, däremot är det sällan som jag blir riktigt berörd.

Smakebit: Persepolis

Läste ut Persepolis i kväll och eftersom den både är bra och jag inte hunnit börja på något nytt ännu tar jag en smakbit från den. Persepolis är en grafisk självbiografi av Marjane Satrapi och handlar om hennes liv från 1979 då hon var nio år och protesterna mot shahen intensifierades till omkring 25-årsåldern då hon slutligen lämnar Iran och det islamistiska förtrycket för gott.

Här är en bit av första-sidan:

Finns att köpa både på bokus och adlibris

Fler smakbitar hittar man hos Mari som är spindeln i nätet för den här aktiviteten. Hoppas att ni får en trevlig söndag, själv ska jag bege mig ut i stormen eftersom jag sköt upp att gå till affären igår - synden straffar sig själv :) Passar också på att önska en God Jul eftersom smakbitarna tar jullov till 2016.

Dylan Dog - Mater Morbi: Roberto Recchioni

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Dylan Dog: Mater Morbi är en grafisk roman (började skriva tecknad serie, men är väl gammalmodig...) om mardrömsdetektiven Dylan Dog. Han blir svårt sjuk och hamnar i en mardrömsvärld där Mater Morbi, som är sjukdom och smärta förkroppsligad, regerar. Ju närmare döden Dylan är desto mer torterar hon honom.

Tankar: Det här kändes lite som att läsa en novell. Den var kort och jag fick inget större grepp om huvudpersonen (upptäckte efter läsningen att det är den tredje i en serie...). Jag blev inte vidare berörd trots lidandet som skildrades och störde mig en del på att Mater Morbi var klädd i dominatrixutstyrsel, tyckte det kändes sökt.

Så läste jag sidorna på slutet där både tillblivelsen och reaktionerna på albumet diskuterades och det hela blev lite mer intressant. Just hur Mater Morbi skulle se ut var en av få punkter där författaren och tecknaren var oense, den ena röstade på förförisk men ärrad, den andra på mest bara ärrad. Det visade sig vara fler än jag som inte förstod att den förföriska skulle visa bilden av sjukdomars dragningskraft (det förstår jag fortfarande inte) utan tolkade henne som en masochistikers drömkvinna och numera önskar bägge att de gått på det mer skadade utseendet.

Mater Morbi gavs ut när dödshjälpens vara eller inte vara diskuterades i Italien och den sågs av många som ett inlägg i debatten. Recchioni själv menar att den nog inte var tänkt så och önskar att en del av fokuset hade legat på hur politiker lade sig i kulturen istället.

Hedge Knight II - Sworn Sword: George R.R. Martin

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Hedge Knight II - Sworn Sword är den andra av tre böcker om Ser Duncan the Tall och hans väpnare Egg och den utspelas ett par år efter Hedge Knight där Duncan och Egg först lärde känna varandra och ungefär ett sekel innan händelserna i Game of Thrones. Duncan har fått tjänst hos Ser Eustace och när han kommer tillbaka efter ett ärende märker han att floden som förser böndernas åkrar med vatten är helt uttorkad. Det visar sig att Ser Eustaces granne, den röda änkan, har dämt upp den. Duncan och en annan riddare rider dit för att reda upp det, men det slutar i blodspillan och Eustace och röda änkan är farligt nära fullt krigsläge, där änkan är den som har överlägset mest resurser, ser Eustaces försvar är två riddare och en handfull otränade bönder.

Tankar: Lite kul att få se vad det blivit av Duncan och Egg, men inte så värst fängslande historia. Skildringar av gamla slag som hände för årtionden sen gjorde inte det hela bättre, och den gryende kärlekshistorien kändes inte trovärdig även om jag fnissade en hel del när jag läste den delen. Första boken läste jag som vanlig roman istället för tecknat alster och jag tror att det passar mig bättre även om det är snyggt.

The Sleeper and the Spindle: Neil Gaiman

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och på svenska

The Sleeper and the Spindle är Gaimans retelling av Törnrosa. Det sprids myter om en sovande prinsessa, en elak fe och döda hjältar i en törnrosvägg berättas, men detaljerna är oklara eftersom det var så länge sen. Men när sömnsjukan som länge har varit begränsad till ett område runt slottet sprids över landet och når gränsen till nästa kungdöme bestämmer sig drottningen där att tillsammans med tre dvärgar bege sig till törnrosslottet för att om möjligt bryta förbannelsen.

Så långt känner man igen det mesta, även om prinsen har blivit en drottning, och fastän det är vackra illustrationer i svart, vitt och guld av Chris Riddell på sidorna så läser man egentligen en klassisk folksaga. Men sen, när de närmar sig slottet med den sovande flickan, så vrids historien till och det blir ett nytt och mycket intressantare slut med en otäck skurk och en känd hjältinna. Så trots att den länge är lik orginalet så är den värd att läsas.

13. En serieroman

Jag gillar tecknade serier, men serieromaner blir det inte många av. En av de två som jag äger (den som jag läst av dem) får komma med i gårdagens bokhorafotoutmaning. Det är den alldeles utmärkta Röde Orm i Västerled som är Charlie Christensens illustrerade version av den lika utmärkte romanen av Frans G Bengtsson med samma namn.

V for Vendetta

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

Snygga bilder, men mycket text,
här även bakgrundsljud från nattklubben

V for Vendetta av Alan Moore och David Lloyd har jag tidigare sett som film ett par gånger, en himla bra sådan, så när jag fick veta att det från början var ett seriealbum så ville jag naturligtvis titta närmare på den.

Historien är sig lik med ett totalitärt Storbritannien där "huvudet" leder med hjälp av massiv övervakning och propaganda. En ung tjej, Evey, är ute sent en kväll och hoppas på av en pöbelartad variant av ordningspolis som tänker våldta henne, men hon räddas i sista stund av maskerade V och efter det flätas deras historier ihop när han utbildar Evey i saker som de styrande inte alls vill att gemene man ska veta, allt medan V försöker störta de styrande. En stor del i berättelsen är V.s egen historia som ligger till grund för hans handlingar.

I början är jag jätteförtjust, det är snyggt tecknat och historien är bra, men det finns en del extrema närbilder där jag tycker det är svårt att se vad det ska föreställa, liksom några personer som är så lika varandra att jag lätt blandar ihop dem.

Texten blir ibland också lite väl predikande och pratig med en del långa verssjok som Guy Fawkes-odet och musiktexter och när textningen är lite svårläst så blir det jobbigt. Jag är inte säker på att det egentligen är så mycket mer snack än i filmen, men där har man ju samtidigt annat som händer vilket gör det bättre. Sedan finns det dessutom några personer som pratar med dialekt/slang och är det då mycket prat så skummar jag gärna, för orka hålla på att dechiffrera precis allt. Så sammanfattningsvis tycker jag filmen är bättre och, framför allt, mer lättillgänglig.

Orka läsa slang...

Värld av is: en fängslande fotobok

Bild lånad från adlibris

Värld av is är en fotobok om Arktis med bilder av Mireille de la Lez och korta texter av Fredrik Granath. Fotona speglar Arktis under ett år, från den långa, långa natten, över en blommande sommar och tillbaka till mörkret igen. Man får se isbjörnar, sälar, rävar och fåglar på nära håll (ser man flera arter på samma bild är det oftast någon som råkat illa ut) och där emellan fantastiska landskapsbilder.

Vissa bilder kan jag sitta försjunken i jättelänge, särskilt de fantastiska porträtten på djuren som ofta ser ut som riktiga personligheter - så härliga bilder! Ibland blir fotona nästan som en stop motion-film där bilderna följer på varandra som i en film. De flesta fotona är helt fantastiska, men det finns några som är väl gryniga. De är fortfarande fina, men hade kunnat vara bättre, men antar att fotoförhållandena inte var de ultimata...

Texterna handlar i början om samma sak som fotona: naturen, årets växlingar och livet som mot alla odds finns där. Men sedan blir de dystrare - kommer islandskapet att finnas kvar? Om det inte gör det vad kommer då att hända med det liv som finns där? Spelar det någon roll för oss om isbjörnar och is finns? Det korta svaret är ja, det gör det. Den ena saken påverkar den andra och förändras Arktis drastiskt så kommer även resten av jordklotet att påverkas.

Värld av is skrevs 2007 och jag blir ledsen när jag inser att det inte hänt mycket i klimatfrågan sen dess.