V for Vendetta

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

Snygga bilder, men mycket text,
här även bakgrundsljud från nattklubben

V for Vendetta av Alan Moore och David Lloyd har jag tidigare sett som film ett par gånger, en himla bra sådan, så när jag fick veta att det från början var ett seriealbum så ville jag naturligtvis titta närmare på den.

Historien är sig lik med ett totalitärt Storbritannien där "huvudet" leder med hjälp av massiv övervakning och propaganda. En ung tjej, Evey, är ute sent en kväll och hoppas på av en pöbelartad variant av ordningspolis som tänker våldta henne, men hon räddas i sista stund av maskerade V och efter det flätas deras historier ihop när han utbildar Evey i saker som de styrande inte alls vill att gemene man ska veta, allt medan V försöker störta de styrande. En stor del i berättelsen är V.s egen historia som ligger till grund för hans handlingar.

I början är jag jätteförtjust, det är snyggt tecknat och historien är bra, men det finns en del extrema närbilder där jag tycker det är svårt att se vad det ska föreställa, liksom några personer som är så lika varandra att jag lätt blandar ihop dem.

Texten blir ibland också lite väl predikande och pratig med en del långa verssjok som Guy Fawkes-odet och musiktexter och när textningen är lite svårläst så blir det jobbigt. Jag är inte säker på att det egentligen är så mycket mer snack än i filmen, men där har man ju samtidigt annat som händer vilket gör det bättre. Sedan finns det dessutom några personer som pratar med dialekt/slang och är det då mycket prat så skummar jag gärna, för orka hålla på att dechiffrera precis allt. Så sammanfattningsvis tycker jag filmen är bättre och, framför allt, mer lättillgänglig.

Orka läsa slang...