lördag 28 februari 2015

The Rose Ransom: Spencer Baum

The Rose Ransom
Bild lånad från adlibris
The Rose Ransom av Spencer Baum är den tredje i serien Girl's Wearing Black. Flickorna som nämns i serienamnet är de som kommer svartklädda till balen i sista året på high school och därmed meddelar sin medverkan i tävlingen om att bli odödlig. Vinnaren blir vampyr, den som kommer sist blir den nya vampyrens första måltid. Nicky och Jill är medlemmar i motståndsrörelsen The Network som planerar att utnyttja tävlingen för att komma åt att oskadliggöra en av de mest inflytelserika vampyrerna.

*Spoilers från tidigare böcker kan förekomma* 
I tredje delen så har hela projektet gått käpprätt åt hel-e. Agenter är döda, motståndarna vet precis var Nicky befinner sig och har sett till att ingen kan komma i kontakt med henne. Jill tänker fly, hon ska bara... men bara drar ut på tiden och sedan hittar hon en ny bundsförvant som lockar henne till nya livsfarliga uppdrag.

Omdöme: Snabb läsning och för det mesta spännande. Det är intressant att läsa både från Nickys och Jills perspektiv, vilket inte alltid är självklart. Vissa kapitel får vi även se ur vampyrers p.o.v. och jag gillar det :) Vampyrerna i det här världsbygget är extremt inflytelserika, så till den grad att alla vet att de har slavar som arbetar och blir mat åt dem, men eftersom de är farmuppfödda så är det få som bryr sig, det är ju ingen de känner. Reagerar ibland på hur mycket inflytande vampyrerna har, det blir lite väl lätt när de tar ögonkontakt med någon och sedan kan styra dem i princip hur de vill, oavsett tid och avstånd.

Det som drar ner tempot periodvis är när datorer hackas och det ska förklaras vad som görs. Har läst hela boken och har ändå ingen aning om hur det fungerar, och det gör mig ingenting! Jag läser inte de här böckerna för att lära mig hur man bryter sig in i hårddiskar och knäcker koder. Kan även tycka att tråden med Annika och Shannon är ganska ointressant. Personerna i sig är ju inga man fått lära känna och då blir läsningen om dem ganska överflödig. Tråden om Jills mamma är å andra sidan riktigt bra. Visar sig att hon kommer från en av slavfarmarna :)

fredag 27 februari 2015

Bloggsjerka: Det som började så bra...

jerka11
I helgens jerka undrar Annika om vi har blivit besvikna på någon serie som börjat så bra, men som sedan tappat i senare delar. Och jo, det är klart att det har hänt. En av dem är Robin Hobbs Farseer-trilogi där jag var helt såld under första boken Assassin's Apprentice (Mördarens lärling) som handlar om en liten oäkting som aldrig ens fått ett namn och som sedan lämnas till pappans hov och uppfostras till kungens egen lönnmördare. Så mycket ensamhet, jag led när jag läste. I del två och tre så hamnade serien i fantasyfällan av oändliga resor...

En annan serie som jag älskade i början var City of Bones (Stad av skuggor), framför allt Jaces karaktär och hans kaxiga, sarkastiska humor. Det var inget kul när hans självförakt tog över och han bara ältade hur han inte var något bra, och hur idén om arvssynd åt honom (så empatisk är jag...).

Åke Edwardssons serie om Eric Winter lade jag ner efter att sjunde boken, Segel av sten, varit så oändligt seg. Elizabeth George deckare om Barbara Havers och Thomas Lynley mötte samma öde, jag tror det var i boken När ingen ser. Så lång, men så lite som hände... Jag skulle kunna nämna fler serier, men nöjer mig här.

torsdag 26 februari 2015

Kurt i Kurtby: Erland Loe

Kurt i Kurtby
Bild lånad från adlibris
Kurt i Kurtby av Erland Loe marknadsförs för 6 till 9-åringar och vi köpte in ett ex till skolan eftersom andra Kurtböcker vi läst varit roliga och uppskattade. När den anlände så var den större och mörkare än resten av böckerna så jag fick för mig att läsa den och blev ganska konfunderad.

Den börjar som en vanlig Kurt-bok där familjen planerar en semesterresa. På vägen dit hamnar de i en liten frälst håla där pastorn har arresterats och Kristi brud letar efter en ny pastor som gör och säger det som hon tycker. Känns det här igen? Knutby någon? Ett ganska knepigt ämne för en barnbok där jag tror att det som är menat att vara sarkastiskt och roligt inte är det, inte för mig som vuxen och jag har ännu svårare att se att lågstadieelever skulle tycka att det är kul även om ett av straffen som hotas med är att få smäll på snoppen. Bitvis är det ganska svart när Kristi brud hotar familjen till livet. Mamman Anne-Lise börjar fundera på att lämna Kurt till sitt öde och sekten gör sitt bästa för att förtrycka alla självständiga tankar.

Svart och trist och svårbegriplig för åldersgruppen tror jag. Men jag inser att jag kanske har totalt fel. Knutbymordet är några år gammalt och inget som mina elever vet om, så deras läsupplevelse skulle inte färgas av det. Så... den kanske funkar för dem? Jag har ingen aning. Ännu så länge har inte någon av eleverna plockat upp den.

onsdag 25 februari 2015

No Humans Involved: Kelley Armstrong

No Humans Involved
Bild lånad från adlibris
No Humans Involved av Kelley Armstrong är del sju i serien Women of the Otherworld och den här gången är det en nekromancer, Jamie, som är huvudkaraktär. Hon är i Los Angeles för att spela in en tv-serie som hon hoppas ska bli hennes stora publika genombrott. Dessvärre räcker det inte att navigera bland egocentriska tv-personligheter, det spökar även på inspelningsplatsen. Normalt inget problem för Jamie, hon har varit med förr, men den här gången så nyps och knuffar spökena henne utan att kunna uttrycka vad de vill henne. När hon tillsammans med valda medlemmar ut den övernaturliga befolkningen, både sådana vi träffat förut och helt nya karaktärer, börjar undersöka hur det kan ha blivit så leder tecknen mot mörk magi, kanske t.o.m. utförd av vanliga människor.

Omdöme: Gillar den här, Armstrong har som vanligt fått ihop en rolig och spännande historia. Världen hon bygger, med alla sina övernaturliga element och karaktärer hänger ihop på ett väldigt bra sätt. Bästa avsnittet i boken var för mig när Jamie träffar Tee, en oroväckande bild av sin framtid?

Jamie träffar återigen på Jeremy, varulvarnas alfa, som hon varit förälskad i under flera år och nu äntligen börjar det hända saker trots att de båda två vet att de har förpliktelser som kommer att göra det svårt för dem. Men där kommer också det största av mina minus: Armstrongs huvudpersoner är starka och intelligenta kvinnor, men jag kan störa mig på att de allihop är så väldigt sexuellt självsäkra, känner inte igen mig alls i den biten, är väl det som stör... Mitt andra minus är inget riktigt minus, det är bara den lätta ångesten av att inse att jag nu har läst över hälften av serien och nu närmar mig slutet. Vill inte att det här tar slut!

tisdag 24 februari 2015

The Festival of the Moon: Spencer Baum

The Festival of the Moon: Girls Wearing Black, Book Two
Bild lånad från adlibris
The Festival of the Moon av Spencer Baum är del två i hans serie Girl's wearing Black (inlägget om del 1 finns här). Vi får följa Nickys och Jills kamp för att Nicky ska vinna tävlingen som får de odödliga att göra henne till en av dem (så att organisationen de jobbar för skall kunna döda den mest inflytelserika vampyren) och det är frustrerande läsning. De invecklade planerna störs av misstag som beror på svartsjuka över ett gammalt ex, av att en av dem blir dumpad, av drömmar från en barndom man inte kommer ihåg etc. och man lämnar spelplanen vidöppen för största rivalen.

Mycket av det de planerat håller på att gå käpprätt åt skogen, men samtidigt gör det boken bättre när det visar sig att 18-åriga agenter inte är lika kompetenta som James Bond för det var jag lite orolig över i första boken. När det visar sig att organisationen de jobbar för inte heller den är superproffsig får jag lite ont i magen.

Det mesta händer i "realtid" till skillnad från den första boken och det gör att det blir ett bättre flyt. Boken är full med stora avslöjanden som är av den överraskande sorten och de gör att jag måste läsa vidare, för jag måste ju få veta vad som ska hända. Jag gillar personteckningarna i boken nu när både Jill och Nicky blir lite verkligare, men det finns fler personer som fångar intresset även om de flesta är ganska osympatiska: svage Art som inte har något att sätta emot pappan hur gärna han än vill, den genuint vidriga Kim och, allra bäst, bitarna vi får se från vampyren Melissa (men stör mig lite på att det är så otroligt lätt för vampyrer att ta kontroll över människor).

måndag 23 februari 2015

Tematrio: Död och död

I veckans tematrio handlar det om liv och död i titlar. För mig blev det bara död, hittade en vampyrtrio :)
  1. Dead until Dark av Charlaine Harris: tillsammans med övriga tolv böcker i serien som alla har något med "dead" i titeln. Böckerna som ligger till grund för serien True Blood och handlar om den telepatiska servitrisen Sookie som träffar sitt livs första vampyr. Det som jag tycker bäst om med serien (förutom Eric) är skildringarna av motsättningar mellan vampyrer, människor (en del av dem som konservativt religiösa), och i senare böcker, hamnskiftare.
  2. De odödligas regler av Julie Kagawa: i en framtid där ett virus nästan slagit ut människorna och de som överlevt bor i städer under "vampyrbeskydd" bor Allie som skyller sin mammas död på dem. Så blir hon dödligt sårad och får erbjudandet att bli en av dem. Hon tackar ja, men lovar sig själv att aldrig bli som dem. Gillar att man får följa en "nyfödd" vampyr och hur hon handskas med förändringarna.
  3. The Dead Girl's Dance av Rachel Caine: andra delen om Claire som flyttat till Morganville, en stad som styrs av vampyrer. Inte den bästa vampyrserien, men lättsam avkoppling om inte annat. Händelsespäckad bok med trevliga, om än inte helt trovärdiga, huvudkaraktärer.

Derek: säsong 1

Bild lånad från Ricky Gervais sida
Såg första säsongen av Ricki Gervais serie Derek på box på en kväll, det var några trevliga timmar. Den utspelar sig på ett äldreboende och man får följa vardagen där, med nedläggningshot, dödsfall och samhällstjänst. Gervais spelar titelrollen, Derek, som är en genomsnäll och djurälskande, men inte alltför intelligent man som arbetar där. Det är en nedtonad roll för att vara Gervais, alla grövre repliker lämnas till sexfixerade kompisen Kev (David Earl) som hänger på boendet. Det blir ofta lite väl mycket när Kev är med, hade man tonat ner det till hälften hade jag trott mer på karaktären. Karl Pilkington är vaktmästaren Dougie och det är han och och föreståndaren Hannah (Kerry Godliman) som gör serien för mig. De har hjärta och ett allvar i replikerna som jag tycker om. Sedan har Karl sin beskärda del av klockrena iakttagelser också, som man är van vid från An Idiot Abroad, hur kan man inte älska det?

Den här började jag titta på efter inrådan från svågern som satt och grät sig igenom serien, men han är mer lättrörd, jag krackelerade inte förrän i sjätte och sista programmet. Jag tyckte om den här, men är inte säker på att jag kommer att se andra säsongen, det blir tydligen mer plats för Kev där, och han är den jag har svårast för. Skulle inte ha något emot att Gervais tog steget ut och blev ännu allvarligare, han har talang för det.

söndag 22 februari 2015

Smakebit på søndag: Barnbruden

Barnbruden (pocket)
Bild lånad från bokus
Det blev en lång sovmorgon idag, ljuvligt. Innan jag tar mig ut i halvsolen och våren, för det är officiellt vår på västkusten nu :) så får det bli en smakbit ur Barnbruden av Anna Laestadius Larsson som jag började på igår. Den handlar om hovlivet under Gustav den III och man får följa hertig Karls fru, Hedvig Elisabeth Charlotta, den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia, henne väninna Sophie von Fersen och pottungen som håller Charlotta sällskap om nätterna. I smakbiten är det Sophie som tänker tillbaka på sin barndom:

Straff var vanligt. Själv hade hon föredragit de kroppsliga. Ett rapp med ridspöet var inte så farligt. Det hon hade svårast att stå ut med var skulden. Den ständiga känslan av att vara otillräcklig. Att inte duga.
     Hon mindes ett samtal med sin mor från när hon var liten. Vad som föranledde det kom hon inte längre ihåg, bara att hennes mor som vanligt varit missnöjd med henne av någon anledning.
     "Ligger jag er till last, mor?" hade hon bedrövat frågat.
     "Utan tvekan. Som den flicka ni är."
     "Men en flicka är väl också en människa?"
     "En flicka är någon som med tiden kan bli en människa."
     "Vad är jag då nu?"
     "Vet ni inte det, då har ni lyssnat dåligt till vad jag försökt lära er. En flicka är en svag varelse som ligger andra till last. Okunnig, besvärlig, utan karaktär..."

Tur att tiderna förändras.
Fler smakbitar finns hos Mari där man är välkommen att bidra med egna smakbitar. Önskar er en trevlig söndag :)

Inlägget jag skrev efter att ha läst ut boken finns här.

lördag 21 februari 2015

In the Forests of the Night: Amelia Atwater-Rhodes

In the Forests of the Night
Bild lånad från adlibris
In the Forests of the Night av Amelia Atwater-Rhodes handlar om Rachel som är 17 år när hon blir gjord till vampyr i början på 1700-talet. Berättelsen växlar mellan hur hennes liv var före och strax efter förvandlingen och hennes nutida liv. vampyrlivet är i början en kamp för att inte svika sin moraliska kompass, för att senare acceptera vad man är och att man har mer gemensamt med rovdjur än människor. Rachel har en pågående kamp mot en vampyr som var där när hon omvändes, en som dödade hennes älskade bror i processen och hon har fortfarande inte släppt tankarna på hämnd.

OmdömeIn the Forests of the Night är Atwater-Rhodes debutroman, den publicerades när hon var 14 år gammal. Som om det inte vore nog imponerande att ha skrivit en bok vid den åldern så är den dessutom bra. Boken är skriven ur första person och jag gillar språket som Atwater-Rhodes har gett sin vampyr, det är inte svårt att tänka sig att det tillhör en 300 år gammal vampyr, med sitt lite stela och ganska känslolösa uttryck. Jag tycker också att den här varianten av vampyrmyten fungerar, som t.ex. att det är farligt att visa sig svag för då blir man lätt byte för de andra av ens slag, men att motviljan mot vitlök mest har att göra med ett starkare doftsinne.

fredag 20 februari 2015

To the Nines: Janet Evanovich

TO THE NINES
Bild lånad från adlibris
To the Nines (pocket)
Bild lånad från bokus
To the Nines av Janet Evanovich är den nionde i serien om bounty huntern Stephanie Plum. Det är återigen en charmig bok där man vet vad man får: många roliga överdrivna karaktärer (en ny klient, Mrs Apusenja, blir lite väl mycket till och med för mig), lite spänning och en del sexuell ambivalens och ibland är det precis vad jag behöver :) Nytt i den här boken är att Stephanie förföljs av någon och det är inte självklart att det hänger ihop med hennes arbete.

Ranger blir allt tydligare min favorit när jag läser och jag gillar hur Stephanie vågar retas med honom i boken, hon har varit lite väl vördnadsfull innan. Men hur man kan ge en kvinna som är förföljd och livrädd en livvakt utan att presentera honom först är mer än jag kan förstå, kan ju bara gå illa när hon upptäcker honom...

torsdag 19 februari 2015

Is it Just Me? Miranda Hart

Is It Just Me?
Bild lånad från adlibris
Is it Just Me? av Miranda Hart var inte som jag väntade mig, tror att det är en av anledningarna till att jag inte tyckte om den. Jag hade väntat mig en rakare historia från hennes liv, med roliga anekdoter lite här och var. Jag fick anekdoterna som handlade om att vara awkward och klumpig, men också en slags positiv självhjälpstext som i stort handlar om att man ska vara nöjd med den man är. Det fanns även händelser från hennes liv, men när delen om arbetslivet blir en lista på varför kontorsmaterial är bra och en lista på vad man kan göra i förrådet så känns det mest bara suck. Teknologikapitlet där hon skulle förklara sms och emejl för sitt yngre jag kändes totalt onödigt.

Jag hade också svårt för hur boken var skriven, det kändes som ett så krampaktigt försök att vara rolig precis hela tiden, med direkt tilltal till My Dear Reader Chum och glada tillrop att jag läst tre meningar, ett stycke, tre kapitel och så vidare. Där fanns också dialoger med Mirandas 18-åriga jag och med hennes hund. Ogillade det så mycket! Läste en recension där man tyckte att dialogerna med 18-åringen var "rörande", så man kan tydligen se olika på det. Så 18-åringen gnällde över att Miranda inte var så cool som hon hade planerat att bli, och Miranda försvarade sig med att hon trivdes ändå. Hade jag varit yngre och osäkrare på mig själv hade det här kanske slagit an en sträng, men eftersom jag redan försonats med de flesta av mina egenheter så blev det mest bara tröttsamt.

onsdag 18 februari 2015

Veep: säsong 1

Veep - Säsong 1 (2 disc) (DVD)
Bild lånad från cdon
Veep handlar om en vicepresident i Usa, spelad av Julia Louis-Dreyfus, som gör sitt bästa för att spela spelet och få inflytande. Det är inte helt lätt, hennes schema och frågorna hon arbetar med kan hela tiden ändras av vardagens alla stötestenar och av presidenten om han tycker att det finns någon annan fråga som behöver all mediafokus för tillfället. Det blir en ganska kritisk bild av systemet man får se, med kohandling, brutna löften, mediadrev och kampanjer som mer är till för att säkra väljare än för att man verkligen tror på dem.

Serien är benämnd som komedi, men det är inte direkt en skrattar högt-serie för mig. Den roar ibland och det finns många one-liners som är kul, men de flesta karaktärerna är av den udda och endimensionella typen. Trots det så är den mindre fånig än många andra sit-coms. Jag köpte Veep på dvdbox efter att ha läst en del bra saker om den och jag tyckte den var okej, men jag blev inte såld. Skulle behövt bättre, mer komplexa personporträtt för det tror jag.

tisdag 17 februari 2015

Tematrio: Helt sjukt

I veckans tematrio har vi fått uppdraget att tipsa om böcker där sjukdomar eller sjukhus på något sätt spelar en roll.  Här kommer en trio som jag tycker är väldigt läsvärd.

  1. Tell the Wolves I'm Home (Låt vargarna komma) av Carol Rifka Brunt - om 14-årige June och hennes förhållande till sin älskade aidssjuke morbror och mannen som kanske dödade honom. Också om syskonskap i olika former.
  2. A Monster Calls (Sju minuter över midnatt) av Patrick Ness - om 13-årige Connor som lever med sin svårt cancersjuka mamma. Han försöker att ordna allt för henne och har inte någon att vända sig till. Om nätterna får han besök av ett monster och sluter ett avtal.
  3. Drottningoffret av Hanne-Vibeke Holst - Elizabeth arbetar för att bli Danmarks första kvinnliga statsminister, men med sin stadigt förvärrade alzheimer så är det en kamp mot klockan och mot upptäckt.

måndag 16 februari 2015

The Evolution of Mara Dyer: Michelle Hodkin

The Evolution of Mara Dyer
Bild lånad från adlibris
The Evolution of Mara Dyer av Michelle Hodkin är del två om Mara Dyer. Eftersom hon är övertygad om att hon sett sin döde pojkvän livs levande är de flesta andra övertygade om att det verkligen har brustit för henne och att hon behöver professionell hjälp, kanske till och med sluten sådan. Det är det sista Mara själv vill, hon vill undersöka vad som egentligen pågår med henne, så när nya konstiga saker inträffar tycker hon det är bäst att hålla tyst om dem för att inte bli ivägskickad. Det är bara nye pojkvännen, Noah, som reservationslöst står på hennes sida.

Omdöme: Det är en trevlig bok, mycket händer och man vet inte alltid vad som är sant. Ungdomarna i är härligt sarkastiska, om än lite för snabbkäftade för att vara trovärdiga, men man har kul när man läser. Vad jag verkligen gillar är hur man får läsa Maras tankar när hon försöker hålla god min när folk pratar, vem har inte gjort det?
"Well! Mr Robins said, clapping his hands together. "Now that that's settled, I've set you up for a tour with Phoebe Reynard, another student at Horizons. Yes," he said, nodding meaningfully, "everyone is a student here. A student of life."
     Oh, God.
 Det finns försök till olidlig spänning också, som en otäck docka som verkar leva sitt eget liv, men det bres på lite väl mycket. Dessutom finns avsnitt där man får uppleva saker som Maras mormor var med om, och vissa paralleller kan dras.

Det största problemet för mig är Noah, han är drömpojken över alla andra, och det blir alldeles för bra. Han är snygg, intelligent och sexig. Han är den som stöttar i vått och torrt. Han följer alla hennes infall, oavsett hur ologiska de verkar och han är dessutom tillräckligt rik för att kunna göra det med stil. Han säger saker som jag föreställer mig att hjälten i en Harlequinroman skulle bli grön av avund över, som:
"The part where I tell you that I want to feel the softness of your curls at the nape of your neck? To know what your hipbone would feel like against my mouth?" he murmurmed against my skin. "To memorize the slope of your navel and the arch of your neck and the swell of your -" 
Vilken sjuttonåring säger sådana saker? Eller är det mer troligt att förälskade tonåringar faktiskt gör det än män i deras bästa år? Kanske.

Så om man sammanfattar: roligt skriven med bra tempo och en del mysterier, men inte helt trovärdig.

söndag 15 februari 2015

Smakebit på søndag: The Slow Regard of Silent Things

The Slow Regard of Silent Things (inbunden)
Bild lånad från bokus
Har haft en härlig vecka med sportlov, vilket betyder att jag mest suttit och läst. Jag har också tittat på tre dvd-boxar, de första säsongerna av House of Cards, Derek och Veep, och kan särskilt varmt rekommendera den förstnämnda :)

Idag kommer smakbiten från The Slow Regard of Silent Tings av Patrick Rothfuss och det är en personstudie av Auri, som är en av karaktärerna i hans påbörjade trilogi The Name of the Wind. Auri är en ung kvinna som bor i the Underthing, tunnlarna under universitetsstaden, och hon lever så som man bör leva. En hel del av hur man bör leva går ut på att låta saker få vara och göra det de vill för i hennes värld är de personligheter. I utdraget har hon just upptäckt ett nytt rum i bland tunnlarna:

     There was a landing halfway up where the stairway turned back upon itself. There was a door, but it was terribly bashful, so Auri politely pretended not to see it. She made her careful way up the second flight of steps and found half of them were also loose or prone to tipping.
     Then she went back down the stairs, making sure she'd found all the shifting stones. She hadn't. It was terribly exciting. The place was tricky as a drunken tinker and a little sly. It had a temper too. It would be hard to find a place less like a garden path.

Det är en rar bok där nästan ingenting händer, utan att det gör något :) Ha en trevlig söndag!

lördag 14 februari 2015

Meteorer: Horace Engdahl

Meteorer (pocket)
Bild lånad från bokus
Meteorer av Horace Engdahl är en udda liten bok, fylld med fragment. Det är betraktelser om bland annat drömmar, konst och litteratur, men också mycket annat. En del av fragmenten stannar vid ett par rader, de längre får ibland sprida ut sig över några sidor som t.ex. funderingarna över fiendeskap.

Omdöme: Det här är en sådan bok där man kan välja vilket tempo man har när man läser. Den kan gå ruggigt fort för det är inte många sidor och det finns luft mellan ämnena, men man kan också låta det ta tid och fundera på det som faktiskt står. Jag kör en mellanvariant och funderar på det som fastnar ögonblickligt, det som sticker ut och intresserar mer än annat, det andra läser jag ganska fort. Med tanke på hur vitt skilda ämnen som behandlas så tänker jag att det är svårt att vara intresserad av allt. Fem av mina korta favoriter kommer här:

En kverulant är egentligen missnöjd med något annat än det han klagar över, något som emellertid är för pinsamt att nämna. Det är denna falskhet, och inte själva gnället, som gör typen outhärdlig.

fredag 13 februari 2015

House of Cards: säsong 1

House of Cards - Säsong 1 (4 disc) (DVD)
Bild lånad från cdon
Så köpte House of Cards första säsong på box och ett halvt program in så satt jag med världens största grin över ansiktet, lycklig över att ha hittat en så bra serie. Andra kvällen är jag lite ledsnare, nu har jag inga avsnitt kvar - för vilken otroligt bra tv! Det händer mycket och det är många personer inblandade så man gör bäst i att inte låta sig distraheras av annat under tiden, vilket jag tycker är bra.

Det hela handlar om maktspelet i Usas kongress. Det är övertalningsförsök, utpressning, mutor och falskspel över hela linjen och i centrum för det finns Francis. När serien börjar får han veta att han snuvats på posten Secretary of State som han trodde att han hade som i en liten ask efter allt jobb han gjort för presidenten inför valet. Han blir inte glad och går in för att "rätta till" det som felats och det är en mästare i arbete man får se. 

Francis spelas av den underbara Kevin Spacey och det är ett porträtt av en lågmäld, men livsfarligt beräknande man vi får se dessutom med sydstatsdialekt. Älskart! Lite då och då vänder sig Francis direkt till kameran och berättar om varför han gör något eller vad han räknar med att den andre ska göra nu och jag tycker det är ett roligt grepp. 

Hans fru Claire (Robin Wright) är chef för en välgörenhetsorganisation och är lika kallhamrad hon, vilket hon döljer bakom bekymrade utspel och stora leenden. Makarna är samspelade och bryr sig om varandra även om bägge finner förströelser vid sidan av. Skådespelarinsatserna överlag är riktigt bra, man tror på de gamla gubbarna som vill hålla sig kvar bland maktspelarna, de hungriga medelsålders som försöker ta sig dit och journalisterna som gör vad som helst för att vara först med en story. 

torsdag 12 februari 2015

Broken: Kelley Armstrong

Broken
Bild lånad från adlibris
Broken är sjätte delen i Kelley Armstrongs serie Women of the Otherworld och Elena är (äntligen) tillbaka som huvudperson omkring fem år efter händelserna i Stolen. Hon är gravid och ganska ängslig, vilket inte förvånar med tanke på att det inte finns några källor om kvinnliga varulvar som fött barn innan och att blodiga mardrömmar återkommer. Frågorna är många: kan hon ta vargform utan att det skadar fostret, är det normalt att magen växer så fort, varför känner hon inte fostret sparka? Elena är inte den enda som är orolig, både hennes partner och hennes flockledare försöker skydda henne från allt som kan tänkas vara det minsta farligt eller ansträngande (som att bära ut trädgårdsmöbler) och en bit in i graviditeten är hon nära att bli skogstokig av den påtvingade omsorgen.

*Ett stycke spoilers framöver*
Då kommer ett erbjudande som verkar lite spännande, men på ett fullkomligt säkert sätt - att stjäla ett brev som skrevs av Jack the Ripper. Stölden går bra, men sen kommer problemen. En portal har öppnats i samband med stölden och ett par mordiska zombies från ett viktorianskt England kommer igenom, tillsammans med några vanliga sjukdomar från samma period. Istället för att lämna staden till sitt öde stannar Elena och flocken kvar för att försöka reda upp vad de ställt till med, men det är lättare sagt än gjort.

Omdöme: Slukade boken på två dar, gillar (som alltid) Armstrongs kombination av relationer, humor, spänning och erotik. Hennes världsbygge i Otherworld-serien är strålande, det finns många olika typer av övernaturliga varelser och hur de fungerar och samverkar (eller inte) är så himla snyggt gjort.

Gillar hur graviditeten påverkar hur de agerar, allt mer ju längre in i graviditeten hon kommer. Att uppdragen inte alltid lyckas är skönt, det gör läsningen desto mer spännande :) De nya karaktärerna i boken är intressanta, gillar Zoe och Tee som båda blir egna personligheter. Favoritavsnittet i boken måste vara när de har ett litet girl-power ögonblick med spoilerden kvinnliga zombien. Strålande! Enda minuset som jag kan se så här en timme efter avslutad läsning är de lite väl grafiska hångelscenerna. Jag fattar, de har djurisk (he he...) sexdrift, men jag behöver inte veta detaljerna.

Hittade ett par scener på Armstrongs hemsida som ströks i den färdiga boken. De gör inte så mycket för berättelsen, men åtminstone den första är ganska rolig.

onsdag 11 februari 2015

Astronauten som inte fick landa: Bea Uusma

Astronauten som inte fick landa : om Michael Collins, Apollo 11 och 9 kilo checklistor
Bild lånad från adlibris
Astronauten som inte fick landa: om Michael Collins, Apollo 11 och 9 kilo checklistor är den något mastiga titeln på Bea Uusmas bok om den första månlandningen och Michael Collins, astronauten som åkte hela vägen dit, men som istället för att landa fick åka 42 varv ensam runt månen medan han väntade på att Niel och Buzz skulle bli klara att återvända till rymdkapseln.

Boken innehåller ett flöde av olika fakta om allt ifrån maten och rymdraketen Saturn 5 till vilka hobbies de tre astronauterna hade. Den går också in på hur oerhört stor den här händelsen var när den begav sig. Det är fascinerande läsning på samma sätt som Uusmas vuxenbok Expeditionen och det är lätt att leva sig in i historien. Vissa saker får det att rysa till, framför allt när det handlar om timmarna Michael var ensam, som hur Michael hittar en ny färg på månens baksida: det är så svart där att svart inte räcker för att beskriva det, eller att det är så tyst att han inte bara hör sina hjärtslag utan även ljudet när han blinkar och musklerna som knakar.

Omdöme: Läste den här som högläsningsbok för klassen, tvåor, och vi tyckte den var superintressant, mest sexor (högsta) och några femmor i betyg. Det är inte en bok man läser snabbt, det blir många diskussioner och funderingar och det finns en del bilder man vill detaljgranska innan man fortsätter till nästa sida, som hur raketen var uppbyggd inuti och de fantastiska bilderna på månen med jordklotet i bakgrunden. Rekommenderas!

tisdag 10 februari 2015

A Series of Unfortunate Events: The Bad Beginning

The Bad Beginning
Bild lånad från adlibris
The Bad Beginning av Lemony Snicket är första delen om syskonen Baudelaires tragiska liv. De mister sina föräldrar tidigt i boken och får sedan oönskat bo ett tag hos advokaten innan de flyttas till en elak släkting de aldrig har mött tidigare, men som är mycket intresserad av att lägga vantarna på deras arv.

Omdöme: Det är tragiska händelser som syskonen råkar ut för, och mitt största problem med boken är att jag inte berörs alls. Det är en serie av händelser som beskrivs, men lite lätt utifrån, och jag känner inte med barnen och jag tycker inte heller att jag lär känna dem. Än värre är det med karaktärerna runt omkring som blir rena karikatyrer.

Boken förde tankarna till Tvillingarna Thorntwaites testamente när jag läste, är skriven på samma lite torra språk samtidigt som intrigen är ganska invecklad och överdriven, men jag tyckte sämre om The Bad Beginning. Författaren vänder sig ofta till läsaren med ett direkt tilltal och bedyrar att "det här kommer inte att sluta lyckligt, vilket jag (författaren) redan har berättat för dig", och jag tycker det är sällan som det greppet lyckas.

Mustaschenkät

Blev taggad av Helen på Midnatts tankar att göra den här mustaschenkäten, och när hon skrev det till mig började jag fundera på vilka av mina favoritkaraktärer som skulle passa bra i mustasch (check för Eric Northman, svårt att tänka sig på Ranger), men det visade sig vara en helt annan typ av frågor :)

Four names that people call me: har inte mycket till smeknamn, så:
  1. fröken
  2. professorn (familjesmeknamnet när jag var barn)
Four jobs I have had innan jag blev lärare:
  1. städerska
  2. kassabiträde
  3. köksa
  4. vårdbiträde
Four movies I would/have watched more than once:
  1. A Room with a View
  2. Bourne-trilogin
  3. Kids
  4. Jag har älskat dig så länge
Four books I would recommend:
  1. Tjänarinnans berättelse - Margaret Atwood
  2. Morgon i Jenin - Susan Abulhawa
  3. The Girl who Loved Tom Gordon - Stephen King
  4. Winter's Bone - Daniel Woodrell
Four places I have lived: (som mest har platserna jag bott ett avstånd på knappt 3 mil. Hemmakatt...)
  1. Nol
  2. Surte
  3. Swedenborgsplatsen, Hisingen
  4. Slätta Damm, Hisingen (nuvarande bostad)
Four places I have been (kan rekommendera länderna nedan):
  1. Tanzania
  2. Kina
  3. Equador
  4. Swaziland
Four places I´d rather be right now:
  1. De fyra länderna ovan
  2. Någonstans där det är varmt och soligt, helst någonstans jag inte varit tidigare
  3. Antarktis (är önskeresemålet)
  4. Harry Potter-världen i London
Four of my favourite foods:
  1. smörstekta, frasiga pannkakor
  2. grillat, nästan allt funkar
  3. kallrökt lax med tillbehör
  4. fläskfilé, grönpepparsås och hasselbackpotatis
Four TV-shows that I watch:
  1. Game of Thrones
  2. Homeland
  3. Mitt så kallade liv (gammal tonårsfavorit)
  4. The Wire
Four things I am looking forward this year:
  1. spa nästa helg
  2. våren, min favoritårstid
  3. Rysslandsresan i sommar
  4. alla andra bra, men oplanerade, saker som kommer att hända (är optimist)
Four things I am always saying:
  1. Jag har läst en bok där...
  2. Amen va faan (och andra valda svordomar, det kan bli en del)
  3. Askrghrwofekx (på jobbet när jag redan är frustrerad och någon avbryter mig)
  4. E la bra (hur jag mår för det allra mesta)
Four people I tag:
  1. C.R.M Nilsson
  2. Tant Augustas tekopp
  3. Bokhyllan
  4. Pocketblogg
Svara om ni vill och är det andra som känner sig manade så välkomna att göra taggen! 

måndag 9 februari 2015

Tematrio: Det var då

I veckans tematrio ska vi tipsa om historiska böcker. Det var en av mina favoritgenrer när jag var yngre, men det har inte blivit så mycket de sista åren. Lite synd, för det finns väldigt många intressanta historier (höhö...), men de går ganska illa ihop med mitt sug efter varulvar och annat övernaturligt :)
  1. Ninas resa: en överlevnadsberättelse av Lena Einhorn. Om Lenas mormor som tillbringade en stor del av andra världskriget i Warzsawas ghetto. Den bok som gjort den tiden allra mest levande för mig.
  2. Innocent Traitor av Alison Weir. En mycket intressant skildring av Jane Greys liv och hennes nio dagar som drottning. En skönlitterär berättelse skriven av en författare som skrivit många faktaböcker om Tudortiden vilket gör att den känns trovärdig.
  3. Kejsarinnan Orkidé av Anchee Min. Om fattiga Orkidé som lyckas bli utvald till en av kejsarens konkubiner, föder hans enda son och så småningom bestiger tronen när han dör. Man får läsa både om livet om fattig och som otroligt rik, vilket var intressant. Läste den här när jag kom hem efter en kinaresa och fått en del av historien på plats. Vidgade porträttet av "Kinas mest hatade kvinna" lite.

söndag 8 februari 2015

Utlottning på Bokgodis

Madde på Bokgodis lottar ut Järnprovet, första delen i trollkarlsserien Magesterium av Holly Black och Cassandra Clare. Klart intressant med de författarna och det ämnet, så jag är med :) Man har till onsdag på sig att anmäla sitt intresse.

Smakebit på søndag: Weirdo

Weirdo (pocket)
Bild lånad från bokus
En strålande solig dag i Göteborg :) Är på väg ut, men tänkte servera min smakbit först. Den kommer ur boken Weirdo av Cathi Unsworth och man får dels läsa från 1983 - där händelser inträffar som slutar med att en tonåring blir mördad av en annan, och dels från 2003 när mördaren suttit inspärrad i 20 år, men där man börjar fundera på om hon verkligen utförde mordet ensam på grund av nyligen upptäckta dna-bevis . En f.d. polis ska titta närmare på vad som egentligen hände. Mitt utdrag kommer från när en av föräldrarna tänker tillbaka på sin dotters barndom. Jag har bytt ut namnen mot bokstäver för att inte avslöja för mycket:

A succession of images flashed through her mind. The shiny rigid bodies of four little goldfish, lying on the carpet. A canary, feet in the air at the bottom of his cage, neck broken. A pair of terrapins with their heads wedged upside down between two rocks in their tank. Despite X's wide-eyed denials that she had anything to do with it, her attempts to shift the blame onto the cleaning lady each time, Y had never dared buy her daughter any animals again.

Hoppas ni har en riktigt härlig söndag :)

Här finns inlägget jag skrev när jag hade läst ut boken.

lördag 7 februari 2015

Pretty Girl-13: Liz Coley

Pretty Girl-13
Bild lånad från adlibris
Pretty Girl-13 av Liz Coley handlar om 13-åriga Angela som försvinner under en campingtripp i skogen. Tre år senare dyker hon upp hemma, omedveten om tiden som har gått. Hon förstår inte varför föräldrarna reagerar så starkt när de får se henne och hon har en kropp som hon inte känner igen när hon ser den i spegeln - längre, smalare, ärrad och med bröst, en kropp som skulle kunna tillhört en äldre syster. Angela, föräldrarna, polisen och en psykolog försöker pussla ihop ledtrådar som kan tala om vad hon varit med om.

Omdöme: Sträckläste den här :) Tyckte det var spännande att se bit fogas till bit, och även om jag ibland förstod ledtrådarna före Angie så var det lika spännande att se hur hon skulle reagera på de nya upptäckterna. En bok jag kan rekommendera varmt!

Tyckte om hela familjebiten, med mammans och pappans reaktioner som inte alltid var sådana man skulle vilja att de var, men mycket trovärdiga. Även farmoderns reaktion kändes, dessvärre, trovärdig. Jag gillade hur Angie fortfarande var tretton trots att åren hade gått. Ibland tyckte jag att hon var lite väl mogen, men med de upplevelserna i bagaget så var det kanske inte så konstigt.

Även relationerna med kompisarna kändes övertygande, det var inte bara att fortsätta där allt slutade senast, utan de hade gått vidare. Jag undrar lite hur Angie hade utvecklats om allt inte hade hänt, vilket läger skulle hon hamnat i? Jag kan störa mig lite på att författaren blandade in en ny pojkvän. Visst tycker jag att Angela är värd en, och visst tycker jag om pojken, men själva tråden kändes som att det blev lite för bra. Dessutom så förstod jag inte riktigt hur det hände, måste ha missat samtalen de haft. Och borde inte föräldrarna ha varit lite mer beskyddande vad gäller den biten? Kan också tycka att det blev lite väl mycket av sammanträffande med *spoiler* grannbarnet.

Ett citat från efter ett mindre lyckat hångel:
Angie was cold, exposed, her top pushed up around her neck, her body confused, throbbing, still stretching for something out of reach. "What?"
     He slapped the ceiling and hooted. "Angela Gracie, you are the best-kept secret. You may look like a domestic Chevy, but under the hood, you're a hot, fast Porche. What an awesome ride."
     Perhaps he thought that was a compliment? Angie didn't know what to say.

En smakbit från början av boken finns här.

fredag 6 februari 2015

Don't Let Go: Michelle Gagnon

Don't Let Go
Bild lånad från adlibris
Don't Let Go av Michelle Gagnon är den tredje och avslutande delen i Project Persefone där hemlösa ungdomar kidnappas och försvinner i en strömvirvel av medicinska experiment. Huvudpersonerna Noa och Peter har lyckats komma över en stor del av företagets dokumentation, men jagas oförtröttligt och har ingen chans att slå sig ner för att knäcka lösenordet. Noas hälsotillstånd blir också allt sämre som en följd av operationen som gjordes på henne i första boken. I ett sjukhus i en annan del av landet finns Peters ex Amanada, som tacklar av allt mer i sjukdomen som experimenten försöker hitta ett bot på.

Omdöme:  Jag tycker att boken som helhet är lite sämre än de första delarna, lite långsammare och det blir lite väl mycket datorförklaringar. Retade mig speciellt på när de träffade en annan hacker och Peter tänker att det är skönt att kunna prata utan att förklara vad t.ex. VAN betyder och sedan förklaras det för läsarna likt förbannat... Känner att jag inte behöver veta hur allt fungerar för att kunna njuta av berättelsen. Tycker trots det att det är en bra bok när den väl tar fart och speciellt upplösningen med sina avslöjanden är riktigt bra.

torsdag 5 februari 2015

The Poison Tree: Erin Kelly

The Poison Tree
Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska
The Poison Tree (Grenar av gift) av Erin Kelly handlar om Karen, en begåvad språkstudent som av sina föräldrar ibland kallas medelålders för att hon lever så ordnat. Under en av terminens sista dagar träffar hon Biba, en aspirerande skådespelerska, och blir som besatt. Hon dras till Bibas bohemiska livsstil, förtrollas av hennes sätt och vill desperat bli hennes förtrogna. Det dröjer inte länge förrän hon flyttar in i Bibas och brodern Rex ganska förfallna hus. Texten är fylld med blinkningar till att ett mord ska hända och glimtar från tio år senare när Karen och dottern Alice hämtar Rex från fängelset.

Omdöme: Får Den hemliga historien-vibbar av den här boken, med Karen som vill vara en del av en grupp som hon fascineras av och av hur berättelsen fylls med olycksbådande vinkningar. Det är ett språk som är genomarbetat, men det händer inte jättemycket. Jag tycker att det är ganska segt, känns snarare som strax under 500 sidor än de 350 det verkligen är och det är inget bra betyg från mig. Jag tror att den här sega känslan till viss del beror på ovana hos mig, har haft en period med många händelsedrivna böcker. Det finns en del twister i boken som jag antar ska skaka om läsaren, men jag kan tycka att de antyds lite väl grovt, så när de äntligen avslöjas i texten har jag redan räknat ut vad som ska avslöjas.

Karaktärerna i boken är väl beskrivna, men jag har väldigt svårt att tycka om dem. Biba är enormt självisk och självupptagen vilket bara blir mer uppenbart ju längre man läser och Karen är inte en person som jag egentligen tycker om med sitt lite voyeuristiska och handfallna sätt där saker mest händer henne. Jag kan också tycka att personerna runt omkring händelsernas mitt är ganska schablonartade, men det kanske också beror på att de är så långt ut i periferin.

Ett återkommande tema är föräldrakärlek, den visas i flera olika modeller, men det är väl bara Karens föräldrar som jag tycker lyckas. I de fyra sista meningarna i boken sjunker Karens föräldraskap genom golvet för mig...

onsdag 4 februari 2015

Vårenkät

Blev taggad av Helen på Midnatts tankar att göra en vårenkät :) Kul, men jag märker när jag läser frågorna att jag inte följer bokutgivningen med någon större uppmärksamhet. För mig fungerar det mer så att rätt som det är så finns det en bok jag är sugen på. Ett mirakel! :) Det är väl bara när det är en del i en påbörjad serie som jag faktiskt väntar och längtar. 

1. Vilket vårtecken längtar du mest efter?
Längtar efter dem alla: vårblommorna, takdropp från smältande is, fågelsång, ljusare dagar och borstbilarna som tar bort grus och sand :) 

2. Ett annat säkert vårtecken är när bokrean startar i slutet av februari. Har du någon särskild bok som du hoppas ska finnas till fyndpris på årets rea?
Kom iväg några veckor efter starten förra året och då hade Jan Stenmarks seriebok försvunnit sedan länge, men håller tummarna för att den kommer i repris.

3. Våren bjuder också på många nya böcker. Är det någon/några som du längtar extra mycket efter?
Det finns några påbörjade serier där jag längtar efter uppföljaren, som Mantels Wolf Hall-trea, Rothfuss Name of the Wind-trea och Armstrongs Omens-trea, men om de kommer i vår eller senare har jag ingen koll på.

4. Finns det någon författare du önskar (men inte vet om det är aktuellt) ska komma med en ny bok/ uppföljare i vår eller senare under året?
George R.R. Martins Winds of Winter! Blir ju darrig bara jag tänker på det...

5. Många tycker det är roligt att uppdatera garderoben när våren kommer med t ex en ny jacka eller nya skor. Är du på jakt efter något särskilt vårplagg?
Vårskor behöver jag, är inte säkert att det blir några dock - avskyr att skohandla.

6. Finns det någon särskild debutant du ser fram extra mycket emot att läsa i vår, eller alternativt någon författare som för första gången översatts till svenska?
Det här tillhör området jag inte har koll på... 

7. Det kommer också många nya pocketböcker i vår. Är det några särskilda titlar du har väntat på ska komma i pocket?
Nej, lånar de flesta böcker jag läser och kompletterar med e-böcker.


8. Sist men inte minst, det är ju inte vår än och även vintern har ju sina positiva sidor. Berätta vad du tycker är bäst med vintern!
Soliga vinterdagar när luften är sådär härligt frisk :) 

tisdag 3 februari 2015

Tematrio: Djuriskt


I veckans tematrio är uppdraget att tipsa om böcker där djur är viktiga, eller t.o.m. är huvudkaraktären. De två första är böcker som jag läste första gången i mellanstadiet, men som jag fortfarande kan återkomma till och fortfarande tycker är lika bra! Det är också böcker där djuren i stort sett får vara djur även om de berättar historien för oss. Den tredje upptäckte jag i vuxen ålder, men jag kan tänka mig att den skulle gått hem hos mitt yngre själv. Det är en mänskligare historia i form av hur de lever och vilka problem de stöter på, men där karaktärerna kommer i form av djur, företrädesvis möss och råttor.

  1. Den långa flykten (Watership Down) av Richard Adams. Det är alltid den dyker upp som första bok för mig när man börjar prata om djur i böcker. Om en kaninkoloni vars hem gasas, men en liten handfull lyckas undkomma och beger sig iväg för att hitta ett nytt hem där de kan få leva i fred. Det blir en lång och händelserik resa.
  2. Nimhs hemlighet (Mrs Frisby and the Rats of NIMH) av Robert O'Brian. En musfamilj tvingas söka hjälp hos råttorna för att överleva. Det visar sig att råttorna har flytt från ett djurförsökslaboratorium som gjort dem mer intelligenta än vanliga råttor. Gillar speciellt när man får läsa om själva fångenskapen i laboratoriet.
  3. En mus för alla tider (Time Stop for no Mouse) av Michael Hoeye. En urmakare i form av en mus får en klocka att laga av en betagande äventyrerska (även hon mus). När hon inte dyker upp för att hämta den börjar han leta efter henne och spåren leder honom rakt till kosmetikaindustrin och en hänsynslös forskare.

måndag 2 februari 2015

White Cat: Holly Black

White cat
Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska
White Cat av Holly Black läste jag på engelska så det kan hända att mina översättningar av en del fenomen är annorlunda än i den svenska översättningen. Bokens verklighet är annorlunda från vår genom att det finns "arbetare" som kan förbanna någon genom beröring. Det finns olika typer av arbetare, en del kan förändra minnen, andra förändrar tur, drömmar eller känslor. Det här är fullständigt olagligt och alla, oavsett om de är arbetare eller inte, har alltid handskar på sig så att man inte råkar få hudkontakt med någon. Huvudpersonen är Cassel, en tonårskille som är den enda i familjen som inte fått det här beröringsarvet och han känner sig ganska utanför. För några år sedan dödade han sin flickvän och familjen har hjälpt till att städa upp det för honom och skickat honom till internatskola. Han känner fortfarande skuld för det hela och är ängslig när han umgås med flickor - tänk om det händer något som utlöser det igen.

När boken börjar har han just drömt att han jagat en katt och när han vaknar står han på taket till skolan. Skolan ser sin chans att bli av med honom och stänger av honom p.g.a. hälsoskäl. Det blir att åka hem till morfadern och att återuppta kontakten med sina bröder igen. Men det är något som inte känns bra: ena broderns fru uppför sig jättekonstigt och den andre broderns minne är inte helt tillförlitligt och Cassel blir inblandad i det hela.

Omdöme: Jag gillar världsbygget med beröringsmagin, hur man har handskregler och hur det finns motsättningar mellan de som vill tillåta arbetare och de som vill spärra in dem helt. Cassel är lite tam som huvudperson, jag får inget jättegrepp om honom, men jag gillar familjesituationen med utanförskapet, storebröderna och deras problem och mamman som sitter inne. En helt okej urban fantasy, den gjorde inget jätteintryck, men jag kommer att läsa nästa del så småningom.

söndag 1 februari 2015

Läsmånad: januari

Har haft en bra läsmånad med 17 böcker totalt, favoriterna blev Kelley Armstrongs Broken, del 6 i hennes Women of the Otherworld och Pretty Girl-13 av Liz Coley. Tyckte om de allra flesta av böckerna jag läste, med tre klara undantag (The Poison Tree, Kurt i Kurtby och Is it Just Me?), så en ovanligt svart-vit uppdelning.

Började  på en ny serie, Girl's Wearing Black - en vampyrhistoria av Spencer Baum, och avslutade både den och två andra serier. Läste också vidare i ett par påbörjade, långa serier. Känns skönt att jag avslutat fler än jag startat, för det finns så många nya serier jag är sugen på att sätta tänderna i, samtidigt som jag drar mig för att börja på dem eftersom jag har så många serier där jag kommit halvvägs.

Bloggningen har gått sådär, fick ett ofrivilligt stopp i mitten av månaden när jag inte skrev alls, men har kommit igång igen och har hunnit skriva ikapp nästan alla böcker från uppehållet och från decemberresan (även om jag inte lagt upp så många än). Min nyårsföresats att inte vänta för länge med skrivningen kanske till och med kan hamna i fas i februari :)

Statistik:
Lästa sidor: 5496                                                        Lästa böcker: 17 (2 barn, 2 non-fic)
Böcker på svenska: 3, engelska: 14                           Böcker skrivna av kvinnor: 11, män: 6
Nya författare för mig: 6                                              Antal länder: 5
Del av serie: 10 (varav 1 påbörjats och 3 avslutats/kommit ikapp)
11 böcker av amerikanska författare
2 böcker av brittiska författare
2 böcker av svenska författare
1 bok vardera av författare från Kanada och Norge

Utmaningar: Tycker jag börjat året bra. Kaosutmaningen har varit svårast, men så har den också färst punkter att välja bland.
Kaos 2015: 11 punkter
Läsutmaning 2015: 16 punkter
The Reading Challenge 2015: 17 punkter

Böcker:
17.    Meteorer - Horace Engdahl
16.    The Bonding Ritual - Spencer Baum
15.    Astronauten som inte fick landa - Bea Uusma (barnbok, nonfic)
14.    Broken - Kelley Armstrong  *månadsfavorit*
13.    The Rose Ransom - Spencer Baum
12.    Pretty Girl-13 - Liz Coley  *månadsfavorit*
11.    Is it Just Me? - Miranda Hart (non-fic)  -månadsbesvikelse-
10.    Ten Big Ones - Janet Evanovich
9.      The Festival of the Moon - Spencer Baum
8.      The Poison Tree - Erin Kelly  -månadsbesvikelse-
7.      The Homecoming Masquerade - Spencer Baum
6.      Don't Let Go - Michelle Gagnon
5.      Kurt i Kurtby - Erland Loe (barnbok)  -månadsbesvikelse-
4.      The Retribution of Mara Dyer - Michelle Hodkin
3.      The Evolution of Mara Dyer - Michelle Hodkin
2.      The Buddha in the Attic - Julie Otsuka
1.      To the Nines - Janet Evanovich

Film: Har blivit ovanligt mycket film, de flesta av dem sedda på tv och några kära återseenden :)
Hobbit - femhärarslaget, bio, var så överdrivet och så dåligt att man inte kunde låta bli att skratta på de mest konstiga ställen. Synd.
The Host, tv, bättre än jag förväntade mig. Tyckte om boken, men trodde att det skulle bli svårt att filma den, men det blev en helt okej film.
Jane Eyre, tv, har sett den förut, men tycker den är väldigt bra :)
This is where I Leave you, på flyget, filmatiseringen av Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar och jag tycker att den var riktigt lyckad. De hade skalat av ett par av historierna som gör romanen (tyvärr var bakgrunden till Judds och storebrorsans Pauls kyliga relation en av dem), men det som de hade fått med var riktigt bra.
Frozen, på flyget, var väl precis vad jag klarade av att titta på efter en natt med mindre sömn. Gillade att systerrelationen var så viktig och att idén om kärlek vid första ögonkastet fick mothugg. Var inte lika förtjust i stentrollen och ville haft mer om systrarnas uppväxt (mer än bara en stängd dörr) och om hur landet styrdes, vadå bara lämna över allt till en okänd prins?
Ett rum med utsikt, tv, som jag gillar det här kostymdramat, ser den varje gång(?) den kommer på tv så det har blivit några stycken.
X-men, tv, har sett den här med ett otal gånger. Gillar tanken med alla mutanter :)

Tv: Följer bara två program för tillfället, men de är desto bättre:
Game of Thrones, säsong 4 har börjat och jag sitter som klistrad, tycker det är så himla bra!
Hela England bakar, ny säsong av brittiskt mys och fantastiska domare.

Smakebit på søndag: Affektion

Affektion (e-bok)
Bild lånad från bokus
Har kommit halvvägs in i Martin Jerns Affektion och den är inte riktigt vad jag väntade mig. Huvudpersonen Kate, 16 år, är så hård och självdestruktiv att jag har svårt att känna med henne. Hon har flyttat in hos sin syster efter att det spridits nakenbilder på henne på skolan och nätet och man får ta del både av hennes nya liv och saker från hennes förflutna, som en död klasskompis på ett tolvårskalas. I utdraget har hon just spenderat sin första natt hos Joel, en lite äldre kille som hon träffat på krogen:

På morgonen låg vi kvar i sängen tills Joels mobil ringde och han var tvungen att gå upp för att gå till jobbet. Medan jag klädde på mig tog han fram en tidning med en bild som Terry Richardson hade tagit, höll fram den till mig och sa:
     "Det här är du, Kate."
     Bilden föreställde Natalia Vodianova som ligger i en säng med en nallebjörn och rosa rosett i håret, sminkad som en thaihora.
     "Det är du, Kate," sa mr smooth hipster-dj och trodde att han gav mig en komplimang.
     På vägen nerför trappan sa han att han hade en flickvän. "Sofia i Göteborg" Fast det var "on and off". Just nu var det lite off, men det var hon som var hans framtida fru.
     Vad jag var sa han aldrig.

Fler smakbitar finns hos Maris blogg. Ha en trevlig första februari :) Inlägget som jag skrev efter avslutad läsning finns här.