House of Cards: säsong 1

Bild lånad från cdon

Så köpte House of Cards första säsong på box och ett halvt program in så satt jag med världens största grin över ansiktet, lycklig över att ha hittat en så bra serie. Andra kvällen är jag lite ledsnare, nu har jag inga avsnitt kvar - för vilken otroligt bra tv! Det händer mycket och det är många personer inblandade så man gör bäst i att inte låta sig distraheras av annat under tiden, vilket jag tycker är bra.

Det hela handlar om maktspelet i Usas kongress. Det är övertalningsförsök, utpressning, mutor och falskspel över hela linjen och i centrum för det finns Francis. När serien börjar får han veta att han snuvats på posten Secretary of State som han trodde att han hade som i en liten ask efter allt jobb han gjort för presidenten inför valet. Han blir inte glad och går in för att "rätta till" det som felats och det är en mästare i arbete man får se. 

Francis spelas av den underbara Kevin Spacey och det är ett porträtt av en lågmäld, men livsfarligt beräknande man vi får se dessutom med sydstatsdialekt. Älskart! Lite då och då vänder sig Francis direkt till kameran och berättar om varför han gör något eller vad han räknar med att den andre ska göra nu och jag tycker det är ett roligt grepp. 

Hans fru Claire (Robin Wright) är chef för en välgörenhetsorganisation och är lika kallhamrad hon, vilket hon döljer bakom bekymrade utspel och stora leenden. Makarna är samspelade och bryr sig om varandra även om bägge finner förströelser vid sidan av. Skådespelarinsatserna överlag är riktigt bra, man tror på de gamla gubbarna som vill hålla sig kvar bland maktspelarna, de hungriga medelsålders som försöker ta sig dit och journalisterna som gör vad som helst för att vara först med en story.