Binas historia: Maja Lunde

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Binas historia är en en bok som tråcklar ihop tre olika familjer, i tre olika tidsåldrar och på tre olika platser i en säregen blandning av genrer - historisk, samtida, familjedrama och dystopi, bina är dock alltid närvarande.

William lever i England 1852 och har vad jag skulle kalla en utmattningsdepression, även om den mer verkar bero på förlorad passion och tron på meningen med livet än egentlig utmattning. Han har en stor familj som får det allt värre medan de väntar på att han ska ta över rodret igen. Och till slut händer det - han hittar en ny passion, ett sätt att imponera på sonen och att sprida familjenamnet för världen: han ska revolutionera konsten att bygga bikupor.

George träffar vi 2007 i Usa där han har problem med att förstå sin collegestuderande son, liksom sonen honom, och ingenting blir bättre när hans kupor drabbas av den plötsliga, oförklarliga bidöden just som George umgås med planer på att expandera för att ge sonen en bättre utgångspunkt.

Tao i sin tur finns i Kina året 2098. När nu inga bin finns kvar och människorna är långt färre än vad de en gång var så arbetar hon som (ofrivillig) pollinerare och är fast besluten att hennes lille tre-årige son ska få ut mer av livet. Det gör deras enda timme av kvällssamvaro till något ganska desperat och plågsamt.

Tankar: En speciell bok som sagt med alla sina trådar, tider och personer och en av få böcker som jag tycker riktigt bra om trots att jag inte gillar personerna i. Jag blir irriterad på William och hans ynkliga blåögdhet, jag stör mig på Tao som inte kan se att hon som tre-åring är något vitt skilt från sonen i samma ålder. George har jag inte svårt för på samma sätt och jag lider med honom, både när han blir en allt mer desperat biodlare och när han försöker närma sig sonen lite för sent och alldeles för klumpigt, men jag kan inte påstå att jag tycker om honom.

Handlingen är långsam vilket för en gångs skull inte gör mig något, saker får ta sin tid att byggas upp, och försöket att få in lite mer aktion med Taos desperata resa (vet att det här inte betyder något om man inte läst boken, men försöker att inte spoila), är väl inte helt lyckat tycker jag, även om det var intressant att få se mer om hur Kina (och övriga världen förstår man) utvecklats. Det som gör den så fängslande för mig är att utvecklingen inte alls känns långsökt, plötslig bidöd är redan en realitet och konsekvenserna kan mycket väl bli oöverstigliga.

Om jag hade fått önska en förändring av boken så hade det varit att ta bort Williams tråd helt. Dels är han den jag irriterar mig mest på, han känns för självömkande och han vinner dessutom inte på att inte alls se sina barn för vilka de är (vilket han för övrigt har gemensamt med de andra föräldrarna), men framför allt så känns hans bikupeutveckling inte nödvändig för resten av historien, den blir bara längre. Kan också tycka att sättet att binda ihop de tre trådarna på slutet kändes ganska sökt och inte alls nödvändigt. Men en väldigt läsvärd bok trots det :)

Stalking Jack the Ripper: Kerri Maniscalco

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Stalking Jack the Ripper handlar om 17-åriga Audrey Rose som så ofta hon har möjlighet smiter iväg till farbroderns labb för att lära sig mer om anatomi och obduktioner. I labbet finns också den stilige, men enerverande överlägsne Thomas. Så får de in liket från en kvinna som blivit våldsamt mördad och det följs strax av fler, alla med en gemensam nämnare som får Audrey Rose att bestämma sig för att lösa mysteriet bakom morden. Sedan följer smygande genom gränder där man hoppas kunna ta skurken på bar gärning - inte ett tillvägagångssätt som känns särskilt intelligent.

Tankar: Nja. I grunden så är det underhållande läsning, men det fanns inte mycket som kändes det minsta trovärdigt. Audrey Rose har värderingar hämtade direkt från 2000-talet och det blir värre av att resten av omgivningen inte visar minsta spår därifrån - hoppet blir helt enkelt för stort. Hon påminner till sättet om Alexia från Soulless - det är mycket sass och kläder, men till det kommer också många överilade dåligt genomtänkta beslut och det känns sällan rimligt. Den attraktive och sarkastiske Thomas har en slutledningsförmåga som står i klass med Sherlock Holmes vilket ibland känns som en lite för lätt utväg och resten av karaktärerna gör inget större intryck över huvud taget.

Språket flödar över av målande liknelser och är också överdrivet humoristiskt och för mig känns det lite sådär ansträngt roligt vilket jag inte riktigt tycker går ihop med seriemördare och uppskurna kroppar. Men det kan också vara hantverket jag stör mig på, det finns gott om andra deckare där jag gillar humorn i böckerna. Jag vet inte, det är mycket överdrifter i karaktärer, handling och språk och jag får känslan av att delarna i boken inte riktigt hör ihop. Så... underhållande läsning, ganska rolig, men inte för mig.

Poldarksagan - slutet: Winston Graham

Bok 8, bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

De sista fem böckerna i Poldarksagan läste jag rygg i rygg utan att ta mig att tid att skriva emellan och nu efteråt har jag lite svårt att avgöra vad som hör till vilken bok, därför får det bli ett gemensamt inlägg för dem.

Tio år har gått mellan bok sju och The Stranger from the Sea och handlingen flyttar in på 1800-talet. De gamla huvudpersonerna (Ross, Demelza och Warleggan) får dela uppmärksamheten med sina nästan vuxna barn vilket bland annat gör att det blir helt nya romanser att följa. Genom framför allt Jeremy får man också se en hel del (ärligt talat väl mycket, han är en äkta nörd) av ångmaskinernas utveckling och efter en del ångest på grund av en mindre lyckad kärlekshistoria följer man honom också in i kriget mot Napoleon. En ny huvudperson blir också figuren som nämns i titeln - främlingen från havet, Stephen Carrington, som snabbt lyckas nästla sig in i familjelivet trots att det finns en hel del oklarheter i historien han berättar. Jag får lite magont av honom, känns sällan som att han bådar gott.

9, på bokus och adlibris

Dessvärre skrivs andra karaktärer nästan ut ur handlingen för att släppa in de nya, och jag saknar Sam, Drake och Jud och det perspektiv av arbetarklassen man fick från dem. Vill ha mer än att de bara nämns efter ett brev eller så. De ersätts visserligen till viss del av bland annat Music och Kate, men det blir inte riktigt samma sak för mig.

Att jag läser fem tegelstenar på raken pekar väl mot att jag tycker om böckerna ändå :) men de blir lite väl detaljrika emellanåt och det är lite såpa över handlingen. Det gör inte så mycket. Får dessutom lära mig en massa om vad som händer i början av 1800-talet: napoleonkrig, gruvindustri, nytt mode, galne kung George och psykiatrins första steg. Om inte Graham avlidit hade det nog kunnat bli fler böcker...

10, på bokus och adlibris

11, på bokus och adlibris

12, på bokus och adlibris

 

Pride and Prejudice: Jane Austen

Bild lånad från audible

Innan i somras var det var många år sen jag verkligen läste Pride and Prejudice, men jag brukar se åtminstone en filmatisering av den varje år (allra oftast den från 2005 med Kiera Knightley och Matthew MacFadyen). Så råkade jag få tag på den som ljudbok inläst av Rosamund Pike som spelade den ljuva Jane Bennet i samma film och bestämde mig för att det var dags att "läsa om" den.

Jösses, vilket bra beslut det var! Filmatiseringar i all ära, men det finns mycket i boken som (naturligtvis) inte får plats. Jag njöt av de små dramerna, humorn och det engelska språket och jag njöt nog allra mest av Pike som uppläsare. Jag tyckte hon var rent fantastisk! Inlevelse kombinerat med en härlig röst. Tycker överlag att det är roligt att lyssna på engelska och amerikanska uppläsare, de känns ofta mer som röstskådisar än uppläsare och när det görs bra så blir historien så himla levande, som i det här fallet :)

Kom på att jag inte skrivit något om historien, men... nog vet väl nästan alla vem systrarna Bennet och mr Darcy är?

*månadsfavorit*

Smakebit: The Loving Cup

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Äntligen är Smakebit på söndag tillbaka igen. Jag hoppas att det kan få mig att komma ur den här bloggdvalan jag hamnat i, har inte haft någon lust alls. Läsningen går framåt i alla fall, läser just nu The Loving Cup av Winston Gramham, den tionde boken i serien om familjen Poldark och deras liv i Cornwall tidigt 1800-tal.

I utdraget är Geoffrey Charles tillbaka i Cornwall efter att i många år ha stridit i kriget mot Napoleon. Han är på besök hos sin avskydde styvfar för att ta sitt arv, Poldarkfamiljens gamla herresäte, i besiktning:

     George said evenly: 'I have no keys. They are with the Harrys. All you have to do is go over and call at the lodge. They will give them to you at once. You will find the place neglected. The Harrys were always rogues.' 
     ‘I wonder you kept them on.' 
     George shrugged.
     'After your mother died I could find little interest in the place.'
     And little interest in preserving it for Francis's son, thought Geoffrey Charles.

Ha en trevlig söndag!

Northanger Abbey: Jane Austen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris 
och översatt till svenska

Northanger Abbey handlar om den naiva och tillitsfulla Catherine som för första gången lämnar det trygga familjelivet för att följa med en väninna, mrs Allen, till Bath. Bath är orten där alla är och där allt kan hända. I början är det en ganska underväldigande upplevelse för henne trots att hon försöker se allt ljusast möjligt. Känner man ingen kan man nämligen inte heller introduceras för någon och är man inte introducerad pratar man inte med varandra om man ska följa etikettsreglerna.

Så småningom anländer dock en av mrs Allens bekanta och hennes dotter Isabella blir Catherines nya BFF. Det finns en del motsägelsefulla saker i Isabellas personlighet, men Catherine lyckas troskyldigt förklara bort de mest besvärande händelser. In på scen träder sen två giftasmogna unga män, Isabellas bror John och mr Henry Tilner.

Tankar: Ljuvligt fnissig liten bok där Austen med jämna mellanrum riktar sig direkt till läsaren för att sätta ljus på någon extra fånig social sedvänja. Catherine är otroligt optimistisk och godtrogen, och för det mesta charmas jag, men ibland blir det lite väl mycket. Henry Tilner är nog min favoritaustenfriare, han har ett sinne för humor och en retsamhet som jag inte kommer ihåg att jag har sett hos de andra. Gillar hennes övriga karaktärer också även om de är lite av one trick-ponies. Det kommer dessutom en oväntad vändning mot slutet av boken där Henrys far handlar på ett sätt som länge känns totalt ologiskt. Finns som e-bok för fem kronor på bokus :)

Smakebit: Northanger Abbey

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris 
och översatt till svenska, 
är del i Gutenbergprojektet

Jag har precis börjat på Jane Austens Northanger Abbey, en omläsning eftersom den är Kulturkollos nya bokcirkelbok. Jag läste den för sisådär 20 år sen, men har glömt nästan alltihop vilket känns helt okej med tanke på hur mycket liv som varit däremellan.

Smakbiten kommer från andra sidan där en beskrivning av huvudpersonen Catherine Morland som barn finns, liksom de något oväntade förväntningarna på en hjältinna:

She had a thin awkward figure, a sallow skin without colour, dark lank hair, and strong features - so much for her person; and not less unpropitious for heroism seemed her mind. She was fond of all boy's plays, and greatly preferred cricket not merely to dolls, but to the more heroic enjoyments of infancy, nursing a dormouse, feeding a canary-bird, or watering a rose-bush.

Fler smakbitar hittar man på Maris blogg Flukten fra virkeligheten.
Ha en skön söndag!

Djävulen hjälpte mig: Caroline Eriksson

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Djävulen hjälpte mig är den första boken i Svenska mord, en serie som gör skönlitteratur av gamla mordfall. Den här handlar om Yngsjömordet i slutet av 1800-talet där Per och hans mor Anna dömdes för att ha mördat Pers fru (inte en spoiler, det kommer fram redan i baksidestexten).

Man får följa Per från ordentlig och lite mobbad pojke med starka band till sin mamma, till ung man där känslorna för mamman är allt annat än socialt accepterade. När ryktena börjar gå på bygden skaffar sig Per en hustru från en annan församling (de som känner honom och mamman har alla redan dragit öronen åt sig), härradshövdingens dotter Hanna som blir ny husfru på gården. Det blir inget lyckligt äktenskap för henne...

Tankar: Det här var inte en bok för mig. Jag tyckte den var nästan outhärligt seg och efter ett tag längtade jag bara efter att den skulle ta slut. En del av problemet tror jag var att jag lyssnade på den som ljudbok, har lyssnat på en bok tidigare med samma uppläsare och tyckte den med var förskräckande långsam. När historien väl var slut fortsatte boken lite till. Då fick man höra hur personerna runt omkring tänkte - pappan, vännen, advokaten, skarprättaren... Jag blev lika besviken varje gång en ny person kom...

Ett problem för mig var att jag blev aldrig berörd av personerna oavsett hur tungt de än hade det, jag hade svårt att tycka om dem. Jag tror det hade varit lättare för mig om det hade varit ett påhittat fall för jag hade svårt att tro på att de verkligen sa och tänkte sakerna som står i boken, jag tyckte att det kändes ganska teatraliskt i perioder. Inte blev det bättre av ett lätt övernaturligt inslag i slutet. Jag tyckte däremot om miljöskildringarna av svenskt bondeliv. Nästan alla recensioner och omdömen jag sett om boken lovordar den dock, så det kan vara värt att ge den en chans fastän den inte gick hem hos mig.

Räfvhonan: Anna Laestadius Larsson

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Räfvhonan är den sista delen i trilogin om Hedvig Charlotta, Sophie von Fersen och Johanna (Barnbruden och Pottungen är de två första). Den utspelar sig under början av 1800-talet och det är en omvälvande tid i svensk historia där kungen avsätts och hertig Karl äntligen får sin önskan att vara kung uppfylld, Karl XIII. Men det hela går inte av sig självt, det är mycket intriger och olika läger vill olika saker. För Sophie är det en omstörtande tid, hon tillhör det förlorande lägret vilket till slut visar sig bli ödesdigert för henne och brodern Axel.

Hedvig Charlotta blir helt plötsligt drottning och får ett adoptivbarn, inget som hon är vidare glad över, hon hade helst levt med sin älskade Sophie, eller åtminstone fått mer inflytande själv. Det är hennes dagböcker som ligger till grund för historien och jag tycker att det är trevligt att det finns en fast grund för romanerna.

Den tredje huvudpersonen, Johanna, driver tillsammans med Pina en krog/bordell och här finns en liten tråd invävd om en morier som arbetar på krogen. Det är den tråd som griper mest tag i mig. Johanna återser en person från sitt förflutna och hennes liv ändrar än en gång riktning, jag hade gärna läst om hur hennes liv blev.

Trots alla intriger som finns bakom kulisserna tycker jag det är en lite seg bok, mer politik än känslor. Det är fortfarande intressant, som en ovanligt levande historielektion, men jag är inte jätteförtjust i någon av huvudpersonerna. Jag hade gärna sett mer vardag och mindre storpolitik, men antar att jag läser om fel tid. Och trots föregående mening hade jag gärna fått marskalk Bernadottes tillsättning som kronprins lite mer ingående förklarat, nu blev det nästan bara en bisats.

Curtsies and Conspiracies: Gail Carriger

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus.

Curtsies and Conspiracies är den andra delen i The Finishing School och handlar om Sophoronia som i skolan lär sig hur man uppför sig som en väluppfostrad ung dam samtidigt som man bäst luskar reda på hemligheter och tar livet av folk på ett snyggt sätt.

Skolan hon går på ska helt oväntat förflyttas till London och inför flytten välkomnar man dessutom ett tiotal pojkar från Bunsens skola för onda genier. Sophronia är övertygad om att de två händelserna hänger ihop och hon är fast besluten om att ta reda på den egentliga agendan för londonbesöket. Bland planerna Sophronia kläcker finns ett karaktärsmord som för med sig mycket mer allvarliga konsekvenser än hon någonsin kunnat föreställa sig och med dem skuldkänslor.

Tankar: Gillar den här serien, har väldigt roligt när jag läser den. Det är absurt och överdrivet, men görs på ett charmigt sätt. Huvudpersonens känslor utforskas lite mer än i Carrigers The Parasole Protectorate och jag tycker om att det finns saker som sätter spår. Gillar också när det blir uppenbart att båda serierna befinner sig i samma universum, som när Lord Akeldama eller Lord Macon gör inhopp i handlingen.

Smakebit på søndag: Räfvhonan

Bild lånad från bokus

Fick helt plötsligt jackpot på biblioteket och har fått in tre av mina reservationer samtidigt: Räfvhonan, Röta och Det som inte dödar oss. Har väntat på alla tre ganska länge, men det är helt självklart att det är den sista delen om Sophie, Charlotta och Johanna som ska läsas först. Jag har läst de första fyra sidorna på jakt efter en smakbit och det blir en där grevinnan Sophie Piper funderar över åldrandet:

Vissa dagar satt hon i timmar framför spegeln och undrade vem det var som stirrade tillbaka. Önskade att det varit en mask, en maskeradklädnad hon kunde slita av och blotta det ungdomliga köttet därunder. Men åldrandet var en slug fiende som ständigt låg i bakhåll, ibland låtsades retirera bara för att plötsligt, då hon minst anade det, anfalla på flera flanker. När de första grå slingorna invaderade det en gång tjocka, glänsande håret gav hon sin frisör i uppgift att blanda en valnötsdekokt som efterliknade hennes naturliga färg. Men då hon inspekterade de vackert nötfärgade lockarna som han med pedantisk noggrannhet format med tången och ordnat kring hennes ansikte förbyttes tillfredsställelsen i bestörtning över de bruna fläckar som liksom smittkoppor tycktes breda ut sig på hennes händer, i ansiktet och över bröstet där huden dessutom tappat alltmer av sin forna spänst. Och hade inte leendet gulnat?

Fler smakbitar hittar du hos Astrid Terese som vikarierar för Mari idag. Ha en trevlig söndag!

Mr. Darcy's Diary: Amanda Granger

Bild lånad från adlibris

Mr. Darcy's Diary av Amanda Granger är Stolthet och fördom ur Mr. Darcys perspektiv. Det är ofta roligt, han presenteras som ganska självgod och mycket medveten om att han är ett bra parti, och den fokuserar mer på känslor än Austens original där mycket finns mellan raderna. Darcy faller motsträvigt alltmer för den ganska oansenliga Elizabeth Bennett tills hon inte alls är oansenlig mer.

Språket, och stora delar av texten, är som hämtade från Austen vilket gör det lätt att tycka om det, men det som stör mig genom hela boken är hur taffligt själva "dagboksskrivandet" utförts. Tydligen skriver han efter dagen ner långa konversationer ord för ord. Nu har jag aldrig varit någon flitig dagboksskrivare själv, men de gånger jag fått för mig att börja så har det aldrig hänt. Ibland när han nämner någon han känner, men där man som läsare inte har träffat dem innan så ges en bakgrundsteckning av personen ifråga, inte heller det något jag känner igen från mina egna dagboksförsök... Sedan tycker jag det är mycket märkligt hur han inte skriver om något annat än det man får reda på i Austens bok, inget om sina affärer eller andra bekanta, det blir lite som att han knappt hade ett liv förrän han fick upp ögonen för Eliza.

Granger fortsätter sin historia lite längre än Austen gjorde, man får en snabb blick av hur livet efter bröllopet blev för olika personer i boken, men det känns inte så nytt utan som att det kanske hade blivit så om Austen hade skrivit längre, det vill säga inga konstiga twister på slutet.

Smakebit på søndag: Mr. Darcy's Diary

Bild lånad från bokus

Dags för söndagssmakbit igen och jag hoppas att det kan bli knuffen som behövs för mig att ta hand om min blogg igen. Har varit mycket annat nu och det blir inte mycket skrivet är jag rädd. Jag har just läst ut Mr. Darcy's Diary av Amanda Granger och det finns en hel del jag gillar med den, är ju väldigt svag för Austens Pride and Prejudice och att få se hur känslorna växer fram för Mr. Darcys är riktigt roligt, men det tänkta dagboksskrivandet är ganska klumpigt genomfört tyvärr. Det blir tre smakbitar idag, alla om hans första frieri till Elizabeth.

Först ett litet utdrag från själva frieriet:
     ‘I have felt all the impossibility of such a match these many weeks. My reason revolts against it, nay, my very nature revolts against it. I know that I am lowering myself in making such an offer. I am wounding both family connections and family pride. That I should entertain such feelings for someone so far beneath me is a weakness I despise, and yet I cannot conquer my feelings.' 

Sen ett där man får läsa om hans reaktion när hon tackar nej:
I felt an intense shock. If I had behaved in a more gentleman-like manner? When had I ever been anything but a gentleman? 
     ‘You could not have made me the offer of your hand in any possible way that would have tempted me to accept it,’ she said. 
     I could not believe it. She could never have accepted my hand? Never accept a connection with the Darcy family? Never accept all the benefits that would accrue to her as my wife? It was madness. And to blame it, not on my manner, but on my person! I looked at her with open incredulity. I, who had been courted in drawing rooms the length and breadth of the land!

Och slutligen ett där han berättar om det hela för sin kusin:
In the briefest of terms I told him of what had passed; that I had proposed to Elizabeth and been refused.
     ‘Refused?’ He broke in at that. ‘Good God, what can you have said to her to make her refuse you?’
     ‘Nothing. I said only what any sensible man would have said,’ I replied. ‘I told her of the struggle I had had in overlooking the inferiority of her connections, the objectionable behaviour of her family, the lowness of her situation in life – ’
     ‘Only what any sensible man would have said?’ he asked in surprise. ‘Darcy, this is not like you. You cannot have so mismanaged it. To insult a woman and then to expect her to marry you?’
     I was surprised at his reaction. ‘I spoke nothing but the truth.’

Fler smakbitar hittar man på Maris blogg.

The Invention of Wings: Sue Monk Kidd

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

The Invention of Wings startar i Charleston under tidigt 1800-tal när Sarah Grimke får sin alldeles egna slav, Handful, i 11-årspresent. Vi får läsa alternerande från Sarahs och Handfuls perspektiv. Handful har en mamma Charlotte som drömmer om att en dag kunna köpa sig och dottern fria, men med en ägare som inte tillåter att hon tar sömnadsuppdrag vid sidan om sina sysslor så blir Charlotte allt mer upprorisk och man sitter bara och väntar på en katastrof.

Sarah är en intelligent tjej som diskuterar juridiska spörsmål med sin pappa domaren och sina storebröder och hon tror att hon ska följa i deras fotspår, men hennes dröm slås brutalt i bitar. En av Sarahs övertygelser är att slaveri är fel och hon vill egentligen inte ha Handful.

Sarah Grimke är en historisk person, hon och hennes syster Angelina var båda välkända abolitionister och feminister och i efterordet kommer en redogörelse för vad som är sant i historien och vad som är mer fritt beskrivet. Handful är tyvärr en av de mer fritt beskrivna karaktärerna eftersom hon egentligen dog ganska ung.

Omdöme: Det är en bra bok och intressanta personer man får läsa om. Jag gillar hur man får följa en husslav i stan med de regler som fanns där, det är ett annat liv än på bomullsplantagerna, och att det faktiskt fanns några som revolterade. Sarahs berättelse fångar mig speciellt i avseende av hur kvinnans lott såg ut, det var inte många val de bättre bemedlade hade, men Sarah lyckades hitta ett kryphål hos kväkarna, men för mig kändes det som att hon gick från en uppsättning regler och förväntningar till en annan. Så en bok om frihet på många plan.

Smakebit på søndag: The Invention of Wings

Bild lånad från bokus,
finns även på svenska

Härligt med långhelg, men så blev det söndag igen ändå och med den en smakbit. Jag har bara läst några sidor i The Invention of Wings av Sue Monk Kidd som handlar om slavflickan Hetty (eller Handful som hennes mamma kallar henne) och plantagedottern Sarah, båda i elvaårsåldern. Hetty har i utdraget precis blivit given som födelsedagspresent till Sarah.

Next morning mauma handed me a quilt matched to my length and told me I couldn't sleep with her anymore. From here on out, I would sleep on the floor in the hall outside Miss Sarah's bed chamber. Mauma said, "Don't get off your quilt for nothin' but Miss Sarah calling. Don't wander 'bout. Don't light no candle. Don't make noise. When Miss Sarah rings the bell, you make haste."
     Mauma told me, "It gon be hard from here on, Handful.

Femton sidor in så verkar den lovande, men jag räknar med att den kommer att ta lite tid. Mitt ex är en tjock inbunden bok från biblioteket så jag kommer att läsa något annat på bussen.

Fler smakbitar hittar du på Maris blogg. Ha en alldeles strålande syttende mai!

Tematrio: Det var då

I veckans tematrio ska vi tipsa om historiska böcker. Det var en av mina favoritgenrer när jag var yngre, men det har inte blivit så mycket de sista åren. Lite synd, för det finns väldigt många intressanta historier (höhö...), men de går ganska illa ihop med mitt sug efter varulvar och annat övernaturligt :)

1. Ninas resa: en överlevnadsberättelse av Lena Einhorn. Om Lenas mormor som tillbringade en stor del av andra världskriget i Warzsawas ghetto. Den bok som gjort den tiden allra mest levande för mig.
2. Innocent Traitor av Alison Weir. En mycket intressant skildring av Jane Greys liv och hennes nio dagar som drottning. En skönlitterär berättelse skriven av en författare som skrivit många faktaböcker om Tudortiden vilket gör att den känns trovärdig.
3. Kejsarinnan Orkidé av Anchee Min. Om fattiga Orkidé som lyckas bli utvald till en av kejsarens konkubiner, föder hans enda son och så småningom bestiger tronen när han dör. Man får läsa både om livet om fattig och som otroligt rik, vilket var intressant. Läste den här när jag kom hem efter en kinaresa och fått en del av historien på plats. Vidgade porträttet av "Kinas mest hatade kvinna" lite.

In the Land of the Long White Cloud: om Nya Zeeland

Bild lånad från adlibris

In the Land of the Long White Cloud av Sarah Lark handlar om två unga kvinnor som emigrerar till Nya Zeeland för att gifta sig. Den ena, Helen, har svarat på en annons och växlat ett par brev med sin tilltänkte och på avstånd förälskat sig i sin vältalige "gentlemannaodlare". Under den långa överresan har hon ansvaret för sex föräldralösa flickor som skickas över för att starta nya liv som pigor eftersom barnhemmet tjänar på att inte ha dem kvar. Flickorna är mellan åtta och tretton år. Den andra kvinnan, Lady Gwyneira, blev bortspelad av sin far till en besökande fårbaron som tänker sig att hon är en perfekt fru till hans son. Man får följa deras resa från det gamla livet i Storbritannien, via överfarten på segelskeppet där de lär känna varandra och sedan livet i det nya landet som inte alltid blir som de har tänkt sig. Man får även lära känna Nya Zeelands historia, med kolonisatörer, fördomsfullt behandlade maorier och guldruscher.

Omdöme: Det är en trevlig bok, gillar att man får följa personerna under så många år. Länge tycker jag att den är väldigt förutsägbar, men sedan händer några saker som jag inte alls väntat mig vilket gör mig glad. Huvudpersonerna är lätta att tycka om, om än endimensionella. Den goda guvernanten med sitt stora

Smakebit på søndag: In the Land of the Long White Cloud

Bild från bokus

Söndag och dags för en smakbit igen. Fler finns hos bloggen Flykten fra virkeligheten och man får gärna vara med så länge man inte spoilar böckerna. I eftermiddag blir det middag hos kära mor :)

Den här veckan kommer mitt utdrag ur Sarah Larks bok In the Land of the Long White Cloud, jag har bara runt tio sidor kvar så tänker läsa klart den så fort jag postat det här inlägget. Den handlar om två kvinnor, Helen och Gwyneira, som reser till Nya Zeeland för att gifta sig. Helen som är en ganska fattig guvernant får resan gratis mot att hon under båtfärden tar hand om sex föräldralösa flickor som kyrkokomittén skickar dit för att de ska kunna plats som pigor. I utdraget håller Helen just på att förklara arrangemanget för Gwyneira:

   Gwyneira remained skeptical. “Useful?” she asked. “These children? I wanted to ask yesterday why they were being sent overseas, but now it’s becoming clear to me…am I right in guessing that the orphanage wanted to get rid of them, but no one in London wanted little half-starved serving girls? 
   Helen nodded. “They’re pinching pennies. Housing, feeding, clothing, and sending a child to school costs three pounds a year in the orphanage. This passage costs four, but then the children are gone for good. Otherwise, they would have to keep Rosemary and the twins on at least two more years.” 
   “But the half-price fare is only for children twelve and under,” Gwyneira objected, which astonished Helen. Had this rich girl really inquired about steerage prices? “And the girls could only first take a position at thirteen.” 
   Helen rolled her eyes. “In practice, at twelve, though I’d swear that Rosie cannot be more than eight. But you are right: Dorothy and Daphne should really have had to pay full price. However, the honorable ladies of the orphanage committee probably made them out to be somewhat younger for the journey.” 
   “And we’ll have hardly arrived when the little ones age miraculously in order to take positions as thirteen-year-olds!” Gwyneira laughed and searched through the pockets of her white housedress, over which she’d thrown a light shawl. “The world is no good." 

Kyrkkomittéer är inte alltid så godhjärtade och osjälviska som man kan tro...

A Study in Scarlet - Sherlock Holmes

Bild från adlibris

A Study in Scarlet av Arthur Conan Doyle är den första av böckerna om Sherlock. Man får följa hur en skadad Doktor Watson skickas hem från "tropikerna" och hur han träffar på Sherlock när han letar efter ett ställe att bo på. Sherlock kan efter att ha kastat en snabb blick på honom säga vad han har för yrke och vilket land han just är hemkommen från och Watson får sig en idol. Efter att polisen hittat en mystiskt död man i ett öde hus kallas Sherlock dit för att hjälpa till med fallet och innan han lämnar mordplatsen hintar han redan om att han har en lösning. Han avslöjar den dock inte och snart hittas en andra man lika död i ett annat hus. En bra bit in i boken flyttas handlingen till vilda västern och helt nya personer introduceras. Först trodde jag att jag helt enkelt missat att boken innehöll två historier och att man aldrig fick reda på hela lösningen, men det visar sig vara bakgrunden till morden. Den tar ungefär halva boken att redovisa.

Omdöme: Det här är min första Sherlock och jag måste erkänna att jag är besviken. Tyckte den var ganska trist, varken Sherlock eller Watson berör mig nämnvärt. Delen som handlar om Utah är lite bättre, men det beror i mitt fall mest på att jag tycker att det är en sådan skum religion, mormonismen, som skildras. Jag undrar om kvinnorövandet och det starka diktatoriska styret fanns på riktigt?

Jag stör mig dessutom enormt på att Sherlock har fler ledtrådar än jag när han löser mysteriet. Jag föredrar deckare där jag och detektiven får reda på samma saker, det brukar i och för sig inte hjälpa mig att lösa fallen, men jag brukar ha mina egna teorier och kan i efterhand se spåret som författaren lagt ut. I den här boken känner jag mig lurad. Inte så himla svårt att lista ut vem som ligger bakom om man får ett telegram med den misstänktes namn på, ett telegram vars innehåll inte redovisas förrän den briljante Sherlock ska förklara sin lösning på de sista sidorna...

Bild från adlibris, finns många olika
omslag, kunde inte bestämma mig...
Hittade mitt exemplar gratis
på Gutenbergprojektet.

Bild från adlibris

Bild från adlibris

Tematrio: Kvinnor i en klass för sig

Veckans tematrio hos Lyran har fått ämnet "Klassiska kvinnor", så här kommer tre tips på klassiker av kvinnliga författare som jag kan rekommendera:

1. Stolthet och fördom - min favorit av Jane Austens böcker. Handlar om den ofta lite tafatta kärlekshistorien mellan Elizabeth och Mr Darcy. Dessutom med ganska elaka, men roliga, personporträtt.
2. Jerusalem av Selma Lagerlöf. Inspirerad av verkliga händelser om en grupp dalabönder som blir väckelsereligiösa och flyttar till Jerusalem där de startar en koloni. Samtidigt får man följa dem som blir kvar hemma.
3. Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor av Moa Martinsson. En självbiografisk roman om en ung flicka som växer upp i ett arbetarklasshem runt sekelskiftet.