torsdag 5 maj 2016

Northanger Abbey: Jane Austen

Northanger Abbey (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris 
och översatt till svenska
Northanger Abbey handlar om den naiva och tillitsfulla Catherine som för första gången lämnar det trygga familjelivet för att följa med en väninna, mrs Allen, till Bath. Bath är orten där alla är och där allt kan hända. I början är det en ganska underväldigande upplevelse för henne trots att hon försöker se allt ljusast möjligt. Känner man ingen kan man nämligen inte heller introduceras för någon och är man inte introducerad pratar man inte med varandra om man ska följa etikettsreglerna.

Så småningom anländer dock en av mrs Allens bekanta och hennes dotter Isabella blir Catherines nya BFF. Det finns en del motsägelsefulla saker i Isabellas personlighet, men Catherine lyckas troskyldigt förklara bort de mest besvärande händelser. In på scen träder sen två giftasmogna unga män, Isabellas bror John och mr Henry Tilner.

Tankar: Ljuvligt fnissig liten bok där Austen med jämna mellanrum riktar sig direkt till läsaren för att sätta ljus på någon extra fånig social sedvänja. Catherine är otroligt optimistisk och godtrogen, och för det mesta charmas jag, men ibland blir det lite väl mycket. Henry Tilner är nog min favoritaustenfriare, han har ett sinne för humor och en retsamhet som jag inte kommer ihåg att jag har sett hos de andra. Gillar hennes övriga karaktärer också även om de är lite av one trick-ponies. Det kommer dessutom en oväntad vändning mot slutet av boken där Henrys far handlar på ett sätt som länge känns totalt ologiskt. Finns som e-bok för fem kronor på bokus :)

2 kommentarer:

  1. Ibland har jag lite svårt för Austens skrivarsätt vilket jag typ skäms för LOL. Något fel är det på mig säkert men jag läser alltid hennes böcker med ett jättejobbigt tonfall inne i huvudet som jag liksom inte blir av med... Men hennes historier är förbaskat charmiga. Just denna har jag inte läst men vill gärna. :) Gillar själv Emma och Stolthet och fördom :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns väl onödigt att skämmas för en sån sak, hon har ett ganska speciellt språk... men jag gillar det. Stolthet och fördom är min favorit, Emma har jag svårare för.

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)