Bild från skolmattan, här finns ett klipp från föreställningen |
Tankar: Ett skickligt gäng som ligger bakom, de lyckades förmedla allt ovan utan att tala alls och förstärkte det hela med små magiska tricks. Jag gillade säskilt utomjordingen och hennes kroppsspråk. Dessvärre kändes föreställningen för lång, dels så upprepades mycket (tvångssyndromet och dagarnas inrutade rutiner), dels så drog ibland varje del ut för långt på tiden. Många barn var ofokuserade på slutet och själv försökte jag se vad klockan var för att få en uppfattning om hur lång tid det kunde tänkas vara kvar. Jag tror att det hela hade vunnit ganska mycket på att kortas åtminstone en kvart och att man istället förklarat eventuellt otydliga bitar med tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)