Väggen - Marlen Haushofer

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Väggen handlar om en kvinna i 40-årsåldern som ska tillbringa ett par dagar tillsammans med ett par släktingar i deras jaktstuga. De bestämmer sig för att gå ner till byn och ta ett glas, kvinnan stannar kvar i stugan, lagar middag och går och lägger sig. Till hennes förvåning är hon fortfarande ensam när hon vaknar och hon bestämmer sig för att gå ner till byn för att leta efter dem. På vägen dit krockar hon med något hårt och genomskinligt - en "vägg" har kommit upp under natten och förutom hunden Lo är hon ensam på sin sida.

Dagarna går och när hon utforskar väggen kan hon på andra sidan se att både djur och människor verkar ha förstenats. På sin sida börjar hon fundera över mat och hur hon ska överleva tills hjälp kommer, om den kommer.

Tankar: Intressant bok. Det finns en del fina miljöbeskrivningar av kvinnans omgivningar i alperna och det finns ett löfte om en kommande katastrof som nämns ganska många gånger innan den till slut skrivs om - då har man fasat inför det ett tag.

Kvinnan känns dock märkligt anonym och lätt apatisk. Hon tror att hon kan ta sig ut från sin fängslande/skyddande bubbla, men gör inga försök att verkligen göra det. Hon funderar ibland på att dö, men lever vidare för att ta hand om sina djur (hunden får senare sällskap av andra), men under tiden låser hon glatt in dem i diverse hus utan att fundera vidare mycket på hur det ska gå för dem om hon av någon anledning skulle bli oförmögen att släppa ut dem igen. Livet "innan" nämns mest i förbigående och hur det gått för hennes döttrar och bekanta på andra sidan väggen verkar inte bekymra henne alls. Trots att det är intressant märker jag att jag inte riktigt bryr mig om kvinnan, hon känns väldigt distanserad.