Djävulen hjälpte mig: Caroline Eriksson

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Djävulen hjälpte mig är den första boken i Svenska mord, en serie som gör skönlitteratur av gamla mordfall. Den här handlar om Yngsjömordet i slutet av 1800-talet där Per och hans mor Anna dömdes för att ha mördat Pers fru (inte en spoiler, det kommer fram redan i baksidestexten).

Man får följa Per från ordentlig och lite mobbad pojke med starka band till sin mamma, till ung man där känslorna för mamman är allt annat än socialt accepterade. När ryktena börjar gå på bygden skaffar sig Per en hustru från en annan församling (de som känner honom och mamman har alla redan dragit öronen åt sig), härradshövdingens dotter Hanna som blir ny husfru på gården. Det blir inget lyckligt äktenskap för henne...

Tankar: Det här var inte en bok för mig. Jag tyckte den var nästan outhärligt seg och efter ett tag längtade jag bara efter att den skulle ta slut. En del av problemet tror jag var att jag lyssnade på den som ljudbok, har lyssnat på en bok tidigare med samma uppläsare och tyckte den med var förskräckande långsam. När historien väl var slut fortsatte boken lite till. Då fick man höra hur personerna runt omkring tänkte - pappan, vännen, advokaten, skarprättaren... Jag blev lika besviken varje gång en ny person kom...

Ett problem för mig var att jag blev aldrig berörd av personerna oavsett hur tungt de än hade det, jag hade svårt att tycka om dem. Jag tror det hade varit lättare för mig om det hade varit ett påhittat fall för jag hade svårt att tro på att de verkligen sa och tänkte sakerna som står i boken, jag tyckte att det kändes ganska teatraliskt i perioder. Inte blev det bättre av ett lätt övernaturligt inslag i slutet. Jag tyckte däremot om miljöskildringarna av svenskt bondeliv. Nästan alla recensioner och omdömen jag sett om boken lovordar den dock, så det kan vara värt att ge den en chans fastän den inte gick hem hos mig.