fredag 8 januari 2016

Sonjas sista vilja: Åsa Hellberg

Sonjas sista vilja
Bild lånad från adlibris,
finns också bokus.
Sonjas sista vilja handlar om tre kvinnor i femtioårsåldern vars bästa väninna Sonja dör. När testamentet läses upp visar det sig att Sonja har haft en hel del hemligheter för sina kompisar, däribland att hon äger några miljarder som hon nu vill ge dem på vissa villkor. Det första steget är att de ska säga upp sig och gå upp eller ner lite i vikt, sedan skickar hon ut dem i Europa för sitt livs äventyr.

Tankar: Det här är en extremt förutsägbar berättelse där man inte bara kan räkna ut slutet i stora drag utan även vem det är som ringer på dörren eller som ska dyka upp på restaurangen. De är också fullt med flärd - som fina möbler, smakfulla hus, piffiga kläder och inte minst väninnorna själva som alla är duktiga och väldigt attraktiva (och det blir bara bättre när de går upp eller ner lite i vikt), det är alltså mycket såpa över historien.

Ett exempel från början av kapitel 67 kommer här: Det var lätt att se hur de flesta slogs av hennes skönhet, men också hur snabbt de glömde den tack vare hennes chosefria sätt. Det var över ett halvår sedan han hade knockats av samma sak och han hade inga planer på att resa sig igen. Tydligen kan man inte vara riktigt lycklig utan en man så det ordnas också till dem, så efter en del förvecklingar och missförstånd så har de allihop sunda och positiva sexliv med varsin stilig karl.

Den här boken är alldeles för genomgullig för mig, men är i alla fall bitvis lit småkul. Jag lyssnade på den som ljudbok vilket inte är min starka sida men jag tyckte att Kerstin Andersson gjorde ett gott jobb som uppläsare.

6 kommentarer:

  1. Jag har inte läst boken men däremot flera recensioner av den tidigare. Själv får jag rysningar av såna där förbättra-dig-själv-och-bli-lycklig-historier. Lite som att släppa ut håret och ta av sig glasögonen så att killarna ser hur söt man är. Det är en sens moral som jag har väldigt svårt för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det var en bok som skavde kan man ju säga... Tror inte att jag är rätt typ för feel-good, känner mig väldigt cynisk när jag läser :)

      Radera
  2. Svar
    1. Vem vet, vi kanske tycker helt olika? Men jag kan inte rekommendera den med gott samvete...

      Radera
  3. Jag tyckte om boken. Det är en feelgoodroman rakt igenom. Och sånt kan vara skönt ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte det är min genre, behöver lite mer cynism eller svärta - men utan att det blir genomdystert och socialrealism... och så gärna några varulvar eller liknande såklart :)

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)