måndag 4 januari 2016

Alice och flugan: James Rice

Alice och Flugan
Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
Finns en del försiktiga spoilers i recensionen, men kort sagt så tycker jag den är väldigt bra.

Alice och flugan är i princip Gregs dagbok, och man får snabbt reda på att han är lite udda - väldigt tyst, läspar och utstött och dagboken ska vara ett sätt att hjälpa honom att uttrycka sina tankar. Han skriver om sitt liv: skolan, familjen och Alice, och ju mer han skriver desto mer skaver det. Bilden man får av karaktärerna fördjupas allt mer och ju fler bitar man får se desto eländigare visar det sig vara för det är inte bara Greg som är trasig. Greg har sina demoner att slåss mot - en social oförmåga som han ibland kopplar till sin läspning, men framför allt till paranoian för DOM som aldrig är långt borta. Alice är ovetandes en huvudperson i Gregs liv, hon är orsaken till att han åker buss till förorten varje kväll - medan hon nickar till sitter han och tittar på henne. Mellan dagboksanteckningarna finns utdrag från polisintervjuer med Gregs familj och bekanta för något har hänt, hur kunde det gå så långt?

Jag tyckte det här var en fantastisk bok. Jag gillade speciellt hur bilden man får av alla runtom Greg blev allt dystrare. Boken satte sina spår, har funderat en hel del på både föräldrarna och mormodern efteråt. Uppväxten för Greg verkar ha varit väldigt speciell och jag undrar om det fördjupat problemen eller bara normaliserat dem?

6 kommentarer:

  1. Låter bra och intressant!

    SvaraRadera
  2. Den här berörde mig. Jag har gått runt och tänkt då och då på Greg sedan jag läste ut den. Måste se till att plita ned mina egna tankar kring den :)

    Jag tror mormoderns beteende var rent skadligt för Greg. Just det här att hon i närmast uppmuntrade och befäste vanföreställningarna, vilket skapade ytterligare ångest hos honom. Att alla heller inte ville prata om hans ohälsa till den grad i de närmast ignorerade den spädde ju bara på. Det var verkligen tragiskt på alla vis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns inte som att hans sjukdom var det enda de ignorerade, var ju i princip ett låtsasliv alltihop. Jag funderade en del på mormoderns smeknamn på honom också...

      Radera
  3. Jag tyckte mycket om denna bok och även om det är ett tag sen så går jag fortfarande och tänker på Greg och allt det som hände. Familjen och som du säger mormodern är verkligen delar som jag funderar mycket på. Hade det gått så illa om Greg istället fått rätt hjälp? Läraren som hade samtal med Greg funderar jag också på en del, varför gjorde hon inte mer? Kunde hon kanske inte göra mer? Som sagt det är en bok som väcker många frågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte läraren visste riktigt vad hon gav sig in i, hon verkade ha en helt egen bild av hans problematik. Dessutom fick hon ju inte mycket gensvar av honom - visserligen började han ju fundera på sakerna hon pratade om, men det talade han ju aldrig om för henne... Borde väl ha kunnat gå bättre om han fått riktig hjälp hoppas jag, annars är det ju en ganska nedslående diagnos.

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)