Waistcoats & Weaponry: Gail Carriger

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Waistcoats & Weaponry är den tredje delen om Sophronia som går på en spionage- och etikettskola. Hon har börjat fundera över pojkar - både Soap i maskinrummet och lord Felix får henne att känna sig pirrig, men inte kan man ha en framtid med en kolskyfflare? Och kommer lord Felix utbildning till ondskefullt geni och hans picklemannanknytning gå att kombinera med Sophronias framtida karriär? Men visst är det trevligt att se lektionerna i flirtande ge utdelning...

En älskad klasskompis behöver hjälp att ta sig hem i boken och det slutar med att det lilla väninnegänget stjäl ett tåg (sådär som man gör ibland), men det är något konstigt med det nästan öde tåget och det dröjer inte länge förrän de förföljs av picklemän medan de långsamt tuffar sig fram mot norra Storbritannien. Har det något att göra med alla dess defekta hushållsrobotar?

Tankar: Blev lite besviken. Tyckte förra boken gick mot något mer känslosamt, där det som hände påverkade karaktärerna, men här är det tillbaka i det gamla vanliga glättiga skrivsättet, där det är många klädbeskrivningar och mycket tekniska grunkor. Det är fortfarande roligt emellanåt, men jag önskar att det funnits fler bitar.

Jag tycker också att problemet med picklemännen är lite långsamt  och svårgreppat - det engagerar mig inte vidare mycket. Jag kommer att läsa sista boken i serien, men efter det lutar det åt en längre Carrigerpaus...