Me and Earl and the Dying Girl: Jesse Andrews

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och på svenska

Me and Earl and the Dying Girl handlar om Greg, en kille som ska börja sitt sista år på high school och som hittills "klarat sig" genom att vara totalt förglömlig. Han håller sig utanför alla grupperingar och när han är hemma tittar han på film och gör egna, usla, bearbetningar på favoriterna tillsammans med sin enda kompis. Så får en tjej han umgicks med ett tag cancer och mamman tvingar honom att söka upp henne och det blir precis så awkward som han fruktat.

Tankar: Det här är inte en bok om romantik och livsinsikter man får om man är svårt sjuk - det påpekar Greg flera gånger. Han skriver också om hur dålig boken är - lite som en lågstadieelev som beklagar sig över sin teckning så att andra ska säga att den är fin... Det är däremot en bok om en otäckt osäker kille som är så rädd att synas att han inte alls vågar visa utåt vem han är. Kompisen Earl är personen jag gillar bäst trots att han är aggressiv och utåtagerande.

Boken har ett speciellt skrivsätt - lite som en tonårsdagbok skriven för någon annan och det blir lite mycket efter ett tag, men den är också ofta rolig och får mig att fnissa hejdlöst ibland. Ibland punktas texten och då är den oftast riktigt, riktigt rolig :) Jag gillar hur den beskriver alla de där "icke rumsrena" känslorna man kan ha, hur man blir arg på någon som är sjuk och hur man försökt göra någon svartsjuk genom att bli ihop med en helt annan... Däremot är det inte en bok som lämnar ett bestående intryck - jag tycker den är ganska lättförgänglig.