Station Eleven: Emily St. John Mandel

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Station Eleven inleds dramatiskt med att skådespelaren Arthur får en hjärtattack på scen, men han är inte den enda inne på teatern som är sjuk. Det är några stycken som börjar få influensakänningar, den nya georgiainfluensan har kommit till stan. Den sprider sig som en löpeld och folk dör som flugor. Inom några veckor är befolkningen bara en spillra av vad den en gång var.

I handlingen flyttas vi sedan fram 20 år och får följa Kirsten som är medlem i ett kringresande teatersällskap. Hon var en av barnskådespelarna på plats när Arthur dog, och kommer ihåg lite grann från "före". Genom henne får man se några olika nya samhällen och följa hennes försök att pussla ihop sin egen historia. Blandat med den nya tiden vävs också några olika personers liv före utbrottet in. Det visar sig att alla mer eller mindre har anknytning till Arthur. I boken finns också en profet som är van vid att få som han vill, och inte alls tycker om att bli utmanad...

Tankar: En suverän bok! Gillar hur den nya världen skildras - att det inte blivit ett totalitärt styre utan många småställen som sinsemellan kan se helt olika ut, men i boken lyckas de alla bli trovärdiga. Karaktärerna är intressanta, jag tycker särskilt mycket om kvinnorna, de gör ett större intryck hos mig. I början var jag förvirrad (och besviken) när det kom tillbakablickar, men allt eftersom personernas liv knöts ihop så blev historien bara större på ett mycket snyggt sätt.