 |
| Bild lånad från bokus, finns också på adlibris |
Läste Rikard Lejonhjärta och Filip II för jag behövde läsa en pjäs till en av mina utmaningar. Lite kul, en genre jag nästan inte läst någonting av. Tack vare usla romanen Captive Queen hade jag ganska bra koll på persongalleriet förutom att Taube fått med ett svenskt kärleksobjekt för Lejonhjärtas hustru. Historien som sådan var ingen höjdare den här gången heller - lite kärleksförvecklingar och maktkamp, men inget som engagerade över huvud taget.
Kändes lite udda att läsa scenangivningar istället för miljöbeskrivningar, om hur tjänare och vakter rör sig och hur någon står på ett ställe på scen och tjuvlyssnar utan att de andra kan se den. Det mest udda var dock de mer personliga anvisningarna där Taube säger att här får skådespeleraren leva ut hela sitt register eller att han inte riktigt vet hur någon ska lyckas förmedla den här scenen, men att de får göra sitt bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)