söndag 25 maj 2014

Smakebit på søndag: In the Land of the Long White Cloud

In the Land of the Long White Cloud (häftad)
Bild från bokus
Söndag och dags för en smakbit igen. Fler finns hos bloggen Flykten fra virkeligheten och man får gärna vara med så länge man inte spoilar böckerna. I eftermiddag blir det middag hos kära mor :)

Den här veckan kommer mitt utdrag ur Sarah Larks bok In the Land of the Long White Cloud, jag har bara runt tio sidor kvar så tänker läsa klart den så fort jag postat det här inlägget. Den handlar om två kvinnor, Helen och Gwyneira, som reser till Nya Zeeland för att gifta sig. Helen som är en ganska fattig guvernant får resan gratis mot att hon under båtfärden tar hand om sex föräldralösa flickor som kyrkokomittén skickar dit för att de ska kunna plats som pigor. I utdraget håller Helen just på att förklara arrangemanget för Gwyneira:

   Gwyneira remained skeptical. “Useful?” she asked. “These children? I wanted to ask yesterday why they were being sent overseas, but now it’s becoming clear to me…am I right in guessing that the orphanage wanted to get rid of them, but no one in London wanted little half-starved serving girls? 
   Helen nodded. “They’re pinching pennies. Housing, feeding, clothing, and sending a child to school costs three pounds a year in the orphanage. This passage costs four, but then the children are gone for good. Otherwise, they would have to keep Rosemary and the twins on at least two more years.” 
   “But the half-price fare is only for children twelve and under,” Gwyneira objected, which astonished Helen. Had this rich girl really inquired about steerage prices? “And the girls could only first take a position at thirteen.” 
   Helen rolled her eyes. “In practice, at twelve, though I’d swear that Rosie cannot be more than eight. But you are right: Dorothy and Daphne should really have had to pay full price. However, the honorable ladies of the orphanage committee probably made them out to be somewhat younger for the journey.” 
   “And we’ll have hardly arrived when the little ones age miraculously in order to take positions as thirteen-year-olds!” Gwyneira laughed and searched through the pockets of her white housedress, over which she’d thrown a light shawl. “The world is no good." 

Kyrkkomittéer är inte alltid så godhjärtade och osjälviska som man kan tro...

20 kommentarer:

  1. Det hørtes ut som en grusom skjebne uansett hvordan du snur og vender på det! Stakkars små, fattige piker.
    Ønsker deg en riktig fin søndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det blir värre innan det blir bättre... Stackarna.

      Radera
  2. Fy, det låter riktigt hemskt. Intressant bok i alla fall verkar det vara. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  3. Denne har jeg på norsk og gleder meg til å lese.:) Takk for smakebit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att du tycker lika bra om den då :)

      Radera
  4. Emigranter och emigration brukar jag gilla att läsa om, så jag ska försöka sätta boken på minnet..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var den biten jag gillade mest i boken, inblicken i hur Nya Zeeland växte fram.

      Radera
  5. Denne boken leser jeg også akkurat nå. Den ligger på nattbordet mitt, og den har jeg lest litt i nesten hver kveld siden i fjor høst. En utrolig flott bok :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du måste få dina böcker att räcka länge :)

      Radera
  6. Låter som en bok i min smak :-)

    SvaraRadera
  7. Verkar vara en stark och intressant bok. Tack för smakbiten! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mer intressant än stark kanske. Det blandas med lite såpa...

      Radera
  8. Denna blir jag lite nyfiken på, tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  9. Det är när man läser böcker som denna som man förstår hur bra man har det nu. Tack för smakebiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att jag hade klarat mig så bra på den tiden...

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)