måndag 26 maj 2014

Delirium: dussindystopi

Delirium
Bild: adlibris, även på svenska
Delirium av Lauren Oliver är en ungdomsdystopi av den sorten som tyvärr lägger större vikt vid kärlekshistorien än vid det framtida samhället. Den utspelar sig i ett Usa där man har en behandling som skyddar en från kärlek vilket betraktas som en hemsk sjukdom. Kärlek får människor att tappa aptiten, att ägna hela sin tid åt att tänka på den man är kär i, den odlar svartsjuka och den får till och med människor att ta livet av sig. Behandlingen bör inte genomföras förrän man är 18 år eftersom hjärnan behöver vara färdigutvecklad och Lena kan knappt bärga sig. Hon vill också vara självsäker och tillfreds som alla vuxna är och hon är livrädd för att drabbas av sjukdomen som fick hennes mamma att begå självmord. Behöver jag säga att hon stöter ihop med en kille...

Omdöme: En okej bok om än förutsägbar. Har väntat ett tag med att läsa den eftersom den på baksidestexten verkade så lik Matched, och visst påminde samhällena om varandra, men här är det bättre underbyggt med mer bakgrund och lite mindre totalitärt. Innan sin 18-årsdag blir alla utvärderade, dvs. man tittar på skolresultat, utseende och så blir man intervjuad. Detta för att man ska kunna placeras på rätt plats i samhället (universitet eller i ett yrke) och så att man kan paras ihop med "rätt" partner. Ett problem jag ser med intervjuerna är att de är så hårt skriptade att alla förväntas ge samma svar (Favoritfärg? Blå.) Hur man någonsin ska kunna paras ihop rätt då blir ju helt omöjligt. Inte för att det blir något större problem, för efter behandlingen blir personliga särdrag och starka känslor ganska utsuddade.

Jag gillar Lenas utveckling och hur hon kämpar mot sitt förflutna och mot sina känslor, det här är inte en flicka som vill hitta kärleken för hon vet ju att sjukdomen i värsta fall kan vara dödlig och hon är rädd. Gillar också beskrivningarna av det könssegregerade samhället, hur man har könssegregerade skolor fram till behandlingen och till och med undviker ögonkontakt med det andra könet när man går på stan och hur vissa familjer skys för att de har haft sjukan i sin familj.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)