Levande och döda i Winsford

Bild lånad från adlibris

Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser lyssnade jag på som ljudbok med Anna Maria Käll som uppläsare. Boken handlar om Maria, en känd programledare som tar en paus från sitt liv i en liten hyrd stuga bredvid en engelsk hed. Planen är att hon ska stanna där över vintern. Mellan beskrivningarna om hur hon försöker hitta nya rutiner för sitt dagliga liv, som att anteckna dagens temperatur och väder, läsa 30 sidor Dickens och ta en promenad på heden med sin hund, så finns det gott om återblickar till hennes tidigare liv som leder fram till hur hon hamnade i den ödsligt belägna stugan. Den utlösande faktorn var en skandal hennes man var inblandad i, men återblickarna tar också upp sådant som den ganska kärlekslösa kontakten med barnen och relationerna med de få vännerna.

Omdöme: Det är ett ganska komplicerat pussel som växer fram för en, man får en liten skärva i taget att foga till de andra. Saker antyds och byggs sedan på i nya skärvor längre in i historien, en del av dem viktiga för historien, andra ovidkommande sidospår. Huvudpersonen Maria upplever jag som en väldigt håglös människa, hon vill liksom inget på riktigt, saker händer mer eller mindre som av en slump. Hon gör också en del förvirrande val. Jag kan förstå tanken med att hon vill gömma sig för världen och därför "ändrar" sin bakgrundshistoria för de nya människor hon träffar, men när hon börjar ljuga för den vänlige Mark om händelser som inträffar i hennes nya liv så blir det bara märkligt, det finns liksom ingen anledning.

Förutom den håglösa huvudpersonen så har vi en ganska seg text, tankar återkommer och ältas runt och rutinerna upprepar sig dag efter dag. Hennes självpåtagna åläggelse att läsa igenom mannens dagböcker från några somrar då han hängde med europeiska kulturutövare i Grekland och Marocko är den segaste av rutinerna för mig, kanse för att den får ta så mycket plats. Maria får ofta tvinga sig själv att läsa dem eftersom hon tycker att dagböckerna är så tråkiga, vilket gör att jag tycker väldigt synd om mig själv som måste läsa (lyssna på) samma tråkiga texter kombinerat med hennes kritiska kommentarer. Det hela blir helt enkelt ännu tristare.

Trots att jag inte tycker om Maria utan är ganska likgiltig till hennes öde så unnar jag henne ändå chansen att börja om från början och förhoppningsvis bli lycklig. Undrar vad det säger om mitt rättsmedvetande att *spoiler*, markera för att läsa: jag inte bekymrar mig om mannens död eller anledningarna till den eftersom han var så osympatiskt skildrad. Visserligen en helt normal människa, men inte jättetrevlig...

Slutet är väl helt logiskt, men jag tycker att det fattas en bit: en förklaring till de mer mystiska händelserna på heden. Känns som att för mycket inträffade för att det skulle vara en slump, men hela den tråden rann liksom bara iväg ut i tunna intet.