Bokbloggsjerka: ljudet av böcker

I veckans jerka ställer Annika frågan om hur vi ser på ljudböcker och vilken som är den bästa ljudbok vi har "läst"? Innan själva frågan så skrev hon också om att hon inte vet vad hon ska göra under tiden hon lyssnar. Jag har nyss börjat på min tredje ljudbok så jag kan ju inte säga att jag har så himla mycket erfarenhet, inget som hindrar mig från att svara dock :)

Att det blivit så få ljudböcker för mig beror mycket på att jag har samma problem som Annika med att bara sitta och lyssna, det känns som att jag borde göra något med händerna under tiden och för att göra det hela etter värre så känns det som att jag borde göra något nyttigt, och hur kul är det? Nyligen har jag dock upptäckt är att det är mycket trevligare att handla eller gå hem från bussen i sällskap med en bok, så det är där jag lyssnar på böcker. Har jag möjlighet att sitta ner så läser jag hellre texten själv.

Av de dryga två böcker jag lyssnat på så är Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman den bästa, har aldrig tidigare varit så glad och fnissig när jag handlat mat :) Den är rolig och uppläsaren har klipp och inlevelse i läsningen. Ondskans pris av Set Mattsson var åt andra hållet, jösses vad uppläsaren läste och läste utan att komma framåt. Det beror väl mest på texten han läste, men själva uppläsningen var också väldigt låååååångsam. Den jag nyss har börjat på är Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser och den är än så länge åt det långsamma hållet, men intonationen är bra.