Saker min son behöver veta om världen: Fredrik Backman

Bild från adlibris, finns även som pocket

Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman är en härlig samling kåserier, oftast formulerade som brev till hans son alternativt som "note to self". Alltifrån små företeelser som förätarkorv till större som kärleken till sonens mamma och religion behandlas. Ibland tar ämnet någon rad, som "Note to self: Sköterskorna på barnavårdscentralen tycker inte om när man använder ordet 'dressera'." ibland dras det ut i vad som känns en oändlighet, som avsnittet om fotboll och hur det är okej att inte spela, fast lättare om sonen gör det. Vilket är en helt okej tanke, men den sägs så väldigt många gånger...

Omdöme: Jag lyssnade på den här som ljudbok (bra inläst av Martin Wallström) och har väl aldrig varit en så glad kund som när jag gått och fnissat bland kylvarorna med den här i öronen, svårt att inte brista ut i gapskratt ibland bara :) De första tre skivorna gillade jag nästan allt på, men föredrar de något kortare avsnitten framför de jättelånga, där det ibland känns som att för mycket upprepas om och om igen vilket ibland blir tröttsamt även om det är roligt. Ibland drar resonemanget iväg i långa spår lite överallt, typ som Kurt Olsson, och när man för länge sedan har glömt bort hur allt egentligen började så återvänder man plötsligt till ett bagageband och man inser att "Ja, just det, det var ju det här han pratade om." Det är nog då det blir som allra bäst.

Den fjärde skivan var inte lika rolig. Kan ju dels bero på att det blev ganska mycket Backman på ganska kort tid, men framför allt så blev det mycket seriösare i slutet. Det var om kärleken till Backmans fru, till sina föräldrar och hur en bra man bör vara. Vackert, men inte riktigt lika kul.