Ondskans pris: malmödeckare

Bild lånad från adlibris

Ondskans pris av Set Mattsson utspelar sig i Malmö vid andra världskrigets slut. Dagligen anländer flyktingar med båt till hamnen, många av dem kommer direkt från koncentrationslägren. En av dem lyckas överleva lägervistelsen och resan till Sverige enbart för att bli mördad första natten på flyktingförläggningen. Kriminalinspektör Donald Palm och hans kollegor kopplas in och ungefär samtidigt så börjar uppgifter om en pedofil spridas.

Omdöme: Jag blev väldigt underväldigad av den här. Historien spretar åt alla håll och efter pedofilen kommer en våldtäktsman, ett nytt mord och en illegal abortionist. Händelser från tiden, som valresultat, krigsslutet, en stor boxningsmatch och statsministerns död läggs till i små stycken, som när någon lyssnar på radion eller pratar med en kollega, men de har inget direkt inflytande på handlingen i boken. Det är ganska spänningslöst och segt boken igenom trots att brotten som begås är hemska och flyktingarnas upplevelser är ännu värre.

Persongalleriet är extremt omfattande och person efter person beskrivs. Man får lära känna flera av Palms kollegor, hans fru, en journalist, några av flyktingarna, ett par unga kvinnor, några barn och så vidare, men det är få som man faktiskt bryr sig om. Palm, historiens huvudperson, är en mestadels väldigt präktig människa. Ibland står det om vilka rykten det finns om kollegors privatliv, men sedan påpekas det alltid att Palm inte lyssnar på skvaller... Det här gör också att man blir ganska besviken på honom när upplösningen kommer, när han räddar sitt eget skinn utan några större moraliska betänkligheter.

Bild lånad från adlibris

Texten är fylld av beskrivningar, i vissa förflyttningar tror jag att boken skulle kunna användas som karta ner till vilken sida av vägen man ska gå på. Jag får ofta känslan av en skoluppsats där läraren inpräntat vikten av att ta med detaljer och beskrivningar när man skriver och studenten i efterhand har gått igenom texten och lagt till beskrivningar på alla ställen där han sett en möjlighet att göra så. Vissa beskrivningar kan behövas, men när allt från tändare (fick i 35-årspresent av Anna...) till mat beskrivs så blir det alldeles för långdraget. Jag föredrar när mina romanfigurer kan räcka över en rapport utan att behöva läsa om när den beställdes och sedan förflyttningen över kontoret till skrivbordet i jacaranda.

 Jag vet inte om min aversion beror på att det är min första ljudbok, det kanske hade varit lättare att överse med de massiva omskrivningarna om jag läst texten själv, men nu får jag mest av allt känslan av någon som pratar och pratar, men aldrig kommer till poängen. Som när det ska förklaras att en polissyster bor ensam, då nämns det inte när hon vaknar ensam på morgonen, utan istället är det tillagt ett avsnitt där hon tittar ut genom fönstret över ett torg och ser en mamma med barn gå där nere (vilket torg och vädret har jag för mig fanns med) och hur polissystern inte hade några barn eftersom hon levde ensam. Så onödigt tillkrånglat. Suck.