Soulless: rolig steampunk

Bild lånad från adlibris

Soulless av Gail Carriger är den första boken av fem om Alexia Tarabotti, en gammal (hela 28 år!) ungmö i ett viktorianskt London där människornas värld delas av vampyrer, varulvar och spöken. Hennes singelstatus beror dels på att hon inte är rädd för att säga vad hon tycker vilket upplevs som ett oklädsamt drag, och dels hennes solbrända, yppiga och stornästa utseende. Alexia råkar vara född utan själ och därför upphäver hennes beröring de övernaturligas förvandling.

I boken så börjar mystiska saker hända de övernaturliga: vampyrer utan kända skapare dyker upp och ensamma vampyrer och varulvar försvinner. En av de första nya vampyrerna attackerar Alexia och polisen (för den övernaturliga avdelningen) dyker upp för att reda ut det hela under ledning av Lord Maccon - alfahanne och varulv.

Omdöme: Jag gillar den här, kunde inte sluta le under långa perioder. Det är en som en blandning av Austen, med sitt språk och sina värderingar, blandat med humorn och slagfärdigheten hos Harris och Clare. Tyvärr är
sexscenerna mer lika något från en harlequin och ibland är de rent skämskuddavärdig (hästdroskan...). Det finns gott om personer att tycka om även om de är lite endimensionella. Jag gillar samhället som beskrivs, med de nya uppfinningarna som drivs med ånga och socitetslivet med sin etikett. Viss information upprepas, man får läsa många gånger om vår hjältinnas förkärlek för god mat, solbrända hy och yppiga barm och bästisens usla hattsmak, men det är svårt att irritera sig på sådana saker när man har så roligt. Omslaget irriterar jag mig däremot på, ser ut som tjejen har ett brott på ryggraden.

Här finns ett inlägg med ett utdrag som jag skrev i början av boken.