Looking för Alibrandi: Melina Marchetta

Bild lånad från adlibris

Looking for Alibrandi av Melina Marchetta handlar om Josephine Alibrandi, sjutton år, under hennes sista år på Australiens motsvarighet till gymnasiet. Hon har ett stipendium på en katolsk flickskola, är uppvuxen med sin singelmamma och har hela sitt liv lidit av viskningarna som blev resultatet när hon föddes utan vigda föräldrar, eller ens en namngiven pappa. I en liten hårt sammanhållen italiensk enklav är det en skandal som gjort att andra föräldrar t.ex. varit motvilliga till att låta sina barn leka hemma hos henne. Nu har pappan återvänt till Sydney och uppskattar inte att hans liv kompliceras av en nästan vuxen dotter som dessutom börjat intressera sig för pojkar. Samtalen med mormodern om hennes liv som immigrant spelar också stor roll.

Omdöme: Det är en trevlig bok, men den griper inte tag lika mycket som de andra böckerna jag läst av Machetta (Saving Francesca, Jellicoe Road eller The Piper's Son). Jag tror att det beror ganska mycket på att Josie, precis som flera av de andra karaktärerna säger till henne, förstorar sina problem så att hon upplever dem som jättestora när de flesta egentligen är ganska överkomliga, inte värre än andras tonårsproblem. Lite
för mycket ältande av lite för små saker helt enkelt.

Intressantare är mormoderns tragiska historia, som sett i efterhand ganska lätt kunde haft en mycket lyckligare upplösning, och återverkningarna detta har haft för mammans liv och i förlängninen även Josies. Hur människor styrs av rädsla för vad de tror andra ska tänka om dem är väl det återkommande temat i både Josies och mormoderns berättelser. En sak jag hade svårt att smälta var hur hårt hållen Josie var, hur det förväntades att hon skulle tillbringa eftermiddagarna efter skolan i mormoderns hus och hur det var ett problem för mamman att gå ut om hon inte hade någon som såg till henne. Sjutton år...