Barnbruden: Anna Laestadius Larsson

Bild lånad från adlibris

Barnbruden av Anna Laestadius Larsson är den första av tre planerade böcker som handlar om livet i Stockholm under slutet av 1700-talet. Vi får följa tre flickor, den unga Hedvig Elisabeth Charlotta som femton år gammal blir Sveriges yngsta kungliga brud någonsin genom sitt giftemål med Gustav III:s bror hertig Karl, Sophie von Fersen som blir hennes närmsta (och enda riktiga) vän och pottungen, en liten föräldralös flicka som bor med andra i samma situation i slottets källare. Pottungen är stum och eftersom hon inte pratar är det lätt att lägga de uppgifter man helst av allt inte vill ha (som att skrubba nattkärl och torkdukar) på henne.

Det är några år som vi får följa livet i hovet och alla intriger som förgyller livet för de runtomkring. Charlottas äktenskap störs av otrohet och känslolöshet, Sophie svärmar för vad hon tror är hennes sanna kärlek, medan föräldrarna letar efter mer lämpliga friare och pottungens mutism gör henne till den perfekta tjänaren. Gustav III håller hovet sysselsatt med jakt på underhållning och de mest knepiga bestämmelser och änkedrottningen gör sitt bästa för att göra livet surt för hans drottning.

Omdöme: Det är intressant läsning och det blir inte sämre när efterordet förklarar att en hel del är baserat på Charlottas egna dagböcker, men jag tycker väl egentligen att boken är just mer intressant än riktigt bra. Jag läser intresserat vidare, det är en spännande tid som skildras, men blir inte helt uppslukad av texten som sådan.

Det finns mycket jag reagerar för, däribland hur otroligt tråkigt och innehållslöst hovlivet var. Det verkade lite som att det var kalas hela tiden med lekar, skådespel och baler, men samtidigt var det ganska tvingande att vara där och att hela tiden hålla sig väl med rätt personer.

Det verkar inte vara inte mycket nyttigt som blev gjort, speciellt inte av kvinnorna. En del passager handlar just om begränsningarna som satts på deras liv, hur styrda de var, och hur Charlotta och Sophie betraktade sina liv. Man kan väl lugnt säga att feminism inte är någon ny företeelse :) En liten smakbit med ett samtal mellan Sophie och hennes mamma finns här, de diskuterar just hur värdelösa flickor är.