Tjockare än vatten: Carin Gerhardsen

Bild lånad från adlibris

Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen är den sjunde i hennes serie om Hammarbypolisen. I början av boken försöker de lösa ett brott som de flesta av dem inte tycker är så viktigt, att någon stjäl och sedan dränker katter innan de lämnas till allmän beskådan. Sedan hittar man en dränkt människa och engagemanget dras upp.

Omdöme: I början av boken stör jag mig som vanligt på att språket dras åt omständligt och gammaldags (vilket jag kanske är fel person att påpeka, men på sig själv känner man andra?) och jag får den vanliga, men felaktiga, bilden av en liten krullhårig pensionär som sitter och författar. När jag sedan dras in i berättelsen och tempot ökar märker jag inte längre sådana småsaker :)

Fallet är bra, men invecklat. Det är trådar lite varstans men de knyts ihop bra på slutet. Vändningarna som kommer i historien är ofta oväntade, men jag kan känna ibland att det blir lite väl sökt. Efterdyningarna av Petras våldtäkt är fortfarande närvarande. Att det fortfarande påverkar Petra är väl naturligt, men jag önskar att det inte längre spökade i polisutredningarna. Även om jag kan tycka att det görs snyggt i boken så har det blivit väl långdraget.

En del av tjusningen med Gerhardsens böcker för mig är fluffet i form av de olika polisernas hemliv, och den här gången är det framför allt Jamal, Petra och Gerdin man får titta närmare på, och speciellt Gerdin är en favorit hos mig, sådan jag själv önskar att jag var lite mer. Jag tycker det är klokt att begränsa det till tre poliser, istället för att breda ut hemlivet tunt över hela styrkan.