The Retribution of Mara Dyer: Michelle Hodkin

Bild lånad från adlibris

The Retribution of Mara Dyer av Michelle Hodkin är den tredje och sista om Mara Dyer och när boken börjar är hon, Jamie och Stella på flykt från experimentanläggningen där de hållits fångna och på jakt efter svar på varför de är lite utöver det vanliga. Mara vill också ha bevis på att Noah fortfarande är vid liv och hon bryr sig inte längre om att ta det försiktigt. Det blir en roadtrip till New York och med kombinerade övernaturliga krafter kommer trion fram, även om det ligger ett par lik kvar längs vägen.

Omdöme: Nja.

Kan finnas spoilers i mina ganska oorganiserade funderingar nedan.

Det är en ganska lång och förvirrande bok och till skillnad från tidigare böcker vet man vad som är verkligt eller inte vilket gör läsningen lite tråkigare. Gänget är ju ute efter svar, men de svar man får gör det inte så mycket klarare. Det är en genetisk mutation de bär på, men genen vaknar bara till liv om den som burit den innan dör? Genen får dem också att leva väldigt länge så man kan i princip hindra en gen från att någonsin vakna? Förmågorna växer till i tonåren och blir allt starkare och Maras speciella gen kan hindra Noahs från att fungera, trots att också hans förmåga borde bli starkare med tiden? Jag förstår inte riktigt. Jag förstår heller inte planen som hennes mormor hade och som Noahs föräldrar var inblandade i, hur man skulle hindra den onda genen från att sprida sig; det känns så väldigt godtyckligt med planer som rör ens barn och barnbarn och hur och vad de kommer att göra. Har också svårt att se hur genen skulle styra allt, det borde ju fortfarande i grunden vara ett val om vad man vill eller inte vill göra, om man vill vara en god eller sämre människa.

Att Mara börjar döda utan samvetskval är ganska befriande, men jag tycker inte riktigt om henne i den här boken. Hon är lite för besatt av sin kanske döde pojkvän och jag har inte nog med empati för att vilja fångas av hennes missmodighet. Det finns ett par möjliga dödsfall i boken (både Noah och Mara), där jag hade önskat att man låtit liken ligga, det hade varit ett mer logiskt slut. Istället slutade det hela med ett omöjligt val, valet mellan personlig lycka och en bättre värld... suck.