The Slow Regard of Silent Things: Patrick Rothfuss

Bild lånad från adlibris

The Slow Regard of Silent Things av Patrick Rothfuss är ett personporträtt av Auri, som är en av karaktärerna i hans påbörjade trilogi The Name of the Wind. Auri bor i de halvt raserade tunnlarna under universitetsstaden och hon vaknar varje dag och känner efter vilken typ av dag det är (göra-dag, hitta-dag etc.) innan hon går upp och ser att allt är i sin ordning. Det är det oftast inte, den grå flaskan vill inte längre stå på bordet och den lilla stenen är ensam och behöver sällskap, så en stor del av varje dag går åt till att ställa saker till rätta. Auri vet att hon inte riktigt är som hon borde, men att leva som andra gör är inget alternativ:
     But how awful would that be? How terrible to live surrounded by the stark, sharp, hollowness of things that simply were enough?
     Sitting on the warm, smooth floor of Mantle, Auri shivered at the thought of moving through a joyless world like that. Nothing beautiful and true. Oh no. She was too wise to live that way. Auri looked around and smiled at all her luxury. She had a perfect loving leaf and lavender. She wore her favorite dress. Her name was Auri, and it was a shining piece of gold inside her all the time.

Omdöme: Det här är en ganska speciell bok. Det händer i stort ingenting, utan vi får vara med Auri under en vecka medan hon väntar på att han (Kvothe) ska komma och under tiden får vi se hur hon lever. Det är ordrikt och blommigt och när jag väl har kommit ner i tempo så är det en förvånansvärt förtjusande läsning. Saker och rum får känslor och temperament och det påminner om hur man ibland upplevde saker när man var liten.

Boken slutar med ett brev från författaren, Rothfuss, där han skriver att han förstår om man inte tycker om boken och vilken nervositet han kände inför att ge ut den som bok, eftersom den inte gör det man förväntar sig av en berättelse vilket han diskuterat med en vän, Vi:
     "It doesn't do the things a story is supposed to do." I said to her. "A story should have dialogue, action, conflict. A story should have more than one character. I've written a thirty-thousand-word vignette!"
     Vi said she liked it. 
     "Well, yes," I said. "I like it too. But that doesn't matter. You see, people expect certain things from a story," I explained. "You can leave out one or two if you step carefully, but you can't ditch all of them. The closest thing I have to an action scene is someone making soap. I spend eight pages describing someone making soap. Eight pages of a sixty-page story making soap. That's something a crazy person does." (Sidantalet utökades i senare redigeringar.)
Och ändå, eller tack vare det, så tycker jag att är det här en liten ljuvlig bok!

Men hittade den här lilla vassa en-stjärnors-recensionen av Bryce Wilson på Goodreads och så här kan man också tycka: Rothfuss's new novella, "Things Are Picked Up And Then Set Down Elsewhere" certainly lives up to its title. If you have a sexual fetish for descriptions of things moved from one place to another look out because Christmas has come fucking early. Tycker den sammanfattningen är på kornet, vi har bara olika uppfattningar om vad vi tycker om resultatet :)