Red Glove: Holly Black

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

Red Glove av Holly Black är den andra delen i hennes urban fantasy-serie där det finns människor som kan påverka andras tankar, känslor, drömmar etc. genom att beröra dem vilket har lett till handskregler och lagförslag om att alla ska registreras så att man vet var man har dem, naturligtvis ska de eventuella registrena inte leda till något annat... Sjuttonårige Cassel är en av berörarna och han har just tillbringat en alldeles för lång sommar med sin nyligen frigivna och manipulativa mamma (som tillhör kategorin Bokmödrar man inte vill ha, tillika en berörare som kan ändra ens känslor) och nu längtar han tillbaka till internatskolan.

Men livet på internatet är inte helt lätt det heller. Det finns en ny flicka på skolan som han är kär i, men inte vill beblanda sig med eftersom mamman som present gjort henne kär i Cassel och hur usel skulle han inte vara om han utnyttjade det? Deltagarna i ett berörarmöte på skolan fotograferas och en hatkampanj börjar. Han får besök av FBI som vill ha (utpressar är nog ett bättre ord) hans hjälp med att lösa mordet på en av hans bröder. Och han kontaktas även av en maffiaboss som vill att Cassel ska arbeta åt honom. På toppen av allt det här brottas han med skuldkänslor över morden han utfört, visserligen utan att han kände till det, men han är fortfarande en mördare, eller? Kan han ändra tillbaka sina offer?

Omdöme: Läser man ovan så verkar det nog som en rörig historia är jag rädd, men jag tycker faktiskt att den är riktigt bra, jag tycker att den är ett steg upp från den första boken. Det händer mycket och jag gillar hur personerna fungerar. Hur kompisrelationer förändras och hur de ser på honom, något som inte alltid är så bra för självförtroendet. Ett litet exempel jag inte kan motstå kommer här där Cassel och hans rumskompis pratar:
     "You know, I thought - for most of the first year we lived together - that you were going to kill me." 
     That makes me nearly spit out beer, I laugh so hard.
     "No, look - living with you, it's like knowing there's a loaded gun on the other side of the room. You're like this leopard who's pretending to be a house cat."
Att Cassel inte bara rycker på axlarna över sitt förflutna och går vidare är skönt, samtidigt som han aldrig vältrar sig så i mindervärdeskänslor som t.ex. Jace i The Mortal Instruments. Och även om mamman aldrig kommer att få priset Årets mamma så är hon väldigt rolig att läsa om.

Det som inte görs lika bra är FBI-spåret. De vill ha hjälp av Cassel, men det framgår aldrig varför de tror att han skulle vara bättre på att lösa brottet än de själva. Och vill man att någon ska börja arbeta för organisationen så är väl hot och utpressning fel väg att gå? Känns ganska ologiskt.