Bild lånad från adlibris, finns även på svenska |
Där lugnar det äntligen ner sig. Det är mestadels Asya och Armanoush som man följer i resten av boken. Armanoush reser till Turkiet för att försöka hitta sina rötter, hon träffar Asya som är (liksom Turkiet i stort?) väldigt historielös och så småningom lär man känna och lär sig hålla isär några av det otal personer som förekom i de första kapitlena. Det tog tid för mig att tycka om Asya, hade jag inte tyckt om Armanoush nästan omedelbart hade jag nog lagt ner boken och det hade varit synd för när de väl träffas och börjar leta efter Armanoushs historia så får man blickar av vad som hände 1915, när armenierna fördrevs från Turkiet (de som inte dödades på plats...).
Det är små glimtar av berättelse från många olika männiksors perspektiv och när bilden klarnar så är jag ganska imponerad av hur snyggt det gjorts. Det är en bit av historia som jag är sorgligt omedveten om och jag önskar att fokuset hade legat där, på Armanoushs farmors historia, istället för flytten till nutid och alla dessa familjemedlemmar som flyter ihop. Sammanfattningsvis tycker jag att boken tar sig, men inte tillräckligt mycket för att få upp goodreadsbetyget mer än till en svag trea.
Här finns en smakbit som jag skrev i början av läsningen.
Den boken har jag haft liggande ett bra tag. Borde verkligen läsa den.
SvaraRaderaDen har sina poänger, men jag var rejält frustrerad på den ett tag. Har en kollega som älskade den dock...
RaderaElif Shafak är en sådan där författare som jag väldigt gärna vill läsa, särskilt hennes bok Heder. Men även denna skulle jag vilja prova på :)
SvaraRaderaKan vara värd ett försök, min kollega älskade boken så man tycker olika :)
RaderaJa men den boken har jag hört talas om innan och också hört att den var lite snurrig.
SvaraRaderaSkönt att höra att det finns fler, jag hade bara läst positiva saker innan jag började läsa.
Radera