The Bastard of Istanbul: Elif Shafak

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

Bastarden från Istanbul var länge en förvirrad läsning för mig. Den börjar med att Zehila går genom gatorna i Istanbul (trafikstockning, regn, människor) till en klinik där hon vill göra abort. Sedan flyttas man till Usa där Rose handlar middag och försöker undvika sådant som kan påminna henne om hennes armeniske ex-man. Efter det träffar vi ex-mannens släkt, som har ett myller av medlemmar innan vi kommer tillbaka till Turkiet och får en kortkort sammanställning av livet fram till 19 års ålder för fostret som trots allt inte bortaborterades, Asya, och träffar hennes många kvinnliga släktingar. Här är jag rejält trött på boken, och då har den knappt börjat. Det är många människor och känns lösryckt och framhafsat och jag är frustrerad över att jag inte fick fortsätta läsa Zehilas historia för jag tyckte om henne. Sedan flyttas man igen, tillbaka till Usa och till Roses och ex-mannens dotter Armanoush som är i ungefär samma ålder som Asya.

Där lugnar det äntligen ner sig. Det är mestadels Asya och Armanoush som man följer i resten av boken. Armanoush reser till Turkiet för att försöka hitta sina rötter, hon träffar Asya som är (liksom Turkiet i stort?) väldigt historielös och så småningom lär man känna och lär sig hålla isär några av det otal personer som förekom i de första kapitlena. Det tog tid för mig att tycka om Asya, hade jag inte tyckt om Armanoush nästan omedelbart hade jag nog lagt ner boken och det hade varit synd för när de väl träffas och börjar leta efter Armanoushs historia så får man blickar av vad som hände 1915, när armenierna fördrevs från Turkiet (de som inte dödades på plats...).

Det är små glimtar av berättelse från många olika männiksors perspektiv och när bilden klarnar så är jag ganska imponerad av hur snyggt det gjorts. Det är en bit av historia som jag är sorgligt omedveten om och jag önskar att fokuset hade legat där, på Armanoushs farmors historia, istället för flytten till nutid och alla dessa familjemedlemmar som flyter ihop. Sammanfattningsvis tycker jag att boken tar sig, men inte tillräckligt mycket för att få upp goodreadsbetyget mer än till en svag trea.

Här finns en smakbit som jag skrev i början av läsningen.