Bitten

Så jag har sett de två första säsongerna på Bitten, vilket är en bearbetning av en av mina favoritbokserier just nu, Women of the Otherworld av Kelley Armstrong. Den handlar om Elena, den enda kvinnliga varulven i världen (som man vet om i alla fall) som blev biten av sin f.d. pojkvän när han trodde att han skulle mista henne. Hon har aldrig förlåtit honom för det och när serien börjar har hon flyttat från flocken och bor i Toronto med sin nye, mänsklige pojkvän. Så händer några mord vid flockens ägor i Stonehaven och flockledaren kallar samman alla medlemmar för att försöka reda ut vem som ligger bakom.

Första säsongen är ganska trogen boken förutom de allra mest bakomliggande orsakerna. Det blir en ganska långsökt förklaring till slut, något som inte blir bättre av en internationell komplikation. Jag förstår inte riktigt varför man kände sig tvungen att lägga till det, tycker de alldeles vanliga mänskliga känslor som fanns i boken räckte alldeles utmärkt. Det blev även lite väl mycket stridande mot övermäktiga odds och för mig blir det inte mer spännande, bara mer otroligt. Men det här är mindre invändningar, det mesta var utmärkt och jag satt som klistrad.

Andra säsongen tyckte jag var sämre. Det kommer in fler huvudpersoner i form av häxor och det borde inte vara ett problem, men de är så otroligt mäktiga att det blir väl mycket. I bokserien så är det aldrig så enkelt för dem, och trollformlerna där har sina tydliga begränsningar och jag föredrar det. Varulvarna finns fortfarande kvar, men det är ytterst lite av handlingen som är bokbunden tyvärr.

Castingen är överlag bra. Jag var tveksam till Laura Vandervoort som spelar Elena först, men det var inte så mycket skådespelaren som hur uppiffad och sminkad hon var hela tiden, det kändes som ett stort steg från boken och passade inte in på hennes karaktär, men ju mer aktion det blev, desto mindre piff så det var bra. Clayton, Greyston Holt, såg inte ut som jag hade tänkt mig, men hans utstrålning var helt rätt, han kändes laddad med uppdämd energi och ganska farlig. Häxorna Ruth och Paige var inte alls som jag hade tänkt mig utseendemässigt, hade fått för mig något mycket mer medelsvensson (medelsmith?) och Ruth till och med som en rar äldre tant.