Naturlära: limes norrlandicus; Lars Lerin

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Förstår att Lars Lerins Naturlära: limes norrlandicus fick Augustpriset 2014, det är en bok med fantastiska bilder! Det är underbara akvareller, både i form av stora tavlor och detaljstudier (vilken enorm produktivitet han verkar ha) och får dessutom sällskap med några fina foton. Jag faller framför allt för tavlorna som täcker en hel sida, eller ännu hellre ett uppslag - då händer det att jag bokstavligen drar efter andan när jag vänder blad och sugs in i landskapet. Det finns naturligtvis också många (de flesta) av de mindre bilderna som också de är fantastiska, men för mig blir det oftast inte en sådan omedelbar förförelse när bilden får sällskap av text och andra bilder, det blir för mycket som slåss om uppmärksamheten för att jag helt ska lyckas förlora mig i dem.

De första 100 sidorna läser jag texterna som finns, men efter det börjar jag skumma och gör istället nedslag lite här och där. Det finns fina citat, men jag är mer intresserad av Lerins egna tankar och vill helst av allt läsa om hans tankar om det jag ser, men istället handlar texterna oftast om andra saker. Det kan vara dagboksanteckningar om vart han promenerat eller vad han sett, men långt ifrån alltid har det en direkt koppling till det jag tittar på vilket jag tycker är synd. Gillar dock historien om kråkungen de fångade/tog hand om, men kan inte låta bli att undra hur det gick för den sen - har den setts av igen?