Ur varselklotet: Simon Stålenhag

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Ur varselklotet var en ny typ av bok för mig och jag är inte säker på vad jag ska tycka. Boken är en lös samling minnen från en påhittad uppväxt från berättarens barndom vid "slingan", en högteknologisk experimentanläggning vars närvaro till stor del präglar landskapet vid Mälaren och tillvaron för dem som bor där. Minnena ackompanjeras av fantastiska bilder som får en att förstå vidden av projektet de levde vid.

Jag är inte så förtjust i texterna, de känns lite lösryckta och vardagliga, vilket i och för sig ger en bild av en normal uppväxt, men jag hade hellre läst något mer spektakulärt och, framför allt, något med starkare berättelse som gripit tag i mig.

Det finns dock två texter som jag tyckte var strålande, båda påminde starkt om företeelser från min barndom - nostalgi kan göra så mycket för känslor :) Den första texten var en där teknologin bakom magnetrinmaskiner förklaras i ett reklamblad. Den andra var en artikel i en personaltidning där man följt med en av de anställda under en arbetsdag och sedan skrivit sådär positivt och käckt om det - flashback till pappas personaltidningar...