Turbo Twenty-Three

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Turbo Twenty-Three är den 23:e boken om bounty huntern Stephanie Plum. Hon råkar hitta liket efter en mördad man som arbetat på en glassfabrik. När liket uppdagas är det djupfryst, doppat i choklad och toppat med strössel och Stephanie får ta ett undercover jobb på fabriken för att hjälpa Ranger som har hand om säkerheten där. Under tiden har bästa vännen Lula bestämt sig för att bli känd genom att vara med i en naken dokusåpevariant av Robinson, och hon är fullt upptagen med att spela in auditionband.

Tankar: Efter flera böcker väntar jag mig inte mycket mer av dem än att få fnissa emellanåt, men den här gången gör jag knappt ens det. Som vanligt stör jag mig på hur infantilt Lula beskrivs, den här gången inkluderar beskrivningen av henne också en catch phrase, "say what", vilket jag aldrig lagt märke till tidigare, men ett par sidor senare kommer den mycket riktigt. Men sedan verkar Evanovich tack och lov glömma av det hela igen. Jag är glad att det gick snabbare än Lulas massiva brakare som präglade ett par av böckerna innan gasutsläppen också försvann lika plötsligt som de kommit. Jag tror att vad jag försöker säga är att jag inte är helt nöjd med hantverket.

Sedan har jag också tröttnat på att Stephanie aldrig kan bestämma sig för vem av de två intressanta männen hon skulle vilja ha, det finns en gräns för hur länge man kan dra ut på det (och den passerades för ganska många böcker sedan). Hennes 20-åriga hamster är tråkigare än någonsin, och det finns många fler återkommande händelser och teman. Jag önskar att det var lite mer personlig utveckling och mindre formula i de här böckerna för själva deckarbiten är det inga större fel på.