The Walking Dead, book 2: Robert Kirkman

Bild lånad från adlibris

Våra vänner från första boken har hittat ett ställe där de kan leva i relativ trygghet (så fort de rensat det från zombierna som finns där) - ett fängelse där stängslen är höga, förråden välfyllda och med bara fyra interner fortfarande vid liv.

Dessvärre krävs det mer än att man är fysiskt avskild från de odöda för att man ska vara säker. Nu när de äntligen kan koppla av och så smått börja planera för en framtid börjar nämligen deras egna demoner komma upp till ytan och när man hinner tänka efter inser en del att livet kanske inte är värt att leva längre. Stressen får de stackars överlevande att uppföra sig alltmer extremt och det är få man kan lita på när deras psyken får dem att uppföra sig alltmer irrationellt. Rick får diktatoriska drag (han har ju faktiskt varit polis så vem kan veta bättre än honom hur man överlever en zombieapokalyps?) och han börjar allt mer att köra över de andras åsikter. Han halkar också in i ett alltmer misogynt beteende.

Tankar: Som jag skrev efter första boken så ville författaren skriva en zombieskildring som inte tar slut, där personerna inte blir räddade på slutet och jag måste säga att det är påfrestande läsning. Allt är fullständigt hopplöst nästan hela tiden och det blir liksom inte bättre. Det finns tillfällen när saker och ting ser ut att gå bra, men de följs oundvikligen av att allt blir sämre.

Det känns som en mycket trovärdig skildring om livet för några överlevande efter en zombieapokalyps, men jag kommer inte fortsätta med serien. Det är för nedslående läsning för mig och efter vad jag läst så kommer det att fortsätta i samma stil. Så - mycket bra zombiebok, men...