Bild lånad från adlibris, finns också på bokus |
Sarah som äger en second hand-butik anar ugglor i mossen och de fyra pensionärer som var inblandade i lösningen av förra bokens fall ser sin chans att få leka detektiver igen. Tillsammans hjälps de åt att prata med alla inblandade de kan komma på vilket så småningom blir farligt.
Tankar: Jag kallade första boken mysdeckare, men en rättare benämning vore nog mysmysmysdeckare, för det är väldigt mycket mer prat (och mycket prat är det) om matlagning, möbelrenoveringar, skyltfönstersarrangemang, pubkvällar etc. än action. Karaktärerna är mysiga de med, men de flesta ganska förglömliga. Den som gjorde mest intryck i förra boken var katten Elvis som är härligt egen och särdeles intelligent, men han fick inte så mycket plats i den här, pratet tog väl för stor plats...
Vill man läsa om några vänners liv i en amerikansk liten kuststad så är det här en okej bok, men vidare mycket "mystery" är det inte. Stör mig också lite på att Ryan helt släpper första bokens fall där deras väninna blev misstänkt för mord. Henne pratar det konstigt nog inte med en enda gång. Skulle tro att det här är den sista boken i serien för mig trots Elvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)