Bild lånad från bokus, finns även på adlibris |
Det är en del kända namn som dyker upp, men jag har inte lika ont av det som jag har haft i en del andra böcker. Jag vet mestadels vem han skriver om (vilket inte är en självklarhet för mig) vilket gör stor skillnad för intresset, och han hamnar inte i fällan av att lyriskt hylla alla som nämns. Naturligtvis står det snälla saker och han avhåller sig från skitsnack, men det som framför allt står med är vad de sa, gjorde och upplevde tillsammans. Ett exempel från när filmen Outsiders gjordes: en av de andra huvudrollerna innehas av Tom Cruise som beskrivs som väldigt hyper, vilket jag lätt kan se framför mig, men när Patrick Swayze sedan anländer till filminspelningen får han Cruise att framstå som lobotomerad i jämförelse :) Lowe och bröderna Charlie Sheen och Emilio Estevez var vänner när de växte upp, hade varit kul att få reda på vad han tycker om Sheens och Cruises livsval nu...
En av sakerna jag gillar med boken är att Lowe inte skyr att skriva om de dystrare sidorna med tillvaron, även om han ofta har med ett humoristiskt stråk även där. Så historien om föräldrarnas skilsmässa och hur den efterföljande flytten påverkat honom finns med, liksom alkoholmissbruket och hur han nästan lyckades sabba sitt livs viktigaste förhållande, hans vilja att passa in till varje pris och tvivlet han har när han misslyckas med att få rollerna han så gärna ville ha.
Jag ger den här boken ett högt betyg för av de självbiografier jag läst/lyssnat på är den här i särklass bäst. Den är intressant och personlig, bra skriven och ger en inblick i 80-talets filmindustri, brat-packets uppkomst, hur det är att bli känd riktigt snabbt och hur viktigt det är att välja rätt projekt. Och inte en enda gång beklagar han sig över att det är svårt att skriva boken, något som jag önskar att fler memoarskrivare tog efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)